Kategori: Okategoriserade

Uppdatering om päron

Av ekergard, 15 juni 2020 kl 09:47, Bli först att kommentera

Minns ni att jag tog ut kärnor från päron och stratifierade kärnorna i kylskåpet. En dag, exakt 31 dagar från att jag lade kärnorna i kylskåpet, letade jag efter en burk med oliver i kylskåpet. Det man letar efter finns alltid på sista stället man letar, och innan jag hittade olivburken hittade jag burken med kärnor. Det visade sig att kärnorna redan hade börjat gro. Kan päronen vara av en sort som inte behöver stratifieras och betyder det i sådana fall att dessa päron absolut inte är anpassade till kallt värdet? Min tanke var i alla fall hela tiden att ha päronplantorna i ett förråd under vintern. Alternativt kan jag ta ner de till syrran på västkusten och be de ha plantorna i deras växthus med frostvakt. Då ska de väl klara sig?

När jag såg att kärnorna grodde planterade jag de groende kärnorna i en kruka med en blandning av 25% perlit och 75% kokos. Varpå jag ställde ut krukan. Det är inte så att jag försöker göra mig speciell med min egen blandning, det var så att perlit och kokos var vad jag hade hemma. Hade jag haft vanlig såjord hade jag använt det. Om jag skulle vilja känna mig speciell hade jag lagt ut mer inläsningar av mina dikter på fri vers, som jag tidigare gjorde här: Popprinsessan och konungariket Research triangle park.

Bild:

Post skriptum: Jag funderade på att i precis som i mitt förra inlägg om päronodling, lägga in ett textstycke om pandemin. Det hade kunnat bli en tradition. Men jag väntar tills nästa vecka med att skriva om det.

Utplantering av tomat och chili

Av ekergard, 8 juni 2020 kl 10:23, Bli först att kommentera

Den 26 maj planterade jag ut två plantor. Så länge du inte läser detta förre du läser rubriken kan du gissa att det var tomat och chili.

Just det, på youtube såg jag två trädgårdsvideos där de gödslade tomat med fisk. I den första videon grävdes ett fiskhuvud ner under tomatplantorna, i den andra hela fiskar. Visst det är frestande att prova, men jag vill inte riskera att det skulle vara kvar fiskben i gräsmattan när jag flyttar härifrån. Skämtet är att jag istället borde gödsla genom att gräva ner ramen nudlar med räksmak. Nudlar måste brytas ner snabbt i jorden och räksmak ger ett marint motiv, precis som att gräva ner en fisk. Nej, istället tillförde jag ett lager med lite kompost, samt biokol som laddats, ”marineras”, i en riktigt stark näringslösning med hydro-näring. Hydro-näring som då innehåller alla ämnen en planta behöver, inklusive de spårämnen som rimligen finns i fiskar. Därmed kallar jag biokolet för en artificiell fisk.

Bilder av hydroponisk odling + julmust

Av ekergard, 1 juni 2020 kl 10:13, Bli först att kommentera

Låt mig börja att skriva om julmust. På youtube finns det de som har tillverkat Cola från scratch.

Däremot kan jag inte hitta någon som har tillverkat just julmust hemma. Det skulle kunna vara ett projekt, en brun dryck med socker, humle och malt. Helt omöjligt kan det väl inte vara att blanda till något sådant. Någon som känner för att prova? Ja, om jag skulle ha inspirerat någon youtubare, vill jag ha kredit, om inte ett gästframträdande. Haha.

***

Så här ser min ”vertikala odling” ut nu. Två Harvy odlingssystem och autopot med lecakulor.

Plus två LED-lampor, en från Nelson garden och en som jag inte mins vad den kom ifrån. Det är inte helt billigt, en del bygger mer själva för att spara pengar. Samtidigt är det tydligen billigare att köpa hydroponiska odlingsystem nu än vad det brukade vara. Fram till relativt nyligen var (om jag förstått rätt) de enda privatpersonerna som köpte hydropniska odlingssystem cannabis-odlare, och de köpte dyra grejer. Följaktligen var alla hydroponiska system som såldes till privatpersoner väldigt dyra och overkill om man vill odla lagliga växter.

