På den här tiden, när jag gick i skolan, var det inte samma regler som i dag. Att vi barn hade kniv på oss, var inget ovanligt. Vi fick tidigt lära oss att kniven var ett viktigt verktyg att lära sig använda rätt. De flesta vuxna män hade kniven på sig sju dagar i veckan. Hur kniven kan vara avgörande för liv eller död finns det många historier om. Han som föll ned i en vak och inte tog sig upp, stampade sin kniv genom jackarmen och ned i isen, så att han hängde kvar på iskanten, när krafterna var slut. Han blev räddad.

Sixten Danielsson från Söråsele, körde timmer från Sängsjön och ned till Stamsjön. Han var sist kvar i skogen och skulle koppla ihop två doningar fullastade med timmer. Han hade trädd en kedja från den främre doningen och igenom ”axarn” på den bakre doningen och skulle säkra den. (Axan är där man fäster skacklarna i en timmerdoning). Han hade långfingret igenom kedjelänken då hästen steg fram ett steg. Sixtens finger klämdes fast mot axarn och han stod mellan två fullastade timmerdoningar.

Att få hästen att backa var omöjligt. Sixten satt ohjälpligt fast och han var ensam kvar i skogen. Det skulle gå lång tid innan någon saknade honom. Han var blöt av svett och började frysa. Att få loss fingret var omöjligt och hästen började bli orolig och rycka i lasset. Sixten var rädd att han skulle svimma av smärtan som spred sig i hans kropp och frysa ihjäl. Det var minus 25 grader.

Nu fattade han ett radikalt beslut. Han tog fram sin kniv och skar av fingret. Stoppade handen i snön för att stoppa blodflödet. Sedan körde han ned lasset och fick hjälp till sjukhuset. Jag kände Sixten och har fått historien av de som var med den här vintern.

Kniven i skolan kunde också ställa till problem. Det var en av pojkarna som hade fått en ny kniv, som var gjord av en känd knivtillverkare. En vanlig Morakniv var den kniv, som var vanlig bland oss barn. Det här hände när vi gick i trean.

Min kompis Håkan, ville titta på den fina kniven. Han tog den i handen och stampade in den i ett träd. Håkan hade blöta vantar på sig och handen halkade över hela knivbladet och han skar sig i alla fingrar. Senorna gick av i några fingrar och blodet sprutade rakt upp när han höll ut handen. Alla blev rädda och sprang efter fröken som hjälpte Håkan till sjukstugan, där hans fingrar blev sydda. Vi andra blev försiktigare med knivarna.

Älgjakten tar alldeles för mycket tid, bloggen och mycket annat blir lidande. Man måste se älgjakten som en viktig del i skogsbruket för att kunna motivera all den tid man lägger på jakten och roligt är det dessutom. Varför inte jaga? Jakten kan bidra till mycket. Förra helgen, när jag jagade efter en styckare, blev jag påmind om en rad roliga händelser från slutet på 50-talet.

En kväll när vi var i Tures garage och mekade i våra ”lättviktare” på 98 kubik, var det en av grabbarna som skulle modifiera sin lättviktare lite över det vanliga. En lättviktare var byggd på en förstärkt cykelram med kraftigare däck. Den var försedd med trampor, som på en cykel och fungerade samtidigt som broms. Det fanns även handbroms, men den fungerade dåligt. Vår kompis, som hette Anders, hade kommit på en bra idé på hur han skulle få lättviktaren lite sportigare. Han monterade bort tramporna och satte en träpinne i hålet som fotstöd och nu liknade den en riktig motorcykel. Vad som övrigt hände var att han i det närmaste blev utan broms, men nere i skogen gick det bra att köra där det inte var någon trafik.

Så kom dagen i skolan när vi skulle ut på en friluftsdag, om det var till Åslia eller Abbarsjökullen, minns jag inte. Vi skulle cykla dit, men Anders hade en annan idé. Han hämtade sin lättviktare och rullade utför backen ned mot den gamla bron, som var väldigt smal och full av cyklande skolungdomar. När han nådde fram till bron, var farten hög och han saknade broms. Han la då in en växel och då startade lättviktaren, som saknade ljuddämpare, med ett vrål och han fick en lucka i ledet så han kom fram över bron utan missöde.

Vad vår lärare tyckte om detta tilltag och eventuellt annat efterspel har jag glömt(av någon anledning). Någon rättslig påföljd blev det inte. Det var nog inte den enda episoden, då vi som skruvade i Tures garage, tangerade lagens råmärken. Det var en tid då vi lärde oss mycket och det blev folk av oss alla (min bedömning). De flesta av oss blev egna företagare och vi har klarat oss bra(också min bedömning). Men roligt hade vi.

Nu är det läge för S och V i Åsele att haka på landstingets generösa erbjudanden om akutsjukvård. Landstinget behöver flera konstruktiva objekt att redovisa inför kommande val, för att hålla sig kvar vid makten.

