Distriktssköterskemottagningarna Saxnäs & Dikanäs, igen…

Landstingsrådet Peter Olofsson påstår i sin blogg (30 januari) att eventuella förändringar i distriktssköterskemottagningarna i Dikanäs och Saxnäs, bygger på ordningen inom primärvården med vårdval. Men vårdval har inget att göra vilka ersättningar ett landsting beslutar ge, VLL har alla möjligheter att besluta hur pengar fördelas, till t.ex. Vilhelmina eller Dorotea, vilka är aktuella exempel.

Max Fredrikssons blogg http://blogg.vk.se/Dr_Max/2014/01/30/vardval-och-mottagningar/#comments sätter fingret på saken. Han anser att Olofssons försök, att lägga skulden på vårdvalet, är fullständigt felaktigt och anmärkningsvärt. Är ersättningen för låg kan man enkelt styra om de ekonomiska förutsättningarna. Landstinget kan styra ersättningen helt efter eget huvud. Jag instämmer helt med Fredriksson

”För att kompensera detta har Västerbottens läns landsting valt att ge tillägg i ersättningen utifrån avstånd, demografi och socioekonomi. Trots tillägget är det ändå svårt att kompensera fullt ut, inom ramen för hur systemet fungerar idag, och det ställer krav på verksamheten att hela tiden försöka se över hur de använder resurserna” skriver Peter Olofsson.

Olofsson konstruerar härmed ett parti- och blockpolitiskt utspel som dimridå och skickar samtidigt över bollen till primärvården som måste hålla budget och vända och vrida på varje sten (för det är ju alliansens fel på riksnivå). Det andra verkliga tunga partipolitiska ställningstagandet, i landstingstyrelsen i december, var att inte ge mer resurser till primärvården (vilken alliansen ändå tog ställning för). Indirekt piskar detta beslut primärvården än hårdare att just ”se över” resursanvändningen.

Det finns helt uppenbart ingen politisk vilja från S att kompensera fullt ut, tvärtom ämnar VLL spara rejält och för Doroteas del minska budget från 8 till 6 mkr över två år. När man drog in en tredje öppetdag i Saxnäs och Dikanäs gick man från totalt 6 till 4 dagar vid årskiftet. Ett par veckor senare har ingen utvärderat nedskärningen (redan utförd besparing) utan VLL utreder nu samlokalisering många mil bort, då det nu är teoretiskt genomförbart genom öppettidsreduktionen.

VLL har alltså byggt in en regleringsmekanism som inte är tillräckligt kompenserande utan skapar ett, som jag tidigare benämnt, irrationellt besparingstryck. ”Nya lösningar” innebär i det här fallet att lämna tillgänglighet och den likvärdiga hälsovård som funnits under decennier, skapande avsevärd tidspillan och resekostnad, som ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är en katastrof. Som om levnadsförutsättningarna och avstånden inte redan vore nog betungande för ett hårt prövat fjällfolk. För att inte tala om riskerna för försämrad patientsäkerhet. Men vem sätter en rättvisande prislapp på den? .

Exempel. Tio besökare per dag resa till Stalon (samåkning ger än mer kötid) summerar minst 15 timmar, i i tid nästan två arbetsdagar. Vems tid är tillåten att slösa? Resekostnader för sjukresor satte jag till 2000 kr per tur. Två per dag ger avsevärda kostnader. Både landstings- och medborgarkostnader kommer öka. Men en konsekvensanalys (även för ekonomiska parametrar) måste ha varit färdigställd (och politiskt utvärderad) då Olofsson nu hävdar att Socialdemokraterna nu tagit ställning: ”Vad det gäller den aktuella frågan om distriktsköterskemottagningarna i Vilhelmina är vår politiska uppfattning inom socialdemokratin att vi måste fördjupa samverkan med kommunen för att klara att bibehålla verksamheten”.

”…för att klara att bibehålla…”

Utan fördjupad samverkan med kommunen (som uppenbarligen sätts gisslan genom kravet) är samlokalisering till Stalon således ett faktum – för den är inte ekonomiskt hållbar (ekonomism föregår uppenbarligen kraven enligt hälso- och sjukvårdslagen). Verksamheten ges inte mer medel utan berövas redan medel, sedan årskiftet. Det finns ingen politisk vilja att stötta den nuvarande, redan beskurna, vid Dikanäs och Saxnäs distriktssköterskemottagningar.

”Vi kommer därför att se över möjligheterna till personalsamverkan med Vilhelmina kommun för att om möjligt behålla båda filialmottagningarna”, säger primärvårdschef Håkan Larsson i ett pressmeddelande.