Mini-aburgini Harvy, vid mitt köksfönster. Mao inte i den vertikal odlingen i mitt vardagsrum. Bladen har verkligen blivit stora.

Efter mycket trial and error står nu mitt enda överlevande moringa-träd i en autopot med lecakulor. Som synes fick jag klippa ner den, men som tur var hade den tillräckligt med socker i roten för att utveckla ett nytt skott.

Varför jag läste life science (kanske)

Av ekergard, 25 maj 2020 kl 09:45, Bli först att kommentera

”Organisk kemi är kolföreningarnas kemi, biokemi är kolföreningar som kan krypa”

När jag växte upp introducerades DNA i rättegångar, det mänskliga genomet sekvenserades och special agent Dana Scully arbetade i våtlabberatorier. Självklart läste jag, som vuxen, en del biokemi och molekylärbiologi.

Post skriptum, Dana Scully namn kom aldrig upp i dessa kurser. Däremot nämnde en lärare Grisson i CSI.

Tålamod, odling plus sjukdomen

Av ekergard, 18 maj 2020 kl 09:35, Bli först att kommentera

Jag tänker här först skriva några tankar om den nuvarande pandemin. Om du inte vill läsa mer om det, eller inte tycker någon som jag kan ha något viktigt att säga om detta, men däremot gärna vill läsa om päron odling från frön – vänligen gå vidare till andra delen av mitt inlägg.

1 I boken Raoul Wallenberg i Budapest av Paul A. Levine spekulerar författaren i förbifarten om Wallenbergs insatta för sanitetsförhållandena i det centrala gettot Budapest. Spekulationen är att Wallenberg kanske räddade mer liv genom det arbetet än i ”brandkårsutryckningar” där han stoppade lynchningar. Det som hände bakom kulisserna, hygien, kan ha varit viktigare än det spektakulära, det synliga, stoppandet av lynchningar.

2. Det är i år tio år sedan Matt Ridley publicerade boken The rational optimist (2010). I den tonade han, bland annat, inte bara ner riskerna med klimatkatastrofen, utan också risken för en ny pandemi. Vi kan inte ha skadeglädje över att en optimist har fel, naturligtvis hade det varit bättre om de haft rätt. Däremot är det ändå frestande att se vad han sysslar med nu. Det visar sig att han nyligen skrev följande artikel: We know everything and nothing about covid-19. Hans poäng är att det som kännetecknar länder med låg mortalitet i det nya coronaviruset, inte är lockdowns, utan utbrett system för provtagning. Visst nämns provtagning i debatten, men debatten har mycket handlat om det synliga och spektakulära: ”stay-at-home-orders” och i mindre utsträckning ”munskydd”. Ridley menar däremot att provtagningar i Tyskland, Island, Sydkorea …, bakom kulisserna har hjälpt till att hålla viruset borta från sjukvården och från äldreboenden. Ergo, låga dödstal. Medan länder där få personer testas, USA, Italien, Sverige* … har högre dödstal.

Ni ser kopplingen. Jag kan inte veta om Matt Ridley denna gången skulle råka ha rätt. Detta är inget inlägg i debatten om ”lockdown”. Du får vara så mycket för eller emot lockdowns som du vågar. Däremot kan det vara värt att fråga om även de mindre synliga delarna av pandemin bekämpningen är viktig? Alla som har varit med och fördubblat antalet IVA-platser, har varit med och räddat liv. Alla som har varit involverade med testning, räddar liv. All form av sanitetsarbete, räddar liv. En fördel med arbetet bakom kulisserna är att det rimligen inte har några negativa följder, på det sättet som en lockdown har. Det sagt, en sak vi vet är att vi alla måste tålamod.

*Förresten är det ironiskt att USA och Sverige har problem med provtagningar, när tekniken för test av pågående infektion (PCR), utvecklades i USA, medan testet för antikroppar (ELISA) utvecklades i Sverige?

