Då man ser vilka prioriteringar heltidspolitiker gör, måste man fundera över vilka människor, som tar det uppdraget. Är det folk, som arbetar för den sak, de är valda för? Då man ser landstingets hantering av folkomröstningen, blir man skrämd. Argumenten, som S framför, är respektlösa. När jag växte upp i ett socialdemokratiskt hem, var de folkvalda politikerna, folk man såg upp till. Alla hade ett långt arbetslivs erfarenheter med sig. Man respekterade varandra och man insåg att man inte besatt all kunskap själv. De var kloka människor, som såg en glädje och ett ansvar i, att få vara med att utveckla Sverige.
Min tolkning av dagens heltidspolitiker, som till stora delar består av folk, som inte har någon längre arbetslivserfarenhet, har som mål, en bra politisk ställning. Den närmaste omgivningen, verkar vara det man prioriterar, för att behålla röster. Dyrt och storslaget ska det också vara. Det lilla, som kan göra skillnad för många i inlandet, glömmer man bort. Det ger inga rubriker, få röster och urholkar budgeten. Är det så vi vill ha det? Håller vi på att återvända till, ett samhällssystem, som rådde på stenåldern? Då hade vi en stamhövding, som var enväldig, eller blir det österländskt system? Har politiken blivit ett för enkelt sätt, att tjäna pengar på? Har vi för låga krav på våra politiker? Är det för dålig konkurrens i politiken? Hur blir inlandets röster värda något, för inlandet? När vågar vi säga stopp?