Kommentar till barn- och statistdebatten i Vilhelmina

Av , , 1 kommentar 101

Under en kort tid har två debattartiklar i VK satt fokus på Vilhelmina kommuns ledningsförmåga. Andreas Snäckerströms inlägg (28/7) har dock ej fått uppmärksamheten den förtjänar. Tilltagande riskbruk av alkohol/droger och allt fler barn/ungdomar som far illa, i kombination med eftersatt preventiv verksamhet, har lett till en bekymmersam situation i kommunen.

En arbetsgrupp presenterade ifjol förslag till strategi och åtgärder. Förslag som borde gått ograverade till politikerna. Istället prioriterade ledningsgruppen. Av skäl outgrundliga, men självklart bekvämt för majoriteten. Inför budgetbehandlingen hösten 2011 fick socialnämnden ”utöka” verksamheten inom befintliga ramar, vilket skulle inneburit nedskärning inom andra områden för att förverkliga strategin. Av detta blev det föga.

Ungdomsarbetet har aktualiserats men kommunstyrelsen (KS) valde 29 maj att skicka tillbaka ärendet till socialnämnden ånyo med direktivet, gör det inom befintliga ramar. Om kommunalrådet Åke Nilsson avstyrt en redovisning av sista utredningen inför KS, kan jag bara beklaga detta. Den prekära frågan återvänder inte dit den hör hemma, till fullmäktige, utan går just kräftgång i takt med att problembilden förvärras. Kortsiktigt för att hålla budgetramarna, vilket i framtiden kan bli riktigt betungande och kostsamt. Vid senaste två budgetfullmäktige har kommunlistan Politiskt Alternativ (PA) tagit strid för saken utan något som helst gehör.

Undertecknad föreslog våren 2011 en uppföljande s.k. Luppundersökning (Ungdomsstyrelsen) men kommunalrådet ansåg det inte behövligt. Undersökningsmaterial åldras fort och även min undran var och är om politiken verkligen inte vill veta något om dagsläget. I höstas föreslog jag inför budgeten att chefen för Individ- och familjeomsorg (IFO) skulle göra en redovisning inför KS av behoven, vilket avstyrdes av kommunalrådet Nilsson. Jag förordade sedan i kommunstyrelse och fullmäktige utökade ramar för ökat fältarbete och en alkohol/drogsamordnare – av detta blev intet. Ramen för 2012 års budget medgav heller ingen utökning av kuratorstjänst vid Hembergsskolan. Arbetsutskotten hänvisade till nya Skollagen, att rektor nu kan omprioritera i verksamheten – så var den frågan ur världen.

Personalen vid IFO har påtalat behoven, den ansträngda arbetssituationen och ledningsproblematiken. Bristen på övergripande strategisk ledning inom socialförvaltningen har varit en grundläggande orsak under flera år och återkommande utdelegation av uppgifter har lagt än tyngre börda på verksamhetschefer inom socialförvaltningen. Politiken är ytterst ansvarig för utfallet. Snäckerströms perspektiv är ett belysande exempel på kommunledningens oförmåga att verkställa en övergripande strategi.

Min egen erfarenhet från KS understryker allvaret. Ärenden för interkommunalt samarbete lyser med sin frånvaro. Det har påtalats idogt utan respons. Regionfrågor reduceras till senkomna yttranden ingen sett förrän sammanträdesdagen, vilket leder till vaga inlagor. Mängden ärenden utanför dagordning är anseliga, lyfta vid sittande bord och ofta otillräckligt beredda. Det har kritiserats men någon förbättring upplever vi inte. Undermåliga beslut, i all hast tagna, göms ofta bakom enighet, vilket försvårar ansvarsutkrävande eller rättelse. Akademiska diskussioner upplevs ofta besvärande. Tillrättalagda informationsunderskott underminerar tillit och hindrar en saklig debatt. Slutenheten skärmar insyn och delaktighet. Den reflekterande självkritiska dialogen blir bristvara. Förmågan att hantera komplexa frågeställningar odlas inte. Konservation och stagnation följer lätt, liksom desperation i att finna frälsande enkla stora lösningar.

