Egons blogg

Politiker, en bristvara?

Av , , 1 kommentar 32

 

Det finns en hel del forskning som visar på att ett av de största hindren för att utveckla de små kommunerna är korruptionen inom förvaltningarna. Detta har blivit möjligt, genom att den politiska styrningen har försvunnit, på grund av svaga politiker. Tittar man runt i kommunerna i vår omgivning, kan vi se hur svårt det är att få behålla nyrekryterade chefer. De ser problemet med korruptionen, som måste styras upp av politikerna, men ingen vågar göra något.
Vår kommun är inget undantag, här finns det mycket som kan ifrågasättas. De senaste åren har vi haft en del felrekryteringar, som kostat kommunen stora summor, men ingen är ansvarig. Är det tjänster och gentjänster som styr i vår kommun, då man ser på rekryteringar de senaste åren? Politiken måste kraftfullt ta tag i dessa frågor. Men vågar man göra det? Vi får hoppas på, att dagens styrande politiker, inte har sin ideologi grundad på avundsjuka och korruption?
I dag åker jag hem från London och tar närstrid. Trevlig helg!

Att vara oppositionell kan straffa sig.

Av , , Bli först att kommentera 34

 

Om man nu får titta bakåt, så har den politiska värden förändrats en hel del. I min ungdom respekterades folk, som engagerade sig i samhällets utveckling. Socialdemokraterna, som jag växte upp med, var män och kvinnor som arbetade hårt och hade stor respekt för sina medmänniskor. Utbildning var något man satte i första rummet och omtanke om sina medmänniskor, var det som förde utvecklingen framåt.
Förändringen började när utflyttningen från kommunen tog fart. Det var kreativa människor som lämnade vår byggd till förmån för industrin. Med dessa försvann mycket kunskap och vilja. På 70-80-talet skapades en ny typ av politik då dominanta ledare klev in på den politiska scenen och tillintetgjorde de gamla demokratiska principerna. Här kommer ett exempel på sådan maktfullkomlighet.
Det var en ung företagare 25-30 år, som köpte ett företag som gått i konkurs av ÅHIL, dåtidens ÅNS. Han fick löfte om att även köpa marken där företaget varit verksam i flera år. Kommunen ägde marken och hade för avsikt att tillskapa flera industritomter i detta område, så en planändring skulle ske och tomterna avstyckas. Det fanns ingen annan verksamhet i området på kommunal mark.
Den nye ägaren hade för avsikt att utveckla verksamheten och fick löfte om att dra fram mer ström till den nya sågbyggnad som skulle uppföras. Han fick även bygglov på det nya såghuset. Fastighetsbildningen skulle ta tid, men företagaren ville få fart på verksamheten. Ny strömledning drogs fram, ett nytt sågverk inköptes och bygget påbörjades. Allt betalades av företagaren utan inblandning av kommunen. ÅHIL och kommunledningen stödde satsningen och hjälpte till att få fram tillstånd att börja bygga.
Nu började problemen. Företagaren hade kommit på kant med den politiska ledningen och avslöjat oegentligheter inom ÅHIL, som var ett kommunalt bolag. När planändringen var gjord, skulle företagarens tomt bli grönområde och fyra ytterligare tomter avstyckdes på obebyggd skogsmark. Kommunen ersatte företagaren för de utgifter som fanns på faktura, det egna arbetet ersattes inte. Ingen annan tomt blev bebyggd och något grönområde anlades aldrig. Efter ett antal år blev det en kommunal vedbacke.
Det kan straffa sig att vara oppositionell. Skolningen av den nya ledarstilen började då och har lämnat många spår efter sig genom åren. Det finns många händelser, som bekräftar detta. Fredrika är inte sista utspelet av denna ledarstil, om det inte blir en förändring.

Anonym?

Av , , 1 kommentar 38

 

