Jan-Erik och jag hade åkt cykel till Hammar, för att hälsa p Kåre, som bodde där. Vi är kusiner alla tre och det skiljer bara några år i ålder på oss. Vi kanske var i 10-12 års-ålder då detta hände. Jag var äldst, av oss tre. Det var vanligt att vi isfiskade på Stamsjön, som ligger bara ett 100-tal meter från Kåres hem. Så blev det den här dagen också.

Vid den här tiden var flottning kvar i våra vattendrag och det låg massor med timmervältor på Stamsjöns is. Efter en stund, då vi inte fick någon fisk, tröttnade vi på det och började andra lekar. Vi klättrade på timmervältorna och hoppade i mellan vältorna. Det var sent på våren, så ”å-märgen” var öppen. Enda sättet att nå ut till öppet vatten, var att hoppa mellan vältorna och det gjorde vi.

 Jan-Erik var först ute på timmervältan, som låg närmast vattnet och han stod så nära vattnet det gick utan att bli blöt. Även Kåre och jag hoppade över på vältan(skotan). Då hände det, den del av vältan som låg i vattnet sjönk, Jan-Erik hamnade i vattnet, men lyckades hålla fast i en stock, som låg tvärs över vältan. Han hängde på undersidan av stocken. Kåre och jag sprang på stockarna, som rullade över Jan-Eriks fingrar och ned i vattnet. Vi hoppade över till nästa välta, som låg stadigt på isen. Jan-Erik hängde kvar under stocken, som också låg kvar på nästa virkesvarv.

Nu var goda råd dyra. Jan-Eriks fingrar blödde och han var blöt, alla var vi rädda. Vi lyckade få upp Jan-Erik ur vattnet och vi tog oss mot land. Nu kom nästa problem, skulle vi våga gå hem till Kåres föräldrar? Kreativa som vi var, hittade vi både ved och tändstickor i en tvättstuga nere vid sjön. Vi beslöt oss för att torka Jan-Eriks kläder, innan vi gick hem, så skulle ingen få reda på vårt äventyr.

Vi lyckades inte med att få upp någon eld, så vi var tvungen att gå hem till Kåres mamma, för Jan-Erik började frysa. Det blev inte det mottagande vi hade förväntat oss. Kåres mamma förmanade oss och talade om hur farligt det var att leka på vårisen. Vi fick varm choklad och smörgås och torra kläder. Sedan cyklade Jan-Erik och jag hem till Söråsele.

Den här dagen, kan ha slutat väldigt illa, för oss alla tre. Jag undrar, för vilken gång i ordningen, vi fick förmaning, om att inte leka på vårisen. Jag undrar om vi inte redan glömt det, innan vi var hemma i Söråsele. Det kom nya vårar, med nya vårisar, där vi alla deltog. Men jag tror att vi alla ställer oss bakom, att det är ingen bra lekplats för barn.