Egons blogg

Politiker, hur?

Av , , 2 kommentarer 31

 

Under mina tre år i politiken i Åsele, har jag träffat många olika typer av politiker. En del har deltagit i diskussionen och bidragit till att ge debatten innehåll och en del har suttit tyst. Vi är valda av folket och är skyldiga att redovisa vad vi bidragit med, om vi ska få förnyat förtroende vid nästa val. En tanke slår mig, hur ska vi redovisa för våra väljare? Om jag suttit i kommunfullmäktige i fyra år och aldrig sagt något vid dessa möten, kommunens högsta beslutande organ, vad redovisar man då?

De politiker, som gör en mest fundersam, är de som tar på sig uppdrag på uppdrag och aldrig utför dessa trots påstötningar. Gör man det för att få vara i medelpunkten? Eller kan det vara så, att man läst för mycket Alfons Åberg? ”Jag ska bara”, ”jag ska bara” och så blir det inte något. Alfons Åberg är en barnbok, där det uttrycket ofta används, när något ska göras. När sanningen hinner upp vederbörande, försvinner man bara och dyker upp på ett annat ställe, där man får vara i medelpunkten. Att man har något ansvar mot väljarna, har man inte visat.

Jag har haft som mål, att skapa breda samförståndslösningar, för att utveckla Åsele. Eftersom det är många olika ideologier inblandade, blir det svårt. En klok majoritet i en kommun, bör arbeta för att ena alla viljor kring besluten. Det är fullt möjligt, om man sätter kommunpolitiken först. En opposition, som är emot allt, har heller ingen framgång.  Man måste samarbeta, alla politiker vill ha ett utvecklande Åsele. Är man med i politiken, för sin egen skull, då är man på fel plats. Samarbete och starka nätverk är viktigt, för att komma framåt. Att stå utanför, tillför intet.

”Jag fick alltid mer uppmärksamhet än någon annan. Om jag inte fått det, hade jag sett till att jag fick det”, av Salma Hayek.

2 kommentarer

Barnfamiljer.

Av , , Bli först att kommentera 28

Barnfamiljer.

Vad är viktigt för att ett samhälle ska utvecklas? Jag tycker att barnfamiljer är den största tillgågen i en kommun och därför bör vi satsa lite extra på dessa. Detta kan vara en del av detta. Barnens utbildning är viktig, både för föräldrar och kommun. I år (kulturhuvudstadsåret) har kultur blivit en tillväxtfaktor man talar om i både media och bland politiker. Hur hanterar vi det i Åsele? Satsar vi på kultur för unga? Med duktiga ledare och en positiv inställning från samhället, behöver det inte bli en oövervinnerlig kostnad.

Hur skulle det vara med en ”kulturskola”, där alla konstarter erbjuds eleverna att välja på? Det finns forskning på, att barns studieresultat förbättras, om de får möjlighet till stimulans av sin konstnärliga talang. För att detta inte ska missförstås, så är min tolkning av kultur: film, dans, teater, målning, sång, musik, dikter, böcker, historia, idrott m.m.

Oppositionen kommer att verka för att detta utvecklas i vår kommun. Genom mera pengar till föreningslivet, kan vi skapa möjlighet för att kulturen blir en större tillväxtfaktor i vår kommun. I Åsele är vi duktig på kultur och det är ett bra utbud till våra ungdomar, men vi måste alltid ha målet att bli bättre. En väl utvecklad kulturskola, kan ge inflyttning till Åsele och ännu bättre studieresultat av våra ungdomar, kanske till en lägre kostnad.

”Att studera är som att ro uppför strömmen, den som inte tar krafttag glider tillbaka” ordspråk från Kina.

 

Bli först att kommentera

Åselepolitik.

