Det känns skönt när det blir helg, då får man bläddra bland minnen och berätta något roligt. Ni som brukar läsa min blogg, kanske har märkt, att jag har 5-dagarsvecka med politik. Lördag och söndag, då försöker jag plocka lite roliga eller märkliga händelser ur mitt liv.
När jag var liten, fanns det flera slakterier i Åsele. Några låg i närheten av, där jag växte upp. Det var Skoglunds slakteri, Kalle slaktars och slaktar Larsson.
Skoglunds slakteri låg där Konsum är i dag. På tomten fanns slakteri, charkuterifabrik, en livsmedelsaffär och ett stall. En vacker byggnad och en spännande tomt för nyfikna barn. I stallen fanns det levande djur, i slakteriet hängde stora djurkroppar, slaktavfall och hudar. Det fanns allt för att sätta fart på fantasin, när det började mörkna ute. Här tyckte vi om att leka, vi som bodde runt ”Holmen”.
Kalle slaktars slakteri låg på ”Gammplassn”, granne med dagens IOGT-gård. Det var också inom mitt barndomsdistrikt. Kalle slaktars affär, var vid övre torget, på bortre gaveln i det hus, där Nisse Zackrissons Frisering är i dag. I källaren var det en charkuterifabrik och där arbetade Oskar Nordin. En mycket snäll farbror, som jag träffat när han var i slakteriet på ”Gammplassn”. Det var nog lite si och så med djurtransporter, på den här tiden. Jag minns en gång, det kom en levande kalv med mjölkbilen, från någon by. Den hade hopbundna ben och var fastklämd bland mjölkkrukorna på en släpvagn.
En gång när jag fick följa med Oskar ut på ett slaktuppdrag till P-A Norberg på Västerled. Han åkte cykel och jag fick åka bak på pakethållaren. Det var en grisslakt, som var uppdraget. Som vanligt då det var matdags, blev alla bjudna på mat. Det var fullt kring bordet och hans fru Karin satt vid spisen och åt. P-A satt vid gaveln på bordet. Han hade varit i Amerika, så allt som hände, jämnfördes med Amerika. Han var en otrolig berättare och fyllde på historien på rätt ställe. Han sa, att han köpt till lite mark av kyrkan till sitt torp och han hade gjort upp med kyrkan om ytterligare ett markköp och det var kyrkogården. Det var den bördigaste marken i vår kommun och där skulle han odla, sa han. Då var det någon som ställde frågan, vad man skulle göra med alla döda, om man inte skulle använda kyrkogården som gravplats? Dom stoppas i ett cigarrliknande fodral och skuts ut i rymden, för så gör man i Amerika, sa P-A.  Att höra sådana historier, för en 8-åring, satte fart på fantasin. De lät lite kusligt och man förstod nog inte allt heller. Det var tur att det var på dagen, det där med döden skrämde en lite. När vi flyttat till Söråsele, bodde vi granne med P-A och jag fick höra och uppleva många spännande historier kring detta original.
Nu till det jag hade tänkt berätta, första gången jag åt korv. Det var första gången, jag var med Oskar i charkuterifabriken. Han höll på att tillverka prinskorv, som kokades i en stor gryta och röktes i rökstutar som fanns i källaren. Det luktade fantastiskt gott och ni skulle känt hur go korven var, när den var nyrökt och varm. Jag fick äta hur mycket korv jag ville och det gjorde jag. När jag kom hem behövde jag ingen mat, jag hade ätit korv hela dagen, så jag mådde illa. När jag lagt mig och somnat, fick jag inte behålla korven, jag spydde fullt i sängen, det såg ut som om alla mina inälvor hamnat där. Efter den händelsen blev det sparsamt med korvintaget, men det fanns andra delikatesser i charkfabriken, som Oskar bjöd på. Men jag tycker fortfarande prinskorv är gott.