Riksdagskandidat 2022

Av Elin Söderberg, 27 januari 2022 kl 16:15, Bli först att kommentera

Vi har allt att vinna på en ordnad klimatomställning: närmare samhällsservice, renare luft, bättre kollektivtrafik, nya innovationer och affärsmöjligheter, tryggare miljö för våra barn, högre krisberedskap… listan kan göras lång. Klimatförändringen kommer ge oöverstigliga konsekvenser om den inte hejdas. Min högsta prioritet är en rättvis klimatomställning som skapar mervärden i hela landet, inte minst här i norra Sverige.

Med en ambitiös klimatpolitik kan vi hejda klimatkrisen samtidigt som vi ger oss själva bättre förutsättningar och högre livskvalitet. De senaste tidernas bensin- och dieselpriser har fått partier från V till KD att göra utspel om att backa klimatpolitiken för att sänka priserna på fossila drivmedel. Sveriges riksdag har bara påbörjat klimatomställningen och så fort det börjar vina minsta lilla vill övriga partier backa in i fossil-grottan igen.

Det vi måste göra istället är att accelerera omställningen och säkerställa att alla som är beroende av bilen så snabbt som möjligt får tillgång till ny fossilfri teknik till överkomliga priser. Det är bara så vi kommer bort från såväl oljeländernas nyckfullhet som de allvarliga risker som följer av klimatförändringen. Den som är bilberoende i norrlands inland ska inte drabbas orättvist av klimatomställningen, men det hanteras inte bäst genom att backa klimatpolitiken, de kan kompenseras på många andra sätt och inte minst behöver alternativen rullas ut mycket snabbare och komma de bilberoende till del.

Jag har fått partiets förtroende att toppa Västerbottens riksdagsvalsedel i valet 2022. Jag är mycket tacksam för detta förtroende. Min högsta prioritet är en klimatomställning som säkerställer att vi gör vad forskning visar krävs för att stoppa klimatkrisen, och att vi gör detta på ett rättvist sätt som skapar mervärden i hela landet, inte minst här i norra Sverige.

Biodrivmedel, kolsänkor och biologisk mångfald – artkris och klimatkris måste hanteras samtidigt

Av Elin Söderberg, 27 januari 2021 kl 23:11, Bli först att kommentera

Allt fler partier pratar om klimatet. Problemet är att det saknas helhetsperspektiv. Klimatfrågan och den biologiska mångfalden är sammankopplade och utgör idag två enorma utmaningar som måste hanteras samtidigt. Avsaknaden av helhetsperspektiv blir tydligt när politiska företrädare gång på gång lägger fram samma lösning för transportsektorns utsläpp: byt till biodrivmedel! Om Sverige skulle följa den linjen skulle vi köra i diket rejält.

Övertro på biodrivmedel riskerar leda till kraftigt ökade växthusgasutsläpp och en ytterligare utarmning av den biologiska mångfalden, vilket dessutom gör oss mindre motståndskraftiga mot klimatförändringens konsekvenser. För att utveckla samhället och skapa förutsättningar för trygghet, hälsa och frihet måste klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald hejdas samtidigt.

Sedan Miljöpartiet klev in i regering har vi drivit på för både kraftigare klimat- och miljöpolitik. Vi har baxat igenom klimatlag, nya klimatmål, stärkt EU:s utsläppshandelssystem och infört stöd till såväl laddinfrastruktur som den tunga industrins omställning. Vi har samtidigt genomfört historiska satsningar på naturskydd och andra miljöåtgärder.

Åtgärder måste främja samhället, klimatet och miljön på samma gång. Framåt krävs satsningar på inhemsk produktion av hållbara biodrivmedel, stärkt biologisk mångfald och ökad kolinlagring. Användningen av biodrivmedel i Sverige ska heller inte leda till försämring av den biologiska mångfalden eller minskade kollager utanför våra gränser. I omställningen till morgondagens samhälle måste vi balansera i övergången till förnybara drivmedel, ökad kolinlagring och stärkt biologisk mångfald. En balansgång som underlättas av energieffektiviseringar, ett mer transporteffektivt samhälle och utfasning av förbränningsmotorer.

