Egons blogg

Vårt vackra Åsele.

 

Jag sitter och tittar ut genom fönstret över den spegelblanka Ångermanälven och simmande sjöfåglar. En tanke dyker upp, var det vackrare när första nybyggaren kom eller har Åsele alltid varit lika vackert? I min ungdom kunde man se och höra en brusande fors ifrån där jag sitter nu.  Den är borta och där är en spegelblank vattenyta i dag. Vad har Åseles natur fått utstå i förändringsväg de senaste 300 åren och hur kommer det att se ut om ytterligare 300 år?
Om man ser på de ”nya” nybyggarna, som kommer till vår vackra kommun, så ser de antagligen samma möjligheter, som de första som kom för 300 år sedan. 30-40% av de som invandrat till Åsele är egna företagare och ser ljust på framtiden. Det är stora investeringar som görs av dessa människor.
Att fly från sitt land på grund av krig är mot ens vilja, men att lämna sitt land frivilligt, måste innebära att man ser något som är bättre dit man flyttar. Våra invandrare från Europa kommer från många olika platser och alla ser möjligheter i att flytta till Åsele. Här passar uttrycket ”hemmablind” för oss, som inte ser möjligheterna som finns i att få bo i Åsele. Passa på och njut av den vackra miljön och se möjligheterna, då blir dagen roligare.

En kommentar

  1. Katarina Henriksson

    Jag förstår dina tankegångar, om än de ord du skriver just nu vrider om kniven som stuckits i vår vackra del av kommunen och i våra hjärtan.
    Vi är många som valde att flytta hit, för att vi såg möjligheterna och ville leva och verka här.
    Nu är vi många som mot vår vilja lämnar samma kommundel, på grund utav det politiska kriget som utan mekaniska vapen likväl sårat oss och dödat viktiga delar av de förutsättningar som gjorde att vi valde att bosätta oss här från början.

    Vi njuter av vår vackra miljö med tårar i ögonen och för varje gång vi gör något i byn, undrar vi om det är för sista gången.
    Ibland vet vi att det är så. Nästa vecka är sista gången skolan åker ut till Majtjärn och sista gången vi har byadag.
    Det fanns höns och får uppe på berget här i byn. De har flyttat nu, för ägarna har ingen möjlighet att ta dem med sig dit de flyttar. Alltså var det sista gången jag fotade söta små lamm där uppe nu i vår.

    Vi i Viska har aldrig varit hemmablinda. Det är bara andra som valt att blunda för våra förutsättningar.

    För övrigt tyckte jag bättre om Ångermanälven när jag var liten och vattnet forsade. Då kände man livet i den.

    Ha en fin dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.