Ekergårds fisk och grönt

Kategori: Okategoriserade

Vårt dagliga bröd, genteknik och skådespel, etc

Av , , Bli först att kommentera 0

Bröd, under hundratals år fanns det något nästan sakralt kring bröd, läs t.ex. skildringarna av den självägande bonden som sår vete “i Jesus namn” i Hamsuns bok Markens gröda. För 10-15 år sedan var bröd något som föraktfullt avvisades som “kolhydrater” (ska vi vara petnoga finns naturligtvis också de andra makronäringsämnena i vete). I skrivandets stund är mjöl en hamstrings-vara, för oss som lever halvisolerat. För oss som vill ha kalorier hemma för en karantänsperiod.

Jag gillar att baka bröd. Men ett sätt att variera en spannmålsbaserad diet är pannkakor. I kokboken Wild fermentation av Sandor Ellix Katz står det att guldgrävare i Alaska lagade och åt mycket Alaskan hotcakes, pannkakor jästa med surdeg. Sedan dess har jag sett Alaskan hotcakes som någon typ av nödmat. Och att jag såg det som nödmat är väl anledningen till att jag har gjort Alaskan hotcake ett handfull gånger under dessa speciella omständigheter. Receptet är enkelt, blanda 2,5 dl surdeg med 5 dl grahamsmjöl och 5 dl vatten. Låt stå över natten. Tillsätt salt samt ett ägg och stek som pannkakor. Katz steker i matolja och hade någon msk socker i smeten, jag använder smör men inget socker. En modifiering av receptet från samma bok är att tillsätta sötpotatis. Det har jag också gjort några gånger. Sötpotatis är tekniskt sett en grönsak, så det blir nyttigare. Också om man äter sötpotatispannkakor kalla, dagen efteråt, blir det en sallad. En grönsak som serveras kall är en sallad och därmed nyttig (skämt stulit från en komiker som beskrev kalla pommes frites som ”sallad”). Allvarligt talat är jag inte så förtjust i sötpotatis, de är helt okej i lagom dos men inte för ofta. Jag föredrar att blanda blåbär i smeten för att göra de nyttigare.

En annan förberedelse jag har gjort är att jag i kylen har ett tvåsiffrigt antal portioner av filopaj med kikärtor och sötpotatis (där har vi min dos sötpotatis) enligt följande recept. Här kan jag gå över till populärvetenskap. I pajen har jag curry, kryddblandningen med bla gurkmejan. Gurkmejan innehåller kurkumin, som beskrivs som en mTOR-inhibator. Om du läser på om forskning om antiåldrande läkemedel kommer du snabbt att stöta på TOR-inhibitorer. Det finns de som använder den typen av läkemedel med förhoppningen att de saktar ner åldrandet. Därmed inte sagt att gurkmejan är ungdomens källa. Absolut inte sagt att gurkmejan skulle ha någon effekt – positiv eller negativ – på covid-19. Tror inte det har gjorts någon sådan studie. Saken är bara den att under normala omständigheter är antiåldrande läkemedel ett spektakulärt ämne som, likt t.ex. återskapande av mammutar, är ett sätt att få folk intresserade av gen- och bioteknik.

Mini-essäer om dagsläget

Av , , 1 kommentar 0

Igår nämnde jag i förbifarten posttraumatisk stress. Om jag anklagar media-rapporteringen för att orsaka posttraumatisk stress symptom skjuter jag budbäraren. Men jag har två bättre funderingar att skriva på ämnet. Ett, jag är inte läkare, jag diagnostiserar ingen, det enda jag säger är att min okvalificerade gissning är att sjukhuspersonal i Italien kan utveckla posttraumatisk stress. Vilket leder till frågan hur vi förbereder sjukhuspersonal för vad som kommer? Går det att förbereda? En del av personalen är t.o.m. snabbutbildad utan tidigare erfarenhet [Edit: meningen är nog inte att unga nyutbildade ska direkt till IVA, de kan avlasta på andra sätt.].