1. Biodrivmedel är nödvändigt för en fossilfri transportsektor – men biodrivmedel har begränsningar
Biodrivmedel, elektrifiering och andra förnybara drivmedel är alla viktiga pusselbitar för övergången till fossilfria transporter. Även om alla nya bilar som såldes från och med idag skulle vara rena elbilar, skulle en stor del av den totala personbilsflottan fortfarande bestå av fossilbilar. Biodrivmedel gör det möjligt att tanka mer förnybart i de förbränningsmotorer som inte hinner ersättas i tid. Men, tillgången på biodrivmedel är begränsad. Potentialen för hållbart producerade biodrivmedel från svenska råvaror är inte i närheten av att täcka behoven för vägtransportsektorn, än mindre om vi ska inkludera flyg- och sjöfart. Prioriteringar kommer behövas och en förändring av hur vi reser och transporterar varor kors och tvärs över jorden kommer krävas. Att andra partier ger sken av att vi genom bytet till biodrivmedel ska kunna fortsätta som vanligt – eller till och med öka våra transporter – är orealistiskt och oansvarigt.

2. Stärkt biologisk mångfald för långsiktigt robusta ekosystem
Potentialen för hållbart producerade biodrivmedel begränsas, dels för att produktionen bara är hållbar så länge det inte skördas mer än det växer, dels för att god biologisk mångfald är en förutsättning för att skogen och det vi odlar ska fortsätta växa bra. Vi kan inte ta ut oändliga mängder resurser från skogen utan måste hitta en balans som är hållbar från många perspektiv. Ersätter man välmående ekosystem med snabbväxande monokulturer är det kanske möjligt att kortsiktigt producera mer biomassa och binda mer kol, men det är förödande för den biologiska mångfalden och gör även plantagerna känsliga för konsekvenser av klimatförändringen, såsom skogsbränder eller torka.

3. Kollagret är viktigt för ett stabilt klimat
Kol som är bundet i jorden, växter och levande ting på land eller havet kallas för en kolsänka. Alla långlivade produkter gjorda av bioråvara (såsom trähus och trämöbler) utgör ett kollager och kan bli ett medel i vår kamp att minska koldioxiden i atmosfären. När produkterna förbränns, som biodrivmedlet i en förbränningsmotor, frigörs kolet och blir koldioxid och återgår till atmosfären. När t.ex skogen växer binder den koldioxid, när den förbränns frigörs den. Därmed är det bättre att biomassan används till långlivade produkter som ökar kollagret.

4. Bio används redan och är utbytbart mellan olika branscher
Det krävs alltså en balansgång mellan biodrivmedel, biologisk mångfald och kolsänkor. Om vi säkerställer att de biodrivmedel vi nyttjar är hållbara är de en bra väg framåt för omställningen, just för att teknologin redan finns här och nu. Biodrivmedel görs idag på olika sätt av raps, sockerbetor, palmolja, slaktrester, matrester, skogsråvara m.m. med varierande miljö- och klimatpåverkan. Bioenergi har vi använt sedan urminnes tider för matlagning och uppvärmning, även idag storskaligt i fjärrvärmeverken. Teknikutvecklingen för vad vi kan använda “bio” till går snabbt framåt. Rester från tillverkningen av timmer kan vi inte bara nyttja till uppvärmning och drivmedel, utan även göra t.ex. kläder, förpackningar, bioplast, biokol; vilket kan ersätta saker som idag innehåller mycket fossil råvara. Bioråvaran är därför mycket värdefull.

5. Sverige har ett viktigt jord- och skogsbruk som vi ska ta tillvara
Sverige har goda förutsättningar att visa hur vi med helhetsperspektiv balanserar en hållbar produktion av biodrivmedel. Sverige är ett skogsland med en kunnig och utvecklad skogsindustri som idag gör att vi t.ex kan bygga flervåningshus och broar i trä. Ett livskraftigt jordbruk i hela landet är också viktigt för livsmedelsförsörjning, krisberedskap, levande landsbygd och biologisk mångfald. Restflöden från dessa näringar kan förädlas till biodrivmedel och därmed ersätta fossil bensin och diesel.

