Min vän Mariam, hijab och interndemokrati

Nu har bägaren runnit över. Med anledning av debatten runt hijab-upproret och den desinformation som Jan Hägglund sprider från sin blogg känner jag mig nödgad att sätta ner foten. Ordentligt! Jag vill vara extremt tydlig:

  1. Miljöpartiet de gröna är emot all form av hedersrelaterat våld och förtryck. Vår gröna ideologi är sprungen bland annat ur kvinnorörelsen och vi kommer i alla lägen kämpa för jämställdhet – för alla.
  2. Mariam Salem har fått förtroende av medlemmarna i vårt parti att ha flera uppdrag tack vara hennes kunskaper, kompetenser och personliga egenskaper.
  3. Den enda förening Miljöpartiet i Umeå/Västerbotten har ett samarbete med är Studieförbundet Vuxenskolan för att exempelvis arrangera studiecirklar om föreningsarbete och grön ideologi.
  4. Miljöpartiet vill inte införa slöjförbud i skolor. Personligen är jag emot slöjförbud av följande anledningar
    1. det strider mot grundlagen (högst sannolikt, detta ska utredas i KU i år)
    2. det inte är verkningsfullt mot hedersrelaterat förtryck
    3. det ökar gapet mellan offentligheten och de tjejer som behöver ha förtroende för offentligheten för att kunna söka stöd om man är utsatt för hedersrelaterat förtryck
    4. hela debatten om det stigmatiserar ytterligare kvinnor som idag är trippelt diskriminerade utifrån etnicitet, religion och kön. – Det vill säga, vill man kämpa för att stödja kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är det fullständigt kontraproduktivt att driva på för ett slöjförbud.

 

Punkt två ovan är framförallt ett svar på Jan Hägglunds (AP) blogg. Som jag idag fick skickat till mig. Jag brukar inte läsa hans blogg, vill man ha fakta om Miljöpartiet i Umeå bör man definitivt inte läsa den bloggen. Denna gång skriver han ut mitt namn och säger att jag känt till saker som han säger har hänt – som absolut inte har hänt – och att jag legitimerat detta, alltså det som inte har hänt. I bloggen beskriver han, vad jag bara kan läsa som en konspirationsteori, om varför Mariam Salem har fått förtroendeuppdrag för MP-Umeå.

Därför vill jag här berätta min historia om min vän Mariam (och hur interndemokrati går till).

Vi som har politiska förtroendeuppdrag, blir valda av medlemmar och väljare.

För att bli politiker måste man först vara medlem i ett parti.

[De alla flesta politiker är fritidspolitiker (som jag). Det innebär att man exempelvis en dag i månaden får tjänstledigt från sitt vanliga jobb för att sitta på möte i en nämnd (tex tekniska nämnden eller äldrenämnen i Umeå, nämnderna heter lite olika i olika kommuner). När man är på möte med nämnden får man ett timarvode och man kan också få ersättning för förlorad arbetsinkomst de timmar man måste vara tjänstledig från sitt jobb.

Inför mötet med nämnden måste man läsa handlingarna och vara med på möten med partiet för att diskutera och förankra det som händer i ens nämnd – allt detta gör man ideellt på fritiden.]

Men man ska ju bli vald också.

När det rör fullmäktige (riksdag, regionfullmäktige eller kommunfullmäktige) så måste man först kandidera till att stå på valsedeln, sedan går partiernas valberedningar igenom alla kandidater (intervjuer, referensintervjuer, går igenom hur man är på sociala medier, vad man har för bakgrund och erfarenheter, om man har några skelett i garderoben osv) valberedningen lägger sedan fram förslag till lista till partiets medlemmar och medlemmarna tar sedan beslut om listan, enligt valberedningens förslag eller med justeringar. Sedan så är det val och då kan väljarna välja att kryssa kandidater och på så sätt påverka ordningen på listan. Utifrån det samlade resultatet för partiet så får partiet ett antal mandat/stolar/personer som kommer in, i fullmäktige.