Av , , 3 kommentarer 32

 

I lördagens VK, skriver Jan Johansson, att samlingspartiet ÅKL har nått slutet. Här har han missat en hel del. ÅKL har lyssnat på väljarna och valt att göra som väljarna önskar.  Genom att alla partier går ut med egna listor, finns det mera att välja på för folket, utan att de kommer i konflikt, med sin ideologi. Detta är ett enhälligt beslut inom ÅKL och inte skapat av någon konflikt inom gruppen. ÅKL får ses, som ett led i att utveckla den lokala politikens arbetssätt. Att skapa ett brett samförstånd och dialoger, som leder fram till kloka beslut, har varit ÅKL:S mål.

I Åsele råder det en maktkamp inom det största partiet och Åselepartiet är ett bra alternativ för dessa väljare och politiker. Till oss är alla ideologier välkomna, här är det ”för Åseles bästa” som gäller. Att samverka över partigränser, är en väg till framgång och det kommer vi att fortsätta med. Då menar jag samverka med alla partier, både till vänster och höger.  Som svar på mångas fråga:” kan jag vara med i Åselepartiet och rösta på vilket parti jag vill i Landsting och riksdagsval”? Svaret är ja, Åselepartiet är endast ett lokalt parti. Du som vill vara med, hör av dig till mig.

”Medan jag växer, lär jag mig något nytt varje dag”, av Solon

3 kommentarer

Husspöket?

Av , , 1 kommentar 21

 

Trettondagen 1973 startade jag ombyggnaden av Hjalmars hus. Det var en kall morgon och jag startade med att göra upp eld i kokspisen i köket. Den var enda värmekällan, förutom en öppenspis i salen.  Jag startade reparationen i köket, med att riva ut inredningen, som jag eldade upp utomhus. Alla golv skulle rivas upp och trossbotten skulle iordningsställas. Alla golv på nedre våningen skulle höjas 20 cm och takhöjden skulle sänkas från 3 meter i 2.60 meter. Innertaken på övre våning sänktes med 40 cm och alla golv och väggar skulle riktas.

Denna reparation startades och genomfördes utan ritning, den hade jag för min inre syn. Jag hade turen att ha många goda vänner, som var duktiga hantverkare och hjälpte mig mycket. Nya fönster och köksinredning beställdes. All el och vvs måste bytas. Vårt mål var att få huset inflyttningsklart till den 1 september. Fram till mars månad, arbetade jag dagtid på verkstan och på kvällarna med bygget fram till kl. 22.00. När jag sålt verkstan, arbetade jag heltid med bygget mellan 07.00-22.00.

I samma veva annonserade OK efter personal som kunde arbeta över helgerna. Jag sökte och fick jobbet. Nu arbetade jag från fredagkväll till söndagkväll och då tjänade jag lika bra, som om jag arbetet hela veckan. Nu kunde jag arbeta med bygget resten av veckan och ändå ha en inkomst. På helgerna var det många av mina kompisar, som arbetade på vårt hus.

När sommaren kom, var det dags för en målare att ta vid. Alla målare i Åsele var överösta med jobb och jag var i tidsnöd. Vi fick tips av en kompis i Ö-vik, om en bra målare. En mycket speciell person, som krävde lite speciell  hantering. Jag åkte till Ö-vik och träffade Per-Åke, som han hette. Jag frågade min kompis Sven, om jag skulle göra upp om ett fast pris eller på timtid. Bästa är timtid, sa Sven och så blev det. På två veckor målade och tapetserade han hela huset och det blev utfört av en mycket skicklig hantverkare.

Den 15 augusti kunde vi flytta in i vårt nya hem. Här fanns det rum för alla, men allt var inte färdigställt invändigt. När vi lagt oss att sova första natten, hade det blivit sent. Vi var trötta och somnade omgående. Jag vaknade av att jag hörde röster någon stans i huset. Min första tanke var att det var någon radio som stod på. Efter en runda i huset, kunde jag konstatera, att det inte var någon radio som stod på. Somnade om igen och vaknade av att det var någon som pratade. Vi hade inte monterat fönsterhakar på fönstren, så min tanke var att någon öppnade fönstret och pratade in i huset. Alla fönster var stängda.

