Majoriteten av partierna i Umeå kommunfullmäktige vill ta klimatfrågan på allvar och i förslaget till nya miljömål återfinns mål för kommunens territoriella utsläpp, ett mål för transportsektorn som särskilt behöver prioriteras, kommunkoncernens utsläpp och invånarnas konsumtionsbaserade utsläpp. Det finns också en bred förståelse för att det är de samlade utsläppen över tid som påverkar klimatet, inte bara vilka utsläpp vi har ett målår långt fram i tiden.

Moderaterna har dock gått ut med att de vill skicka hela miljömålsförslaget på återremiss. I ett läge där Umeå kommun saknat miljömål sedan 2012 och klimatkrisen är brännande akut.

Så vad säger Moderaterna att de vill och vad skulle detta innebära?

I en artikel i Folkbladet i veckan listade Anders Ågren (M) följande anledningar

• skogens förmåga att binda koldioxid är inte inkluderat
• vill helt stryka målet om konsumtionsbaserad klimatpåverkan

Det finns några olika helheter man brukar titta på när man räknar på växthusgasutsläpp.

– Territoriella utsläpp: rapporteras till FN, det som Sverige har antagit ett mål om netto noll 2045 för. Här ingår flera sorters växthusgaser såsom koldioxid, metan och lustgas. Biogent koldioxid ingår inte, exempelvis ingår förbränningen av plast i fjärrvärmeverken men inte förbränningen av träflis.

– Land use, land use change and forestry, LULUCF: rapporteras till FN separat, här ingår både utsläpp och upptag av växthusgaser i skog och mark, där den största posten är Sveriges skogs kolinbindning. Denna kategori är viktig att följa eftersom det innan klimatförändringen drogs igång rådde en typ av balans mellan kolet bundet i växtligheten och koldioxiden i atmosfären. Mängden som tas upp av växtligheten skulle kunna öka för att återställa att vi senaste decennierna globalt skövlat mycket skog tex. Men det går inte att kompensera fossila koldioxidutsläpp med den kolinbindning som skogar gjort i urminnes tider (dvs redan innan människan började påverka klimatet).

– Konsumtionsbaserade utsläpp: detta beräknar Naturvårdsverket för Sverige totalt och per person, och Umeå kommun har beräknat detta för Umeås invånare per person. Dessa data är intressanta att följa dels med anledning av att Sverige har ett Generationsmål som är övergripande för miljömålen, vilket säger att vi ska klara att minska miljöpåverkan här utan att orsaka utsläpp i andra länder. Och dels med anledning av Parisavtalet och miljömålet Begränsad klimatpåverkan, vilka säger att vi ska begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader med sikte på 1,5 grad. Dessa mål är inte avgränsade till en viss utsläppsstatistik utan vi ska verka för att nå dem på alla sätt vi kan.

Konsumtionsbaserade utsläppen är därför viktiga att minska. För det gör ju ingen nytta för klimatet alls om vi i Sverige tex minskar våra territoriella utsläpp genom att vår industri flyttar utomlands och fortsätter med samma utsläpp. Det är särskilt viktigt att ha mål om konsumtionsbaserade utsläpp nu, för det som framgår av Naturvårdsverkets statistik är att svenskarnas konsumtionsbaserade utsläpp ligger på ungefär samma nivå nu som på 90-talet, men större andel av våra konsumtionsbaserade utsläpp kommer från import.

Så vad skulle Moderaternas så kallade ”klimatpolitik” leda till?

1. De skulle räkna äpplen minus päron och stagnera arbetet för att minska de territoriella utsläppen när de vill blanda in skogens kolinbindning i klimatmålen som föreslås i Umeå.

2. De skulle stoppa huvudet i sanden rörande konsumtionens klimatpåverkan, vilket gör att kommunen går miste om möjligheter för positiv utveckling för folkhälsan samtidigt som man skjuter över vår klimatpåverkan på andra länder och bryter mot generationsmålet.

Sammantaget är det en politik som leder till att vi inte bidrar till att nå Parisavtalet vilket leder till en global uppvärmning över 2 grader. Där konsekvenserna är kända. Korallreven försvinner, globala fiskefångsten minskar med 3 miljoner ton per år, skördar minskar, skogsbränder ökar, extrema temperaturer som gör att människor inte kommer kunna leva på vissa platser längre, nya spridningsområden av tex malaria och denguefeber. I norra Sverige blir skyfallen kraftigare (risker för ras och skred samt att skördar regnar söder ökar), vintern blir kortare och därmed mörkare osv. Miljontals människor drabbas av klimatrelaterade risker. Sveriges företag påverkas negativt både direkt och indirekt när deras underleverantörer drabbas osv osv. Sammantaget kommer en klimatförändring över 2 grader ge enorma konsekvenser för den globala ekonomin, för migrationsströmmar, geopolitiska relationer och säkerhet. Exakt var och hur dessa indirekta effekter på samhället sker är svårt att analysera och därmed svårt att anpassa sig mot.

