Njurbälten och kulturrevolution till Landstinget

I artikeln Två mottagningar kan läggas ner (VK 2014-01-16) skrevs ”sanningen” in i våra fjällögon: ”Landstinget anser att befolkningsunderlaget är för svagt och att pengarna måste användas på ett effektivare sätt i Vilhelminas fjällvärld när hemsjukvården övergår till kommunal regi”.

Uppenbarligen finns en gräns för befolkningsnivån och den är nådd, enligt det ärevördiga landstinget som känner den kritiska massan för folknumerären. Och pengarna används uppenbarligen inte på ett tillräckligt effektivt sätt idag, i fjällvärlden, i Dikanäs och Saxnäs. Uppenbarligen måste man satt ett pris på våra huvuden och liv också. Som vore vi mätbara flyttbara ting.

Vidare. Aldrig hade väl kommuninvånare och lokalpolitiker trott att detta skulle bli följden av hemsjukvårdens kommunalisering. Men det öppnade helt klart för möjligheter. För Landstinget. Samtidigt konstateras i Vilhelmina kommun, när väl kostnader kalkylerats, att hemsjukvården inte täcktes av skatteväxlingen utan 700 000 kr måste tillföras budgeten för 2014. Tack för den passningen!

Det borde ringt klockor när första kontraktsförslagen från samverkansorganet AC konsensus presenterades. En låst skattesats och inga framtida avstämningspunkter. Att omförhandla kräver idag alla kommuners medverkan och att kostnaderna summerat överstiger 20%. Lejonparten av alla kommuner har förmodligen dimensionerat hemsjukvården efter skatteväxlingen och hur det går med patientsäkerheten blir mycket intressant att följa. Det är i kölvattnet att känna sig blåst på konfekten som förslaget om samlokalisering distriktssköterskemottagningarna i Saxnäs & Dikanäs nu dimper ner, som ytterligare en kalldusch.

Det sker i skuggan av ytterligare ett bakslag för kommunen. Man hade hoppats på att kunna köpa sjukskötersketjänster från landstinget till hemsjukvården. Men alla trevare kommunen gjort har fått nej. När jag ställer frågan till primärvårdschef Håkan Larsson, säger han att man är öppen för samverkan och samarbete. Vad ska man egentligen tro? Men Larsson leder i vart fall in mig på ännu ett spår.

Upphandlingen av ambulansverksamheten gjorde inte saken bättre, landstingsanställda ambulanssjuksköterskor kunde tidigare växelverka. Den möjligheten har försvunnit. Återigen kommer ambulanserna in som en bricka i spelet. I ett stort län, med tämligen liten befolkning och en stor glesbygd (södra Lappland), är det kanske lämpligt att landstinget tar hem ambulansverksamheten, för att just kunna styra den och använda den på mest ändamålsenliga sätt. Lägsta priset, är inte alltid lägsta priset, sett till helhet och långsiktighet.

I dagarna har ”kulturrevolutionen” lanserats av landstingsdirektör Anders Sylvan. Svensk hälso- och sjukvård har, menar han, länge präglats av hård ekonomistyrning och enögt produktionstänkande. En värdebaserad hälso- och sjukvård handlar om att skapa värde. Utfallet mäter vi i förbättrad hälsa per satsad krona. Vi har kondenserat vår värdegrund i uttrycket: ”Ständigt bättre – patienten alltid först!”. Allt enligt Sylvan. Om primärvårdsstaben implementerat, som det så vackert kan heta, värdegrunden, är en befogad frågeställning.

Hälso- och sjukvårdslagens 2 § säger att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Bland kraven märks i 2 a §, pkt 2, att vården ska vara lättillgänglig. Så även: 2 c § Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Om detta varit ledstjärnorna i samlokaliseringsprojektet måste diskuteras.

Det finns således goda skäl att i detalj granska följderna om distriktssköterskemottagningen flyttar nästan fem mil bort från Dikanäs som i upptagningsområdet har cirka 350 personer (obs, stugbesökare och turister ej inräknade, vilka upphåller sig i området stora delar av året). I runda tal handlar det idag om 1300 st besök per år.

