Här kommer Peter Lindströms blogg som många inte hann läsa. Läs själva och ta ställning om det är rätt man som har det högsta politiska uppdraget i vår kommun. Originaltexten hittar ni på denna adress http://www.bgf.nu/demokratin/k1.html. Det är Sverigedemokraterna som publicerat detta material han använder. Hans argument hur detta har uppstått är otroliga. Vilka rådgivare har han som påstås leverera texter av det här slaget? Vet han källan på sin senaste blogg? Han har tagit SD:s material som sitt eget, då han inte angett källa. Det är han som står för texten. Det finns anledning att återkomma i detta ärende.

.Som en fortsättning på ett tidigare inlägg : blogg.vk.se/petersaseleblogg/2013/04/05/demokrati-1203317

MEDBORGAR-DEMOKRATI

Alternativet till SIFO-demokratin är inte att man ska strunta i majoritetens uppfattning! Alternativet är att man får fram denna uppfattning på ett annat sätt, nämligen genom saklig information och fri debatt. Då får man en uppfattning som mognat i samspel med andra, den blir byggd på eftertanke, insikt och ansvarskänsla.
Alternativet skulle man kunna kalla en medborgar-demokrati. I vilken utsträckning en sådan fungerar beror på åtminstone tre aktörer:

a) Medborgarna
b) Partierna och politikern
c) Massmedia
a) Medborgarna
Det måste finnas medborgare som är besjälade av en medborgaranda. De måste vara intresserade av sitt samhälle. De måste vara beredda att ta ansvar – genom att avsätta tid för att sätta sig in i politiska frågor, genom att vara redo att själva kandidera till förtroendeuppdrag.

De måste uppskatta politiker som är ärliga, som tar ansvar och försöker arbeta långsiktigt.
b) Partier och politiker

Partiernas och politikernas roll i en medborgar-demokrati blir till stor del folkbildarnas. De ska slåss för vad de tror på, tydligt formulera sina argument. Peka på problem, klargöra avvägningar och dilemman. Visa på vilka punkter man skiljer sig i åsikter från andra partier och politiker, och förklara varför. Ta risken att få mothugg, lida nederlag och bli impopulära.
c) Massmedia

I det moderna samhället har massmedia kommit att spela en alltmer central roll. Det blir chefredaktörerna och journalisterna – och ytterst ägarna av media – som avgör vilka som ska få komma till tals. En fungerande demokrati förutsätter att företrädare för olika åsiktsriktningar kan komma ut med sina fakta och argument, så att medborgarna får tillgång till en allsidig information. Först då kan de bilda sig en egen uppfattning.

DIREKT OCH REPRESENTATIV DEMOKRATI

I praktiken kan inte väljarna vara med och besluta i mer än ett begränsat antal frågor. Direkt demokrati, där alla deltar, kan man främst ha i helt lokala sammanhang. På nationell nivå kan det förekomma bara undantagsvis, genom allmänna folkomröstningar i enskilda frågor.

Vad vi har är en representativ demokrati, där det handlar om att välja företrädare, för att på dem överlåta att besluta i enskilda frågor. Vad man kan gå på är en allmän åsiktsinriktning, ytterst handlar det om att ge förtroende. Det viktiga blir då att ansvar senare kan utkrävas, dvs att väljarna kan få klart för sig hur de valda motsvarat förtroendet och senare har möjlighet att byta ut dem.

 

GRÄNSER FÖR MAJORITETEN

MEN ÄVEN OM en majoritetsuppfattning mejslats fram genom en aldrig så grundlig diskussion, så finns det gränser för vad en majoritet får besluta. Det finns mänskliga rättigheter som inte får kränkas. Även om t.ex. Hitler skulle ha haft en majoritet av tyska folket bakom sig, så hade han inte rätt att gasa ihjäl människor.

Mellan sådana uppenbart oetiska beslut och tillåtna majoritetsbeslut finns en gråzon. I demokratin ligger en idé om kompromissande och hänsynstagande till andra.
Det är ju så, att en uppfattning grundas inte bara på någon objektiv saklighet och klokskap, det handlar i praktiken ofta om gruppintressen – intressen som kan stå i konflikt med andra gruppers intressen. Det gäller då att finna rimliga avvägningar.
Den goda kompromissen borgar också för att beslut blir långsiktigt hållbara, och inte rivs upp så fort som majoritetsförhållandena har förskjutits. 51% bör från början lyssna på vad övriga 49% anser.

YTTRANDEFRIHET

Vad en majoritet (eller en minoritet) heller inte får kränka är själva de demokratiska spelreglerna. Man får t ex inte hindra andra att komma till tals. Yttrandefriheten måste gälla alla – även meningsmotståndare!
Eller, från medborgarnas och väljarnas synvinkel: Det måste finnas tillgång till en allsidig information och en möjlighet att ta del av vad företrädare för olika åsiktsriktningar har att komma med, av fakta och argument. Detta tål att upprepas…