Dagens möjligheter att delta i olika forum utan, att sätta ut sitt namn, har både för- och nack-delar. Det man kan tycka, är att folk som väljer att vara anonyma skall vara sakliga. Att håna och förlöjliga olika saker leder inget framåt och det är den fega gruppen som dessa skribenter tillhör.
Många av de som valt att vara anonyma, kan ha en annan orsak att för att vara det. Det kan vara arbetet eller av andra orsaker, som gör det olämpligt att de sätter ut sitt namn. Skriver man bara sakligt och håller sig till fakta, tycker jag det är ok, men att förvränga fakta och smutskasta folk anonymt är inget som hör hemma i en debatt i olika media.
Många av dessa människor, som är ute och skriver anonymt på olika media, är personer vi känner. Vad man inte tänker på, är att man kan känna igen dem på deras skrivsätt, genom att ha hört dessa personer prata i olika sammanhang och de använder speciella uttryck. De förekommer ofta under olika synonymer och i bland svarar man sig själv. Jag tror inte det är någon stor grupp, som håller på med dessa provocerande inlägg. En del av dem tror jag vi möter i politiken.
För att kasta ut ett köttben, kan jag berätta att 2011 var det en person, som fick milersättning från Åsele Kommun. Det belopp han fick, motsvarar att han kört 100 km/timme, 8 timmar per dag i tre månader. Han var inte anställd på kommunen och hans uppdrag var tillfälligt, mindre än tre månader. Han erhöll ingen lön. Reseräkningen var inte enligt reglerna, men godkändes. Den saknade korrekt specifikation. Att sådant lämnas utan åtgärd, trots påpekanden, är obegripligt. Små kommuner lider av den korruption som råder inom förvaltningarna och det hindrar utvecklingen.
Ska vi låta våran kommun fortsätta på den inslagna vägen?

Dagen efter.

Av , , 1 kommentar 14

 

Gårdagens övningar gav fotbollen en annan innebörd för mig. Vi startade från bostaden Abbots Langley 11.30, för att åka förbi i Watford och hämta upp ett gäng fotbollsfantaster. Körtiden är ca. 30 minuter från Abbots Langley till Wembley. Vi parkerade bilen en bra bit före Wembley för att slippa köer, när vi skulle åka hem efter matchen.
Vi var framme två timmar före avspark och det var redan mycket folk på plats. Här är en fotbollsmatch inte bara 90 minuter, den börjar flera timmar på pubarna där man ”sjunger upp sig” inför matchen. Stämningen ska vara på topp, då matchen börjar. Det är inga våldsamheter, men det låter mycket. Inför dagens match hade båda lagen 35000 biljetter vardera till sina fans och alla var sålda. Totalt kan man tänka sig att hela Umeås tätort satt på läktarna.
Dagens match gällde mycket, inte bara en plats i Premier League, det gällde 120 miljoner pund och en årlig ersättning för TV-rättigheter på 55 miljoner pund per år. Att nerverna var på helspänn både hos ledare och spelare kan man förstå. Båda lagen var lite skakiga inför stundens allvar.
Timmarna före avspark, var en finslipning av klackarna inför matchen, med många decibel. Sedan 82 000(inte fullsatt) människor sjungit ”God save the Queen”, var det dags för avspark och då gungade hela Wembley. Matchen i sig var ingen höjdare och stod 0-0 efter full tid. Förlängningen två gånger 15 minuter slutade med att Crystal Palace fick en straff och vann med 1-0. Det var ett lite besviket gäng, som kom hem till Abbots Langley kl. 19.30.
Att uppleva denna stora folkmängd, utan att det är trängsel, är fantastiskt. Alla är artiga och visar hänsyn, men det är ett otroligt tryck på läktaren. 

Wembley 2013.

Av , , 1 kommentar 14

 

I dag ska jag ägna mig åt annat än att kommentera svårbegripliga bloggar och andra politiska frågor. Det är helgdag i England, så därför skriver jag om något annat. Jag ska gå och se fotboll på Wembley tillsammans med min måg och barnbarn, samt ett gäng ”fotbollsgalna” Engelsmän. Det är några år sedan jag var på Wembley, så den nya anläggningen har jag bara sett på avstånd. Till dagens match är det slutsålt och det ryms 92000 personer på nya Wembley.
Det är Watford, som även går under namnet ”The Horns”, som möter Crystal Palace i en kvalmatch till Premier League. Man spelar om en prissumma på 120 miljoner pund, som går till vinnande lag och en plats i Premier League. Vi håller på ”The Horns” som kämpar i samma färger som ÅIK.
Mina tidigare besök på gamla Wembley, var roliga upplevelser, men att få närvara vid en kvalmatch med ett fullsatt Wembley, kommer att bli något extra. Jag får nog anledning att återkomma om denna händelse.
 

Frieriet.

