I min yngre ungdom, när värden fortfarande var stor och billiga flygresor inte fanns, levde jag som vagabond och sjöman i några år. När julafton 1961 inföll, låg vi i Indiska oceanen på väg till Japan. Skepparen bjöd oss alla, som hade frivakt, upp på soldäck där han bjöd på en snaps och önskade oss alla en god jul. Vi hade med oss en riktig julgran från Sverige, som vi förvarat i frysrummet. Det dukades upp ett fantastiskt svenskt julbord med alla de rätter, som finns representerade i hela vårt avlånga land. Det rådde en högtidlig stämning i mässen, där svensk julmusik spelades och vi sjöng julsånger. Det som förvånade mig, var att dessa luttrade ”sjöbusar” var så sentimentala av sig. Det var många av gubbarna, som varit med i andra värdskriget och blivit torpederade, så det berättades minnen om jular de trott skulle vara deras sista. Den julaftonen gav mig minnen för livet. När vi i början på januari kom till Japan, inbjöds vi till en svensk missionärsfamilj, för att fira jul en gång till och få julklappar från Sverige. Det mesta var fina handarbeten, som snälla människor i Sverige, skickat till sjömän runt hela vår jord. I paketen var det namn och adress på givaren. Jag fick en fin halsduk, som en lärarinna från Småland stickat och jag skickade ett vykort och tackade. Den halsduken hade jag i många år och den påminde mig om en annorlunda jul. Sedan min hustru läst vad jag skrivit säger hon att jag fortfarande har den halsduken kvar.

God Jul till er alla!