Två, (och mindre välskrivet) vad som först fick mig att tänka på posttraumatisk stress var en artikel av Joel Halldorf, med titeln: Skräcken för corona kan få oss att växa i vishet. För att vara en titel som började med ordet ”skräcken” är det en positiv titel. Men Halldorf inledde med att jämföra våran situation inför Covid-19, med att få en cancerdiagnos. En cancerdiagnos är något av det mest stressande och traumatisk en människa kan uppleva. Jag undrade om han menar att vi alla skulle genomgå samma mentala påfrestning som cancerpatienter? Redan innan det började på allvar? Halldorf tänkte kanske inte ens att någon skulle ta honom bokstavligen, han menade inte att vi skulle bli enormt stressade. Men jag blev stressad av det. Vad jag säger här är att man inte kan veta hur läsare regera på ens texter. Nämner du cancerdiagnoser kommer någon som jag att ta det bokstavligen. Eller om ni vill ha ett internationellt exempel, som hade varit roligt om det inte hade varit tragiskt. Om du hyllar en malariamedicin mot coronavirus kommer någon att dö efter att ha satt i sig antiparasitära medel för akvariefiskar: Man dies after taking chloroquine in an attempt to prevent coronavirus. Man får räkna med att missförstås och kan inte ta ansvar för allt.

Ärtskott, självförsörjning, pandemi

Av , , 3 kommentarer 0

Jag bör väl skriva något relaterat till alla: ”Keep calm and carry on Now it is time to get ptsd!”-rubriker. Jag är skeptisk till påståenden om hur bra det är att ha en trädgård i tider av oro. I min ringa mening är det helt enkelt alldeles för svårt att odla, i den skala som skulle behövas i någon riktig krissituation (om det blir en sådan situation får det bli hungerkravaller istället, #potatisrevolution). Ironiskt nog, tänker jag att medan “självförsörjande bonde” historiskt (och i fattigare länder) har varit andra ord för: “väldigt fattig”, behöver man idag vara rik för att vara självförsörjande. Du behöver vara rik för att äga mark nog för att din trädgård ska göra någon skillnad. Eller om du är riktigt rik kan du köpa skog i Småland för att jaga vildsvin, och få mat på det sättet.

Nåja, glöm det sista, jag har i alla fall planterat ärtskott. Planterat gula ärtor i ett självbevattnande system (med tidigare nämnd gammal hydro-näring). Sedan är det bara att vänta, inom några veckor kommer ärtskott som jag kan klippa och äta. Och ärtskott är ett sätt att få en mindre mängd grönt till maten, utan att behöva gå till affären. Det har i sig sitt värde.

För övrigt, ärtorna är planterade i gammal, använd blomjord som jag fixade upp med lite kokosfibrer. Det var ett råd från denna video med Niklas Hjelm på Hemmaodlat: Odlingssubstrat. I föreläsningen säger han att blomjord, m.a.o. berikad torv, förlorar sin vattenhållande-kapacitet snabbt. Men att man kan återvinna den genom att blanda i just kokos. Här följde jag tipset.

Pepparrotsträden Elizabeth och Freeman

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag borde nog skriva lite om min erfarenhet att odla pepparrotsträd/moringa. Sommaren 2019 hade jag ~ 20 plantor jag hade drivit upp från frön. Nu är det bara två kvar. Fröna grodde, löv sprack upp men förr eller senare började bladen vissna och falla av. En av plantorna växte i ren kokos, av övriga plantor hade jag hälften i vanlig blomjord och andra hälften i en blandning av blomjord, sand och kokosfibrer. Av dessa tjugotal plantor var det bara en som såg ut att trivas, bara en blev större än kring 15 cm. En tillfällighet eller ej, plantan som frodades var den som växte i ren kokos och vi kan kalla den plantan för Freeman. I desperation tog jag en planta som såg någorlunda okej ut (den växte i kokos, blomjord och sand-blandningen) och planterade om den i kokos, den plantan kan vi kalla Elizabeth*. Jag klippte bort vissna blad från Elizabeth och med glädje kan jag se att det nu kommer nya blad på Elizabeth.