Så, när Moderaterna i Umeå säger att de vill skicka hela miljömålsförslaget på återremiss för att de vill räkna in skogen och ta bort konsumtionsmålet, så är det de säger att de hellre ser en klimatförändring på över 2 grader och acceptera det enorma mänskliga lidande och de risker för vårt samhälle som det innebär, än att kommunen arbetar för att underlätta invånarnas möjligheter att leva klimatsmart i sin vardag.

Det är så kortsiktigt, ansvarslöst och egoistiskt att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv!

Nu har bägaren runnit över. Med anledning av debatten runt hijab-upproret och den desinformation som Jan Hägglund sprider från sin blogg känner jag mig nödgad att sätta ner foten. Ordentligt! Jag vill vara extremt tydlig:

1. Miljöpartiet de gröna är emot all form av hedersrelaterat våld och förtryck. Vår gröna ideologi är sprungen bland annat ur kvinnorörelsen och vi kommer i alla lägen kämpa för jämställdhet – för alla.
2. Mariam Salem har fått förtroende av medlemmarna i vårt parti att ha flera uppdrag tack vara hennes kunskaper, kompetenser och personliga egenskaper.
3. Den enda förening Miljöpartiet i Umeå/Västerbotten har ett samarbete med är Studieförbundet Vuxenskolan för att exempelvis arrangera studiecirklar om föreningsarbete och grön ideologi.
4. Miljöpartiet vill inte införa slöjförbud i skolor. Personligen är jag emot slöjförbud av följande anledningar
   1. det strider mot grundlagen (högst sannolikt, detta ska utredas i KU i år)
   2. det inte är verkningsfullt mot hedersrelaterat förtryck
   3. det ökar gapet mellan offentligheten och de tjejer som behöver ha förtroende för offentligheten för att kunna söka stöd om man är utsatt för hedersrelaterat förtryck
   4. hela debatten om det stigmatiserar ytterligare kvinnor som idag är trippelt diskriminerade utifrån etnicitet, religion och kön. – Det vill säga, vill man kämpa för att stödja kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är det fullständigt kontraproduktivt att driva på för ett slöjförbud.

Punkt två ovan är framförallt ett svar på Jan Hägglunds (AP) blogg. Som jag idag fick skickat till mig. Jag brukar inte läsa hans blogg, vill man ha fakta om Miljöpartiet i Umeå bör man definitivt inte läsa den bloggen. Denna gång skriver han ut mitt namn och säger att jag känt till saker som han säger har hänt – som absolut inte har hänt – och att jag legitimerat detta, alltså det som inte har hänt. I bloggen beskriver han, vad jag bara kan läsa som en konspirationsteori, om varför Mariam Salem har fått förtroendeuppdrag för MP-Umeå.

Därför vill jag här berätta min historia om min vän Mariam (och hur interndemokrati går till).

Vi som har politiska förtroendeuppdrag, blir valda av medlemmar och väljare.

För att bli politiker måste man först vara medlem i ett parti.

[De alla flesta politiker är fritidspolitiker (som jag). Det innebär att man exempelvis en dag i månaden får tjänstledigt från sitt vanliga jobb för att sitta på möte i en nämnd (tex tekniska nämnden eller äldrenämnen i Umeå, nämnderna heter lite olika i olika kommuner). När man är på möte med nämnden får man ett timarvode och man kan också få ersättning för förlorad arbetsinkomst de timmar man måste vara tjänstledig från sitt jobb.

Inför mötet med nämnden måste man läsa handlingarna och vara med på möten med partiet för att diskutera och förankra det som händer i ens nämnd – allt detta gör man ideellt på fritiden.]

Men man ska ju bli vald också.

När det rör fullmäktige (riksdag, regionfullmäktige eller kommunfullmäktige) så måste man först kandidera till att stå på valsedeln, sedan går partiernas valberedningar igenom alla kandidater (intervjuer, referensintervjuer, går igenom hur man är på sociala medier, vad man har för bakgrund och erfarenheter, om man har några skelett i garderoben osv) valberedningen lägger sedan fram förslag till lista till partiets medlemmar och medlemmarna tar sedan beslut om listan, enligt valberedningens förslag eller med justeringar. Sedan så är det val och då kan väljarna välja att kryssa kandidater och på så sätt påverka ordningen på listan. Utifrån det samlade resultatet för partiet så får partiet ett antal mandat/stolar/personer som kommer in, i fullmäktige.

När det rör nämnder, arbetsutskott, styrelser m.m. så sker förhandlingar mellan partierna efter att valresultatet fastställts om vilken representation partiet får i olika nämnder, styrelser, arbetsutskott m.m. När förhandlingarna är klara så har alltså varje parti en lista över uppdrag som ska tillsättas av partiet. Då påbörjas partiets valberednings arbete igen. Medlemmar får kandidera till uppdragen, valberedningen genomför sitt arbete med intervjuer m.m. och lägger fram förslag på vilka medlemmar som bör väljas till vilka uppdrag. Sedan hålls medlemsmöte inom partiet där (i vårt fall iaf) kandidaterna får presentera sig, medlemmarna får ställa frågor till kandidaterna och sedan väljer medlemmarna vilka personer som ska få uppdragen.

