Första gången jag stötte på biokol var i boken 1491 New Revelations of the Americas Before Columbus av Charles C. Mann. I kapitlet om Amazonas skriver han om den svarta jorden. Indianerna i Amazonas verkar före Columbus ha använt träkol som jordförbättringsmedel. En teknik som idag kallas biokol. Dels binder träkolen näringsämnena och därmed hindras jordarna från att lakas ut av nederbörden. Dels ska biokol förbättra för mikroberna i jorden.

Jag har tidigare experimenterat med biokol och jag har planer för två nya experiment med biokol under våren. Här presenterar jag det kanske tråkigaste av dessa två. Jag hade tänkt att testa en studie med titeln: Biochar amendments increase the yield advantage of legume-based intercropping systems over monoculture. ”Biokoltillägg ökar skörden av samodling med ärtväxter, jämfört med monokultur”. Jepp, majs och bönor är inte så exotiska och risken är att jag skrämmer läsare när jag refererar till en vetenskaplig studie. Men samtidigt har jag er på halster, eftersom jag nämnt ett annat projekt. Hur som helst, i studien odlades ärtväxter, antingen soja eller jordnötter, tillsammans med majs. Sedan med hjälp av en isotop av kväve kom forskarna fram till att tillsatts av biokol i jorden ökade överföringen av kväve mellan ärtväxter och majs med över 30%.

Bld: Majs, purpurbönor och biokol.

Jag har inte utrustning för att mäta överföring av kväve. Jag har inte plats för en stor försöksodling. Min plan är att odla sex majsplantor tillsammans med purpurbönor, den ärtväxten jag har hemma. Majsplantorna kommer att odlas tre och tre i två odlingssäckar. En odlingsäck med 10 % biokol tillsatt till jorden, en odlingsäck utan biokol. Om ökad kväveöverföring direkt kan översättas med ökad skörd och biokolen ökar kväveöverföring med omkring en tredjedel, kan vi spekulera att odlingsäcken utan biokol skulle kunna ge 6 majskolvar medan den med biokol skulle ge 9 eller till och med 10 majskolvar. Men det är att gå händelserna i förväg. Jag återkommer med bilder under vår och sommar.