Ekergårds fisk och grönt

Etikett: Ice cream bean

Kostsamma misstag, ice cream bean

Av , , Bli först att kommentera 0

Någon sade att “det är bättre att lyssna på den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge”. Jag har under åren skrivit mer än ett inlägg om att odla växten Ice cream bean, Inga edulis, till försäljning. Jepp försäljningen, vet inte hur jag ska kommentera att jag “gav bort” min “affärsplan” i blogginlägg. Jo, just det, jag ville bygga upp intresse. Tyvärr har också odling av dessa glassbönor lett till kostsamma misstag. Är kostsamma misstag en sträng som det är bättre att höra brista än att inte pröva?

Detta är också relaterat till min utbildning, akvaponi-ingenjör, eftersom jag har provat att odla ice cream beans hydroponiskt. Eller om jag ska hitta en mer långsökt koppling. Just nu har vi en kurs i projektarbete. Några projekt jag har varit med i – ibland i periferin i bland mer centralt – har varit med Kulturverket i Umeå. En sak Kulturverket gjorde var att fråga skolbarn om framtidens mat och skolbarnen föreslog bl.a. Coca-Cola-träd. Coca-Cola-träd – glass-träd, inte helt olikt.

Nåja, om mina misstag. Förhoppningsvis skulle mina kostsamma misstag kännas lite bättre om jag sålde några plantor. Jag har lagt upp en annons på tradera, länk, och kommer att lägga upp fler.

PS. detta inlägg kan precis som mitt förra inlägg beskrivas som “lyxproblem”, i alla fall jämfört med Ukraina. Samtidigt kan det mycket väl finnas något universellt här. Stress leder till misstag, misstag leder till stress, som leder till fler misstag … ända fram och över randen för kostsamma misstag. För övrigt förra inlägget nämnde också föreställningen Level 7 på NorrlandsOperan. Vad jag inte visste då jag skrev inlägget var hur fantastiska eleverna på musikalakademien var. Jag hade ännu inte sett de uppträda.
.

Ohyra, krukväxter, neemolja, m.m.

Av , , Bli först att kommentera 0

Mina mest aktuella erfarenhet av skadedjur är ett av de mest svårutrotade krypen, nämligen ullöss. För lite mer än ett år sedan upptäckte jag ullöss på en agaveplanta som jag hade beställt på nätet. Anmärkningsvärt nog, var det en agaveplanta jag beställt för att orden skulle komma över begärt minimipris. Det skulle varit extremt otur om jag fått ett skadedjur med en växt som jag inte ens var speciellt intresserad av att ha. Samtidigt är det möjligt att jag hade ullössen tidigare och anledning till att jag först upptäckte de på agaveplantan var att de trivdes på plantan och jag missat att jag haft de innan. Jag tänker inte nämna företaget jag beställde ifrån. De kan ha varit oskyldiga.

Något jag snabbt upptäckte var däremot att mina dåvarande ice cream bean-plantor var riktiga favoriter för ullöss. Notera att det bara är min erfarenhet, men för mig verkar det som ullöss älskar ice cream beans. Jag förlorade mina första tre plantor till dem. Här kan förövrigt berätta att jag som barn läste tidskriften Forskning och framsteg. I ett nummer fanns det en artikel om neem-trädet. Numera säljs neemolja, bla som ekologiskt bekämpningsmedel. Så med den artikeln i bakhuvudet försökte jag utrota ullössen med en blandning av 1 liter vatten, 1 msk såpa & 1 tsk neemolja (recept från wexthuset). Det luktade illa och fungerade som du förstår inte. Jag fick som sagt var slänga växterna. Igen det är bara min erfarenhet. Och eftersom jag har sålt en del växter på tradera, känner jag att jag måste ta ohyra på allvar. Vill inte sprida det av misstag.

Försäljning på hobby-nivå : Ice cream bean

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har flera gånger nämnt att jag odlar Ice cream bean (Inga edulis). Det är helt naturligt. Vi är inte längre landet med råg-vakter och tjärdalar, vi bor i staden som producerade en film om Miami, dinosaurier, vikingar, nazister och kung fu*, såklart vill vi nu ha häftiga krukväxter som en böna med smak av vaniljglass. Det är i min ringa mening tillräckligt over the top. Hur som helst, jag lade upp en annons på Tradera med ett exemplar till salu: Ice cream bean.

På en föreläsning fick jag lära mig ”papperstestet”. Håll ett vitt papper under bladen på en krukväxt. Skaka växten och undersök så att inget ohyra har fallit ner. Vad jag kan se har jag ingen ohyra.

*På tal om mer eller mindre spektakulär populärkultur. Är vi fortfarande också staden med en kille som äger en DeLorean med registreringsskylten ”McFly”?

