Jag funderar på hur hårt man ska döma en bok när skribenten blandar ihop DNA med gener? Om jag har återkommande läsare med bra minne kommer ni ihåg att jag tidigare skrev om Stefan Sundströms bok Stefans lilla svarta, om biokol. Ni kanske också minns att en sak jag reagerade på var Sundströms påstående att 99 % av DNA:t i vår kropp kommer ifrån bakterier. Det var faktiskt så att jag slog upp boken på måfå och det påstående var det första jag såg. Det ser inte bra ut när det första man läser i en bok inte kan stämma. Om någon har riktigt bra minne kommer ni också ihåg att jag t.o.m. kontaktade Martin Emtenäs som stod som faktagranskare till boken. B.la. frågade jag om just detta. Han svarade inte, vilket är helt okej, jag hade nog inte heller svarat på alla emails om jag varit kändis.

Däremot är jag nu nästan säker på var Sundström fått uppgiften ifrån. Han måste alltså ha blandat ihop gener med DNA. DNA är en molekyl. Varje cell i din kropp innehåller 6 miljarder, miljarder nio nollor, baspar DNA*. Medan bakterier bara har några miljoner baspar DNA. Vi har mycket mer DNA än bakterierna på våra kroppar. En gen, däremot, är en enhet information som förs över från generation till generation (den informationen är kodad i DNA eller RNA**). Människor har ~ 23000 gener, medan mikroberna på vår kropp sammanlagt har 5-10 miljoner gener. Det är mycket troligt att det var därifrån Sundström fick siffran 99%, bara det att han råkade skriva “DNA”, där det skulle stå “gener”.

Ovanstående ihopblandning är inte det värsta misstaget jag sett i en bok. Och det förekommer fel t.o.m. i peer reviewed journaler. Men ett onödigt misstag ser aldrig bra ut. Det tar ner trovärdigheten. Sedan har vi följande fenomen. Jag oroar mig över att skriva detta. Jag vet tillräckligt mycket för att veta att jag vet väldigt lite, när det kommer till t.ex. biokemi. Den som blandar ihop gener och DNA, vet antagligen så pass lite om biokemi att hen inte vet, hur lite hen vet. Följaktligen är hen också mindre orolig över vad hen skriver.

Förövrigt kan man vända på ovanstående. Jag har nämnt poesi här, att jag försöker skriva det, att jag fick läsa upp poesi i en arvsfondfinansierad film och att jag gick en sommarkurs i Spoken word. En duktig vissångare som Stefan Sundström skulle se fel jag inte ens vet att man kan göra i mina dikter. (För att vara petnoga, Sundström jobbar som musiker, jag jobbar inte med biokemi, han är duktigare på vad han gör än jag är på biokemi.)

* Technical stuffs, onödigt vetande. Det mänskliga genomet är på 3 miljarder baspar och eftersom våra celler är diploida blir det 6 miljarder baspar i varje cell.
** Något jag finner fascinerande är spekulationer om gener i livets tidigaste barndom kan ha varit kodade en tredje molekyl. Eller att det idag kan finnas liv på jorden som använder andra molekyler, liv av en typ vi ännu inte har hittat.