När det gäller Freeman har jag ett självförvållat problem. När pepparrotsträdet Freeman var 60 cm hög gick jag för hårt fram, jag följde min impuls att ta fyra stycken sticklingar från den stackaren. Jag satte två av sticklingarna i kokos och de andra två i vatten. Ingen av sticklingarna överlevde och moderplantan Freeman började se risig ut. Eftersom det gick bra med Elizabeth bestämde jag mig för att klippa bort en ordentlig del av Freeman, bara lämna en lite pinne i krukan med kokos och hoppas rötterna innehåller tillräckligt med socker för att plantan ska bilda nya blad.

Förresten, på tal om sticklingar. I samband med detta hittade jag följande video (på engelska) där killen i videon verkar använda torkad vitmossa som medium för sticklingar. Om det inte hade varit vinter och snö på myrarna hade jag provat det. Inte för att jag tror det hade fungerat bättre, men det skulle vara kul att pröva.

Pepparrotsträdet Freeman, sommar 2019.

* Ett tag tänkte jag döpa dem till Swan och Fritz efter paret i Kim Stanley Robinsons 2312. Men återkommande läsare minns att Elizabeth Wurtzel (1967-2020) och Freeman Dyson (1923-2020), är de två kändisar vars död jag har uppmärksammat.

Mer om hydroponiks (Harvy) + foto

Av , , Bli först att kommentera 0

Tidigare har jag postat foton på min Harvy hydroponisk odlingslösning. Sedan dess har jag också skaffat en mindre Harvy och den 12 februari planterade jag miniaubergine – som ska gå att krukodla – i den. Två saker, först jag har inte tänkt på detta tidigare när jag köpt fröer, men det står “F1” på fröpåsen. Lite kul om man kommer ihåg detaljer om Mendels ärftlighetslag. I ärftlighetslagarna, i korsningsscheman, är ju F1 första generationen. Samtidigt som “P” är föräldragenerationen och “F2” andra generationen*.

mendel
Bildkälla: biotechhelpline

Två, det står också att denna aubergine-sort ska ha en utvecklingstid på 60 dagar. Undra om de då räknar med att den ska gro i jord eller i hydroponiks? För det går snabbare i hydroponiks. Bland mina källor märks tidigare nämnd kurs i hydroponiks på Hemmaodlat, och denna föreläsning om hydroponiks från University of Illinois. För att låna en formulering från föreläsningen, växer plantorna snabbare i hydroponiks eftersom de inte behöver slösa energi på att utveckla ett stort rotsystem, de får näringsämnena serverade direkt till rötterna. Föreläsaren i Illinois sa också konkret att en tomatplanta i hydroponik, kommer att ge skörd tio dagar tidigare än en planta som växer i jord. Det sagt, vad jag har förstått betyder ”utvecklingstid” tid från utplantering till skörd. Min tanke var att odla auberginerna ända till skörd i Harvy, men det är möjligt att jag planterar ut åtminstone en av de. Får återkomma till det under vår och sommar.

Aubergine, h

Inget bra foto, men så här ser det ut, lite mindre än 4 veckor efter sådd.

Mer om hydropniks men orelaterat till mina odlingar. BBC lade upp en video om ett flyktingläger i Jordanien där syrianer odlar hydroponiskt på överblivna madrasser. Fast då undrar man givetvis om brandskyddsmedel eller vad som kan finnas i madrasser, så jag rekommenderar andra medium.

Ps. Kanske borde alla min inlägg vara i still med detta. Om ni läser min presentation ser jag att jag en gång i tiden fick gästblogga för engelsmannen som kallar sig Myles Power. Det han gjort online, det senaste decenniet, är att kritisera och “debunk” personer som sprider antivetenskapliga konspirationsteorier. Visst vi har sådana människor i Sverige också. Jag skulle kunna göra samma sak här. Det är till och med så att jag i ett annat sammanhang skrev kritiskt om den gamla centerpolitiker, som om inte annat flörtade med konspirationsteorier om vaccin, modern växtförädling med mera. (Numera innehåller politikerns blogg också invandringskritik, vilket kan få oss att undra om han fortfarande är med i Annie Lööfs parti). Men jag vill inte vara den personen. Jag vill inte bara vara arg på idiotiska åsikter. Jag vill inte vara med och kritisera deras filterbubbla och bara vara en del av en annan filterbubbla. Bättre att bara skriva om ens egna projekt och saker som intresserar mig. Vara svensk och konflikträdd betyder att jag inte vill nagelfara andra. Speciellt när det inte ens fungerar.