Sticklingar av Ice cream bean : Vertikal odling

Av , , Bli först att kommentera 0

Förra sommaren köpte jag exemplar av det tropiska trädet vid namn Ice cream bean (Inga edulis). Det är ett träd inom ärtfamiljen, som ursprungligen kommer från Amazonas och du kan hitta personer på youtube som smakar på frukten och hävdar att den faktiskt påminner om vaniljglass*. Varför argumentera mot det?

Denna jul, när plantorna hade fått växa till sig ett bra tag, tog jag sticklingar av träden.

Det är mycket ”man tager vad man haver” filosofi i min metod för att ta sticklingar. Vad jag hade hemma var kokosbriketter och perklit, samt plastlådor. Så varför inte sätta varje stickling i var sin kokosbrikett, ställa de på lådans botten, varpå jag hällde i min återstående perklit i lådan för att den ska avge fukt, ge lite stadga, med mera. Sedan placerade jag lådan i en hylla under en växtlampa. Det fungerade.🙂

Mellan fyra till fem veckor senare började jag undan för undan plantera om sticklingarna i krukor med vanlig blomjord. Visst funderade jag på att experimentera mera med odlingsmedium. Inte bara använda blomjord. Fast så blev det inte. Det sagt, nu ser min ”vertikala odling” ut såhär. I bilden syns lite bladgrönsaker men alla övriga, mer eller mindre fina, plantor i krukor är ice cream beans.

Ice cream bean

 

* Till skillnad från ”chocolate pudding fruit”, som enligt samma Youtube-kanaler inte smakar som chokladpudding.

Ice cream bean : Svart indianjord II

Av , , 5 kommentarer 1

Jag lärde mig om biokol från boken 1491 : New Revelations of the Americas Before Columbus  (2006) av Charles C. Mann. I boken nämns att indianerna i Amazonas ska ha blandat ut jorden med träkol som jordförbättringsmedel. Träkol binder dels näring till jorden – praktisk om du odlar i områden med hög nederbörd – dels förbättrar det förutsättningarna för mikrober i jorden. Idag uppmärksammas också metoden som ett primitiv sätt att avlägsna koldioxid från atmosfären.

En gröda som indianerna, enligt boken, odlade i träkolsblandad jord var trädet ”Ice cream bean” (Inga edulis). Ett träd i familjen ärtväxter, som ger en skörd av bönskidor där fröna omges av ett vitt, ätbart fluff som spännande nog ska smaka som glass. Jag har en viss dragning till allt som är over-the-top. Att krukodlaodla en tropiskt träd vars frukt smakar som glass, passar mig. Jag har beställt frön. Frön jag tänkte försöka odla i krukor med tillsatt träkol.

Bild: Wikimedia.

Jag står också på kö för att beställa en stickling av samma planta, om fröna inte skulle gro. Till skillnad från min andra experiment med biokol, som experiment med majs och bönor, beskrivit i mitt förra inlägg, är jag lite rädd att detta ska misslyckas. Jag vet att majs och bönor gror och kommer att bli plantor. Om jag får ice cream bönor att växa är mer tveksamt. Jag kan uttrycka mig såhär. Om jag skulle kunna odla upp trädet och få trädet att sätta frukt, skulle det vara en stor belöning. Men risken är också stor att det inte blir något av det hela.

För att göra detta till ännu mer av ett experiment odlar jag också en annat amerikanskt träd i familjen ärtväxter, vid namn Kentucky coffee. Mina Ice cream bönor är beställda från Hawaii, men fröna till Kentucky kaffe kommer från ett ett svenskt företag. Som namnet antyder har trädets bönor använts som kaffeersättning (här ska sägas att de innehåller ett gift som förstörs i rostningen). Det skrivs förresten att mammutar brukade äta kentuckykaffe. Också spektakulärt, over-the-top. Min plan är att i framtiden ympa en gren från ice cream bean till ett kentuckykaffe-träd.

Kentuckykaffe är härdig till zon 3, det vill säga en stor del av Sverige. Därmed inte sagt att ett träd från Amazonas skulle överleva norrländska vintrar om det ympas på kentuckykaffe. Tyvärr kan jag inte tänka mig annat än att det behövs mer avancerad bioteknik för att “lära” ett tropiskt träd att klara av vårt klimat. Även om det skulle gå att ympa träden, är det en löjligt förhoppning att de en kvist ice cream bean skulle överleva här.

Orelaterat. Det bästa sättet att testa biokol som jag, i egenskap av entusiastisk amatör, kan göra skulle vara att odla stora mängder Arabidopsis thaliana, i vanligt jord respektive biokol-blandad jord. Och dokumentera resultatet. A. thaliana är en liten växt släckt med senap och kål och växten är känd som växtforskarnas vita mus. Den används av växtforskare som modellorganism. På samma sätt som andra forskare använder vita mös som modellorganism. Och nästa vecka ska jag skriva om något annat än mina odlingar.