En historisk utvikning. För inte så länge sedan man hade två sjuksköterskor i Dikanäs, varav en med barnmorskekompetens (en stor trygghet). För ett drygt decennium sedan fanns tandläkarmottagningar i både Saxnäs och Dikanäs, mobila bussar lovades vid den omdebatterade nedläggningen, men av detta såg dalgångarna intet. Att åka 21 mil med ett barn, kostar väsentligt, ger idag inte en krona i reseersättning, med en förlorad arbetsdag och skoldag som grädde på moset. Dessa samhällsekonomiska kostnader ser aldrig Landstinget och räknar aldrig heller på. Men som en läkare en gång sa, du får skylla dig själv som flyttar hit.

Samma sak med tiden befolkningen måste lägga på resor, om distriktsköterskemottagningarna samlokaliseras i Stalon. Men nu är det många äldre som varken kan eller vill köra vägen till Stalon. Eller har egen bil. Är man sjuk eller har funktionsnedsättning är det inte heller lämpligt. Det finns inte heller någon bussförbindelse mellan Stalon och Dikanäs. Det blir många fordon som kommer rulla. Här finns även en ökad negativ miljöpåverkan som Landstinget faktiskt måste beakta vid samlokalisering av mottagningarna.

Ska det då gå sjukresebilar som samordnar transporter, ska man sitta och vänta på varandra och med hur lång väntetid? Är det 11-12 patienter varje dag, så måste de alla tillresa. En eller två transporter om dagen, kanske alla fyra dagar i veckan? Både från Kittelfjäll/Klimpfjäll (71km/63km till Stalon). Kostnader för detta springer snabbt iväg (räkna med 2000 kr eller mer per transport) och kvickt får man en ny distriktsköterska för pengarna. Men då har man inte satt någon prislapp på all förlorad res- och väntetid, samt övriga reskostnader, för det blir minst 1½ timme oavsett om en pensionär eller egenföretagare gör resan (och ännu större tidsspillan om vi talar om Klimpfjäll och Kittelfjäll med omnejd).

Den naturliga samverkan med hemtjänsten/Sagagården (Dikanäs) blir inte densamma med stora avstånd. Sagagårdens äldreboende faller mellan stolarna då flertalet inte ligger under hemsjukvården samtidigt som distriktsköterskan idag är bortkopplad från sina tidigare rutinbesök. Utan närvarande sjuksköterskor minskar patientsäkerheten. Är det sedan rimligt att hemsjukvården skickar ett fordon från tätorten, tre timmars körning och 21 mil, för en (1) provtagning? Det handlar inte längre om att vältra över kostnader sinsemellan utan att kostnader får rusa.

Det finns ännu en aspekt, man har över åren minskat från fyra dagar till tre, i öppettider för distriktssköterskemottagningen, sedan årsskiftet endast två. Om arbetsbelastningen verkligen är acceptabel idag, måste Landstinget utvärdera först. Och skulle man ha mer förebyggande arbetsuppgifter, då räcker definitivt inte tiden till. Flexibiliteten i att bybor kan titta in, få hjälp om det finns en lucka, eller gå ett ärende om det är längre väntetid än förväntat, kommer försvinna. Kötid och stelhet ökar.

Bantningen från tre till två mottagningsdagar i veckan har varit en tröskelnivå att komma ner till, annars går det inte slå ihop Dikanäs och Saxnäs till fyra dagar i framtida Stalon. Anders Östblom vid primärvårdsstaben uttalar sig (VK 16/1) med matematisk skärpa, två plus två är lika med fyra, det betecknar han som ökad tillgänglighet för de som bor i området vid en samlokalisering. Östblom får nog ta ett snack med Sylvan, tycker jag. Att VLL inte heller funderat på lokaler torde bero på att det inte finns några lämpliga lokaler för ändamålet i Stalon. Men en ny mottagning kanske även den ligger på något annat konto än primärvårdens.