***

Tålamod. Att odla handlar mycket om tålamod. Det tar lång tid för ens smarta, och mindre smarta, idéer att bära frukt. Speciellt om vi börjar från frön och bokstavligen väntar på frukt. Den första maj i år samlade jag ihop kärnor från päron jag köpt på Konsum. Sedan för att förbereda kärnorna för plantering följde jag följande guide: Wikihow grow pear trees from seads. Det första man måste göra är stratifiering, simulera en vinter genom att låta fröna en längre tid villa kylskåp.

Något jag tyckte var roligt var att jag fick jobb i en desinfekterad miljö. För att minimera risken för mögel med mera, spritade jag händerna, torkade köksbänken med en klorinlösning, lät burkarna jag använde stå i en 120 C varm ugn i 10 min och pärnonkärnorna fick ligga i en 10 % klorinlösning i lika många minuter. Det hela påminner om labbarbete.

Kärnor i klorinlösning.

Nästa steg var att skölja av kärnorna och lägga de i en glasburk tillsammans med fuktiga kokosfibrer. I länkad guide använder de fuktad torv samt en zip-påse, men kokos och glasburk var vad jag hade hemma. Jag fuktade med kranvatten, och när jag skriver detta kommer jag på att det hade varit bättre med kokt, avsvalnat vatten. Kanske det inte är viktigt. Hur som helst, burken står nu i kylskåpet.

Du invänder kanske mot projektet: ”Men Anders, varför simulerar du vinter i maj? Ska du låta kärnorna ligga i kylen i månader, då hinner de ju knappt gro innan det blir höst? Och förresten, päron är väl som äpplen, det blir inga bra fruktträd från kärnor?” På A svarar jag, visst det är inte det smartaste jag har gjort. Men det står i guiden att kärnorna kan ligga i kylen i upp till två år. Jag får försöka ha tålamod att lämna burken med kärnorna ifred, tills våren 2021. När det gäller frukt, detta är mest en kul grej. Om det inte möglar, om det överhuvudtaget gror och träden överlever några vintrar, få vi se då. Om vi människor inte gillar dessa i framtiden teoretiskt existerande päron, kan man fortfarande utfodra t.ex. höns med de. Så nu kan jag börja spekulera om jag skulle ha höns i framtiden …

* Labbarbete, vid microprogation/”plant tisue culture”, måste växtdelar, t.ex. blad, desinfekteras. Om klorinlösning använd kan växtdelarna förlora all färg och bli vita, och då vet man att klorinlösningen är för stark.

Mini-aubergine i hydro, näringsbrist, alternativ till kött

Av ekergard, 11 maj 2020 kl 09:54, Bli först att kommentera

Odlig, hemma. Idag skriver jag om två ämnen. Först, den tolfte februari i år planterade jag miniaubergine i en Harvy hydroponik odlingssystem. Det är ett experiment, jag misstänker att det inte är en bra ide, t.ex. kan plantorna – även om de är ”mini” – behöva mer plats. Men det jag egentligen skulle ta upp är att för en vecka sedan upptäckte jag att bladen på en av de två plantorna såg ut så här.

Bladen är lite gulna, vilket skulle kunna vara näringsbrist. Men vilket näringsämne får de inte tillräckligt av? I ärlighetens namn spelar det ingen roll vilket ämne det är, mer om det senare. Dessutom kommer jag här bara att skriva om tre ämnen, nämligen kväve, järn och magnesium. Till min hjälp för att identifiera näringsbrist har jag denna sida: Näringsbrist hos växter, hemmaodlat.se. Som synes är det ett nedre blad som är gult. Det kunde vara kvävebrist, för kvävebrist börjar enligt nämnda sida just nedifrån. Intressant nog. Om det tvärt om hade varit så att de övre bladen varit gula medan de undre inte hade varit det, hade det tydigt på järnbrist. Vid näringsbrist brukar nämligen växter ta näring från de äldre, undre bladen och ge näringen till de övre, yngre. Järn och några andra näringsämnen kan inte på det sättet flyttas runt i växten. Vilket förklara att bara nya blad gulnar. Nåja, tillbaka till mina plantor. Om man tittar på bladet, ser vi att de gulnar mellan venerna. Det är, igen enligt nämna sida, ett tecken på magnesiumbrist. Jag är långt från säker, men grundat på den informationen ”lider” mina auberginer av magnesiumbrist.

