Stands of Zanzibar (1968) av John Brunner (britt, 1934-1995) är en dystopisk science fiction bok som jag inte har lyckats läsa från pärm till pärm (om man säger så även om e-böcker). Boken utspelas år 2010 och är känd för att en handfull korrekta förutsägelser t.ex. religionens återkomst och vansinnesdåd. I förbifarten nämns faktiskt en religiös konflikt i Malmö (katoliker mot protestanter).
Malmö och sci-fi leder oss till denna recension av Petter Larsson om novellsamlingen Malmö 2048. Precis som titeln anger handlar novellerna om hur Malmö kan tänkas se ut år 2048. Näst sista meningen i recensionen kommenterar artificiella livmödrar med orden: “Redan i dagens verkliga värld finns metoden för djur, och jag skulle tippa att det, precis som i novellen, mer är moral (och kostnad) än teknik som står i vägen för spådomens förverkligande”. Saken är den att jag är tveksam till att vi verkligen har artificiella livmödrar redan i dag. I alla fall på det sättet som nämns i novellen, att vi skulle kunna göra bebisar/djurungar så att säga från scratch. Att befruktade ägg från dag ett skulle kunna växa utanför en kvinna. Antagligen syftar Larsson på en studie från 2017 då ett forskarlag från Philadelphia lät ett för tidigt fött lam utvecklas i en ”artificiell livmoder”. Imponerande, men är det inte snarare teknik för att rädda just för tidigt födda barn, än en metod för att ta bort kvinnor helt från fortplantningen? Sjukvården blir bättre och bättre på att behandla tidigt födda bebisar, att ta ett steg till är en gradskillnad inte en artskillnad?
Vad har då detta att göra med mammuten Greta? Och varför vill forskare döpa en mammut till Greta? Jo ett av de stora problemen med att ”återskapa” mammutar är att vi inte har just artificiella livmödrar. Att ta gener från mammutar och förra över till en cell från en elefant är något som görs även i ”dagens verkliga värld”. Det är första steget till att återskapa mammutar – eller snarare ett djur som liknar en mammut, men för enkelhetens skull skriver jag bara ”mammut”. Inom en inte allt för avlägsen framtid skulle dessa elefantceller med extra gener för päls, mindre öron, etc. kunna bli ett bokstavligt embryo till en återskapad mammut. Problemet är hur man ska födda upp dessa embryon. Det finns två problem med att använda elefanthonor som surrogatmödrar. Dels frågan om det finns tillräckligt med elefanter i världen för att vi ska kunna använda elefanthonor på det sättet. Dels att mycket kan gå fel med en sådan här procedur och det skulle orsaka lidande för elefanthonor. Därför menar genetikern George Church i Boston (och säkert andra) att vi behöver artificiella livmödrar för att födda upp bokstavligt mammut-likande embryo. Just Church (igen med flera) menar också att mammutar i Sibirien tillsammans med andra gräsätare skulle återskapa biotopen som fanns innan mammuten försvann, den så kallade mammutsteppen. Detta skulle kunna motverka klimatkatastrofen. Mammutsteppen kan ha andra relevanta egenskaper, t.ex. binda kol i marken, men som jag fattar det är det så enkelt att stora betande djur håller snölagret på vintern tunt. Därmed undviker de att snö isolerar allt för mycket, istället går tjälen djupare och marken tinar inte lika mycket på sommaren. Detta är mycket viktigt eftersom det hindrar frigörandet av växthusgasen metan.
Jag antar att det är av ovanstående anledning forskare leker med tanken på att den första återskapade mammuten skulle döpas till Greta. Förövrigt vet jag naturligtvis att detta inlägg är ”all over the place”. Jag kan ursäkta mig genom att hävda det är medvetet. Genom att börja med att skriva om ett ämne som Malmö i sci-fi-litteraturen tänker jag mig att läsare blir mer benägna att komma ihåg mina inlägg.
