Jag måste fråga mig själv om jag är bortskämd eftersom jag klagar på att Försäkringskassan är inflexibel? Här måste jag vara lite självutlämnande. Jag har sjukersättning, förut kallad förtidspension, på 50 %. Tidigare har jag haft lönebidragsanställning på resterande 50%. Förra våren, efter lite utbildning m.m., föreslog jag att jag kunde ha lönebidragsanställning på 25% och t.ex. studera resterande 25%. Det gick inte, de kunde erbjuda arbetsträning, inte lönebidragsanställning, och det skulle vara på 50%. Den arbetsträningen tog slut i höstas. Nu beror det säkert på den speciella tiden vi lever i, men det som erbjöds mig, efter arbetsträningen, var mera arbetsträning. Igen arbetsträning som måste ske pǻ 50%. Om jag frågar efter utrymme för studier får jag svaret: “Nej, det alternativet finns inte”.

Det kanske är såhär för alla. Om du går till din chef och frågar: “Kan jag gå ner i arbetstid, så jag kan gå en kurs?” kanske nära 100% av cheferna säger nej? Åt andra sidan, är det verkligen så farligt om jag tar en kurs på 25% och arbetar på 25%? En person som arbetstränar ska ju inte ersätta ordinarie arbetare, på det sättet skulle samhället inte förlora någonting på att jag arbetar 25% istället för 50%. Försäkringskassan skulle t.o.m. betala mig lägre bidrag om jag jobbade mindre. Men, men regler är regler. Regler som kan vara satt av personer som aldrig tänkt på vilka konsekvenser de får.

Relaterat är också att jag tidigare konstaterat att samhället är inrättat efter principen att alla ska jobba 100%. Jag skrev faktiskt en text om det på poeter.se.En text som vi kanske kan kalla prosalyrik eftersom den ändå innehåller liknelser. 40-timmar inte mindre.