Vår verkstad låg centralt efter genomfarten, i den fastighet Grenholms skylt hänger på väggen. Det vara nära till skolan och pojkar som var intresserade av bilar och motorer var ofta på besök.  Ett flertal var där och hjälpte oss med de tävlingsbilar vi skruvade i på vår fritid. Man funderade inte hur gamla dom var, utan såg bara hur duktiga och vetgiriga dom var. Två av dessa pojkar omkom i en tragisk skoterolycka 1973.

En annan pojke, började arbeta hos oss och en dag hade han beslutat sig för att gå till sjöss. Om han inspirerats av mina historier från sjömanslivet, får vara osagt. Vi den här tiden, hade sjöfarten förändrats kraftigt. Det var inte samma möjligheter till bra båtar, som när jag var ute till sjöss. Stora delar av den Svenska handelsflottan var utflaggat till skatteparadisen och kom aldrig ut på den Svenska arbetsmarknaden.

De båtar som erbjöds var på Norsjöfart och var gamla skorvar med knepiga besättningar. Så fick han ett erbjudande om att mönstra på en båt, jag tror den låg i en norrlandshamn. Han frågade mig vad jag trodde om båten. Vad båten hette minns jag inte, men jag vet att jag kollade upp lite kring den, genom de vägar jag lärt mig att kolla båtar. Jag berättade om båten och beskrev hur det förmodligen var på detta fartyg, han kunde förbereda sig på det värsta. Men det är du som ska fatta beslutet.

Jag tycker att han gjorde alldeles rätt, som beslöt sig för att mönstra på, trots mina varningar. Man får aldrig reda på svaret, om man inte provar. Att sedan gå ett helt liv och fundera på hur det kunde ha blivit om man gjort si eller så, är inget att leva med. Bättre att ha en erfarenhet, bra eller dålig spelar ingen roll. Huvudsaken är att man gör det man känner för, det går att byta spår.

Efter en tid så ringde min vän hem till mig. Han var i någon hamn i södra Sverige och frågade om han fick tillbaka sitt gamla jobb hos oss. Naturligtvis är du välkommen hem blev mitt svar. Jag behövde aldrig säga ”vad var det ja sa” och hade aldrig tänkt säga det heller. Han sa ”du hade alldeles rätt Egon, det var som du sa”. Jag beundrar de, som vågar följa sina drömmar och försöka förverkliga dem.

”Man ska tjäna pengar för att leva, inte leva för att känna pengar” av Ara Abrahamian