Bilder på mitt hemmabygda akvaponiska system.

Saken är att jag först ville ha små cicklider från Tanganyikasjön i akvariet, så kallade snäckskalslekare av arten Neolamprologus multifasciatus. Därför är det hela inrett med ciklid-sand och snäckskal. Planen var att kombinera dessa snäckskalslekare med tatsoi-kål. Med risk att låta lite eljest kändes det charmigt att låta Afrika möta och Asien på det sättet. Jag får erkänna att det numera är svårt att vara optimistisk över världen, men det har väl läge funnits en förhoppning om att Afrika ska vara det nya Asien och 100-miljoner afrikaner ska lämna extrem fattigdom, precis som 100-tals miljoner asiater har. Att framtiden tillhör både asiatiska tiger-ekonomier och afrikanska lejon-ekonomier. Att det finns kogalesiska kvarter i Kina.

Förstår du? Okej, kanske inte. Jag kan i och för sig också nämna att just kongoleser i Kina nämns i ett kapitel i den belgiska journalisten David Van Reybroucks bok Kongo. När det gäller cikliderna hör det också till saken att jag bygger en nedskalad version av den akvaponin mina kurskompisar i Stockholm byggde, de använde Malawi-ciklider, jag planerade för dessa mindre Tanganyika-ciklider. (Tilapia som nämndes i mitt förra inlägg är också ciklidarter*.) Förresten mina kollegor i Stockholm hyr ut sitt akvaponiska system och i den tjänsten ingår också skötsel. Men nu är det dags att gå vidare. Ungefär fem minuter efter att jag planterat min tatsol-kål kom jag på problemet med mitt upplägg, nämligen att kål trivs i lägre temperaturer medan N. multifasciatus lever i tropiska Afrika och är anpassade till varmt vatten. Jag hade som sagt var planterat fröer men jag hade inte köp fiskar. Filtret i mitt akvarium höll fortfarande på att bygga upp rätt bakteriekultur. Därmed tänkte jag att jag istället för snäckskalslekarna skulle köpa en vanlig guldfisk till akvariet. Guldfiskar kommer ifrån Kina, så då skulle systemet bli Asien möter Asien. Nåja, du kanske ser att fisken på fotot inte är en guldfisk. De skarpögda och kunniga ser att de är snäckskalslekare. Jo, jag struntade i min fadäs och bestämde mig för att det trotts allt inte behöver vara perfekta förhållanden för kålen. De får anpassa sig till lite varmare vatten än vad de skulle föredra. Detta är min första akvaponi, om detta är det största misstaget jag gör, får jag vara nöjd.

Sedan det är kul att ha systemet hemma, men jag skulle vilja snygga till det och göra som mina kollegor i Stockholm och hyra ut systemet. Om inte annat är det bra med pengar och vi försöker öka medvetenheten om biologiska system. Jag får fråga mig själv om jag kan tänka mig åka runt och ta hand om akvaponisystem? Just det en annan småsak, blomlådan med leca-kulor är av polypropen. Vad jag kan förstå är det ett material som det är svårt att limma fast grejer på. Limmet som behövs verkar kosta hundratals kronor. Men andra ord, bara värt det om jag kan tjäna pengar på systemen. Eller så var det en fadäs att använda en blomlådan i den typen av plast.

* Min populärvetenskapliga bok från 1988 säger att ciklider tillhör ordningen abborrartade fiskar och: ”kännetecknas av att att de har en näsöppning på varje sida av huvudet och två sidolinjer på varje kroppssida. (Själv kan jag bara se en sidolinje, men detta inlägg riskerar redan att vara rörigt.)”