När 1999 övergick till 2000 blev det inte bara ett nytt millennium utan stadskyrkan skildes från staten och blev en folkkyrka. Detta har givetvis som i alla skilsmässor gett en hel del identitetsproblem som vi i Svenska kyrkan nu brottas med. Men dock finns en koppling kvar till staten och kyrkan är inte helt fri att sätta upp sitt ramverk. Det skall vara en institution för samhället och inte enbart en gemenskap för kristna.

Jag tycker det är väldigt bra att kyrkan ändå är så pass integrerat i samhället så att det förhoppningsvis är en låg tröskel att ta sig in i. Att kyrkan finns med i samhällsdebatten och höjer rösten för de som står lägst i samhällsstegen. Men samtidigt får kyrkan inte tappa bort sig själv när den skall anpassa sig efter alla samhällsnormer. Då kanske kyrkan just blir som samhället i stort med alla dess problem och brister. Kyrkan måste förbli en religiös mötesplats där kärleken till vår nästa och nåd och förlåtelse inte förbises i en värld som blir mer och mer individ, utseende och prestationsbaserat.    

Amen