Bosse funderade hur länge jag arbetade till sjöss. Jag var ute lite över två år, men fick upplevelser som motsvarar 50 år i land.

Åter ett roligt minne från den tankbåt där vi var 17 olika nationaliteter. Den hette  Margareta. Det är lika bra ni lär er namnen på båtarna redan nu, det kommer säkert flera historier därifrån. För en tankbåt blev det inga långa tider i hamn. Vi kunde lasta och lossa på 10 timmar om förutsättningarna var goda. För att kompensera detta fick vi några extra fridagar i lossningshamnen var tredje månad. Den här händelsen utspelade sig vid ett sådant tillfälle. Vi hade lossat i en hamn som heter Ravenna i Italien. Det ligger långt upp i Adriatiska havet.

På Margareta var det väldigt stränga regler kring alkohol. De som fyllt 21 år, som myndighetsåldern var den tiden, fick köpa en öl per dag. Vin och starksprit var en flaska var fjortonde dag. Vi yngre fick hålla oss till vatten, läsk och mjölk. Vi hade en järnko ombord, som producerade mjölk av vatten och pulver. Denna regel hade många i besättningen svårt att förstå, då de var vana att dricka vin dagligen från sitt hemland. Vår kapten var värre än tullen på att bevaka, att ingen sprit smugglades ombord. Han var svår att lura.

Vi låg nu ute på redden för ankar och vår ledighet gick mot sitt slut. De flesta hade kommit ombord, det var bara kocken som fattades. Kocken hade hög status ombord i alla båtar, alla ville vara hans vän. Klockan gick mot avgångstid, då en taxibåt kom emot oss. Ombord stod vår kock, han var från Malta, och på båtens däck stod ett stort svart piano. På Margaretas brygga stod vår kapten klar för avgång. Kocken ropade upp till bryggan att han köpt ett piano och behövde hjälp med att få det ombord. Vår kapten gav då order om att vi skulle rigga en bom på akterdäck och hjälpa kocken med pianot. Pianot kom ombord, men när vi skulle få in det i skansen, fick vi det inte genom dörren. Pianot surrades på poppdäck under en bit presenning och vi gick ut till sjöss.

Vår kapten upprepade vid ett flertal tillfällen under kvällen, att han tyckte det var roligt att grabbarna visade andra intressen än öl och vin. Att ett piano kommit ombord var något fantastiskt. Nu skulle kulturen spridas bland besättningen i form av klassisk musik. Vad kocken sagt till kapten fick vi aldrig veta, men tydligt var det något som höjt kaptens förväntningar både på kocken och på oss.

När vi kommit ut på öppet hav och jag gick på min kvällsvakt (jag gick vakt fm. kl.8.00-12.30 och kvällen 20.30-24.00) kom kocken och bad mig hjälpa honom med pianot. Vi lossade surrningen och tog bort presenningen och jag förväntade mig att han skulle sätta sig och spela på pianot. Döm om min förvåning, istället för att spela, plockade han bort frontluckan på pianot. Där fanns varken stämstock eller strängar. Hela pianot var fyllt med vinflaskor, som bars ned i skansen. Pianot kastades vid ett senare tillfälle över bord.

Senare fick vi höra hur kaptenen grämde sig över att pianot spolats överbord. Vem som berättat den historien för honom, fick vi aldrig veta. Jag gissar på kocken.

Gott Nytt År till Er alla!