Klimatarbetet är en kamp mot klockan! Biodrivmedel med hänsyn till kolsänkan och biologisk mångfald är en värdefull tillgång för att klara omställningen i tid.
Framåt krävs kraftfull politik för inhemsk produktion av hållbara biodrivmedel, stärkt biologisk mångfald i de marker vi brukar och åtgärder för ökad kolinlagring.
Jag vill se en samhällsutveckling som ger oss trygghet, hälsa och frihet. För att nå dit krävs att vi både hejdar förlusten av biologisk mångfald och stoppar klimatförändringen. Med helhetsperspektiv kan vi stärka samhället, miljön och hejda klimatkrisen samtidigt. Det är en utveckling som ger mervärden för invånare och verksamheter i hela Sverige. Med trevligare stadsmiljöer, mindre buller, högre krisberedskap, ökad konkurrenskraft och bättre hälsa. Det är den gröna samhällsutveckling jag vill driva.

Strandskydd och byggande i glesbygd

Av Elin Söderberg, 23 december 2020 kl 15:15, Bli först att kommentera

Strandskyddet har två syften: att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Nu och framåt när klimatet förändras fyller strandskyddet ytterligare funktioner för klimatanpassning. Kraftigare skyfall leder till ökade risker för ras, skred och erosion. Strandskyddet fungerar som en buffertzon längs vattendrag skyddar fastigheter från översvämningsrisker eller rasrisker.

Strandskyddet fyller flera otroligt viktiga funktioner samtidigt som det endast berör de 100 meterna närmast vattendragen.

Jag vill att vi ska kunna bygga mer i glesbygd. Fler måste få möjlighet att flytta till glesbygdskommuner, renovera fastigheter eller bygga sitt drömhem. Verksamheter i glesbygd ska kunna bygga ut, bygga nytt eller renovera allteftersom verksamheten utvecklas. Idag finns det kraftiga begränsningar för detta. Det är dock inte strandskyddet som är den begränsande faktorn. Vi har i realiteten två olika marknader i Sverige. Markpriserna skiljer sig extremt mycket åt mellan städerna och glesbygden, medan priserna för material och arbetskraft är lika. Det leder till att det kostar ungefär lika mycket att bygga en villa i Umeå och en villa i Sorsele, men värdet och därmed säkerheten för banken, för en nybyggd villa i Sorsele och en likadan nybyggd villa i Umeå är väldigt olika.

När nu resultaten av strandskyddsutredningen ska hanteras har jag två förhoppningar. Jag hoppas dels på att det totala skyddet i Sverige blir kraftfullare bla. i och med att behoven, i ljuset av klimatförändringen, är större nu än när strandskyddet infördes. Även om det öppnar för skillnader mellan olika vatten. Jag hoppas även att det kan leda till att vi sätter fingret på de verkligt begränsande faktorerna för byggande i glesbygd och därmed får ett bättre mandat att hantera dessa.

Långsiktigt ledarskap för energiomställning

Av Elin Söderberg, 14 december 2020 kl 12:57, Bli först att kommentera

Energiomställningen i Sverige har påbörjats. Den innebär flera delar. Elektrifiering i transportsektorn och industrin, utbyggnad av förnybar elproduktion som vindkraft och solenergi, energieffektiviseringar, utbyggnad av regionala elnät, energilagring och insatser för ökad flexibilitet i elsystemet.

Energiomställningen hanterar både dagens utmaningar och det långsiktiga arbetet för ett robust och flexibelt elsystem utifrån förutsättningarna om 20-30 år. Teknikutvecklingen går mycket fort inom det här området, så även policyutvecklingen och prisutvecklingen. Under bara några år så har priset på solceller sjunkit dramatiskt, effekten på vindkraftverk ökat väsentligt och ny EU-policy gjort att vi idag har LED-lampor och mycket mer energieffektiva kylskåp och tvättmaskiner än tidigare.

Det framtida elsystemet ska planeras utifrån de framtida förutsättningarna. Inte utifrån hur man planerade energisystem efter oljekrisen på 1900-talet.

