Jag kandiderar till språkrör för Miljöpartiet de gröna. Det finns mycket jag kan skriva om varför jag kandiderar till språkrör, vad jag skulle vilja göra som språkrör och vad jag tror partiet kan stärkas av inför nästa val. Men det har jag inte tänkt skriva om idag. Idag har jag tänkt skriva om hur det är att vara en av åtta kandidater. För det är många som undrar och det är väldigt sällan man får möjlighet att prata om interndemokratin inom partier.

I Miljöpartiet så kandiderar vi, vi räcker upp handen och säger att vi är vill. Det är oerhört. värdefullt att engagerade i vårt parti vill och vågar kandidera. Det gör att medlemmar får lära känna de som potentiellt kan ta uppdragen och bättre kan välja den eller de som passar bäst. Det som jag tror är den viktigaste orsaken till att vi vill och vågar kandidera är det positiva mottagande vi ger varandra när någon kliver fram. Aldrig har jag sett något himlande med ögonen eller ”vem tror du att du är-attityd”. Tvärtom! Stärkande ord, värme, pepp och omhändertagande. Medlemmar har inställningen ”oavsett om jag kommer rösta på dig eller inte så är jag så glad att du kandiderar!”. Det finns inga förlorare, bara vinnare med en sådan organisationskultur..

Allra mest glad är jag över mina 7 kandidat-kompisar! När jag berättade för en person utanför partiet att vi åtta peppar och stärker varandra, att jag får så mycket positiv energi av dem, så möttes jag av förvåning. Ni kanske tror att vi är bittra konkurrenter. Men så är det absolut inte! Vi vet alla vad det innebär att kliva fram, vilket ansvar vi är beredda att axla, vi vill alla att partiet ska få det bästa språkröret, och vi vet att oavsett vem det blir så är vi ett lag. Vi ser och uppskattar varandras styrkor.

Nu befinner vi oss i en intern process där medlemmarna ska få fråga ut oss om allt, allt och lite till. Vi har haft den första av tre digitala utfrågningar, där en moderator ställer frågor till oss kandidater som medlemmar skickat in. I november kommer en utfrågning hållas som är offentlig. Under hela tiden så har frågesidor öppnats på vårt interna forum. En för varje språkrörskandidat. Där medlemmar kan skriva frågor och vi gå in och svara allt eftersom. En stor del av min tid just nu går till att svara på alla dessa spännande frågor.

När Per Bolund valdes till språkrör var de fyra kandidater vid den tid i processen som vi är nu. De fyra åkte runt till olika distrikt och blev utfrågade. Under resans gång valde två att kliva tillbaka. Vid kongressen där Per Bolud valdes, var de två kandidater på scenen. Medlemmarna hade alternativ att välja mellan. Jag är glad och tacksam för att när vi ska välja, så har vi flera alternativ att välja mellan. Att vi är flera gör att olika perspektiv lyfts fram, avvägningar och funderingar diskuteras.

Att vara 1 av 8 i Miljöpartiet de gröna är värdefullt, roligt, utvecklande och stärkande. Interndemokrati när den är som bäst!