Under mina tre år i politiken i Åsele, har jag träffat många olika typer av politiker. En del har deltagit i diskussionen och bidragit till att ge debatten innehåll och en del har suttit tyst. Vi är valda av folket och är skyldiga att redovisa vad vi bidragit med, om vi ska få förnyat förtroende vid nästa val. En tanke slår mig, hur ska vi redovisa för våra väljare? Om jag suttit i kommunfullmäktige i fyra år och aldrig sagt något vid dessa möten, kommunens högsta beslutande organ, vad redovisar man då?

De politiker, som gör en mest fundersam, är de som tar på sig uppdrag på uppdrag och aldrig utför dessa trots påstötningar. Gör man det för att få vara i medelpunkten? Eller kan det vara så, att man läst för mycket Alfons Åberg? ”Jag ska bara”, ”jag ska bara” och så blir det inte något. Alfons Åberg är en barnbok, där det uttrycket ofta används, när något ska göras. När sanningen hinner upp vederbörande, försvinner man bara och dyker upp på ett annat ställe, där man får vara i medelpunkten. Att man har något ansvar mot väljarna, har man inte visat.

Jag har haft som mål, att skapa breda samförståndslösningar, för att utveckla Åsele. Eftersom det är många olika ideologier inblandade, blir det svårt. En klok majoritet i en kommun, bör arbeta för att ena alla viljor kring besluten. Det är fullt möjligt, om man sätter kommunpolitiken först. En opposition, som är emot allt, har heller ingen framgång.  Man måste samarbeta, alla politiker vill ha ett utvecklande Åsele. Är man med i politiken, för sin egen skull, då är man på fel plats. Samarbete och starka nätverk är viktigt, för att komma framåt. Att stå utanför, tillför intet.

”Jag fick alltid mer uppmärksamhet än någon annan. Om jag inte fått det, hade jag sett till att jag fick det”, av Salma Hayek.