Anledningen till att det inte spelar någon roll är att jag, för att återgälda näringsbrist, bara har ett alternativ. Nämligen att hälla ut och ersätta näringslösningen växterna växer i. Visst, vi kan tänkta tanken att man skulle kunna tillsätta magnesium till näringslösningen. Det blir tyvärr vanskligt, i värsta fall kan man får toxiska koncentrationer av joner. Och visst, att hälla ut en näringslösning kan upplevas som slösaktigt. Om man har en trädgård, går det att hälla ut lösningen i trädgårdslandet, som extra gödning. I alla fall, jag har bytt näringslösning och hoppas plantorna reagerar positivt.

***

Två, köttsubstitut. Via facebook-gruppen Klimatnyheter hittade jag följande länk till Göteborg direkt, och deras artikel om ett nytt kött-substitut, kallat Promyc, Här görs framtidens mat i Göteborg. Hoppas deras marknadsavdelning har ett bättre ord än ”kött-substitut”, artikeln beskriver produkten som ”proteinkälla”, vilket kanske inte heller är ett perfekt produktnamn. Eller vänta, som du kanske redan har noterat, har de ju ett produktnamn: ”Promyc”. Företaget framställer sitt proteinrika livsmedel från svampkulturer i bioreaktorer. Igen kan det vara lämpligt för företaget att använda andra ord. ”Bioreaktor” låter lite väl syntetiskt.

Sedan, de skriver att till skillnad från en produkt som sojakorv kan deras proteinkälla produceras lokalt. Vilket ger frågan, är Sverige självförsörjande på socker? För i sådana här sammanhang brukar det nämnas att kulturer i bioreaktorer behöver socker. Det finns ju andra liknande projekt som att framställa olja (bl.a. som alternativ till palmolja) med svampar, eller företaget Perfect day foods som redan idag gör mejeriprodukter med genmanipulerade jästsvampar. I båda fallen behövs socker. Men okej, även om svamparna äter socker, även om det till och med skulle vara importerat socker, är det rimligtvis klimatsmartare än kor som fötts upp på brasiliansk soja. För övrigt, en annan, precis som klimatkatastrofen aktuell, fördel med denna typ av produkter är ju att vi slipper risken att infektionssjukdomar hoppar från djur inom storskalig köttproduktion, till människor

Ringla från ämne till ämne (dansa kring covid-19)

Av ekergard, 4 maj 2020 kl 09:32, Bli först att kommentera

Jag misstänker det var på en skeptiker-blogg jag först såg uttrycket “nobelprissjukan”. ”Nobel prize disease” var i alla fall en fras som jag stötte på då och då under hela 2010-talet. Ett stort antal nobelpristagare, riktigt smarta och produktiva personer, har efter priset gjort sanslöst dumma uttalanden. Kary Mullis, som fick nobelpris för PCR (känt från CSI), förnekar att HIV orsakar AIDS. Luc Montagnier som var med och upptäckte just HIV, tror på homeopati. Linus Pauling trodde megadoser C-vitamin skyddar mot sjukdomar. År 1973 satte Nikolaas Tinbergen någon typ av rekord, eftersom han redan i sin nobelpris-föreläsning uttalade sig ovetenskapligt om autism. Och som om dessa fall inte var tillräcklig extrema, fransmannen som fick nobelpris i medicin samma år som Titanic sjönk, ville senare i livet gasa oönskade människor.

Något som på ett annat sätt är skrämmande är att rationalwiki på sin sida om fenomenet påpekar att nobelpristagare i allmänhet får priset för en upptäckt det gjorde innan de fyllde 50. Nobelprissjukan kommer senare i livet. Och för att understryka det innehåller artikeln formuleringen att hjärnan har ett “bäst före datum”. Tanken att just våra tankar – både hos riktigt smart och hos vi andra – har ett bäst före datum är ju inte kul.

