Här är ett foto från i somras. Det är en åker med jordgubbar omgiven av barrskog

Jag gillar kontrasten mellan natur och civilisation. Nu är naturligtvis skogen planterad, inte ”naturlig”, men den ser fortfarande vildare ut än bondens åker. I cafeterian på jobbet ligger ett exemplar av boken Västerbotten på Grand hotel. Boken hävdar redan på första sidan att vi här i Västerbotten har det bästa jordbruket i Europa. Vi ligger långt norrut vilket både betyder mycket sol under sommaren samt att isen försvann relativt nyligen och lämnade ung jord med mycket mineraler i sig. För mig låter det dumt, men vem vet, kanske kan de sälja dessa jordgubbar som ”bättre” än de som växer utan ljusa nätter och mineralrik jord. Som vi lärde oss redan i grundskolan, normalt kan du inte ha jordbruk så här långt norrut, detta borde vara tundra. Andra platser i världen med ljusa sommarnätter är för kalla för jordbruk. Som tur var för oss fraktar våra gamla vän golfströmmen värme till oss. Förresten, vet folk att detta tydligen också är varför Moder natur var tvungen att uppfinna blondiner? Förhistoriska jordbrukare hade en diet med låg innehåll av vitamin D. Eftersom golfströmmen tog jordbruket långt norrut, var evolutionen tvungen att bleka människor för att de skulle ta upp maximalt med d-vitamin, bleka människor så mycket att t.o.m. håret blev blont. Intressant, om sant, eller hur?

Relaterat har jag insett att jag har börjat dagdrömma om en trädgård på samma sätt som jag långt tidigare dagdrömde om att resa och skriva. Att äga en trädgård är mer uppnåelig än att skriva en roman och ärligt talat är det mer sannolikt än att jag kan resa ensam. Problemen är pengar och igen, hur man gör det ensam. En trädgård jag kan göra ensam, det är mer att man behöver ett hus för en trädgård och att man normalt inte skaffar ett hus själv.

Vi kom till Umeå (närmast från Västergötland) när jag var sex år. Av olika skäl har jag frågat mig själv om det var ett äventyr att komma hit? Svar, visst var det så. Solen på sommaren, snön på vintern. Nu är ju vädret under vintrarna galet, men mitt andra år här var det till och med så mycket snö att älgar svält. Snön var för tjock för att de kunde hitta något att äta. Sedan för att nämna en slumpmässig och dum sak som var ny för mig här uppe. Min svåger, nämnde nyligen det finska lakrisgodiset som smakar som tjära: Terva Leijona. Jag kan tillägga att jag inte hade smakat finsk lakrits som smakar som tjära innan jag kom hit. Om vi tänker efter, finsk lakrits som smakar som tjära, det låter äventyrligt. Samma företag gör tydligen sprit numera. Det fick mig att tänka. Kanske borde man besöka Absolut vodkafabriken och fråga om de är intresserade av att göra Absolut tjära?