Sverige har alla förutsättningar till ett robust, flexibelt och 100% förnybart elsystem. Ändå finns idag några partier som förespråkar kärnkraft. Kärnkraft som är dyrt, oflexibelt, beroende av uranbrytning, har extremt stor miljöpåverkan och som ger upphov till radioaktivt avfall som ingen vill ha på sin bakgård.

KD och L har i närtid gått ut och förespråkat kärnkraft. Liberalerna vill dessutom bygga kärnkraft i norra Sverige. De säger dock inte ett ord om var de vill att uranet ska komma ifrån, hur de tänkt hantera miljöpåverkan i känsliga Bottenviken (det enda havet i världen med bräckt vatten), varför de fortsatt vill vara beroende av import av energi (i form av uran) istället för att göra Sverige självförsörjande på el eller hur de tänkt hantera det radioaktiva avfallet.

Sverige behöver inte kärnkraft för att klara elförsörjningen efter 2040 och den förnybara elproduktionen är redan billigare än kärnkraft.

Energiomställningen i Sverige pågår här och nu. Den innebär en utveckling som öppnar upp för nya spännande möjligheter. Med ett tydligt politiskt ledarskap för den omställningen nu och långsiktigt kan vi tillvarata fler av dessa möjligheter. Det är beklagligt att M, L och KD istället vill backa in i framtiden.

Energiomställning pågår. Replik på KD

Av Elin Söderberg, 4 december 2020 kl 20:32, 4 kommentarer

Jag vill att vi i Sverige ska ha förnybar, robust och flexibel el som täcker upp alla våra behov. Det är fullt möjligt – om den politiska viljan finns.

Den politiska viljan finns inte hos KD, som idag skrev några rader i Expressen som jag har mycket att säga om. Försöker begränsa mig till att kommentera det första stycket.

KD skriver: “Det har inte funnits någon brist på åtgärder för att minska Sveriges klimatpåverkan.”

Jo, det har funnit jättestor brist! Annars hade vi inte i år, 2020, befunnit oss i en situation där vi redan upplever 1 grads global uppvärmning och många börjat ge upp hoppet om att begränsa klimatförändringen till 1,5 grad. Mycket, mycket mer behöver göras och det fort. Sveriges utsläpp minskar inte i den takt som krävs för en globalt rättvis klimatomställning.

KD: “När vi kristdemokrater senast satt i regeringen så minskade utsläppen med omkring tjugo procent samtidigt som BNP ökade med nära tio procent.”

Bara för att två saker händer samtidigt betyder det inte att det finns ett kausalt samband. Beskriv gärna vilken politik KD menar att Alliansen bedrev som skulle ha varit avgörande för att utsläppen minskade samtidigt som ni tog fram det politiken. Jag är genuint nyfiken. För när jag ställt samma fråga till Edward Riedl (M) som brukar använda samma oneliner så har han aldrig något svar. (Koldioxidskatten (från 90-talet) och EU:s utsläppshandel (infördes 2005) verkade ju tex. under denna period och är inte något Alliansen kom på.)

KD: “regeringens nedsläckning av utsläppsfri kärnkraft fortsätter. Trots varningar och vädjanden. Trots att kärnkraften ingår i alla de olika modeller som FN:s klimatpanel har tagit fram för att lösa klimatkrisen.”

1. Regeringen håller inte på att släcka ner kärnkraft. Vi har inte beslutat nåt om kärnkraft. Det står tom i Energiöverenskommelsen* (som S, MP, M, C och KD enats om) att vi ska ha 100% förnybar elproduktion 2040 och att kärnkraft inte ska stängas med politiska beslut. Kärnkraftens livslängd kommer ta slut på sikt och energibolagen bedömer andra energislag som affärsmässigt bättre.

2. Sveriges regering bestämmer inte över den globala energiförsörjningen, utan har att påverka elproduktionen i Sverige. (IPCC:s scenarier är globala och innehåller även väldigt mycket förnybar energi.) I Sverige producerar vi idag mycket mer el än vi använder, kärnkraften är dyr och utsliten. Sverige har alla förutsättningar att bygga ett robust, flexibelt och 100% förnybart elsystem samtidigt som vi elektrifierar både transportsektor och industri. Regeringen arbetar redan på flera fronter med detta, bla. med elektrifieringsstrategi, nationell vindkraftsstrategi och stöd till den tunga industrin.