Den som bor och reser i dessa trakter, vet att snöfall och snödrev snabbt gör vägarna nyckfulla och riskabla (inte sällan ofarbara). Vägen Stalon-Dikanäs är dessutom i så eländigt skick att det behövs njurbälte mellan Eriksberg och Stalon. Vägen är kraftigt tjälskadad. Nej, att utsätta äldre och sjuka för långa hårdföra resor är rent bedrövligt. Att åka med en liten bebis en gång i veckan, till BVC Stalon från Dikanäs/Kittelfjäll, veckor efter nedkomsten, känns inte vettigt eller tryggt heller. Ökade risker är högst påtagliga. Mitt råd till primärvårdsstaben är en resa Stalon-Dikanäs tur och retur. Så slipper de åka till Gröna Lund det här året. Kostnaden för njurbälten kan staben säkert debitera Trafikverket för.

Jag är övertygad att dalgångare kommer undvika att åka till Stalon, med följd att kommuninvånarna riskerar hälsan i en större utsträckning, att det förebyggande hälsoarbetet försämras och/diagnoser kommer senare/för sent. Och Landstinget kan då säga, det blev inte en sådan anstormning som vi trodde, det blev mer rationellt än vi trott. Alla förlorar utom primärvården (tror de, för sjukresor är ett annat konto i VLL). Och jag tänker på de år jag bott här och redan upplevt i termer av avveckling och utflyttning, att det ligger mycket i vad n Christer Bodefors från Dikanäs säger i VK 22/1 ”de vill inte att någon ska bo kvar här uppe”. Och jag ställer frågan, hur ska vi på allvar kunna få inflyttning, få hållbar social och ekonomisk utveckling, när det enda som sker är avveckling och försämrade levnadsvillkor?

Vad som slår mig är: att Landstinget är för svagt. Det har varken tillräckligt finansiella muskler eller vilja att genomföra vad lagstiftningen och förarbetenas intentioner avser. Och är Landstinget för svagt, så kanske vi måste avveckla Landstingen. Vi håller på att utreda detta i Dikanäs. Men något stöd av socialministern och regeringen har jag inte sett hittills. När det nya kommunala utjämningssystemet nu kräver ytterligare drygt 300 miljoner kr i besparingar, i Västerbottens läns landsting, blir det nog fler ”projekt balans” än vi i länet önskar och mäktar med. Jag ber att få återkomma till Göran Hägglunds brevsvar i frågan.

Avslutningsvis tror jag att samlokaliseringsutredningen är en ren tjänstemannaprodukt. Att varken landstingsstyrelsen (eller nämnden för folkhälsa och primärvård södra Lappland) känt till detta. Men paradoxalt nog kände inte heller Margit Håkansson, utvecklingschef vid landstingsstaben, till utredningen.

Det verkar vara bristen på budgethållning i primärvården som driver på. Eller ska våga oss på att säga att primärvården är underbudgeterad med ett irrationellt besparingstryck i släptåg? Så det gäller att ansvariga utredare får alla korten på bordet, och kan prestera en fullödig konsekvensanalys, innan förslagen hamnar på politikens bord i sin tur. Det är inga beslut tagna, men det är bra att det ställs interpellationer till landstingsrådet, så vi får upp debatten till ytan och en offentlig diskussion.

Måtte vi slippa omskriva Anders Sylvans ovan nämnda devis till ”Ständigt sämre – patienten alltid sist!”

 

Vill man ge synpunkter och tankar kring samlokalisering, uppmanar jag till kontakt med:

Anders Östblom, primvårdsstaben [email protected]

Veronica Olmenius, verksamhetschef Vilhemina sjukstuga, [email protected]

Eller ring dem via landstingets växel: 090-785 00 00

 

(Ps. Jag har betraktat detta främst från Vojmådalens synvinkel, som jag känner någorlunda, alla som har erfarenheter och synpunkter kring Saxnäs och Kultsjödalen, är välkomna att kommentera. Tack på förhand! Ds.)

Slutligen, jag beklagar en väldigt lång text och utredning, men det var nödtvunget att vända ut och in på frågan! Återigen handlar det om överlevnad för fjälldalar och glesbygd.