*Jag minns att jag en dag på mellanstadiet ritade jag upp ett sådant korsningsschema på svarta tavlan. Så jag hade någon förståelse för Medel något år innan alla andra. Därmed inte sagt att jag är en genialiskt smart alfa-nörd. Det kanske bara gjorde mig till en jobbig unge.:)

Skyddshelgonet för gör-det-själv-biologer har avlidit

Av , , Bli först att kommentera 0

För andra gången i år kan jag inte låta bli att skriva ett inlägg om ett kändisdödsfall. Denna gången gäller det den brittisk-amerikanska fysikern Freeman Dyson som dog den 28 februari 96 år gammal. Jag kan inget om hans insats som fysiker, det är inte mitt ämne, däremot skrev han år 2007 artikeln Our biotech future. I den utvecklade han en ide som går tillbaka till hans bok från 1999 The Sun, the Genome and the Internet, han beskrev en framtid där bioteknik har “domesticerats” på samma sätt som datorer har gjort det.

Utvecklingen för sekvensering av DNA jämförs ofta med utvecklingen för datorer. I båda fallen har snabbheten ökar exceptionellt och kostnaderna minskar lika fort. Dyson tog liknelsen med datorer ännu längre, genteknik kommer enligt honom att bli lika vanligt som hemdatorer. Han beskrev en framtid där barn tillverkar sina egna miniatyrdinosaurier. M.a.o. Dyson trodde att genmanipulering kommer att bli accepterat, eftersom alla kommer att syssla med genmanipulering. Målar man upp en sådan framtid, blir man skyddshelgon för DIY-biologer.

När vetenskapsmän ville skapa Edens lustgård

Av , , Bli först att kommentera 0

Vad har Francis Bacons bok New Atlantis (publicerad 1626), gemensamt med boken The taste of tomorrow (2012) av Josh Schonwald?

Svar: Båda målar upp en positiv bild av växtförädling. Schonwald förlägger en edens lustgård-liknande trädgård till framtiden, Bacon till en ö utanför Peru. Båda beskriver hur vetenskap skapar denna sköna nya värld. I Schonwalds fall med modern bioteknik. I Bacon fall dåtida bioteknik som ympning plus att han, på sin tid, kunde se hur nya grödor upptäcktes i samband med att nya kontinenter upptäcktes, och gav nya möjligheter till utveckling. Okej, ni reagerade nog på att jag både använde orden ”Edens lustgård”. Enligt en föreläsning av Jim Endersby (länk till video), trodde de lärda på Bacons tid att grödorna som växte i paradiset efter syndafallet hade spridits ut över jordklotet. Detta var tidsåldern som i min skolbok kallades för något i stil med ”Upptäcktsresornas tidsålder”. Med andra ord, det ska ha funnits en uppfattning att om upptäcktsresande tog med sig grödor från nyupptäckt land skulle de kunna återskapa Edens lustgård. Något av en liknande optimism finns i Schonwalds bok, han förlägger sitt hopp till bioteknik, fiskodling, labbodlat kött, men även till närodlad mat och till bondens marknad.

Francis Bacons tid var en tid då nyupptäckta växter verkligen förändrade världen. Potatis och majs kom till Europa, sötpotatis och igen majs introducerades i Kina, Afrika fick kassava. Och sedan måste man nämna njutningsmedel/droger, tobak och chockad. Och avslutningsvis Jim Endersby nämner ett ställe jag har besökt två gånger, senast 2012, nämligen Kew gardens, London. Det är nog ett av mina favoritställen i världen. Jag kan ta detta till ursäkt att posta några foton från mitt senaste besök där.