Det sistnämnda ökar också risken att man förkastar uttalanden från äldre forskare. Vi har ju våran f.d. statsepidemiolog, som säkert är ett geni, men som också är över 50. När han säger saker om covid-19 som låter för bra för att vara sant – t.ex. att dödligheten är så låg som 0,1% – tänker jag på nobelprissjukan. Åt andra sidan, att jag använder orden ”för bra för att vara sant”, jämför jag om inte medvetet så omedvetet, hans siffror, med de mer apokalyptiska påståendena som figurerar. Följande kanske bara säger något om hur jag använder sociala media, men för mig verkar det som engelskspråkiga på sociala medier, riktigt har skruvat upp tonen. I och för sig verkar nämnda personer skruva upp tonen av politiska skäl. De använder pandemin för att attackera Trump-regimen respektive Boris-regeringen. Om en doktor på FOX-news tonar ner sjukdomen och Trump-väljare protesterar mot lockdown-politiken, finns det en grupp människor som springer i väg åt andra hållet. En grupp människor som drar fram höga mortalitets-siffror, samt hävdar att lockdown är vetenskapligt konsensus och helt oproblematiskt. Missförstå mig inte, jag vill inte uttala mig om pandemin-bekämpning och jag är naturligtvis inte rätt person att kritisera Johan Giesecke. Jag säger bara att hans statistik i jämförelse med engelskspråkiga debattörer, låter för bra för att vara sann, men det är egentligen ingen anledning att förkasta den.

Sedan kan man flytta målstolparna och i debatten om lockdowns påpeka att samhället inte har som enda funktion att hindra smittspridning. Att det finns nackdelar med lockdown. Silvia Camporesi, italiensk professor i bioetik, påpekar bl.a. att lockdowns har konsekvensen att unga – som förutom i undantagsfall inte dör av covid-19 – offrar mycket för de äldre. Extremexemplet, som också Karin Bojs tar upp i DN, är att latinamerikanska länder har dragit in vaccinationsprogram. Barn dör i mässling, inte i covid-19, ändå pga det senare ställs vaccinationer mot mässling in. Camporesi gör också en poäng av att äldre har svårt att göra uppoffringar för de unga, när det kommer till klimatkatastrofen. Extremexemplet blir här USA där äldre, vita män övervägande röstade på en klimatförnekare (ja, ”klimatförnekar” är ett konstigt ord, men det är ordet vi använder, det är så språk fungerar). Även bortsett från extremexemplet och klimatkatastrofen kan man i det tankesättet hitta stöd för vår policy att hålla skolor öppna och låta barn spela t.ex. fotboll. Att låta barn vara barn, har ett värde i sig. Jag tror inte den genomsnittliga 85-åringen vill förbjuda barn att spela fotboll, ens om vi kunde vara 100% säkra på att en fotbollsmatch på lågstadienivå ökade risken för att hen skulle drabbas. Eller tänker jag fel? Det kan bli fel i vårt tankesätt oavsett ålder och genistatus.

PS. Detta inlägg var något av ett experiment, där jag gav mig själv friheten att skriva fritt och hoppa från ämne till ämne.

Kompostera påfågellever : eller grundläggande om kol och kväve i kompost

Av ekergard, 20 april 2020 kl 10:07, Bli först att kommentera

Det påstås att Förenade kungarikets snurriga prins Charles har nämnt ”överblivet vin från underhållning” som en källa till etanol för fordon. Saken är naturlivs att det är svårt att tänka sig att människor i allmänhet har så mycket överblivet vin efter en fest, att det skulle vara en vettig källa till fordonsetanol. Här tänker jag ta Charles idé ett steg längre och föreslå överblivet påfågellevermoss som en källa till kompostjord. Frågan är om det är en bra ide att kompostera påfågellever? Svaret på den frågan fick jag från Youtube-kanalen Scishow, de publicerade för inte så länge sedan en video om man kan kompostera kött. Här ska det sägas att jag inte ljög i rubriken, följande är grundläggande, det är ingen nyhet för er som kan något om kompost. För mig var det en nyhet.

Kort, kött innehåller mycket kväve. För att få rätt nerbrytning i en kompost behövs rätt kvot mellan kväve och kolföreningar, med en ordentlig övervikt för kol. För mycket kväve leder till anaerob nerbrytning, nerbrytning utan syre, något man inte vill ha i en kompost. Det sagt, videon informerar att det ändå finns det ändå två sätt att kompostera kött – kött i mitt exempel i form av påfågellever – dels bokashi där anaeroba nedbrytare alltid används, dels genom att tillsätta en kolkälla, t.ex. papper, och på det sättet fixa till kväve kol kvoten i komposten. Så det är de två sätt att kompostera all påfågellever på toast du har över sedan din senaste fest.