Så, åter till hur min vän Mariam Salem blev vald.

Hösten 2017 hade partistyrelsen, på begäran från medlemmar och lokalavdelningar i Västerbotten, satt sig själv som interimsstyrelse för MP-Västerbotten och MP-Umeå och listorna inför valet 2018 skulle fastställas. Efter att partistyrelsen klivit in tillströmmade många nya medlemmar och många gamla medlemmar som valt att inte vara aktiva på flera år, började komma på möten igen. Partistyrelsen arrangerade en kväll där alla kandidater till kommunlistan och samtliga medlemmar i partiet bjöds in så att alla kandidater fick presentera sig ordentligt, bli utfrågade av medlemmarna och mingla runt tillsammans för att få lära känna varandra. Det var en oerhört värdefull träff. Det var första gången jag träffade Mariam Salem ordentligt.

Mariam Salem lärde jag känna som en person som svarade genomtänkt på alla frågor, som mötte alla med respekt, ett leende, intresse och lyhördhet, en person med självkänsla som kunde argumentera för sina resonemang, en person med yrkeserfarenhet som gjorde att hon kunde svara initierat på politiska frågor som rörde social hållbarhet, ledarskap och välfärd. Och jag lärde känna henne som en person som delade mina och partiets gröna värdegrund om solidaritet med djur, natur och ekosystemen, solidaritet med världens alla människor och solidaritet med kommande generationer.

Nu har jag fått förmånen att arbeta nära Mariam Salem som partikollegor i några år och mitt första intryck har bara förstärkts. Jag är otroligt tacksam och stolt över att ha Mariam Salem vid min sida i politiken. Detta är anledningen till varför jag som medlem röstat på att ge Mariam förtroendeuppdrag. Hon har blivit vald av våra medlemmar som har lärt känna henne – ingen annan anledning.

Vi har nu en välfungerande interndemokrati i MP-Umeå och MP-Västerbotten. Det senaste goda exemplet på det är det möte vi hade i helgen då vi valde nya ledamöter till byggnadsnämnden och äldrenämnden bland annat. Vi fick också en mycket intressant presentation av Rebecka Le Moine, riksdagsledamot och talesperson för biologiskt mångfald. Om du funderat på att engagera dig i politiken för en hållbar framtid är du varmt välkommen till oss i Miljöpartiet!

Hållbar utveckling är ett begrepp som används väldigt ofta nuförtiden. Men hur många kan definiera vad de egentligen menar med hållbarhet?

Jag har länge beskrivit hållbar utveckling som ett tillstånd där det ekonomiska samhället utformas på sådant sätt att det håller sig inom ekologiska gränser samtidigt som alla människors grundläggande behov uppfylls. Runt 2011 använde jag mig av de fyra hållbarhetsprinciperna och Manfred Max Neefs nio mänskliga behov. Senare har Johan Rockström mfl. presenterat de planetära gränserna och 2015 kom de globala hållbarhetsmålen, Agenda 2030, som Stockholm Resilience Centre presenterat med denna bild för att visualisera relationen mellan det ekologiska fundamentet, den sociala hållbarheten och det ekonomiska samhället.

Bild: Agenda 2030

Kate Raworth har utvecklat teorin om doughnut economy för att utifrån ekonomisk teori beskriva samma förhållningssätt. Se gärna hennes Ted talk på denna sida.

Bild: Doughnut economy

Sverige har vid flera tillfällen kallats en humanitär stormakt.

I de internationella klimatförhandlingarna, har Sverige agerat brygga mellan de mest sårbara fattigare länderna och de rikare länderna som har byggt in ett beroende av fossil energi.

När ledare från andra länder behöver mötas på neutral mark för att diskutera svåra konflikter, möts de ofta i Sverige.

Sverige är det land som inom internationellt bistånd slår vakt om kvinnors och flickors rättigheter och driver fram ökad jämställdhet.

För mig som grön är solidaritet nyckelordet för all politik. Ekonomiska klyftor, diskriminering, en välfärd som är mer tillgänglig för de rika än för dem med störst behov och utarmning av naturresurser som vi alla är beroende av, gör oss människor ofria och försämrar vår livskvalitet på så många plan. Jag vill arbeta för ett mer solidariskt samhälle, där välfärden möter upp mot invånarnas behov, ett samhälle fritt från diskriminering, där jämställdhet råder mellan kvinnor och män, där samhället utvecklas inom planetens gränser så att vi inte lämpar över miljöproblem på våra barn. En framtid att längta till.

Samtidigt finns det andra partier som idag prioriterar skattesänkningar för de rikaste istället för ökade resurser till välfärden och partier som för en politisk debatt som ytterligare stigmatiserar de redan mest diskriminerade i samhället.

Sverige har kallats en humanitär stormakt, som ett litet land längst i norr på vårt jordklot, kan vi leda utvecklingen för frihet och ett tryggt och gott liv, för alla våra invånare och även för människor i andra delar av världen. Det vill jag stärka.