När det rör nämnder, arbetsutskott, styrelser m.m. så sker förhandlingar mellan partierna efter att valresultatet fastställts om vilken representation partiet får i olika nämnder, styrelser, arbetsutskott m.m. När förhandlingarna är klara så har alltså varje parti en lista över uppdrag som ska tillsättas av partiet. Då påbörjas partiets valberednings arbete igen. Medlemmar får kandidera till uppdragen, valberedningen genomför sitt arbete med intervjuer m.m. och lägger fram förslag på vilka medlemmar som bör väljas till vilka uppdrag. Sedan hålls medlemsmöte inom partiet där (i vårt fall iaf) kandidaterna får presentera sig, medlemmarna får ställa frågor till kandidaterna och sedan väljer medlemmarna vilka personer som ska få uppdragen.

Så, åter till hur min vän Mariam Salem blev vald.

Hösten 2017 hade partistyrelsen, på begäran från medlemmar och lokalavdelningar i Västerbotten, satt sig själv som interimsstyrelse för MP-Västerbotten och MP-Umeå och listorna inför valet 2018 skulle fastställas. Efter att partistyrelsen klivit in tillströmmade många nya medlemmar och många gamla medlemmar som valt att inte vara aktiva på flera år, började komma på möten igen. Partistyrelsen arrangerade en kväll där alla kandidater till kommunlistan och samtliga medlemmar i partiet bjöds in så att alla kandidater fick presentera sig ordentligt, bli utfrågade av medlemmarna och mingla runt tillsammans för att få lära känna varandra. Det var en oerhört värdefull träff. Det var första gången jag träffade Mariam Salem ordentligt.

Mariam Salem lärde jag känna som en person som svarade genomtänkt på alla frågor, som mötte alla med respekt, ett leende, intresse och lyhördhet, en person med självkänsla som kunde argumentera för sina resonemang, en person med yrkeserfarenhet som gjorde att hon kunde svara initierat på politiska frågor som rörde social hållbarhet, ledarskap och välfärd. Och jag lärde känna henne som en person som delade mina och partiets gröna värdegrund om solidaritet med djur, natur och ekosystemen, solidaritet med världens alla människor och solidaritet med kommande generationer.

Nu har jag fått förmånen att arbeta nära Mariam Salem som partikollegor i några år och mitt första intryck har bara förstärkts. Jag är otroligt tacksam och stolt över att ha Mariam Salem vid min sida i politiken. Detta är anledningen till varför jag som medlem röstat på att ge Mariam förtroendeuppdrag. Hon har blivit vald av våra medlemmar som har lärt känna henne – ingen annan anledning.

Vi har nu en välfungerande interndemokrati i MP-Umeå och MP-Västerbotten. Det senaste goda exemplet på det är det möte vi hade i helgen då vi valde nya ledamöter till byggnadsnämnden och äldrenämnden bland annat. Vi fick också en mycket intressant presentation av Rebecka Le Moine, riksdagsledamot och talesperson för biologiskt mångfald. Om du funderat på att engagera dig i politiken för en hållbar framtid är du varmt välkommen till oss i Miljöpartiet!

4 kommentarer

  1. Brorson

    En nödvändig och bra redogörelse, som bör läsas av alla som aningslöst (?) stödjer den revolutionära kommunisten Jan Hägglund och hans lögner om enskilda miljöpartister. Man behöver inte alls gilla Mp för att ta avstånd från denna nedsmutsning av den politiska diskussionen. För mig handlar det om bemötandet av politiska motståndare. Man måste skilja mellan saklig kritik mot ett parti och personförföljelse mot enskilda medlemmar.