”…för att om möjligt behålla…” Exakt samma andemening från både Olofsson och Larsson. Tack, då vet vi.

Peter Olofsson påpekar att vårdvalsmodellen inte har gynnat hälsocentraler/sjukstugor på mindre orter eller där befolkningsunderlaget är litet. Om missförhållanden finns, vill Olofsson detta till trots inte kompensera eller rättfärdiga befintliga distriktssköterskemottagningarna. Ännu en gång visas ingen vilja till jämlik vård eller solidarisk behandling av medborgare. De små människorna i utmarkerna är mindre värda, är inte lönsamma. Måttstocken Olofsson använder är en avhumaniserad industrialists, patron på länsbruket håller hårt i pungen.

I ytterligare en blogg meddelar Olofsson att han deltagit i en socialdemokratisk arbetsgrupp som nu levererat en rapport till partistyrelsen med fyra huvudpunkter för en bättre sjukvård:

• Mer resurser och tid för vård – låt proffsen vara proffs
• Jämlik och tillgänglig vård
• Personalens kompetens avgör vården kvalitet
• Forskning och samverkan för medicinska framsteg i vården

Trots målsättningarna här ovan, trots en skattehöjning om 50 öre och stärkning av budgeten med ungefär en kvarts miljard, finns ingen vilja från sittande majoritet med S i spetsen att stärka primärvården i fjällkommunerna, tvärtom skära ner. Ingen vilja synes att uttalat bibehålla, därmed prioritera, distriktsköterskemottagningarna i Saxnäs och Dikanäs. Med överhängande följd att en jämlik och tillgänglig vård inte tillgodoses i fjälldalarna.

Jag ställer frågan om Peter Olofsson är långsiktigt lönsam för vårt samhälle. Vårt samhälle som helhet. Från kust till riksgräns.

Samtidigt, landstingspolitiker från M och Kd gratulerar i dagarna tvååringen (Doroteaupporet) men bägge partier ville hålla nollan i skattehöjning inför 2014. När 360 mkr försvinner gradvis under fem år undrar nog många var dessa ska hämtas hem, samtidigt som primärvården lovas resursförstärkning. C och Fp förespråkade 25 öres höjning, vilket skulle gett närmare 122 mkr tillskott. Rättvis och jämlik vård är självklart, men vem ska finansiera kalaset, vilka verksamheter i VLL ska reduceras? Konkreta svar är synnerligen M och Kd oss skyldiga, annars hamnar de obönhörligen i träsket av förlorad trovärdighet.

Självklart ska kommuner och landsting samarbeta i så stor utsträckning det bara går. Men att samverkan ställs som krav, för bibehållna distriktssköterskemottagningar, är bara droppen som får bägaren att rinna över. Jag tycker att Vilhelmina kommun helt ska utgå från bibehållandet, sedan göra vad man kan för att hitta samförståndslösningar med VLL som gagnar bägge parter. Men det är dags för kommunen att sätta ner foten i frågan. Hemsjukvårdsnotan med minus i kassan räcker redan.

Olofsson skriver att vi behöver en regering som ger hälso- och sjukvården möjligheter att utvecklas. Mitt svar är vi behöver en landstingsledning som ger hälso- och sjukvården möjlighet att utvecklas i hela länet, även i glesbygd och fjällvärld. I dagsläget ämnar VLL/majoriteten endast köpslå med kommunerna för samverkan, annars successivt uttåg. Denna form av utpressning framvisar den mörkaste av sidor. Mitt förtroende, om nu något fanns kvar, är förbrukat för landstingsrådet.

Till sist. Det är alla dessa turer, skatthöjningar utan jämlik och patientsäker fördelning – från en blocksida, skattefrysningar och samtidigt rättvisa utlovad – från en annan blocksida, som får mig att tappa tron på partiväsendet och ett landsting som grund för hälso- och sjukvården. Vi människor, vi så kallade medborgare, i glesbygd, är brickor i ett spel vi inte vill delta i, med vår hälsa och våra liv som insats. Är därför ett förstatligande av hälso- och sjukvården en möjlig väg? Spörsmålet måste tas på största allvar och utredas.

Slutfrågorna lyder oavsett: Ställer sig hela landstingsgruppen i socialdemokraterna bakom landstingsrådet Olofssons utspel, att distriktsläkarmottagnings bibehållande villkoras av samverkan från kommunen? Handlar det endast om penningar och inte prioritering av distriktsköterskeverksamheten (värderat utifrån hälso- och sjukvårdslagen)?

Länets invånare och röstberättigade förtjänar ett tydligt svar på frågorna. Och detta NU, inte veckan före valdagen.