Nu har bägaren runnit över. Med anledning av debatten runt hijab-upproret och den desinformation som Jan Hägglund sprider från sin blogg känner jag mig nödgad att sätta ner foten. Ordentligt! Jag vill vara extremt tydlig:
- Miljöpartiet de gröna är emot all form av hedersrelaterat våld och förtryck. Vår gröna ideologi är sprungen bland annat ur kvinnorörelsen och vi kommer i alla lägen kämpa för jämställdhet – för alla.
- Mariam Salem har fått förtroende av medlemmarna i vårt parti att ha flera uppdrag tack vara hennes kunskaper, kompetenser och personliga egenskaper.
- Den enda förening Miljöpartiet i Umeå/Västerbotten har ett samarbete med är Studieförbundet Vuxenskolan för att exempelvis arrangera studiecirklar om föreningsarbete och grön ideologi.
- Miljöpartiet vill inte införa slöjförbud i skolor. Personligen är jag emot slöjförbud av följande anledningar
- det strider mot grundlagen (högst sannolikt, detta ska utredas i KU i år)
- det inte är verkningsfullt mot hedersrelaterat förtryck
- det ökar gapet mellan offentligheten och de tjejer som behöver ha förtroende för offentligheten för att kunna söka stöd om man är utsatt för hedersrelaterat förtryck
- hela debatten om det stigmatiserar ytterligare kvinnor som idag är trippelt diskriminerade utifrån etnicitet, religion och kön. – Det vill säga, vill man kämpa för att stödja kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är det fullständigt kontraproduktivt att driva på för ett slöjförbud.
Punkt två ovan är framförallt ett svar på Jan Hägglunds (AP) blogg. Som jag idag fick skickat till mig. Jag brukar inte läsa hans blogg, vill man ha fakta om Miljöpartiet i Umeå bör man definitivt inte läsa den bloggen. Denna gång skriver han ut mitt namn och säger att jag känt till saker som han säger har hänt – som absolut inte har hänt – och att jag legitimerat detta, alltså det som inte har hänt. I bloggen beskriver han, vad jag bara kan läsa som en konspirationsteori, om varför Mariam Salem har fått förtroendeuppdrag för MP-Umeå.
Därför vill jag här berätta min historia om min vän Mariam (och hur interndemokrati går till).
Vi som har politiska förtroendeuppdrag, blir valda av medlemmar och väljare.
För att bli politiker måste man först vara medlem i ett parti.
[De alla flesta politiker är fritidspolitiker (som jag). Det innebär att man exempelvis en dag i månaden får tjänstledigt från sitt vanliga jobb för att sitta på möte i en nämnd (tex tekniska nämnden eller äldrenämnen i Umeå, nämnderna heter lite olika i olika kommuner). När man är på möte med nämnden får man ett timarvode och man kan också få ersättning för förlorad arbetsinkomst de timmar man måste vara tjänstledig från sitt jobb.
Inför mötet med nämnden måste man läsa handlingarna och vara med på möten med partiet för att diskutera och förankra det som händer i ens nämnd – allt detta gör man ideellt på fritiden.]
Men man ska ju bli vald också.
När det rör fullmäktige (riksdag, regionfullmäktige eller kommunfullmäktige) så måste man först kandidera till att stå på valsedeln, sedan går partiernas valberedningar igenom alla kandidater (intervjuer, referensintervjuer, går igenom hur man är på sociala medier, vad man har för bakgrund och erfarenheter, om man har några skelett i garderoben osv) valberedningen lägger sedan fram förslag till lista till partiets medlemmar och medlemmarna tar sedan beslut om listan, enligt valberedningens förslag eller med justeringar. Sedan så är det val och då kan väljarna välja att kryssa kandidater och på så sätt påverka ordningen på listan. Utifrån det samlade resultatet för partiet så får partiet ett antal mandat/stolar/personer som kommer in, i fullmäktige.
När det rör nämnder, arbetsutskott, styrelser m.m. så sker förhandlingar mellan partierna efter att valresultatet fastställts om vilken representation partiet får i olika nämnder, styrelser, arbetsutskott m.m. När förhandlingarna är klara så har alltså varje parti en lista över uppdrag som ska tillsättas av partiet. Då påbörjas partiets valberednings arbete igen. Medlemmar får kandidera till uppdragen, valberedningen genomför sitt arbete med intervjuer m.m. och lägger fram förslag på vilka medlemmar som bör väljas till vilka uppdrag. Sedan hålls medlemsmöte inom partiet där (i vårt fall iaf) kandidaterna får presentera sig, medlemmarna får ställa frågor till kandidaterna och sedan väljer medlemmarna vilka personer som ska få uppdragen.
Så, åter till hur min vän Mariam Salem blev vald.
Hösten 2017 hade partistyrelsen, på begäran från medlemmar och lokalavdelningar i Västerbotten, satt sig själv som interimsstyrelse för MP-Västerbotten och MP-Umeå och listorna inför valet 2018 skulle fastställas. Efter att partistyrelsen klivit in tillströmmade många nya medlemmar och många gamla medlemmar som valt att inte vara aktiva på flera år, började komma på möten igen. Partistyrelsen arrangerade en kväll där alla kandidater till kommunlistan och samtliga medlemmar i partiet bjöds in så att alla kandidater fick presentera sig ordentligt, bli utfrågade av medlemmarna och mingla runt tillsammans för att få lära känna varandra. Det var en oerhört värdefull träff. Det var första gången jag träffade Mariam Salem ordentligt.
Mariam Salem lärde jag känna som en person som svarade genomtänkt på alla frågor, som mötte alla med respekt, ett leende, intresse och lyhördhet, en person med självkänsla som kunde argumentera för sina resonemang, en person med yrkeserfarenhet som gjorde att hon kunde svara initierat på politiska frågor som rörde social hållbarhet, ledarskap och välfärd. Och jag lärde känna henne som en person som delade mina och partiets gröna värdegrund om solidaritet med djur, natur och ekosystemen, solidaritet med världens alla människor och solidaritet med kommande generationer.
Nu har jag fått förmånen att arbeta nära Mariam Salem som partikollegor i några år och mitt första intryck har bara förstärkts. Jag är otroligt tacksam och stolt över att ha Mariam Salem vid min sida i politiken. Detta är anledningen till varför jag som medlem röstat på att ge Mariam förtroendeuppdrag. Hon har blivit vald av våra medlemmar som har lärt känna henne – ingen annan anledning.
Vi har nu en välfungerande interndemokrati i MP-Umeå och MP-Västerbotten. Det senaste goda exemplet på det är det möte vi hade i helgen då vi valde nya ledamöter till byggnadsnämnden och äldrenämnden bland annat. Vi fick också en mycket intressant presentation av Rebecka Le Moine, riksdagsledamot och talesperson för biologiskt mångfald. Om du funderat på att engagera dig i politiken för en hållbar framtid är du varmt välkommen till oss i Miljöpartiet!
Senaste kommentarerna