Jag somnade om igen och vaknade åter av att jag hörde röster. Nu hörde jag tydligt att det var i klädkammaren, men någon människa kunde jag inte se. Nu beslöt jag mig för att gå ut och kolla om det var någon uppe på taket, som pratade ned i skorstenen.  När jag gick mot trappen, råkade jag titta ut genom fönstret och fick se några av mina kompisar, krypa i diket utanför huset.

Nu fick jag lösningen på husspöket. Någon helg när mina hjälpsamma kompisar varit där och byggt, hade man placerat en högtalare i en innervägg och dragit ut en kabel genom väggen och anslutet den till en bandspelare. De hade säkert roligt när de såg mig springa runt och tända lampor, men jag var alldeles för trött, för att tänka på spöken. Högtalaren sitter fortfarande kvar i väggen, men kabeln är borta.

Sommaren 1974 gjorde vi huset klart utvändigt, med ny isolering och ytterpanel. Nu var det bara att ta sig an ladugården och bryggstugan, samt fixa till tomten runt huset. Det kom att byggas mycket genom åren, på Hjalmars gård. Här bodde vi till 2009, när vi bytte hus med vår son Andreas familj, ochvi fick ett hus, som är lagom stort för två pensionärer.

”Den som väntar på ett tillfälle, förlorar tid”, av Giordano Bruno.

1 kommentar

Husförsäljningen.

Av , , Bli först att kommentera 22

 

I januari månad, annonserade vi ut Hjalmars hus med ladugård och stor tomt för 30.000kr. Vi planerade att bygga ut huset vi bodde i, då vi väntade tillökning i familjen. Vårt hus var bara tre år gammalt och vi trivdes bra i det. Det var tre rum och kök på 93 kvadratmeter, lite litet för en familj på snart fyra personer. Vi hade gjort en ritning på utbyggnaden och såg med glädje fram emot att få den genomförd. Jag hade förberett utbyggnaden, genom att såga en hel del virke av vindfällen jag köpt. Det var bara pengarna som fattades.

Under våren steg virkesprisera kraftigt och i maj månad stämplade jag ut den skog jag hade planerat att sälja. Hjalmars hus var fortfarande osålt. Många var och tittade på huset, men såg för mycket arbete i att få det modernt. Huset var byggt 1895 och 1960 blev det indraget kommunalt vatten, annars var det som att komma in i ett annat sekel. Ladugården var förfallen och en del av den hade rasat ihop av snötrycket. Den hade inte varit i drift efter 1952 och nu var det 1972. Maj-Lis sa vid ett tillfälle, när jag på skämt sa, att vi skulle flytta in i Hjalmars hus, ”hit flyttar jag aldrig, det är så mörkt och dystert”.

När anbudstiden för skogsförsäljningen var över, hade virkespriset stigit till mer än det dubbla, av vad jag förväntat mig att få in på försäljningen. Naturligtvis pratade jag med Göte om rotpostförsäljningen och fick goda råd. När han hörde att det var Nordstöms Såg & Hyvleri, som hade det högsta anbudet sa Göte, ”det är nu affären börjar, Nordströms är en liten såg som går bra och behöver virke och de har andra marginaler, lägg på 20.000kr och hör vad du får för svar”.

Jag hade tänkt att jag skulle få 30.000kr för skogen och nu var budet uppe i 80.000kr. Efter några dagars funderande, ringde jag upp Nordströms Såg.  Göte var en försiktig man, som inte tog några risker, så jag hade utgått från att försöka dubbla hans förslag. Höja budet med 40.000kr. Jag hade aldrig träffat den man jag pratade med och jag förutsatte, att han visste mycket lite om min bakgrund. Jag minns så väl hur jag uttryckte mig, när vi inledde samtalet, ” jag tycker att ni lämnat ett bra bud, men enligt mina beräkningar, får jag fram att det rätta priset bör vara 113.000kr”. Jag saknade kunskapen att räkna ut det vid detta tillfälle, men lärde mig senare.