Av , , Bli först att kommentera 20

 

Det var våren1864 i Söråsele denna händelse utspelade sig. Det var två år efter det att bonden Jan Olovsson drunknat i älven när han och drängen höll på att ta upp nät. Janne, som han kallades, var en mycket förmögen bonde, men hans far hade satt honom under förmyndare, för att han var ”kort i förståndet”, som man sa. I folkmun blev det att drängen hade varit delaktig i drunkningen, med siktet inställt på att gifta sig med änkan, när husboden var död. Hur sant det var, visste bara drängen som fick sluta på gården av någon anledning.
Janne var son till den store kyrkodonatorn Olov Christoffersson, som var ofantligt rik och om honom ska jag berätta vid nått senare tillfälle.
Janne hade bestämt sig för att bygga ett nytt bostadshus på hemmanet han fått av sin far. Det skulle vara ett stort och högt hus, värdigt hans status. Bygget påbörjades 1861 och färdigställdes våren1864, två år efter Jannes död. En snickare från Oxvattnet som hette Janne Rådström, hade arbetat med att bygga huset, som nu stod färdigt.
Rådström, som bodde på gården under byggtiden, var nu klar med sina åtaganden och på väg mot nya uppdrag.
Det var söndagmorgon före den sedvanliga kyrkoturen Janne R satt ute på bron och inväntade övriga kyrkobesökare när änkan kom ut till Janne och sa ”va tänk e´n Janne göra, nu när huset är klart”? ”Ja får väl sök mè nà nytt arbete” sa Janne. Då sa änkan ”är int de lika bra du stan e henné å gifte dé mé mig”? Så blev det, Janne stannade och gifte sig med änkan.
Den här historien har Göte Rådström berättat för mig och han hade fått den berättat av sin farmor, som var änkan. Hon berättade att det var hon som friade till Götes farfar. Ett odramatiskt frieri av en kvinna, som insåg nyttan med en duktig hantverkare på sin gård.
Det finns många historier, om den rike bonden Janne Olovsson. Bla. skulle han ha grävt ned en stor förmögenhet någonstans efter älven. Han var rädd för att ryska soldater som rymt från kriget och sökte sig skydd i Norrland skulle komma och plundra hans hem. Efter hans drunkning, var det många som sökte efter skatten.
Göte berättade denna historia om skatten för mig när jag var barn. Han berättade den även för mina barn och jag för mina barnbarn och alla har vi sökt efter skatten, men den ligger fortfarande kvar där Janne O gömde den och kundskapen om var den ligger, tog han med sig i graven.
 

Jon-Adam.

Av , , 2 kommentarer 20

 

Den här händelsen utspelade sig i tidigt 1900-tal. Det var en man som var ett riktigt original. Han var inte lik någon annan person. Hans försörjning var att hugga ved och fiska och han hette Jon-Adam. I Åsele på den här tiden, fanns det gott om slakterier och dessa brukade Jon-Adam besöka regelbundet och få en hel del slaktavfall, som han förvandlade till mat.
Han bodde i jordkula som han byggt intill en sjö efter Stamsjöån. Det var en trästomme som han öst över med jord som isolering, för att bättre kunna hålla värmen och med ett öppet hål i taket (kallas räpp)för röken och ett litet fönster. Värmekällan bestod av öppen eld på en eldpall, som var en trälåda fylld med sand. Mycket av slaktavfallet hängde han upp kring hålet i taket och på så vis blev det rökt.
Den jag hört denna historia av var en man som hette Birger och han var där en sommar för att hjälpa Jon-Adam med att hugga ved. Birger var 12 år och ditskickad för att lära sig arbeta och inte bara busa runt på samhället. Som alla andra 12-åringar var Birger hungrig för det mesta. En dag när han kom in i kojan för att äta, hängde en stor kittel över den öppna elden och det luktade varm köttsoppa.
 Birger tog fram sin tallrik för att ta sig lite soppa. Det stod ett stort köttben i grytan, så han styrde det åt sidan med hjälp av sleven och då hörde han att det skrapade mot grytans botten av metall. Han lyfte då upp köttbenet och kunde konstatera att det var en hästhov, med hästskon kvar, som dagens soppa var kokad på. Hungern försvann omgående, sa Birger.
Spår av kojan finns fortfarande kvar och många historier om denna märkliga man. Birger sa att gubben hade hästskon kvar på hoven för att få lite järntillskott.

Vårt vackra Åsele.

