Löften komma och löften gå…

I en debattartikel i Dagens Samhälle så lyfter flera företrädare för Allianspartierna fram det problematiska med att Stefan Löfven gett för stor makt till Vänsterpartiet. Det skriver tydligt att Stefan Löfven och andra ledande socialdemokrater tydligt före valet i september 2014 sa att de ville bilda en samarbetsregering som avsåg att söka överenskommelser över blockgränsen. Efter valet så möttes vi via media av en frustrerad Jonas Sjöstedt som fått kalla handen av Stefan Löfven och istället bildade han helt oförberett en koalitionsregering med Miljöpartiet. Jonas Sjöstedt frustration varade inte länge eftersom den rödgröna samarbetsregeringen insåg att de behövde Vänsterpartiets stöd för att få igenom sin budget. De rödgröna gav Vänsterpartiet precis vad de önskade utan att tänka på konsekvenser av sina löften. Efter denna kohandel med Vänsterpartiet fortsatte Socialdemokraterna att bryta flera blocköverskridande överenskommelser som Alliansen och (S) mödosamt gjort upp om. Syftet med detta var klart och tydligt. Det underlättade för den vänstersväng som den nya regeringen önskade se i politiken. Vänsterpartiets stora inflytande i valfrihetsfrågor efter valet är mycket oroande. Det handlar i grunden om två helt skilda synsätt. Antingen prioriterar man som alliansen patienternas rättigheter och möjligheter att välja vårdgivare eller så värnar man som de rödgröna partierna om landstingens byråkratiska makt att säga nej till det fria vårdvalet. Den samlade kritiken från berörda parter har varit tydlig gällande regeringens försök att stoppa patienters rätt att välja vårdgivare.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)