Slottet – snart i himlen in?

 
Det är för mig obegripligt, efter flera försök, varför VK inte lägger ut kommentarer från undertecknad gällande en webbartikel;  http://www.vk.se/744084/vadjar-om-slottet-i-vilhelmina#disqus_thread
 
Det må vara någon bugg på vägen från fjällen som får bokstäverna att dratta på ändan ner i diket. Eller någon form av obskyr cencur mot långrandiga inlägg, som i sådana fall bara är att beklaga. Men ungefär sisåhär skrev jag kring det hastigt påkomna rivningsbeslutet av "Slottet" i Vilhelmina.
 
När frågan stod som hetast kring nu rivna "Regnbågen", f.d ålderdomshem /landskommunkontor/förskola, lät dåvarande kommunalråd Kristoffersson hälsa, att man skulle se över saken.  D.v.s. se över bevarandeplan (som ingen anmärkningsvärt nog kände till) och KU-nämndens ansvar för bevarande av kulturhistoriskt och estetiskt värdefulla byggnader i kommunen. Intet hände.
Trots att kommunlistan (PA) drivit frågan i KU-nämnden (idag UBN) och KS/KF så har ännu ingen bevarandeplan/inventering utförts  – under hela två år. Hur kan frågan om bevarandeplan och inventering stå still i närmare tre år? Svaret är ett utslag av politisk ovilja, närmast att likna vid obstruktion.
Det fanns och finns en bra beredning kring utveckling av kyrkstaden – och Slottet är/var en del av denna. Där byggnaden av utvecklingsenheten föreslogs till utställningsändamål (anmärkningvärt nog för beslut senast i KS den 7 nov). Drivande kulturkrafter har mött upp, satsa stort på konst och kultur. Men från storstilade planer gjordes en kovändning till rivningsbåset.
Rivningen fanns inte på dagordningen den 7 nov, utan lyftes vid sittande bord. Ingen kulturansvarig, museiintendent eller chef/utvecklingsenhet hade informerats eller fått uppdrag om yttrande. I ett fall som detta borde länsantikvarien eller länsmuseets byggnadsantikvarier konsulterats. För att beslutsfattare ska ges ett underlag.
Kommunstyrelsen har, sett till majoriteten, struntat i sitt eget uppdrag och ansvar, man har brutit mot sina egna direktiv. Om det är oansvarigt, ja, jag tycker det. Få verkar förstå allvaret, än mindre sin uppgift. Att en upplevd billig prislapp, på rivning, får vara styrande för byggnadsvårds- och kulturpolitiken, borde vara en skandal. Men inte i Vilhelmina. Här är kulturskymning helt normalt.
Skulle kommunen överväga överge ett eget ansvar för byggnaden, kunde och kan man överlåta huset till en konst/kulturförening att förvalta och nyttja. Rivningspengarna kan likväl satsas på akuta åtgårder. Bygdemedel finns sedan att söka av föreningen för restaurering. Finner man ingen sådan lösning, kan kommunen slutligen söka avyttra fastigheten. Men ytterst få politiker i KS verkar för någon lösning alls.
Det är väldigt beklagligt att nu en av de sista äldre byggnaderna från förra sekelskiftet skall jämnas av grävskopor. Slottet förtjänar ett bättre öde. Jag skrev en sista skrivelse till KS-arbetsutskott (13 nov) med  en vädjan att rädda Slottet. Om den hamnat i papperskorgen återstår att se. PA har i vart fall tagit ställning för ett bevarande av Slottet och är öppna för alla lösningar.
Slutkommentar
Efter åratal av eftersatt underhåll (läs kapitalförstöring) och frånvaro av debatt, utredning och inriktningsbeslut kring kulturhístoriska och estetiska värden, så famlar man helt i blindo. Beslut grundas i löst tyckande där krasslig ekonomi styr allt, inte i sakkunskap och värdering – bedömt i ett större sammanhang. Med en inventering (jmf. Lycksele kommun) och bevarandeplan får man vägledning, kan värdera och bedöma, i hur vi kan förvalta både vårt historiska och arkitektoniska arv, och faktiskt utöva en smula stadsbyggnadskonst. Där kulturen och skapandet har sin givna plats. Där man sprider/traderar kunskap och hantverk, därtill skapar utveckling och inte minst tillväxt i sin förlängning. En investering och faktiskt ett led i vad vi idag benämner destinationsutveckling. En attraktiv ort med särdrag och egenheter borde vara A och O. Det är i den här utgångspunkten man bör prioritera. Inte i hur billig grävmaskinen är för den råka stå tätt intill.
(Kanske är dock ett sista förtydligande på plats gällande Göran Lengqvists inlägg på kommentarstråden, som man för övrigt inte vet om man ska skratta eller gråta åt.  Det är, oavsett eventuellt allvar, hans personliga åsikt och inget som PA företräder.)

