Kort, så en av JK Rowling invändningar mot hur vi behandlar barn som söker för könsdysfori är att många unga sökande på dessa kliniker har autismspektrumtillstånd? Att sökande är autistiska är i sig ingen anledning att avskriva dem. Visserligen, om vi tittar bredare på hbtq har jag faktiskt sett spekulationen att autistiska kan vara mer benägna att utveckla tvångstankar om att de skulle vara hbtq. Det skulle teoretisk kunna vara en förklaring. Fast eftersom web 2.0 är vad det är, kan man antagligen göra vilket påstående som helst om autism och sedan hitta det på internet. Jag har också sett spekulerationer om att autistiska verkligen oftare är hbtq, eller åtminstone mer benägna att komma ut* än ”normala” är.

Jag kan ha en magkänsla om vilket påstående som är mest rätt, men min magkänsla är knappast något vi ska basera medicinsk behandling på. Det enda mer eller mindre uppenbara är att om personal på dessa kliniker ofta kommer i kontakt med autistiska barn är det bra om personalen har kunskap om autism. Eller mer än ”bra”, det blir i sådana fall viktigt att personal förstår autistiska patienter. Om inte annat av bara den anledningen att de kommer att träffa många autistiska barn och unga. Bara för att förtydliga att vårdpersonal som har kontakt med autistiska också själva har kunskap om autism är ingen garanti för att det inte kan bli fel. Kommunikation är inte alltid lätt. Men att utbilda personal borde knappast göra saken värre. Eller har jag fel?

* Spontant låter det trolig. Om inte annat kan jag definitiv tänka mig att autistiska homosexuella sällan försöker fejka ett förhållande med någon av motsatt kön. Även neurotypiska tycker väl att det kan vara svårt att hitta en partner. Så för någon inom autismspektrumet, ja varför lägga ner all den tid och energi för att hitta en partner om det inte ens är en partner av det kön man vill ha. Bättre då att komma ut direkt.