Varför 113.000kr? Jag tyckte att ett lite udda pris, lät lite mera framräknat än att bara öka med 40.000kr, jag var nöjd med en ökning på 33.000kr. Nordströms köpte min rot post och det ledde till ett långt samarbete. Den dagen öppnade helt nya möjligheter för oss. Nu fick vi lite handlingsutrymme, då det gällde ekonomin. Vi hade köpt fastigheten för 85.000kr och kunde nu betala av det mesta av lånet.

Husförsäljningen då? Ett år senare var Hjalmars hus fortfarande osålt. När nyår 1973 var passerat, hade både Maj-Lis och jag, vant oss vid tanken att vara ägare till Hjalmars hus, ca 300 meter från vårt hus. Trettondagshelgen det året, beslöt vi att reparera Hjalmars hus och flytta dit. Vi annonserade ut vårt nybyggda hus och det såldes snabbt.  Vi beslöt också att sälja bilverkstan, som vi överlämnade till ny ägare i mars 1973. En ny utmaning, i våra unga liv, hade fått sin början. Ny bostad stod först på agendan.  Den skulle vara klar innan den 1 september samma år, då vi skulle överlämna vårt nybyggda hus till ny ägare.

”Vi skapar våra liv genom våra val och det är upp till oss själva att hitta en livsuppgift, även om det kan ta tid”, av Marta Cullberg Weston.

Bli först att kommentera

Åselepartiet.

Av , , 1 kommentar 33

 

Åselepartiets medlemmar, har bestämt sig för att gå fram i årets val, med en egen lista. Det ska ses som ett led i att möjliggöra ett regimskifte efter valet. Vi är ett parti som arbetar för Åseles bästa och har endast ansvar mot åseleborna. Åselepartiet har ingen styrning från något riksparti, som kräver vår lojalitet.   

Åselepartiet har nu verkat i tjugo år i Åsele kommun. I senaste mandatperioden har vi samarbetat över partigränser under Åsele kommunlista (ÅKL) .  Åseleborna har visat förtroende för vårt parti, som vill driva sakfrågor utan låsning i partipolitiska ideologier. Vi har drivit ungdomsfrågor, samt frågor som vi ansett viktiga för utvecklingen av Åsele kommun.

Åselepartiet vill att alla idéer ska komma till tals. Åsele kommun behöver engagerade individer och förtroendevalda, som arbetar för målet att Åsele kommun ska bli en än bättre kommun att leva och verka i. Vi är öppna för nya idéer, tankar och aktiviteter, som främjar kommunen. Mångfald och en positiv syn på möjligheter, är vitala begrepp. Vi anser att kommunen ska drivas, utifrån vad som är bra för Åseleborna och att partipolitisk hänsyn inte får vara styrande.

 Samverkan över partigränser är möjligt, vilket vi visat den senaste mandatperioden, men i Åsele kan detta utvecklas vidare. Vi anser att samverkan till större del, handlar om människor, än om partier och den vilja som finns bland människorna att samarbeta. Vill man, så kan man. Detta innebär inte att man ska radera ut sin egen profil utan att man hävdar den, men också att man får göra avkall på sin egen heta vilja ibland och i stället kompromissa.

 Åselepartiet har aktivt sökt fram engagerade människor, som kan påverka utvecklingen i Åsele positivt. Vi tror på de enskilda människornas engagemang, att påverka och förändra sin egen situation, men vi tror också på, att tillsammans åstadkommer man mera. Öppenhet och samverkan är nödvändigt. Vi stöder bra förslag, oavsett vem som lagt förslaget.

Ni väljare eller engagerade politiker, som känner er besvikna på era politiska företrädare, till oss är du välkommen och här kan du göra skillnad. Här får du möjligheter att vara med att påverka politiken, som ska ge oss ett ännu bättre Åsele. Håll utkik efter våra mötesannonser och kom på våra möten.

Vi får inte glömma, att Åsele är fantastiskt och värt att kämpa för, kom med du också.

”Livet imiterar inte konsten, livet är konsten” av John Lennon.

 

1 kommentar

Telia = inget ansvar?