    Hur kan Moderaternas högste företrädare i Umeå Anders Ågren stödja och hjälpa ett revolutionärt kommunistiskt parti i Umeå att dölja sina ideologiska rötter och låtsas stödja demokrati och mänskliga rättigheter. År inte religionsfriheten enligt Europakonventionen art 9 samt föräldrarätten (rätten att uppfostra sina barn i sin egen religiösa övertygelse) mänskliga rättigheter för Anders Ågren? Jag är djupt besviken på Ågren. Han tror kanske att jag är miljöpartist, men den tron grundar han i så fall på att jag tycker lika som Mp i ett fåtal frågor. Och till dem hör inte ens Mp:s paradfråga för dagen, klimatet.

    Det är bara fascister som tar avstånd från allting som Mp står för. Är Ågren fascist? Den rörelse, som Hägglund tillhör, har historiskt stött fascismen mot andra kommunister, som har samarbetat med socialdemokrater och borgerliga demokrater mot fascism och nazism.

    Under senare tid har samma rörelse haft som strategi att ta över fredliga demonstrationer och förvandla dem till våldsamma upplopp i syfte att provocera polisen att skjuta skarpt mot demonstranterna. Det skedde i Göteborg 2001, då upploppen leddes av Rättvisepartiet Socialisterna, som Hägglund var medlem i ända till 2009. Har Hägglund tagit avstånd från den ideologin, eller präglas hans agerande idag av ”ta fast tjuven, sa tjuven”?

  2. Alejandro Caviedes

    Jan Hägglund blev utesluten ur Socialdemokraterna när det uppdagats att han var trotskistisk infiltratör. Under alla de år som jag var aktiv i Kommunal har hans parti försökt infiltrera Kommunal, och misslyckats gång på gång. När jag då läser alla hans inlägg där han anklagar andra för att vara islamistiska infiltratörer, ganska ofta baserat på så lösa grunder som vilka de är facebookvänner eller syns på bild med, kan jag inte undvika att undra vad som försiggår i hans huvud. Själv påkommen som infiltratör har mage att anklaga andra för infiltratörer. Man tar sig för pannan!

    • Brorson

      Hägglund har nu i sitt svar till en kommentar lagt ut länkar, som han tror ska bevisa att Mp är ett korrupt parti. En av länkarna går till en vk-artikel 29 mars 2018 där olika sidor får komma till tals, bl.a. en företrädare för Mp:s partistyrelse, som säger:

      – Vi kunde se att det fortsatt är en grupp som taktikröstar gemensamt på ett sätt som skapar ett resultat som inte är representativt för medlemmarna och som också fortsätter att underbygga den här konflikten där det bara är en grupp som bestämmer hela listan.

      Det här sättet att en grupp taktikröstar gemensamt påminner starkt om trotskisternas klassiska metod att ta över andra partier, vilket sannolikt var orsaken till att Hägglund uteslöts ur Socialdemokraterna. Det övertagande partiet bestämmer alltså hur de medlemmar som även är medlemmar i det parti, som ska tas över, ska agera för att ta makten i det parti som ska tas över. Det måste anses vara partistyrelsens i varje demokratiskt parti skyldighet att förhindra att så sker. Det förtjänar att påpekas att Mp i Umeå är en del av ett riksparti.

      Leo Trotskij, som senare grundade den trotskistiska Fjärde internationalen, rekommenderade denna metod för att ta över socialdemokratiska partier i Västeuropa och förvandla dem till revolutionära kommunistpartier redan 1923, medan han själv tillsammans med Lenin och Stalin tillhörde sovjetstatens högsta ledning. Metoden kallas entrism (gå in) och har beskrivits av den socialdemokratiska statsvetaren Stigbjörn Ljunggren.

      • Elin Söderberg (inläggsförfattare)

        Kan också tydliggöras att talstrecket som citeras i kommentaren rör varför partistyrelsen gick in 2017. Därefter tillströmmade många nya medlemmar och många gamla medlemmar som blev aktiva igen.

Lämna ett svar till Elin Söderberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.