Per Sjölanders analys och kritik (VK 4/8) avfärdas som ”skitsnack” av kommunalrådet Nilsson som drar in både forskningsenhetens nedläggning och löneförhandlingar som skäl för Sjölanders artikel. Irrelevant, oetiskt och misstänkliggörande. Onda avsikter planteras för att nedvärdera Sjölanders trovärdighet. Ett helt oacceptabelt bemötande som definitivt inte är värdigt ett kommunalråd. Åke Nilssons ”rytande” känns igen från kommunstyrelsen och fullmäktige. En kommunstyrelse man kan bli utskälld i om man inte ställt rätt frågor. Ett fullmäktige som ofta Nilsson närmast ensam håller anföranden i och där övriga socialdemokratiska ledamöter reduceras till knapptryckare. Det sistnämnda är vad jag läser in i Sjölanders kritik och inte vad som sker bakom lyckta dörrar på partimöten. Men vanan trogen omskriver Nilsson kritiken för att finna en grov kollektiv kränkning han kan borra djupt i, för att avfärda istället för att bemöta kritik.

Immuniseringen” är ett generellt problem inom partipolitiken – försvara beslut in i döden, erkänn aldrig fel/misstag, bannlys prestigelöshet. Där manipulativa strategier accepteras och belönas – allt för röstmaximering till nästa val. I mandatkampen helgar ändamålen medlen. Personkampanjer förekommer även frekvent, även i Vilhelmina, för ett upphöjande över en nedtryckt omgivning. Även i sociala medier och i fikarummen. Under år har jag förtalats av socialdemokrater. Flera PA-politiker har grundlöst anklagats för främlingsfientlighet. Vantolkningar och ryktesspridning satta i system skapar ingen utvecklande miljö utan bygger en arena för misstänkliggörande – vilket skapar en form av åsiktsförtryck. Kommuner har varken råd eller ork med fyraåriga ”valkampanjer”. Varje tanke, varje idé bör mötas med intresse – att arbeta för kommunens bästa. Där oenighet inte skall fördömas utan respekteras.

De politiska ”skenrättegångarna” i VIBO/Regnbågen-affären, majoritetens nomineringar och exklusion av minoritetsföreträdare, vittnar om en maktfullkomlighet som hör hemma i forna öststater. Återkommande affekterade utbrott bidrar till konflikträdsla. Härskartekniker florerar. Problem och behov riskerar med en hämmad opposition sopas under mattan i ett tigande ”samförstånd”.

Sammantaget underblåses fruktan att bli bestraffad politiskt, eller privat, vilket lägger hämsko på politiken, men även på en offentlig diskussion med/bland medborgare. Ännu en orsak är nepotismen jag skådat i Vilhelmina under många år vars existens fortfarande ekar i politiken. Ett illegitimt belöningssystem uppfattas ofta som indirekt bestraffning. Vilket i sin tur odlar en paranoia. Där ingen rättvisa finns. Om du inte bekänner dig till rätt sida. I dess hjulspår misstro och jantelag. Konfrontation, debatt och initiativ, ja till och med företagande och investeringar, undviks i en upplevd repressiv kultur. Och långsiktiga strategiska frågor faller lätt bort från agandan. Nödvändig utveckling, förändring och anpassning, i en snabbt föränderlig värld, hämmas i en sådan kultur.

Utmaningarna växer från kullar till berg och Vilhelminas potential tillvaratas inte. Framtidstron falnar. Vuxenvärldens abdikation fördjupas. Där den enskilda människan slutar att förändra samhället, i det lilla, börjar sönderfallet, upplösandet av det gemensamma. Det är detta både Snäckerström och Sjölander belyser med olika infallsvinklar. Och de förtjänar definitivt en seriös debatt om hur vi kan och ska gå vidare.

Med rådande politiska kultur riskerar utflyttningen påskyndas och moraset fördjupas – om inget förändras i grunden. Hotet mot kommunen är sjunkande partiengagemang och bristande återväxt av kompetenta politiker och ledare. En utbredd rädsla finns i Vilhelmina att engagera sig partipolitiskt. Nästa generations politiker skall axla manteln och utan dem cementeras tillståndet. Det är en del av ungdomspolitiken att vända trenden. Syn för sägen bär PA:s förslag om ungdomskonvent/demokratidagar i högstadiet/gymnasium som obstruerats av majoriteten under snart två år. Som funnes en rädsla att ungdomar själva öppet får diskutera politiken, sina behov och sin vision av dagens och framtidens Vilhelmina.

Socialdemokraterna i Vilhelmina borde ompröva sin politiska ledning och låta en ny generation träda fram. Vilhelmina kommun behöver en representant som är talesperson för Vilhelmina kommun och inte för den besuttna makten. Åke Nilssons ledarskap har blivit en belastning och del av ledningsproblemet som bara majoriteten idagsläget kan och måste hantera.

/ Tommy Streling