Odlig, hemma. Idag skriver jag om två ämnen. Först, den tolfte februari i år planterade jag miniaubergine i en Harvy hydroponik odlingssystem. Det är ett experiment, jag misstänker att det inte är en bra ide, t.ex. kan plantorna – även om de är ”mini” – behöva mer plats. Men det jag egentligen skulle ta upp är att för en vecka sedan upptäckte jag att bladen på en av de två plantorna såg ut så här.

Bladen är lite gulna, vilket skulle kunna vara näringsbrist. Men vilket näringsämne får de inte tillräckligt av? I ärlighetens namn spelar det ingen roll vilket ämne det är, mer om det senare. Dessutom kommer jag här bara att skriva om tre ämnen, nämligen kväve, järn och magnesium. Till min hjälp för att identifiera näringsbrist har jag denna sida: Näringsbrist hos växter, hemmaodlat.se. Som synes är det ett nedre blad som är gult. Det kunde vara kvävebrist, för kvävebrist börjar enligt nämnda sida just nedifrån. Intressant nog. Om det tvärt om hade varit så att de övre bladen varit gula medan de undre inte hade varit det, hade det tydigt på järnbrist. Vid näringsbrist brukar nämligen växter ta näring från de äldre, undre bladen och ge näringen till de övre, yngre. Järn och några andra näringsämnen kan inte på det sättet flyttas runt i växten. Vilket förklara att bara nya blad gulnar. Nåja, tillbaka till mina plantor. Om man tittar på bladet, ser vi att de gulnar mellan venerna. Det är, igen enligt nämna sida, ett tecken på magnesiumbrist. Jag är långt från säker, men grundat på den informationen ”lider” mina auberginer av magnesiumbrist.

Anledningen till att det inte spelar någon roll är att jag, för att återgälda näringsbrist, bara har ett alternativ. Nämligen att hälla ut och ersätta näringslösningen växterna växer i. Visst, vi kan tänkta tanken att man skulle kunna tillsätta magnesium till näringslösningen. Det blir tyvärr vanskligt, i värsta fall kan man får toxiska koncentrationer av joner. Och visst, att hälla ut en näringslösning kan upplevas som slösaktigt. Om man har en trädgård, går det att hälla ut lösningen i trädgårdslandet, som extra gödning. I alla fall, jag har bytt näringslösning och hoppas plantorna reagerar positivt.

***

Två, köttsubstitut. Via facebook-gruppen Klimatnyheter hittade jag följande länk till Göteborg direkt, och deras artikel om ett nytt kött-substitut, kallat Promyc, Här görs framtidens mat i Göteborg. Hoppas deras marknadsavdelning har ett bättre ord än ”kött-substitut”, artikeln beskriver produkten som ”proteinkälla”, vilket kanske inte heller är ett perfekt produktnamn. Eller vänta, som du kanske redan har noterat, har de ju ett produktnamn: ”Promyc”. Företaget framställer sitt proteinrika livsmedel från svampkulturer i bioreaktorer. Igen kan det vara lämpligt för företaget att använda andra ord. ”Bioreaktor” låter lite väl syntetiskt.

Sedan, de skriver att till skillnad från en produkt som sojakorv kan deras proteinkälla produceras lokalt. Vilket ger frågan, är Sverige självförsörjande på socker? För i sådana här sammanhang brukar det nämnas att kulturer i bioreaktorer behöver socker. Det finns ju andra liknande projekt som att framställa olja (bl.a. som alternativ till palmolja) med svampar, eller företaget Perfect day foods som redan idag gör mejeriprodukter med genmanipulerade jästsvampar. I båda fallen behövs socker. Men okej, även om svamparna äter socker, även om det till och med skulle vara importerat socker, är det rimligtvis klimatsmartare än kor som fötts upp på brasiliansk soja. För övrigt, en annan, precis som klimatkatastrofen aktuell, fördel med denna typ av produkter är ju att vi slipper risken att infektionssjukdomar hoppar från djur inom storskalig köttproduktion, till människor