En ljus skärm lovar mörk framtid

Av ekergard, 15 april 2020 kl 12:01, 2 kommentarer

Skärmdump från bbc.com.

Detta är inte en kul tid om man inte gillar hyperbola rubriker. Som bilden ovan. Så Margaret Atwood förutsåg dagens situation i hennes bok Year of the flood? Boken är andra delen i en trilogi som avslutas med ett genmanipulerat paradis där människors gener bara överlever, i en liten skara överlevare, som korsbefruktar sig med laboratorieframställda post-människor. Överlevarna har överlevt en laboratorieframställd smittsam sjukdom och post-människorna är blåa. Nej, förresten de blir bara blåa när de vill para sig. Hur som helst förutsåg Atwood tydligen dagens situation. Jepp, laboratorieframställd sjukdom med 100% dödlighet. Typiskt våren 2020. Edit: Förresten, det jag skrev om Atwoods trilogi är ingen spoiler, från första sidan är det klart att hon skildrar en post-apokalyptisk värld.

På sätt och vis är det att skjuta budbäraren när man klagar på media. På ett annat sätt, om SARS-CoV-2 konstant måste jämföras med t.ex. mänsklighetens undergång i The year of the flood, vilka jämförelser kommer ni att göra när/om ett värre virus dyker upp? Dessutom, från mitt perspektiv, bara att gör den jämförelsen ökar stressen. För mig som lekman är det naturligtvis svårt för mig att uttala sig om ämnet. Det är väll en balansgång för media, inklusive sociala medier, mellan att ta situationen på allvar och att hossa upp stämningen onödigt mycket.

Edit: Jag visste jag kände igen bokomslaget i mitten av övre raden med en hjort inne i en övergiven stad. Av någon anledning har de samma bok på två ställen. Boken med hjortomslaget är samma bok som boken bredvid till höger: Station eleven. En annan post-apokalyptisk bok där en smittsam sjukdom har en dödlighet på 100%.

Fiskodling inklusive några ord om akvaponik + foto

Av ekergard, 13 april 2020 kl 10:16, Bli först att kommentera

Lustigt att jag inte skrivit om fiskodling förrän nu. Fisk är idag där ätbara växter var för 10000 år sedan. Vi håller snabbt på att gå över från vilt till odlat. I teorin är fiskodling ett bra sätt att få hållbart protein. Saken med fiskar är att de är kallblodiga och att de simmar i vatten. Okej, det är ingen överraskning för någon, men i detta sammanhang betyder det att fiskar inte behöver slösa energi på att värma upp kroppen och att vattnet bär upp dem, de bränner inga kalorier bara på att stå upprätt. Därmed behöver fiskar mindre foder än våra mer traditionella lagårdsdjur. Dessutom norrmännen har avlat fram laxar för att växa snabb vilket ger ännu lägre foderbehov innan fiskarna har vuxit till ”slaktvikt”*. Visst, just lax är ett rovdjur och behöver fisk som foder. Men lax kan äta foder gjort på fiskar vi människor inte äter och upp till en tredjedel av deras foder kan bestå av växtprotein och växtfett. Igen, i teorin ska det vara bra. Sedan har även jag uppfattat att det finns kritik av norsk laxodling. Här skriver jag bara om teorin.

Något som är coolt är också kombinationen fiskodling och hydroponik, s.k. akvaponik, där växter får näring från fiskarnas avföring och samtidigt renar akvarievattnet. Hemmaodlat i Malmö hade en sådan anläggning så jag postar ytterligare en bild därifrån.

Det som är tråkigt med det hela är att grödorna växer långsammare i akvaponik än i hydroponik. Följden blir att det är svårt att få akvaponik lönsamt. Tyvärr, för det är coolt. Tycker jag.

* Riktigt snabbt blir det om vi får använda genteknik för att skynda på tillväxten.

Ekergårds fisk och grönt