Screenshot_20191210-135142

En selfie som jag tog i Kew garden. (Fotot är lite av en besvikelse. I värsta fall ser det ut som jag fiskar komplimanger, men jag är helt enkelt inte nöjd med fotot.)

Screenshot_20191212-234511

Min bild på gummiträden i Kew.

Screenshot_20191212-234444

Stenplatta vid skulpturen som skymtar bakom mig i selfien.

Några ord om Elizabeth Wurtzel

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag kan inte låta bli att skriva ett annat typ av inlägg än jag brukar. Jag har genom åren varit publicerad i papperstidningar en handfull gånger. Bland annat en essä om nordamerikansk 90-talets-litteratur, som jag skrev och som faktist publicerades på VK:s kultursida. Ett namn jag nämnde i artikel var författaren Elizabeth Wurtzel (1967-2020) från New York. Hennes död i bröstcancer, den 7 januari i år, påverkade mig mer än andra kändis-dödsfall. Jag vet inte varför det var så. Och jag säger inte att jag är rätt person att skriva minnestal över henne. Hon slog igenom 27 år gammal med en självbiografisk bok om depression, med titeln Prozac (i Sverige utgivet på det nerlagda förlaget Leander Malmsten). Jag, en kille, från ett radhusområde, vid en skog som sträcker sig ända till Sibirien, jag en kille med odiagnostiserad asperger, läste hennes bok, skriven av en duktig, judisk kvinna och deprimerad skilsmässobarn, från en lägenhet på Manhattan, när jag var i tjugoårsåldern. Hennes skrivande var självutlämnande om hennes psykiska hälsa och struliga liv, en självcentrering som hon också blev kritiserad över. Hon kunde väldigt mycket om populärkultur och som judinna viste hon också mycket om gamla testamentet. Hon var inte blyg med att visa upp de kunskaperna, utan nämnde i sitt skrivande både Bibeln och det tjugonde århundradets underhållningskultur. För mig var det fascinerad att hon på det sättet i sina referenser hoppade mellan tusentals år av mänsklig kultur. Sist men inte minst kunde hon få fram fantastiska enskilda meningar.

Sedan dog hon på grund av en mutation i BRCA, ofta kallad bröstcancer-genen. Namnet får det att låta som genernas uppgift är att orsaka bröstcancer. Så är det naturligtvis inte men farliga mutationer i BRCA1 eller BRCA2 ökar risken för bröstcancer. För mig som lekman, är det faktumet att även män med dessa mutationer bör uppmärksamma förändringar i sina bröst, ett bevis på hur farliga mutationerna kan vara. Om jag också oblygt får visa upp min kunskap, har växter förresten också BRCA. De generna är så gammal att de fanns redan hos växter och djurs gemensamma förfader, och hade ursprungligen ingenting med bröstcancer att göra. Kan vara intressant att veta.

Vad vet Tarana Burke om puman på torget

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag erkänner att jag fick göra en onlinesökning för namnet på kvinnan som startade #metoo, Tarana Burke, och det hade varit konstigt om jag är den första som tänkt följande tanke. Vet Tarana Burke om att en stad, i vad som brukade vara den frusna norden, har en #metoo-staty?

Nästa måndag återvänder jag till mitt vanliga bloggande, med några ord om en kokbok.

Om förra årets Nobelpris i kemi

Av , , Bli först att kommentera 0

En av förra årets nobelpristagare i kemi, Frances Arnold, var en av få noblepristagare jag kände till innan hen fick priset. Den dåliga nyheten är att jag kände till henne från denna video med Talk nerdy to me.*

Så därför gillar jag Frances Arnold, eller så gillar jag henne eftersom det är kul att skriva ”riktad evolution av enzymer”, vilket var vad hon fick nobelpris för. Framställa mutationer i enzymer och sedan välja ut de muterade enzymer som fungerar bäst. Det är en cool ide. Just det, hon utbringade också en skål för evolutionen, “To evolution, may we use it well!” (Tal på nobelfesten 2018, gå till 3:06 för att se Sara Danius.)

* När dr Arnold fick nobelpriset postade jag den videon på både facebook och tumblr. På fb fick jag ingen respons, på tumblr fick jag det.