Egons blogg

Potatisodlare.

Av , , Bli först att kommentera 25

 

När huset var klart och vi bott där ett år, var det dags att börja fundera vad vi skulle använda vår åkermark till. Vid samma tillfälle, hade Hushållningssälskapet en aktivitet med att ”ragga” jordbrukare att bli potatisodlare. Vi var ett antal intresserade från Åseleområdet, som deltog i en studiecirkel, där vi fick lära om potatisodling. Vi åkte runt i länet och besökte aktiva odlare, som odlat potatis i många år. Här fick vi både goda råd och framtida kontakter.

Tanken var att vi skulle börja odla utsädespotatis för ett företag, som hette IVK = Institutet för växt och kylforskning, som hade sin verksamhet i Umeå. Så blev det och jag tecknade avtal med IVK, om att börja odla utsäde för deras räkning. Nu var det bara att börja rensa åkern från allt sly, skaffa maskiner och potatislådor att förvara potatisen i. De maskiner jag var ägare till, var en gammal traktor från 1952, en plog och harv från samma tidsepok.  Plats i potatislager fick vi hyra av Lasse Enfeldt i Gafsele, tre mil bort från vår odling. Dit skulle jag transportera all potatis i 500kg-lådor och till det krävdes det också utrustning.

Det var höst och jag hade läst annonser i tidningen ATL på begagnade maskiner och hade hittat en handlare i Linköping, som verkade intressant. Jag ringde till företaget och ställde lite frågor och min svåger, som var på resa söderut, åkte in och tittade på maskinerna jag var intresserad av. Nu fattades bara pengarna till inköpet.

Jag gick in till Kalle Rådström på Föreningsbanken och bad om att få låna 100.000kr. Kalle frågade vad jag skulle göra med så mycket pengar och jag förklarade min idé, på hur jag skulle skaffa mig billiga och bra maskiner. Nu var det lättare att få låna pengar, när vi var ägare av en skogsfastighet. Jag fick lånet, löste en flygbiljett till Norrköping, där maskinhandlaren hämtade upp mig. Mina inköp bestod i tre traktorer och diverse andra lantbruksmaskiner, som var lämpliga för det Norrlänska jordbruket. Planen var att fylla en hel järnvägsvagn till Dorotea med maskiner, för att få en billig transport. På kvällen samma dag, flög jag hem till Åsele och järnvägsvagnen var då fylld med maskiner för min räkning.

Min affärsidé var att reparera maskinerna under vintern och sälja maskinerna, när vårbruket började i Norrland. Här kom min utbildning till bilmekaniker till stor nytta. Jag behöll två traktorer, en plog och en harv, resten sålde jag med en bra förtjänst och köpte ny sättare och upptagare till potatisodlingen.  Under våren och sommaren, spikade vi potatislådor, för höstens skörd.

Det blev mycket affärer med traktorer, lastbilar och andra maskiner i fortsättningen. Vi byggde en verkstad på gården och repade upp maskiner och sålde vidare. Maj-Lis systerson Kent, som gick i högstadiet, började sommarjobba hos oss den här sommaren. Det blev flera somrar han arbetade hos oss och när han slutat skolan, blev det 18 år till, han arbetade för oss. Då övertog han vår potatisodling och drev den själv, tillsammans med sin fru.

Kent gick aldrig i gymnasiet, men lärde sig det mesta, av det möjliga och han klarade allt. Vi arbetade med potatis, vår, sommar, höst och på vintern var det i skogen vi höll till eller hemma i verkstan. Vi blev så vana vid varandra, så att vi nästan förstod vad den andre tänkte, det behövdes inte så mycket ord, när vi arbetade tillsammans. Allt bara flöt på och han behandlade vårt företag som sitt eget och bidrog mycket till våra framgångar i potatisbranschen. Han blev en del av vår familj. Efter ett antal år, så blev potatis ett åretruntarbete, men det får komma senare, hur det gick till.

”Början är den viktigaste delen av arbetet”, av Platon.