Av , , 1 kommentar 51

 

Hur länge ska vi i glesbygden finna oss i, att vara utan fungerade telefoni och larmsystem, för att belastningen blir för stor? Televerkets representant säger i TV, att det inte är deras fel, när larmen i Borgafjäll inte fungerar under högsäsong för turismen. Det är kommunens ansvar. Hur tänker man?

När vi köper vatten av kommunen, är det kommunen som svarar för att rören funkar och det kommer vatten, när vi vrider på kranen.  Det är samma sak med larmsystemen, kommunen svarar för larmen och köper trafikutrymme av Telia, alltså är det Telia, som svarar för att det funkar.

Den 15-16 januari 2013 träffade Region 8 (8 inlandskommuner) Post & telestyrelsen tillsammans med Telia. Här lyfte vi fram de problem, som uppstod när kopparledningarna monterades ned. Min förväntning var, att de skulle bli en förbättring av telenäten i glesbyggden.

Ska vi kunna utveckla turistnäringen i glesbygden, krävs att telenäten klarar högsäsongerna i fjällen. Jag tycker att alla inlandskommuner, stoppar all utbyggnad av vindkraften och förstärkning av elnäten, som krävs för att få strömmen söderut. Vi inlandskommuner kan inte fortsätta med vår flathet, vi måste markera att vi finns och vill utvecklas. Demokratin bör vara lika i hela vårt land och tillåta oss i glesbygd att utvecklas, genom att ha tillgång till fungerande modern teknik.

Vi måste tro på oss själva och sluta att förvänta oss stöd från de folktätare kustområdena i vårt län. Om ingen har förstått det, så är det länge sedan vi slutade med röksignaler här i inlandet, men efter nedmoteringen av ledningarna, så verkar det som att Telia förväntar sig att vi ska återgå till det.

”Undervisning är att tillägna sig konsten att utnyttja kunskaper”, av Alfred North Whitehead

1 kommentar

Finansiering?

Av , , Bli först att kommentera 26

 

Jag hade gjort en plan, hur jag skulle finansiera köpet av Hjalmars gård. Nu blev den betydligt billigare, än den finansiering jag planerat för. 1971 var låneräntan i bankerna ca 12 %, så det var klart intressant att få ned skulden så fort som möjligt. Att få låna pengar i bank, var ett större problem än den höga räntan. Det krävdes borgen av minst två kreditvärdiga personer eller säkerheter i form av fastigheter eller liknande. Jag hade inget att pantsätta, allt jag ägde var redan belånat, så för min del var det borgen som gällde. Jag hade frågat två ”gubbar” i byn, om de kunde borga och fått ett visst löfte.

När auktionen var slut, åkte jag raka vägen till banken, för att diskutera lånemöjligheterna. För att kunna belåna fastigheten, måste jag var lagfaren ägare till den och för det krävdes, att jag betalat hela köpeskillingen på fastigheten. De pengarna hade inte jag. Borgenslån var det som gällde, för min del.

När jag kom in på banken, sa Kalle Rådström, som var chef på banken, ” det är klart med lånet, Göte och Ivar har redan varit hit och sagt att de går i borgen för dig, det är bara att bestämma hur mycket du behöver låna”. Det var nästan overkligt hur lätt det var att få låna pengarna till fastigheten. Vidare sa Kalle ” nu ringer du till driftsbyrån i Umeå och bestämmer en tid med Lennart Ottosson, jag har talat om vem du är. Han kommer att hjälpa dig med bokförning och deklarationer”.  Det gjorde jag och Lennart och jag blev väldigt goda vänner och vi fick ett långt sammarbete. Han fick en stor betydelse, för hur jag kunde utveckla mitt skogsbruk, utan ekonomiska överraskningar. Allt detta hände på samma dag och min kära hustru visste inget, om vad som hände.

Göte och Ivar hade jag känt hela mitt liv och sommarjobbat hos båda många somrar. Av dessa ”gubbar” lärde jag mig mycket. Båda var de skickliga skogsmän och kunde skogsbruk och hur man räknade på skogens värde. Jag har många roliga minnen och historier kring dessa ”gubbar”, som på gamla dagar, hjälpte till i mina skogar.  Jag är evigt tacksam, att jag fick växa upp med dessa män i min omgivning. Här inkluderar jag även Kalle, som var bror till Göte.