Jag vill att vi i Sverige ska ha förnybar, robust och flexibel el som täcker upp alla våra behov. Det är fullt möjligt – om den politiska viljan finns. Eftersom det är fullt möjligt kan jag bara tolka KD:s plötsliga påhejande av kärnkraft – som de har tänkt finansiera hur? med våra gemensamma skattepengar? – som ett sätt att försöka kommunicera ett enkelt svar på ett komplext problem. Moderaterna gör detsamma, så fort klimatfrågan nämns säger de “kärnkraft” och hoppas att det ska vara tillräckligt svar. Det duger inte. Klimatfrågan är komplex och kräver en strategisk och ordnad omställning till fossilfrihet. Det är det vi har att hantera.

* Målen i Energiöverenskommelsen:

Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp.

Målet år 2040 är 100% förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.

Ett mål för energieffektivisering för perioden 2020 till 2030 ska tas fram och beslutas senast 2017.

Jag står kvar som kandidat till språkrör

Av Elin Söderberg, 26 november 2020 kl 18:07, 2 kommentarer

Jag kandiderade till språkrör för Miljöpartiet för att jag vill växla upp klimatpolitiken och bredda förtroende för partiet. Jag vill kämpa för en framtid med livskvalitet för alla inom planetens gränser. Det är ett mycket omfattande arbete som behöver göras, i Sverige, i EU och internationellt. Ett brett förtroende för Miljöpartiets förmåga att leda klimatomställningen är en förutsättning.

Idag presenterade riksvalberedning sitt förslag till språkrör, vår partisekreterare Märta Stenevi. Valet av nytt språkrör sker på en digital extrakongress den 31 januari 2021. Jag är stolt över att vara medlem i ett parti med en levande interndemokrati där medlemmarna har flera val att välja mellan även när språkrör ska utses.

Klimatkrisen är akut

Av Elin Söderberg, 9 november 2020 kl 00:21, Bli först att kommentera

Klimatfrågan är akut. Den kanske inte känns så akut i vardagen just nu. Klimatförändringen är förrädisk på så sätt att den smyger sig på. Havsnivån stiger redan, sakta men säkert, isar smälter, väder varierar men det är annorlunda nu än vad det var för 40 år sedan, korallreven blir mindre, skördar utsätts sakta men säkert för fler risker och skogsbränderna blir värre. Men det brinner inte just här just nu. Så det känns kanske inte så akut. Problemet är att om vi inte gör tillräckligt för att hejda klimatförändringen så smyger den sig på snabbare och summan av de negativa konsekvenser som då uppstår är enorma.

Ända sedan 1992, då världens länder bildade FN:s ramkonvention för klimatförändringar, så har vi gjort otillräckligt. Utsläppen av växthusgaser i världen har ökat. I Sverige har vi sedan 1990 minskat utsläppen, mycket tack vare att vi fasat ut oljan från uppvärmningen. Men utsläppen minskar inte i den takt som krävs.

Klimatförändringen är akut framförallt utifrån vad forskning visar behöver göras nu, för att undvika de allvarligaste riskerna. FN:s klimatpanel IPCC beräknar vilket utsläppsutrymme, eller koldioxidbudget, som världen har kvar för att den globala uppvärmningen inte ska överstiga 1.5, 2 respektive 3 grader inom detta århundrade. Eftersom det är summan av utsläpp över tid som påverkar klimatet så krävs det att vi minskar utsläppen snabbt i närtid.

“Pathways limiting global warming to 1.5°C […] would require rapid and far-reaching transitions in energy, land, urban and infrastructure (including transport and buildings), and industrial systems[…]. These systems transitions are unprecedented in terms of scale, […] and imply deep emissions reductions in all sectors, a wide portfolio of mitigation options and a significant upscaling of investments in those options”

IPCC SR1.5, Summary for policymakers stycke C.2.

Forskare vid KTH har räknat på hur stora utsläppen blir av de investeringar som behövs för att genomföra själva klimatomställningen och bara dom äter upp en stor del av det utsläppsutrymme som finns kvar.

