Det är den tiden på månaden när ansökan om bidrag för min överlevnad skall fyllas i, när varje transaktion på mitt konto skall redovisas, kopieras, och skickas in.
När kvitton skall letsas fram, när jag förtvivlat om tio dagar skall titta på mitt konto och undra om jag blir godkänd, om jag har det så svårt att jag får hjälp med min hyra!
Jag känner mig som en arbetslös bidragstagare, en som inte vill jobba, en som lever som en parasit på andra…………………
Jag är i total beroende ställning………….
Till mig har man rätt att säga meningar som "Sluta röka så får du det bättre ställt" som om det vore en lösning på min fattigdom, som om andra plötsligt få ta sig rätten att tala om för mig vad jag måste göra, på mig har man rätt att slänga andra länders fattigdom och andra människors lidande, som en jämnförelse, lite sådär bara……… lite sådär bara i förbifarten……Jag får berättat för mig hur fattigdom verkligen ser ut, samtidigt som min kyl är helt tom, jag får berättat för mig hur svält ser ut……,Detta av människor som verkligen INTE har en aning, möjligen bara dåligt samvete!
Sanningen är att jag har ett arbete, sanningen är att jag aldrig i hela mitt liv haft en enda arbetslösa dag, sanningen är att jag arbetat i 38år, sanningen är att jag gjort det trots min sjukdom, Det är sanningen!
Sanningen är att min läkare INTE kan ängna sig åt att försöka få mig på banan igen, utan har fullt upp att hålla mitt huvud ovanför ytan efter min utförsäkring, har fullt upp att skriva intyg, som sedan avslås av en kontorist på FK, sanningen är att det skulle löna sig för mig att säga upp mig………………..
Sanningen är att jag har blivit en robot som gör det jag tror måste göras, för jag vet inte längre, känner inte igen mig själv…..
Sanningen är att jag och mitt mals sönder, dag efter dag, timme efter timme…….
Sanningen är att jag blivit Robotiserad, jag har inte längre ett jag……
Senaste kommentarerna