Åsele kommun står i begrepp att bygga om Åseborg, vårt äldreboende. När jag läste om Landstingets rockad i Dorotea, slogs jag av tanken, vilka möjligheter Åsele fick. Om landstinget flyttar sjukstugan till Åseborg, får vi tillbaka vår ambulans? Inget verkar omöjligt då vi närmar oss val.

”Att komma överens” är ett svårtolkat uttryck. Gör man som landstinget vill, så är man överens enligt PO. Har man egna förslag från kommunen, är man inte sammarbetsvillig. Min förhoppning är att folket minns detta resonemang fram till nästa val.

Jag har fått den uppfattningen att kommunmedborgarna tror att vi politiker ska vara inne och peta i olika kommunala verksamheter. Så är det inte, vi har anställda tjänstemän, som ska sköta alla verksamheter så att medborgarna blir nöjda.

Politikens roll är att sätta upp långa och kortfristiga mål och skapa finansering för det som skall genomföras. Det ska finnas arbetsbeskrivningar till all personal och tydliga målbeskrivningar. Det ska vara tydligt vad vi politiker vill ha uträttat och vi ska få återrapporterat om hur arbetet fortskrider.

När det saknas tydliga mål och aktuella arbetsbeskrivningar, är det svårt för våra tjänstemän att utföra sitt jobb och det retar naturligtvis våra medborgare.

En ”het” period är älgjakten. Den tar massor av tid. I år har det blivit drygt två veckor. Det man förvånas över är att jaktens syfte, som var att skaffa mat i forna tider, inte är det i dag. Att ta rätt på viltet har blivit jaktens tråkigaste del, trots att vi nu har moderna älgdragare för att köra fram älgarna. Det klart sämsta momentet är att stycka köttet. Så även för vårt jaktlag.

I älgjaktstider är alla som tar på sig styckning hårt upptagna och det är svårt att boka i förväg. Jag var ute på byn och jagade en som hade tid att stycka våra två älgar som vi skjutit. Jag hamnade nere utanför Ture Eriksson garage, där Marcus håller till med sina styckningar. Ett fönster stod öppet, så jag tittade in och iakttog Marcus där han stod och arbetade. Han hade inte upptäckt att jag stod där.

Nu försvann mina tankar från älgjakten och återvände till 50-talet då vi var småpojkar Björn, Krister och jag med flera. Tures garage var nog dåtidens ungdomsgård. Hit hade vi samlat ihop alla gamla 98-kubikare och mopeder som var billiga. Här var det många pojkar som skruvade i motorer för första gången. Jag undrar om någon av oss visste vad vi gjorde, men liv i motorerna fick vi.

Hela näset från Bredviken till Sörstrand var vår testbana. Här körde vi utan hjälmar och andra skydd bland tallarna som stod tätt. Jag minns aldrig att någon blev skadad. Vi skruvade nog mer än vi körde. Ture fick nog hålla både bensin och verktyg till våra övningar. Tant Greta var nog hon som vi gillade bäst. Jag minns hennes vanliga fråga när hon ropade in Björn och Krister på mat: kom in och ät du också, för du har väl inte ätit? Det blev många middagar och fika, vi ungdomar fick av tant Greta.

Nu stod jag där i fönstret och tittade i vår före detta mekarlokal och såg för min inre syn alla sönderskruvade motorer och ramar som byggdes om, ligga spridda runt hela lokalen. Ture kunde knappast ha använt den till vad den var avsedd till. Nu upptäckte Marcus att jag stod i fönstret, han skruvade av radion och jag återvände till verkligheten. Nu betraktade jag en lokal som är anpassad för styckning och kötthantering. Hur det gick med styckningen? Det är en annan historia.

Det kom många minnen på denna lilla stund, som jag får berätta om senare.

Jag tycker att kommunmedborgarna borde få bättre information om vad som händer i vår kommun. Som fritidspolitiker får jag många frågor av medborgare, som jag har svårt att svara på, då det saknas information. Jag gör så gott jag kan och nu hoppas jag på hjälp av den som känner sig manad att svara.

Frågor jag fått av kommunmedborgare:

Måste man vara aktivt förtroendevald för att få veta något om hur exempelvis budgetprocessen fortskrider? Vilka besparingsförslag ligger i luften? Hur ser budgeten ut för respektive förvaltning? Klarar man utlagda ramar osv

Ska vi i byarna rökas ut helt med tvångsprivatisering av vatten- och avloppsanläggningar?? Är det över huvud taget möjligt enligt lagen om allmän VA-anläggning?

Hur ser antalet Säboplatser ut i förhållande till antalet invånare 80+ i Åsele samt närliggande kommuner?