Därför är klimatfrågan akut. Det finns inte utrymme för halvmesyrer, duttande och felinvesteringar.

M duckar klimatansvar – riskerar Sveriges utveckling

Av Elin Söderberg, 20 oktober 2020 kl 22:28, Bli först att kommentera

Moderaternas budgetförslag till riksdagen slaktar Klimatklivet, slopar bonus-malus samt tar bort allt statligt stöd till regionalt och lokalt klimatarbete. Förslaget visar på Moderaternas totala ansvarslöshet inför klimatförändringen. Deras politik hotar dessutom svenska företags konkurrenskraft.

Klimatomställningen pågår här och nu. HYBRIT har påbörjat resan mot stål utan kol, Northvolt byggs upp i Skellefteå för att producera framtidens elbilsbatterier och Preem har dragit tillbaka sin ansökan om att bygga ut raffinaderiet i Lysekil för att istället satsa på biodrivmedel.

Sedan Miljöpartiet klev in i regeringen har vi byggt ihop ett pussel av åtgärder för att ställa om till fossilfria transporter. Bonus-malus syftar till att öka andelen fossilfria bilar av nybilsförsäljningen. Stadsmiljöavtalet främjar gång, cykel och kollektivtrafik i städer. Bränslebytet ökar andelen biodrivmedel i vanlig bensin och diesel. Höjda koldioxidskatter skapar incitament till klimatsmartare transporter. Klimatklivet ger bidrag till att bygga laddstolpar, biogasmackar och mycket mer. Vi har även avsatt riktade medel för att säkerställa god spridning av publika snabbladdare i glesbygd. Listan är längre än så och det finns en anledning till att den är lång. De olika insatserna fyller alla olika viktiga funktioner.

I sin budgetmotion slaktar Moderaterna Klimatklivet och minskar anslaget till infrastruktur för elektrifierade transporter. Det är en nedskärning på nästan 2,5 miljarder kronor, varav en stor del omfattar laddinfrastruktur. De slopar även bonus-malus och vill göra det billigare att köra på bensin och diesel. De framställer sitt nya stöd till laddainfrastruktur om 1 miljard som en satsning, när det i själva verket är mindre än hälften av vad regeringen lagt. Moderaterna bör även svara på hur det ska uppstå klimatnytta av att bygga laddstolpar när de avskaffar alla incitament att köpa elbil.

Moderaterna nämner som vanligt kärnkraft så fort klimatfrågan kommer på tal. Men kärnkraft bör i svenska sammanhang knappast klassas som en klimatåtgärd. Elproduktionen i Sverige har extremt låga utsläpp av växthusgaser. Vi producerar även mycket mer el än vi använder. De utmaningar vi har i det svenska elsystemet handlar istället om distribution och flexibilitet.

Inte heller utanför Sveriges gränser tar Moderaterna ansvar för klimatförändringen. När EU-parlamentet nyligen skulle ta ställning till ett nytt utsläppsmål till 2030 valde de svenska moderaterna att lägga sig på den lägsta ambitionsnivån som fanns som alternativ. Samtidigt sänker de det internationella biståndet i sin budgetmotion med hisnande 15,7 miljarder. På ett bräde vill de alltså ta bort en tredjedel av biståndet, vilket är Sveriges främsta verktyg för klimatåtgärder i andra länder.

Klimatpolitiken handlar om att undvika fruktansvärda och oåterkalleliga konsekvenser av en klimatförändring som skenar bortom mänsklig kontroll. Klimatomställningen handlar samtidigt om att vara del av en positiv samhällsutveckling, med nya innovationer och teknik, renare luft, mindre buller, trevligare stadsmiljöer och hållbara affärsmöjligheter. Att Moderaterna systematiskt väljer att slakta klimatpolitiken i sina budgetmotioner innebär att de varken tar ansvar för klimatförändringen eller ser möjligheterna i klimatomställningen. Svenska företag är idag pådrivande i klimatomställningen. Om Moderaterna fick styra riskerar våra företag istället att tappa i konkurrenskraft och att Sverige halkar efter.