Min plan, att få ned skulden på 75.000kr för fastigheten, var att stämpla ut 2000 kubikmeter skog och stycka loss bostadsfastigheten med ladugård och ett hektar mark och sälja den. Virkespriserna vid auktionstillfället var dåliga, så ett beräknat netto på skogsförsäljningen var 30.000kr. För huset beräknade jag att få 30.000kr och då skulle jag ha en skuld 15.000kr, när jag lagt 10.000kr i handpenning. Det var mycket enkelt, tyckte jag. Att det skulle vara omöjligt att sälja huset och att det skulle ta 8 månader innan skogen blev såld, fanns inte i min värd. Räntan på lånet, var en stor extra utgift för en ung familj, som just byggt hus, skaffat barn och ett till på väg.

Klockan var efter fem när jag kom hem, Maj-Lis hade väntat med maten och det tog en bra stund, innan jag förklarat allt som hade hänt. I en början trodde hon att jag skämtade, men efter att hon fått se de handlingar, jag hade med mig från auktionen, kunde vi sätta oss och äta. Jag var uppe i högvarv hela kvällen och då är det skönt att ha en hustru, som håller sig till verkligheten och tar ned en på jorden. Undrar om hon visste, att detta var bara början, på ett liv tillsammans med en make, som ständigt hade spännande affärer ”på gång”. Det har blivit många skogsaffärer och andra affärer, under de 46 år vi varit gifta. Detta hände den  8 december 1971.

”Vänskap är en gudagåva och människans största tillgång”, av Benjamin Disraeli.

Bli först att kommentera

Auktionen!

Av , , Bli först att kommentera 30

 

Barndomsdrömmarna, om att skaffa mig en jordbruksfastighet, släppte jag inte, fastän jag hade köpt en bilverkstad. Grannfastigheten, som ägdes av en som hette Hjalmar, hade jag som barn fantiserad om att bli ägare till. Jag hade känt Hjalmar i hela mitt liv. Han var hemma hos oss dagligen, då han köpte mjölk av oss. Sedan jag blivit vuxen och skaffat bilverkstad, fick jag förtroendet att sköta om hans bil och jag var ofta hemma hos Hjalmar.

En dag tog jag mod till mig och frågade om jag fick köpa fastigheten av Hjalmar. Han svarade då att han inte kunde sälja den, då han fått den av sin far. Jag förklarade då att han fick bo kvar och sköta fastigheten, som sin egen, bara jag fick köpa den. Hjalmar hade inga barn och att fastigheten skulle ärvas av allmänana arvsfonden, var han väl medveten om. Han ansåg sig inte kunna sälja fastigheten, när han fått förtroendet av sin far att sköta den. Hans sa: ”du får lösa den på auktion”. Arvsfonden sålde alltid fastigheter på auktion.

Så kom den dagen när Hjalmar gått ur tiden och fastigheten skulle säljas på auktion. 10 % av köpeskillingen skulle betalas i handpenning vid auktionstillfället. Taxeringsvärdet på fastigheten, som var på 220 ha, var 18000kr, saluvärde var beräknat till 35.000kr enligt arvsfondens värderingsman. Det allmänna snacket var, att priset skulle hamna runt 50.000kr. Mina värderingar var helt andra. Jag hade tänkt mig betala upp till 110.000kr för fastigheten. Nu var det bara att skaffa fram handpenningen.

Under tiden som verkstadsägare, hade jag sökt och fått trafiktillstånd på en lastbil. Jag hade bytt till mig en gammal lastbil som vi repat upp och hade i trafik. Den sålde jag till en grävmaskinsentreprenör och nu hade jag pengar till handpenning.

