Ekergårds mat & biologi

Etikett: kim stanley robinson

Biokol, klimatkris, litteratur

Av , , Bli först att kommentera 0

Förra vintersolståndet, den 21 december, var det 4 grader varmt, här 63 grader nord. Galet. Den dagen var jag ute vid Nydala och i en eldstad tillverkade jag biokol av nötskal som jag hade haft i en metallåda sedan förra julen. (För att inte slösa bort elden, grillade jag också pinbröd, men det gick dålig.) På hemmaodlat.se finns en formulering om att vi istället för att gräva upp kol och elda, ska gräva ner kol och odla på det. Att gräva ner träkol, laddat med näring, är ett väldigt direkt sätt att tillsätta kol till jorden. Hemmaodlats genomgång av biokol är förövrigt värt att läsa (och mindre positiv till det, än jag får det att låta här): länk.

Bild biokol gjort på nötskal.

Väl hemma lade jag kolet i en tom burk som det hade varit jordnöttsmör i. Varpå jag påbörjade ladda kolet med näring, genom att fylla burken med hydronäring samt vatten från just hydroodling. Vatten som därmed innehåller en del bakterier. (Fast eftersom vattnet kommer från ett passivt system med stillastående vatten, som inte syresätts är det rimligen bara bakterier som klarar sig utan syre.) Det är mycket möjligt att det finns bättre metoder att ladda biokol, jag tänker t.ex. på hönsgödsel, kompost, bokashi, men detta är vad jag hade. Har jag en årsgammal flaska hydronäring hemma, kan jag lika gärna använda den, bättre än att hälla ut i vasken. Nåja, när detta postas har träkolet marinerat i över en månad och det kommer att ligga kvar i burken med näringslösningen länge till.

Annars kan jag konstatera att det var mycket folk ute vid Nydala den dagen, kanske på grund av corona. Samt att jag väl hemma också läste Kim Stanley Robinsons senaste skönlitterära bok om klimatkrisen: The ministry of the future (2020). Det var en ritual för en galet varm decemberdag. Småskalig tillverkning av en produkt som ibland beskrivs som en hjälp mot klimatkrisen och läsa en bok som handlar om krisen.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Nutida och framtid kroppskonst

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag lovade tidigare ett tredje inlägg om bioteknik och konst. Första gången jag stötte på den serbiska konstnären Marina Abramovic var i boken 2312 (publicerad 2012), av Kim Stanley Robinson. Bokens huvudperson är konstnären Swan Er Hong från Merkurius. Titeln och det sistnämnda gör att jag inte behöver förklara att boken utspelas 2312. Swan jämför sig med Marina Abramovic. Hon gör saker som att bränna in en bild av solsystemet med laser på sin hud, eller svälja en lösning med bakterier från Saturnus måne Enceladus introducerar dessa främmande organismer till sin mikrobiota. Jepp, i boken finns det liv på Enceladus*. Under bokens lopp visar det sig också att Swan har också gjort mer avancerade experiment på sin egen kropp. Inklusive modifieringar av hjärna och genitalier.

Nåja när jag först hörde om den ex-NASA-anställda konstnären Josiah Zayn, som framför kameror och på scen har injicerat sig själv med enzymer och DNA för genmanipulering, tänkte jag först på Swan Er Hong. Att Josiah Zayn var en verklig Swan Er Hong. Just det att han är känd för att experimentera på sig själv, t.ex. genmanipulering. Han har till och med en motsvarighet till Swans Enceladusbakterier, han har också ändrat sin mikrobiota. Fast han gjorde det för att behandla hans magproblem, inte som konst. Josiah Zayns mest kända performance var att på en scen injicerade en gensax framtagen för att slå ut genen som stänger av proteinpoduction i musklerna. Biokemi fungerar som matematik, minus + minus, blir plus. Här slog Zayn ut genen som hämnar en uppbyggande process. Det är också ett experiment, också kroppskonst. Samtidigt påpekar han själv att geneditering har liten inverkan på vuxna individer, så nej hans uppträdande har inte förändrat hans utseende.

Ps. Jag blev faktiskt överraskad när Kim Stanley Robinsons senaste bok The ministry for the future tillägnades en artikel på Aftonbladet kultur. Karin Pettersson tog upp boken och temat klimatkatastrofen, ett tema som länge har spelat en roll i Robinsons författarskap, så också i 2312.

* Encelligt liv. För den som är road av sådant, den tecknade web-serien Sunday morning breakfast cereal, spekulerade om att det också finns flercelligt liv på Enceladus. Nämligen de fiskliknande djuren som serveras som fisk på McDonalds.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,