Elin Söderberg (MP), språkrörskandidat

Att vara 1 av 8 språkrörskandidater

Av Elin Söderberg, 18 oktober 2020 kl 22:01, Bli först att kommentera

Jag kandiderar till språkrör för Miljöpartiet de gröna. Det finns mycket jag kan skriva om varför jag kandiderar till språkrör, vad jag skulle vilja göra som språkrör och vad jag tror partiet kan stärkas av inför nästa val. Men det har jag inte tänkt skriva om idag. Idag har jag tänkt skriva om hur det är att vara en av åtta kandidater. För det är många som undrar och det är väldigt sällan man får möjlighet att prata om interndemokratin inom partier.

I Miljöpartiet så kandiderar vi, vi räcker upp handen och säger att vi är vill. Det är oerhört. värdefullt att engagerade i vårt parti vill och vågar kandidera. Det gör att medlemmar får lära känna de som potentiellt kan ta uppdragen och bättre kan välja den eller de som passar bäst. Det som jag tror är den viktigaste orsaken till att vi vill och vågar kandidera är det positiva mottagande vi ger varandra när någon kliver fram. Aldrig har jag sett något himlande med ögonen eller ”vem tror du att du är-attityd”. Tvärtom! Stärkande ord, värme, pepp och omhändertagande. Medlemmar har inställningen ”oavsett om jag kommer rösta på dig eller inte så är jag så glad att du kandiderar!”. Det finns inga förlorare, bara vinnare med en sådan organisationskultur..

Allra mest glad är jag över mina 7 kandidat-kompisar! När jag berättade för en person utanför partiet att vi åtta peppar och stärker varandra, att jag får så mycket positiv energi av dem, så möttes jag av förvåning. Ni kanske tror att vi är bittra konkurrenter. Men så är det absolut inte! Vi vet alla vad det innebär att kliva fram, vilket ansvar vi är beredda att axla, vi vill alla att partiet ska få det bästa språkröret, och vi vet att oavsett vem det blir så är vi ett lag. Vi ser och uppskattar varandras styrkor.

Nu befinner vi oss i en intern process där medlemmarna ska få fråga ut oss om allt, allt och lite till. Vi har haft den första av tre digitala utfrågningar, där en moderator ställer frågor till oss kandidater som medlemmar skickat in. I november kommer en utfrågning hållas som är offentlig. Under hela tiden så har frågesidor öppnats på vårt interna forum. En för varje språkrörskandidat. Där medlemmar kan skriva frågor och vi gå in och svara allt eftersom. En stor del av min tid just nu går till att svara på alla dessa spännande frågor.

När Per Bolund valdes till språkrör var de fyra kandidater vid den tid i processen som vi är nu. De fyra åkte runt till olika distrikt och blev utfrågade. Under resans gång valde två att kliva tillbaka. Vid kongressen där Per Bolud valdes, var de två kandidater på scenen. Medlemmarna hade alternativ att välja mellan. Jag är glad och tacksam för att när vi ska välja, så har vi flera alternativ att välja mellan. Att vi är flera gör att olika perspektiv lyfts fram, avvägningar och funderingar diskuteras.

Att vara 1 av 8 i Miljöpartiet de gröna är värdefullt, roligt, utvecklande och stärkande. Interndemokrati när den är som bäst!

Språkrörskandidat för att stoppa klimatkrisen

Av Elin Söderberg, 29 september 2020 kl 20:53, Bli först att kommentera

Klimatkrisen är ett faktum. Sverige ska leva upp till Parisavtalet och stödet för Miljöpartiet är avgörande för att klimatfrågan ska ges den centrala roll i riksdag och regering som den kräver. Jag kandiderar till språkrör för att Miljöpartiet behöver bli ännu starkare i klimatfrågan och tydligt kommunicera hur vi ska hejda klimatkrisen.

I över tio års tid har jag arbetat med minskad klimatpåverkan och hållbar utveckling. Frustrationen över hur lite som gjordes och de risker som vi utsätter oss själva, djur, natur, andra delar av världen och kommande generationer för, gjorde att jag 2013 valde att gå in i politiken. Nu kandiderar jag till språkrör för Miljöpartiet de gröna för att vi måste växla upp klimatarbetet.

Mer om varför jag vill bli språkrör i intervjuer med DN och SVT Nyheter.