Fullmäktige i backspegeln, del 2: om antalet framtida ledamöter

Ännu en fråga av vikt som smugit förbi obemärkt är det första delbeslutet av förtroendemannautredningen (som skall utreda den politiska organisationen och dess regelverk för nästkommande mandatperiod). Förra mandatperioden fanns en diskussion kring att minska antalet fullmäktigeledamöter, men förslag och beslut blev att bibehålla 35 ledamöter. Det är i ljuset av detta förvånande att sittande majoritet nu inte bara ville banta ner, utan skära ner antalet till endast 27 ledamöter.

Genom ett nyligen taget riksdagsbeslut kan man i mindre kommuner numera gå under tidigare gräns om 31 ledamöter ända ner till 21. Argumenten syns vara många, förtroendemannautredningens skrivning (företrädd av sittande majoritet) anger skälen, att en samlad bedömning är gjord utifrån befolkningstal, geografi och med hänsyn till viktiga demokratiska aspekter. Det enda jag skriver under på rakt av på är den minskade befolkningen. För att bibehålla en bred geografisk representation borde samma antal eller möjligen en smärre minskning förordas. De demokratiska aspekterna, önskade och önskar jag definitivt ett förtydligande kring. Men varken i ärendehandlingarna eller i själva fullmäktige förklarades bakomliggande argument på något som helst vis.

Argument som minskat intresse för partiengagemang, svårigheter till rekrytering, hög omsättning av ledamöter, många avhopp, kan vändas tillbaka som argument för att snarare vara försiktig med drastiska minskningar. Och tycker somliga att på tok för många ledamöter inte gör något väsen av sig, så är det en kulturfråga i berörd kommun – inte ett utslag av ett för stort fullmäktige. För att bibehålla och överföra politisk kompetens och erfarenhet, ”utbilda” nya politiker och få en bredd, bl.a. geografiskt och åldersmässigt, så tror jag man bör vara försiktig med kraftiga nedskärningar. Små partier får även en högre tröskelnivå för inträde.

Man kan alltid gå från ett antal ledamöter till ett lägre, utvärdera och sedan minska vart eftersom. Hela oppositionen var enig om 31 ledamöter och vad som också skedde, i fullmäktige, var flera inviter till majoriteten, möjliggörande en kompromiss som alla partier kunde ställa sig bakom. När det gäller den framtida politiska organisationen (som påverkar alla partier), tycker jag, att det är angeläget med brett samförstånd. Inviten kommenterades eller bemöttes aldrig, vilket är högst beklagligt. Det återspeglar ett synsätt, där en sida bestämmer ensidigt för bägge sidor eller alla parter. Jag hade hoppats på en större ödmjukhet och tillmötesgående, efter alla dessa år och mängden politiska turer  i Vilhelmina. ”Viktiga demokratiska aspekter” förblir höljt i dunkel. Och tål verkligen att diskuteras.