Rättvisa bistånd?

Statsrådet Peter Eriksson meddelade den 18 augusti 2020 att delar av det
svenska biståndet till Belarus dras in. Det handlar om två olika projekt som får
indraget bistånd, ett stöd som uppgick till 25,5 miljoner kronor. ”Det var inte
ett helt självklart beslut, men vi ser ju att regimen använder vilka medel som
helst mot den egna befolkningen. Och då är det viktigt att markera”, sa
statsrådet till Dagens Nyheter. På frågan om vad det betyder rent konkret
svarade Peter Eriksson att ”vi behöver se att det blir rejäla förändringar i sättet
som landet leds på”.
Det är viktigt att svenskt bistånd används för att stärka demokratiska
värderingar. Med anledning av det ställningstagande statsrådet gjort mot
Belarus finns det anledning att ställa sig frågande till vad den konkreta
skillnaden är jämfört med Palestina.
President Mahmoud Abbas är nu inne på sitt 15:e år av en fyraårsperiod. I
minst elva år har det palestinska folket förvägrats rätten att i fria och rättvisa val
välja sin ledare. Human Rights Watch har rapporterat att palestinska
myndigheter och säkerhetsstyrkor begår systematiska övergrepp mot mänskliga
rättigheter, inklusive användandet av tortyr och våld mot den palestinska
civilbefolkningen. Sverige har betalat 22,5 miljoner kronor till den palestinska
miljömyndigheten.
Detta liknar den situation vi nu ser i Belarus, vilken resulterade i att statsrådet
frös delar av det svenska biståndet dit.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Avser statsrådet och regeringen att agera mot den palestinska ledningen om inte
det blir ”rejäla förändringar i sättet som landet leds på”, i likhet med de krav
som ställs på Belarus?

 

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

2 kommentarer

  1. Jörgen K

    Riktigt och rätt, inte ens fem öre !

    Palestiniernas lidande, som inte kan jämställas med det lidande som många andra grupper utsatts för, är till stor del självförvållat. Palestinierna kunde haft en egen stat, utan ockupation, om de hade accepterat resultatet av 1938 års Peel-kommission, FN:s delningsplan från 1947, förslaget vid Camp David år 2000, eller Ehud Olmerts erbjudande 2008. De avvisade alla dessa erbjudanden och svarade med våld och terror, eftersom de annars hade varit tvungna att acceptera Israel som det judiska folkets nationalstat. Något de än i dag är absolut ovillig att göra.

    Det palestinska ledarskapet har alltid varit större motståndare till en judisk stat än man varit tillskyndare av en palestinsk.

    Hade det tidiga palestinska ledarskapet, med de omgivande arabstaterna, inte attackerat Israel samma stund som landet deklarerade sin självständighet, så hade palestinierna fått en livskraftig stat utan flyktingar. Hade Hamas använt de resurser man fick då Israel avslutade sin ockupation 2005 till att bygga skolor och sjukhus i stället för att låta resurserna gå till att bygga raketramper och terrortunnlar, då kunde Gazaremsan kanske ha blivit ett nytt Singapore – istället för den fattiga enklav som det palestinska ledarskapet nu förvandlat den till.

    Sveriges nya strategi som omfattar 1,5 miljarder kronor för femårsperioden 2020–2024. Strategin ska bidra till att minska fattigdomen i landet….med Svensk feministisk inriktning….var får dom sin verklighetsuppfattning från?

    Sverige har gjort bort sig i Israel så flagrant att processen skadats, nu söker Israel stöd genom andra arabländer, Egypten, Saudiarabien, Jordanien mm, vilket visar sig borga för långsiktighet och samarbete. Detta verkar vara en framkomlig väg för stabilitet i området.

Lämna ett svar till Ulf Parde Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.