Beslut i KSAU, nämnder och KS refereras aldrig i lokalpressen. Då har man möjlighet att som utanförstående att följa vad som händer på det kommunala planet. Här i Åsele råder ”tystnadens kultur”, där allt ska vara så hemligt som möjligt? Lokalpressen skriver inget. Fattas det inga beslut eller? Vi måste bryta denna informationskultur och informera medborgarna om vad som diskuteras och beslutas.

Som avslutning så verkar det som en förhastad åtgärd att lägga ned Säboboendet   Duvan i Fredrika med tanke på det behov som finns i den bygden. Men det är klart om det är som socialekonomen anser att försämrar man äldreomsorgen tillräckligt mycket så att de äldre som behöver Säboplats tvingas flytta från kommunen så försvinner behovet. Detta gynnar inte befolkningsutvecklingen i kommunen.

Detta är texter jag fått på mail eller fått muntliga frågor och synpunkter på, som jag här återger. Befolkningsutvecklingen är vår största utmaning. Hur länge ska vi ha en politik som påskyndar utflyttningen?

Nu har vi haft två val i rask följd, båda valen med lågt valdeltagande. En liten ökning i kyrkovalet är positivt. Vad beror det på, har folk blivit mer kyrkliga? Är det ”nysvenskarna” som har större anknytning till kyrkan? Många funderingar dyker upp. I min uppväxt hade kyrkan en central roll i samhället och de flesta var med i kyrkan.

Sverigedemokraterna blir nu en aktör i vårt stift. Jag hörde på radion när en ledande socialdemokrat uttalade sig om valutgången. Han tyckte att SD:s tankar kring rasism inte passade in i kyrkans värd. SD får en ledamot av 51 och S reagerar över detta.

Utifrån detta förvånar det mig, att inte S lokalt och på distriktsnivå reagerar när en ledande socialdemokrat sprider SD:s utbildningsprogram på sin blogg vid ett flertal tillfällen. Detta kan jämnföras med att ledande socialdemokrater som uttryckt sig rasistiskt i idrottsliga sammanhang har fått gå från sina uppdrag.

Vad är gränsen för att vara rasist och vem gör bedömningen? Är det olika regler för var du står på den politiska stegen?

Att se bakåt i historien och hålla otrevliga händelser vid liv, är ett sätt att förhindra upprepningar av dåliga beslut eller aktiviteter. Man ska ha händelseförloppen i gott minne så att inte sanningen förvanskligas, säger forskarna. Händelserna från andra värdskriget och judeutrotningen försöker man att hålla vid liv och dokumentera händelserna och ändå finns de folk som förnekar att detta har hänt, vad hela värden känner till. Hur är dessa människor funtade?

Nu till något som inte ligger så långt bak i tiden. Hösten 2012 ville oppositionen i Åsele att skolan i Fredrika skulle drivas vidare med högstadiet fram till 2015, för att se om utvecklingen i denna kommundel fortsatte. Även äldreboendet Duvan skulle drivas vidare i oförändrat skick. Vårt förslag fick inte gehör hos majoriteten, som drev igenom en förändring av skolan i Fredrika. Vi varnade för följden av skolförändringen, men S och V visste bättre. Deras beslut var en utveckling av Åsele kommun enligt deras bedömning.

Redan nu finns ett delresultat av deras ”offensiva” satsning. Tre företag har valt att lämna Fredrika och flyttat till en annan kommun. Det största med 10 anställda. Av 26 barn i skolan återstår bara tre. Barnfamiljer har flyttat till andra kommuner. Den första september hade Åsele kommun minskat med 64 personer. Var är utvecklingen?

Detta jag skrivit kan verka negativt, men det är inte min tanke. Jag vill bara påminna om dåliga beslut och hur det påverkar samhällsutvecklingen.
Jag tycker att Åsele är fantastiskt och det har det alltid varit.

Nu startar jag upp min blogg efter sommaruppehållet, som det finns mycket att berätta om. Det har varit både vackert väder och många roliga möten med släkt och vänner. Om detta får ni läsa i min helgblogg.

När granskningen av hur majoriteten i kommunen blir för känslig, dyker det upp argument, om att vi som har synpunkter, svartmålar Åsele. Det är ett argument som kommer upp när frågan blir känslig och man saknar fakta. Jag tänker fortsätta med att vara kritisk granskare, av hur vår kommun hanteras av majoriteten. Vi arbetar för att utveckla Åsele och inte avveckla Åsele. I diktaturstater tystas alla, som har synpunkter om hur de styrande agerar. Ska vi ha det så i en demokrati?

Nu har vi haft folkomröstning om vården i Västerbotten i en demokratisk anda tycker socialdemokrater och miljöpartiet. Man skapar regler, som gynnar deras egna syften. Att vinna ett val på att uppmana folk att inte gå och rösta, är det att utveckla demokratin?