Auktionen skulle ske i tingssalen i kommunhuset och den fylldes snabbt, med mycket folk. Det var en samling av gråa män, som kunde skogsbruk och fastighetsaffärer och så jag, med min stora optimism. När auktionen började, satt jag tyst och hörde på när buden steg med flera tusenlappar för varje bud. Snabbt paserades 50.000kr, men nu blev det lägre bud, tempot på budgivningen trappades ned. När budet kom till 70.000kr, började budgivningen bli 100-lappar och jag hade inte avgett ett enda bud.

Mitt första bud blev 75.000kr, en höjning med 4000kr. Det blev tyst i tingssalen och allas blickar vändes mot mig och teaterviskningar hördes i salen. Vem var det som bjöd?  En äldre man från Vitvattnet i Bjurholm, höjde till 76.000kr. Nu var det helt tyst i salen och det var bara auktionisten, som hette Oldenburg, som upprepade budet. Mitt nästa bud blev 85.000kr, en höjning med 9000kr, och nu startade viskningarna runt om i salen igen. Den här gången, såg alla att det var jag som bjöd. Jag tyckte det tog en evighet, innan klubban föll och jag blev köpare av fastigheten.

Efter auktionen kom mannen från Bjurholm fram till mig och presenterade sig. Han gratulerade mig till en bra affär och jag minns så väl vad han sa: ”jag såg att du var ung och hade bestämt att du skulle ha fastigheten”. Jag var 26 år 1971, då detta hände. Den här dagen glömmer jag aldrig och det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. En pojkdröm var på väg att uppfyllas. Nu var det bara att finansera resten av köpeskillingen och det får blir en annan historia.

”Man tröttnar aldrig på att arbeta åt sig själv”, Ryskt ordspråk.

Bli först att kommentera

Spara eller utveckla?

Av , , Bli först att kommentera 47

 

Varför uppstår vinster i välfärden? Vem väljer privata alternativ, om de inte är bra? Saknar pensionärer förmågan att göra bedömningen, av den service de får?  Är det en tjänsteman på kommunen, som vet och avgör bäst, pensionärers behov? Ja frågorna är många för pensionärer och något svar kommer inte. Jag anser att pensionärer är diskriminerade på många sätt.

Varför inför inte alla kommuner LOV-lagen, lagen om vårdval, du väljer själv vilken utförare du vill ha. I Åsele kommun, har vi alldeles för höga timkostnader, för att vi ska kunna införa LOV. Kan inte kommunerna konkurera på den öppna marknaden, för att man har för dyra timkostnader, skapas vinstutrymme för den företagare, som är effektivare än kommunen.

Hur många av de som bestämmer vilken mat pensionärerna ska äta, skulle köpa den mat som Sveriges kommuner och landsting  erbjuder sina gamla, till sina egna familjer? Vilken matservering skulle komma på idén, att servera liknande mat som ”dagens”, på sina serveringar? Knappast någon. Vi måste ta ansvar för våra gamla och servera mat av betydligt bättre kvalité och göra måltiden till dagens höjdpunkt.

Det senaste jag hört om hemsjukvården, är också en sak som visar pensionärernas värde. En person, boende i Fredrika, som beviljas hemsjukvård och ringer det telefonnummer han ska ringa, när han behöver hjälp och får till svar: ”att hjälpen inte kan komma, för det KAN hända en olycka i Åsele och då saknas personal till akutbilen”. Han får själv försöka ta sig till sjukstugan i Åsele. Vi får hoppas att denna händelse blir anmäld. Betalar vi Lanstinget för denna tjänst, måste det fungera, annars behöver vi inte akutbilen.

Ett värde, som pensionärerna inte har tappat, är sitt röstvärde. Det är val i år och nu finns möjlighet att få en förändring. Jag tror att det är ca 30% pensionärer i Åsele och det kan vara avgörande för att det ska kunna förbättras för pensionärerna.  Pengarna finns, det är bara hur man använder pengarna och det kan vara avgörande, för en värdig ålderdom för många.

”Det är ingen konst att bli gammal. Konsten är att vara gammal” av Johann Wolfgang Goethe.

 

Bli först att kommentera