Av , , 1 kommentar 20

 

Jag sitter och tittar ut genom fönstret över den spegelblanka Ångermanälven och simmande sjöfåglar. En tanke dyker upp, var det vackrare när första nybyggaren kom eller har Åsele alltid varit lika vackert? I min ungdom kunde man se och höra en brusande fors ifrån där jag sitter nu.  Den är borta och där är en spegelblank vattenyta i dag. Vad har Åseles natur fått utstå i förändringsväg de senaste 300 åren och hur kommer det att se ut om ytterligare 300 år?
Om man ser på de ”nya” nybyggarna, som kommer till vår vackra kommun, så ser de antagligen samma möjligheter, som de första som kom för 300 år sedan. 30-40% av de som invandrat till Åsele är egna företagare och ser ljust på framtiden. Det är stora investeringar som görs av dessa människor.
Att fly från sitt land på grund av krig är mot ens vilja, men att lämna sitt land frivilligt, måste innebära att man ser något som är bättre dit man flyttar. Våra invandrare från Europa kommer från många olika platser och alla ser möjligheter i att flytta till Åsele. Här passar uttrycket ”hemmablind” för oss, som inte ser möjligheterna som finns i att få bo i Åsele. Passa på och njut av den vackra miljön och se möjligheterna, då blir dagen roligare.

Frågan kvarstår?

Av , , 2 kommentarer 42

 

I dag blev jag sen med bloggen. Jag kom hem vid midnatt och hade en hel del saker som skulle uträttas nu på morgonen. Ett möte kring tempelbygget i Fredrika är avverkat och där skrider det bygget framåt. Jag måste berömma Bert-Rune, för det arbete han lägger ned på det.
I min blogg från Hälla, skrev jag att det är viktigt att vi politiker inte fastnar i något hämndbegär över beslut som gått oss emot. Det innebär inte att, vi inom oppositionen, glömt vad som hänt till följd av en del felaktiga beslut. Det som drabbat Fredrika kommer att hamna på bordet igen, men det får inte sätta stopp för allt arbete i andra frågor.
Det var någon som ställde frågan vem som blev ny ordförande i ÅNS. Det blev Peter L som blev vald till ny ordförande och i den rollen är det frågan om vi har något förtroende för honom? Efter sitt uttalande i sin blogg om hur hans inställning var till Lars-Bertil Näslund, Anders Westman och mig, är frågan om han platsar i ÅNS. Ett sådant uttalande som han gjorde, innebär att han har förbrukat sitt förtroende. Varken en ursäkt eller en förklaring från honom, har vi sett.
Nedanstående text åsyftar förhandlingarna vi förde med S+V om att bevara Fredrika skola oförändrad. Hur kunde han sätta sig i förhandlingarna, om han hade en sådan inställning från början? Hur ska företagarna kunna föra trovärdiga samtal med en man som har ett sätt som detta? Man kan aldrig lita på vad han säger och helt plötsligt kanske han gör narr av företagaren?
Denna text levererade Peter Lindström i sin blogg den 13 april
I Söråsele skriker måsarna, men det är inget att bry sig om för de har måsar alltid gjort i Söråsele. Vår opposition har höga tankar om maktfullkomlighet. Att tro att man i små grupperingar kan bestämma över en kommuns ekonomi är befängt. Att likt småpojkar tänka sig att man ska göra stora omstrukturerande förändringar som berör stora delar av den kommunala verksamheten är löjeväckande. I en demokrati måste många röster komma till tals, många åsikter som ska vägas mot andra, och därefter får majoriteten peka ut vägen- inte några få pampar. Trots att stora delar av oppositionen är i pensionsålder tycker de tydligen att det är spännande med dessa " hemliga möten" som i pojkromanernas värld. Från S och V fick vi tydligt se vilka som står bakom smutskastningen av vår kommun i media, enär man kunde ha uppehåll så länge som diskussioner pågick.

Att ta sitt ansvar?

Av , , 1 kommentar 26

 

 
Vid senaste fullmäktige avsade sig Tommy Danielsson sitt uppdrag som ordförande i ÅNS. Det ska han ha all heder för, att han insåg sin begränsning att leda ÅNS i sitt arbete. Jag kan tänka mig att händelserna i Fredrika, påverkat hans beslut. Det inger respekt då man har mod och förstånd att ta sitt ansvar, genom att ställa sin plats till förfogande. Alla kan göra fel, men man måste ta sitt ansvar.
I dag besöker vi ett regntungt Göteborg, för att göra några studiebesök, som vi hoppas att kommunen kan ha nytta av.  Jag har läst om hur en del tolkar felskrivningen i ärendebeskrivningen om resultatet för 2012. I årsredovisningen var allt redovisat korrekt, det var inte ett räknefel utan det var ett skrivfel i ärendebeskrivningen och det påverkar inte resultatet. Jag vill påstå att ekonomiavdelningen sköter sin del i ansvaret för ekonomin bra, det är politikerna som beslutar om hur pengarna ska fördelas. Det är kring vad politikerna beslutar, man kan ha synpunkter.