M duckar klimatansvar – riskerar Sveriges utveckling

Av , , Bli först att kommentera 1

Moderaternas budgetförslag till riksdagen slaktar Klimatklivet, slopar bonus-malus samt tar bort allt statligt stöd till regionalt och lokalt klimatarbete. Förslaget visar på Moderaternas totala ansvarslöshet inför klimatförändringen. Deras politik hotar dessutom svenska företags konkurrenskraft.

Klimatomställningen pågår här och nu. HYBRIT har påbörjat resan mot stål utan kol, Northvolt byggs upp i Skellefteå för att producera framtidens elbilsbatterier och Preem har dragit tillbaka sin ansökan om att bygga ut raffinaderiet i Lysekil för att istället satsa på biodrivmedel.

Sedan Miljöpartiet klev in i regeringen har vi byggt ihop ett pussel av åtgärder för att ställa om till fossilfria transporter. Bonus-malus syftar till att öka andelen fossilfria bilar av nybilsförsäljningen. Stadsmiljöavtalet främjar gång, cykel och kollektivtrafik i städer. Bränslebytet ökar andelen biodrivmedel i vanlig bensin och diesel. Höjda koldioxidskatter skapar incitament till klimatsmartare transporter. Klimatklivet ger bidrag till att bygga laddstolpar, biogasmackar och mycket mer. Vi har även avsatt riktade medel för att säkerställa god spridning av publika snabbladdare i glesbygd. Listan är längre än så och det finns en anledning till att den är lång. De olika insatserna fyller alla olika viktiga funktioner.

I sin budgetmotion slaktar Moderaterna Klimatklivet och minskar anslaget till infrastruktur för elektrifierade transporter. Det är en nedskärning på nästan 2,5 miljarder kronor, varav en stor del omfattar laddinfrastruktur. De slopar även bonus-malus och vill göra det billigare att köra på bensin och diesel. De framställer sitt nya stöd till laddainfrastruktur om 1 miljard som en satsning, när det i själva verket är mindre än hälften av vad regeringen lagt. Moderaterna bör även svara på hur det ska uppstå klimatnytta av att bygga laddstolpar när de avskaffar alla incitament att köpa elbil. 

Moderaterna nämner som vanligt kärnkraft så fort klimatfrågan kommer på tal. Men kärnkraft bör i svenska sammanhang knappast klassas som en klimatåtgärd. Elproduktionen i Sverige har extremt låga utsläpp av växthusgaser. Vi producerar även mycket mer el än vi använder. De utmaningar vi har i det svenska elsystemet handlar istället om distribution och flexibilitet.

Inte heller utanför Sveriges gränser tar Moderaterna ansvar för klimatförändringen. När EU-parlamentet nyligen skulle ta ställning till ett nytt utsläppsmål till 2030 valde de svenska moderaterna att lägga sig på den lägsta ambitionsnivån som fanns som alternativ. Samtidigt sänker de det internationella biståndet i sin budgetmotion med hisnande 15,7 miljarder. På ett bräde vill de alltså ta bort en tredjedel av biståndet, vilket är Sveriges främsta verktyg för klimatåtgärder i andra länder.

Klimatpolitiken handlar om att undvika fruktansvärda och oåterkalleliga konsekvenser av en klimatförändring som skenar bortom mänsklig kontroll. Klimatomställningen handlar samtidigt om att vara del av en positiv samhällsutveckling, med nya innovationer och teknik, renare luft, mindre buller, trevligare stadsmiljöer och hållbara affärsmöjligheter. Att Moderaterna systematiskt väljer att slakta klimatpolitiken i sina budgetmotioner innebär att de varken tar ansvar för klimatförändringen eller ser möjligheterna i klimatomställningen. Svenska företag är idag pådrivande i klimatomställningen. Om Moderaterna fick styra riskerar våra företag istället att tappa i konkurrenskraft och att Sverige halkar efter.

Elin Söderberg (MP), språkrörskandidat

Att vara 1 av 8 språkrörskandidater

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag kandiderar till språkrör för Miljöpartiet de gröna. Det finns mycket jag kan skriva om varför jag kandiderar till språkrör, vad jag skulle vilja göra som språkrör och vad jag tror partiet kan stärkas av inför nästa val. Men det har jag inte tänkt skriva om idag. Idag har jag tänkt skriva om hur det är att vara en av åtta kandidater. För det är många som undrar och det är väldigt sällan man får möjlighet att prata om interndemokratin inom partier.

I Miljöpartiet så kandiderar vi, vi räcker upp handen och säger att vi är vill. Det är oerhört. värdefullt att engagerade i vårt parti vill och vågar kandidera. Det gör att medlemmar får lära känna de som potentiellt kan ta uppdragen och bättre kan välja den eller de som passar bäst. Det som jag tror är den viktigaste orsaken till att vi vill och vågar kandidera är det positiva mottagande vi ger varandra när någon kliver fram. Aldrig har jag sett något himlande med ögonen eller ”vem tror du att du är-attityd”. Tvärtom! Stärkande ord, värme, pepp och omhändertagande. Medlemmar har inställningen ”oavsett om jag kommer rösta på dig eller inte så är jag så glad att du kandiderar!”. Det finns inga förlorare, bara vinnare med en sådan organisationskultur..

Allra mest glad är jag över mina 7 kandidat-kompisar! När jag berättade för en person utanför partiet att vi åtta peppar och stärker varandra, att jag får så mycket positiv energi av dem, så möttes jag av förvåning. Ni kanske tror att vi är bittra konkurrenter. Men så är det absolut inte! Vi vet alla vad det innebär att kliva fram, vilket ansvar vi är beredda att axla, vi vill alla att partiet ska få det bästa språkröret, och vi vet att oavsett vem det blir så är vi ett lag. Vi ser och uppskattar varandras styrkor.

Nu befinner vi oss i en intern process där medlemmarna ska få fråga ut oss om allt, allt och lite till. Vi har haft den första av tre digitala utfrågningar, där en moderator ställer frågor till oss kandidater som medlemmar skickat in. I november kommer en utfrågning hållas som är offentlig. Under hela tiden så har frågesidor öppnats på vårt interna forum. En för varje språkrörskandidat. Där medlemmar kan skriva frågor och vi gå in och svara allt eftersom. En stor del av min tid just nu går till att svara på alla dessa spännande frågor.

När Per Bolund valdes till språkrör var de fyra kandidater vid den tid i processen som vi är nu. De fyra åkte runt till olika distrikt och blev utfrågade. Under resans gång valde två att kliva tillbaka. Vid kongressen där Per Bolud valdes, var de två kandidater på scenen. Medlemmarna hade alternativ att välja mellan. Jag är glad och tacksam för att när vi ska välja, så har vi flera alternativ att välja mellan. Att vi är flera gör att olika perspektiv lyfts fram, avvägningar och funderingar diskuteras.

Att vara 1 av 8 i Miljöpartiet de gröna är värdefullt, roligt, utvecklande och stärkande. Interndemokrati när den är som bäst!