 

2 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Jag håller fullständigt med dig i denna fråga Tommy.

    När Åke Nilsson kom med sitt personliga hugskott till gruppfullmäktige den 29 okt presenterades ingen utredning, remissammanställning eller konsekvensanalys.
    Jag uppfattade det som varande Nilssons personliga idé, som genast fann gehör hos de som vants att bara röra huvudet nickande.
    Jag frågade varför han nästan varje gång kommer med dylika frågor som ska tas vid sittande bord och utan att frågan gått den sedvanliga beredningsvägen, och väckts på ett sätt som medger delegaterna att i lugn och ro ta ställning till vilket beslut man ställer sig bakom.

    Jag har dock protesterat från första stavelsen till detta vanvettiga slöseri med både ekonomiska och sociokulturella tillgångar. Tyvärr delas inte min inställning av samtliga delegater i Alliansen.

    En överföring till privat ägo skulle med rätt ägare (läs lite snickarkunnig) kunna bli lika fint extriört som Storgatan 6 (Kings café).

    Några socialdemokrater har i privata samtal uttryckt sig vara emot en rivning, men sitter likafullt med i KS och röstar för densamma !

    En annan sosse sa till mig att ”-Man måste skilja på politiskt agerande och sina privata åsikter”.
    Det tycker inte jag!
    Mina privata åsikter är de jag framför i alla politiska fora och som jag står bakom med både hjärna och hjärta.
    Jag skulle inte våga visa mig för folk om jag delade åsikten om att hålla sig med ett Janusansikte.
    Man börjar bli smått äcklad av vad man får sig till livs.

  2. Tommy Streling

    Svar till Göran Jonzon (2012-11-17 18:18)
    Hej Göran,

    tack för din kommentar. Den kommunala demokratins kvarnar har vevats ännu ett varv sedan sist.

    Jag har nu gjort vad jag kunnat, givet improvisationer och hastiga infall från majoriteten, i frågan ”Slottet”. Mitt sista försök riktades till kommunstyrelsens arbetsutskott, genom en skrivelse som vädjade om byggnadens räddning, i första hand genom ett föreningsövertagande, i andra hand en avyttring. Och som du säger, med rätt sinne- och handlag kan pärlan ges en glans, men solens strålar skall dit icke nå.

    Arbetsutskottet tog beslutet att låta kommunstyrelsens rivningsbeslut kvarstå. I fallet ”Regnbågen” gavs möjligheten till ändring och omtag chansen, då eftertanken tilläts. Men icke här.

    Inventeringar och bevarandeplan har efterfrågats otalet gånger och remitterats ”bort” in absurdum. Det finns ingen vilja, det finns inget intresse. Inte ens att bereda ärendet. Sagan om Slottet är härmed all.

    Avslutningsvis. I Umeå förs en hel del intressanta diskussioner kring rivningar som kan vidga perspektivet. Ger härmed några länkar till debattaartiklar.

    http://www.vk.se/740734/rivningen-av-trahuset-visar-ovilja-till-dialog
    http://www.vk.se/721490/namnden-bor-skona-trahuset-pa-kajen
    http://www.vk.se/715503/rivningsvagor-kan-foroda-umea

Lämna ett svar till Tommy Streling Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.