Jag kan inte låta bli att skriva ett annat typ av inlägg än jag brukar. Jag har genom åren varit publicerad i papperstidningar en handfull gånger. Bland annat en essä om nordamerikansk 90-talets-litteratur, som jag skrev och som faktist publicerades på VK:s kultursida. Ett namn jag nämnde i artikel var författaren Elizabeth Wurtzel (1967-2020) från New York. Hennes död i bröstcancer, den 7 januari i år, påverkade mig mer än andra kändis-dödsfall. Jag vet inte varför det var så. Och jag säger inte att jag är rätt person att skriva minnestal över henne. Hon slog igenom 27 år gammal med en självbiografisk bok om depression, med titeln Prozac (i Sverige utgivet på det nerlagda förlaget Leander Malmsten). Jag, en kille, från ett radhusområde, vid en skog som sträcker sig ända till Sibirien, jag en kille med odiagnostiserad asperger, läste hennes bok, skriven av en duktig, judisk kvinna och deprimerad skilsmässobarn, från en lägenhet på Manhattan, när jag var i tjugoårsåldern. Hennes skrivande var självutlämnande om hennes psykiska hälsa och struliga liv, en självcentrering som hon också blev kritiserad över. Hon kunde väldigt mycket om populärkultur och som judinna viste hon också mycket om gamla testamentet. Hon var inte blyg med att visa upp de kunskaperna, utan nämnde i sitt skrivande både Bibeln och det tjugonde århundradets underhållningskultur. För mig var det fascinerad att hon på det sättet i sina referenser hoppade mellan tusentals år av mänsklig kultur. Sist men inte minst kunde hon få fram fantastiska enskilda meningar.

Sedan dog hon på grund av en mutation i BRCA, ofta kallad bröstcancer-genen. Namnet får det att låta som genernas uppgift är att orsaka bröstcancer. Så är det naturligtvis inte men farliga mutationer i BRCA1 eller BRCA2 ökar risken för bröstcancer. För mig som lekman, är det faktumet att även män med dessa mutationer bör uppmärksamma förändringar i sina bröst, ett bevis på hur farliga mutationerna kan vara. Om jag också oblygt får visa upp min kunskap, har växter förresten också BRCA. De generna är så gammal att de fanns redan hos växter och djurs gemensamma förfader, och hade ursprungligen ingenting med bröstcancer att göra. Kan vara intressant att veta.