CoronaKomandora!

Inget är som väntans tider, vi väntar och väntar och vi vet alla vad vi väntar på men när kommer den? Den som vi alla är rädda för, den som fått oss alla att förändra vårt beteendemönster, Den som fått oss att tvätta händerna hela tiden, att alltid ha en flaska handsprit i närheten, att alltid hålla social distans, att inte ta i hand och hälsa på personer, att alltid använda kundvagn när vi handlar mat så att vi på ett enkelt sätt kan upprätthålla sociala distansen. Att promenera och promenera eftersom du inte får träffa andra så måste man göra något utanför husets väggar!  Den som satt alla 70+ personer i någon form av ofrivillig karantän och som vi under 70 år smått tittar snett på om de visar sig ute bland alla andra. Denna väntan har nu pågått i drygt 3 månader och ingen vet hur länge vi ska vänta. Jag är djupt imponerad över hur alla efterlevt de nya förhållningssätt som vi fått instruktioner om från alla ansvariga myndigheter. Det är lite spännande med alla dessa dagliga presskonferenser där det kommer nya förhållningssätt varje gång. Ena dagen ska vi bära munskydd, nästa dag är det verkningslöst. Jag har förståelse att ingen riktigt vet vad som gäller i olika situationer. Det enda som alla verkar ha förstått är att vi måste hålla på den sociala distanseringen. Som verksamhetschef på vår vårdcentral så har vi under dessa väntans tider placerat en medarbetare i entrén för att kontrollera att alla har en bokad tid och om de som ska till andra aktörer i huset inte har influensasymtom. Det är spännande att se hur många smyger fram efter väggarna och går stora omvägar för att kunna hålla distanseringen och många är förvånansvärt viga och elastiska när de utför sina undanmanövrar. Vi kommer när denna väntan är över att se en vältränad och smidig befolkning som nästan slår knut på sig själv för att undvika att stöta ihop med en annan människa. Jag känner att man måste se det humoristiska i detta. En person med ryggproblem som ska till sjukgymnasten utför en gymnastisk övning av världsklass innan den ska träffa sjukgymnasten. Det är imponerande. En annan positiv förändring är att den person som sitter i entrén blir en social samtalsterapeut. Det är många ensamma människor som inte vågar sig ut i det stora skrämmande Coronasamhället men dom vågar gå till vårdcentralen och då passar de på att ventilera allt de har på hjärtat och det är många spännande berättelser man får höra när man sitter som Coronakomandora i entrén. Inget är som väntans tider speciellt när vi inte vet vad vi väntar på och hur länge vi ska vänta!

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)