Denna hösttermin ska jag börja en distansutbildning: akvaponiingenjör. Det är på en yrkeshögskola, Roslagens campus. Akvaponik är ju kombinationen av fiskodling och växtodling utan jord. Sedan, utbildningen är på distans, men har jag tur kan jag ändå träffa folk som vill vara med och utveckla projekt. T.ex. kombinera akvaponik med mina tidigare idéer, som min sci-fi inspirerade plan att sälja svenskt korn-te till den koreansk-amerikanska marknaden. Restprodukter från tillverkningen kan bli fiskmat. Okej, det var inte seriöst, jag var faktiskt mer seriös när jag föreslog labbodlat virke, matat med socker från bakterier som äter vätgas. Igen restprodukter kan bli fiskmat.

For the record. Kombinationen vätgaskonsumerande bakterier och labbodlat virke är min. Men det är inte en speciellt originell tanke. Det finns säkert andra som jobbar med det på riktigt.

***

Allmänt om mitt bloggande här. Både här och i mitt skrivande överhuvudtaget, har jag funderat på avvägningen mellan det vardagliga och det häftiga. Konkreta exempel, ska jag skriva om att odla ärtskott, eller ska jag skriva inlägg om att återskapa mammutar? Hur mycket ska jag ta ut svängarna? Den senaste tiden har jag varit närmare mammutarna, med min blogginläggserie: ”Inspiration till life science” 100 exempel. Där jag använder min mer eller mindre ytliga kunskap till att fundera på vad vi kan göra med den moderna biologin.

Samtidigt att skriva på listan är lite som att köpa kosttillskott med matsvampen igelkottstaggsvamp (Hericium erinaceus på engelska lion’s mane mushroom ). Enligt reklamen är svampen nämligen ”mentalt raketbränsle”. Intellektuellt förstod jag att kapslar med svampen i fråga inte skulle ändra mitt liv märkbart, att det inte kunde leva upp till löftena. Jag köpte det i alla fall. Intellektuellt förstår jag att det kan vara svårt att hitta läsare till denna serie. Om det hade varit en bra idé hade någon annan redan gjort samma sak. Ändå skriver jag inläggen. Samma sak gäller eventuellt de lyrikmanuset som jag jobbar med. Hur mycket positiv respons jag än har fått på min lyrik, är det långt ifrån säkert att de kommer att publiceras. (Och detta trots att jag en gång för åratal sedan provade kosttillskott med lions mare, raketbränsle för interkulturell arbete.)

PS Teknisk sett är jag ju reda publicerad poet. Följande är en uppläsning av den enda dikten jag fick med i antologin Coronapoesi,(ISBN: 9789198591118)