Cloudberrylånet – äntligen kommer miljonen hem

Äntligen dags för Vilhelmina att knyta ihop säcken efter snart fyra år. Alla stolleprov måste få ett slut så politiken kan börja på ny kula efter nästa val. The show must go on. Nya spektakulära tillväxtprojekt står på kö och säkert ett gäng ansvarsprövningar i kölvattnet att överklaga så domstolsväsendet slipper rulla tummarna. Allt för publiken, åhörarstolarna gapar på tok för tomma på fullmäktige, mer drag under galoscherna.

Minns man inte miljonlånet hösten 2010 till Cloudberry Village AB (numera konkursat där återbäringen från konkursboet räckte till räntan) och rivstarten med nyemissionsplaner till den uppskruvade hjortronutopin i Kittelfjäll, hänvisar jag följande dokument, del 2, sid. 6-14; http://www.politiskt-alternativ.se/dok/PA-KFM_20-juni-2011.pdf

På tisdag kommer Joe Labero till Vilhelmina. Han kommer visa kommunstyrelsen hur man både trollar bort och tillbaka en miljon. Det har nämligen varit för enkelt att sätta sprätt på miljoner utan att få ett vitten tillbaka. Reptricket handlar om att köpa en hyresfastighet, som varit pant för miljonlånet till Cloudberry, tillräckligt billigt för att uppleva att kommun vunnit en miljon på kuppen.

Den stora stötestenen är, hur ska någon veta värdet utan en verklig auktion och prissättning från marknaden? En dimmig lösning är värderingsinstitut, nya som gamla värderingar i akten, bilagt av ett kryddmått initierat folkprat. Folkprat verkar dock förbisett. Hus i Malgovik är relativt billiga. Att förespegla full uthyrning om ett decennium är våghalsigt. Snara reinvesteringar, rentav en miljon inom fem år. Samtidigt måste pantsättningen som en ”rabatt” vägas in – en miljon i avdrag på marknadsvärdet. Hur kommer kommunstyrelsen dit? Till den rätta köpeskillingen.

Ägaren till hyresfastigheten i Malgovik kontaktades av kommunen så snart Cloudberrys konkursbo var avslutat. Kommunstyrelsen var generöst tillmötesgående då den erbjöd en avbetalningsplan på miljonpanten. Av detta blev intet, tyvärr. Vilhelmina kommun ansökte hos kronofogdemyndigheten om utmätning, vilken beslutades 22 november 2013. En återblick (citat webblänken ovan, s.13):

”Malgoviksfastigheten värderades av Boporten mars 2011 men är inget marknadsvärde, utan snarastövervärderat där grunden utgörs av en kassaflödesanalys. Sett till Bo Södergrans byggnadstekniska inventering finns ett tämligen akut restaureringsbehov med uppskattad kostnad om cirka ½ mkr. Fastigheten köptes för 2,9 mkr och sett i ett omvärldsperspektiv, i ett 10-årsperspektiv, för Malgoviks vidkommande, då är ett realistiskt marknadsvärde kring 2-2½ mkr. Pantbrev finns på totalt 11 mkr och banken med sitt företräde har 2 mkr i sin korg.”.

Summering: Köpeskilling 2,9 mkr, få restaureringsåtgärder vidtagna sista fem åren, ett reinvesteringsbehov om ½-1 mkr, osäkerhet om vakansgrad i framtiden. Så vad borde prislappen bli. Jag tror få skulle bedöma värdet över 2 mkr, allt däröver är ett överpris. Väver man in kravet på en pantrabatt om en miljon hamnar vi på en ytterligare lägre nivå.

När kommunstyrelsen på ett extrainsatt sammanträde nu på tisdag den 11 februari skall överväga ett förvärv av hyresfastigheten i Malgovik, utifrån en uppgörelse med fastighetsägaren och Vilhelmina kommun, så har ledamöterna en del att fundera på:

• Marknadspris byggt på konkursauktion eller marknadsvärde baserat på värdering?

• Rabatt på köpeskillingen på grund av innestående pantkrav om en miljon kr.

• Om kommunstyrelsen har delegation att ta inköpsbeslut över en (1) miljon kr annars fullmäktigebeslut.

• Om investeringsbudgeten verkligen ska belastas med nya fastighetsköp när övrigt eftersatt fastighetsunderhåll kräver omfattande reinvestering.

• Med en så komplicerad bakgrundshistoria krävs ett fullmäktigebeslut då ärendet är av principiell art. Synnerligen då inköpet innebär att kommunen löser panten den själv ska infordra och på så sätt undandrar ett ansvarsutkrävande för eventuell förlorad miljon.

• Beslutsförslaget att avskriva kommunens kortfristiga fordran på 938 050 kr innebär att miljonlånsfrågan i sig är avskriven, men måste bottna i att rätt köpeskilling erläggs, ju högre överpris desto lägre återbetalning av miljonlånet. I sig svårbedömt. Liksom ansvarsfrågan.

• Ska man överhuvudtaget inlåta sig i en sådan osäker affär istället för att invänta konkurs och konkursauktion? Då vet man vad man betalar för och vad man förlorar konkret.

• Ska Vilhelmina kommun köpa en hyresfastighet att förvalta, något som VIBO AB borde vara bäst skickad att göra. Kan VIBO köpa direkt, ska man köpa direkt?

• Måste kommunen köpa i första ledet för att avskriva kommunens egen kortfristiga fordran, för att sedan sälja vidare till VIBO AB?

• Beakta att kommunen förhyr förskolelokaler för hela 334 tkr/år som är ett incitament för förvärv.

Eller är bästa väg att inte köpa hyresfastigheten alls? Ingen köpeskilling ur investeringsmedel och endast förlusten av miljonen som varit förlorad sedan länge, fast ingen någonsin vill erkänna det. För det ligger något riktigt politiskt känsligt i detta. Att erkänna misstag, lära sig av dem och gå vidare. Släppa på prestigen. För miljonlånet var en dundertabbe och total missbedömning. Att behöva köpa den pantsatta hyresfastigheten för att få tillbaka panten efter nästan fyra (4) år låter som en riktig starkeman-historia.

Sammanträdeshandlingarna till kommunstyrelsen föreslår: köp hyresfastigheterna. Med risk att miljonpanten helt eller delvis sopas under mattan, beroende på hur skickligt eller oskickligt saken hanteras. Men går kommunen verkligen vidare då? Vilhelmina måste framåt och uppåt, på tå mot framtiden. MEN, säger jag med ett varnande finger, köp den för jesu namn inte till överpris!!!

Spänningen är därför olidlig, äntligen kan denna segdragna historia få ett slut. Jag är övertygad att kommunstyrelsen kommer finna den rätta vägen ut ur miljonlånsträsket. Så att vi slipper ännu ett ansvarsutkrävande där otaliga överklagningar står för dörren. Så slipper man även debattera i stundande valkampanj, om någon bär skulden för någon miljonförlust. Men då måste kommunstyrelsen se till att vara riktigt riktigt eniga, så ingen ledamot eller något parti ska kunna kritiseras i efterhand.

Joe Labero ska lämna Vilhelmina med ett leende på läpparna på tisdag kväll. När kommunstyrelsen nu lärt sig trolla på allvar.