Förbud mot skoterförbud – maktdemonstration eller slagkraftig turismsatsning?

När man hittar en skoterförare på sitt ekipage i trädgården då blir man trött. När en skoteråkare hoppar över en vall nerpå ens gårdsplan, där ungar lekt fem minuter före, då rinner det nästan över. Då vill man ropa skoterförbud. Men det är det redan. Särskilt i tätbebyggt område på privat tomtmark. Egentligen borde man inte behöva hänvisa till terrängkörningslagen utan till respekt för människors husfrid.

Fri färdselrätt är på gott och ont. Å ena sidan en otrolig frihetskänsla, å andra sidan risker, för både förare och omgivning, för vilt och känsliga miljöer i vår natur. Utvecklingen de sista tio åren har lett till otroligt starka och snabba skotrar, lössnöåkning har blivit populärt. Men snöskotrar förvandlas snabbt till både leksaker och dödligt instrument. Värsta avarten är skoteråkare som spårar och jagar vilt, med stress och skada som följd. Att djur stressas ihjäl är dessvärre också ett förekommande faktum.

Det finns en del områden inom kommunen som har förtätningar i viltet. Områden markägare och samfälligheter emellanåt inte vill ska störas. Man funderar ibland om kommunen inte borde ha ett samlat grepp om detta. För att se till helheten och långsiktig hållbarhet. Det diskuterades på ett kommunstyrelsesammanträde den 27 mars 2013.

Att betänka: Å ena sidan med en strävan att ha likabehandling av kommunmedlemmar inom kommunen, å andra sidan mark- och samfällighetsägares rätt att bestämma över markanvändningen på sina egna områden, på sina egna villkor, då rätten finns att så göra.

Ett antal samfälligheter och jaktlag hade gemensamt begärt om skoterförbud i ett område i Klimpfjällstrakten. Vilhelminabygdens skoterorganisation (VBS) hade inget att erinra mot förslaget till förbud. Utvecklingsenheten vid kommunförvaltningen förslog bifall till förbud inom begärt område (undantaget skoterleder), med kungörelse i lokaltidning och att sökande ansvarar för information och skyltning i området. Kommunstyrelsen beslutade däremot enligt arbetsutskottets förslag, att inte inför skoterförbud på aktuellt område.

Det man som medborgare, och säkert politiker utanför styrelsen, saknar är en motivation i protokollet i många ärenden, synnerligen när man går emot remissinstanser och kommunförvaltningen själv. Men det är renodlade beslutsprotokoll och ingen får reda på bevekelsegrunderna om man inte frågar de som närvarit. Men om jag inte missminner mig var det auran av Vilhelmina som skoterturistkommun där fri färdselrätt var ledstjärnan för beslutet.

Jag tror man biter sig i svansen, desto mer buskörning och renodlade lagbrott, desto mer slår det tillbaka på sikt. För jag tror krafterna att reglera hårdare, med strängare lagstiftning, till slut vinner mark. Dessutom, kommunmedlemmar kan uppleva ett förmynderi som sprider sina ringar på vattnet, i negativ bemärkelse.

Den omfattande frihet till skoterkörning man idag ånjuter, bör man hushålla med försiktighet. Jag tycker också att mark- och samfällighetsägare, som i enighet vill begränsa skoteråkning, ska ha sin fulla rätt till detta. Synnerligen i perspektivet av Agenda 21 (som lägger tonvikt på lokalt engagemang och förankring), med social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Vilket som följd kan skapa bättre förutsättningar för en mer hållbar älgstam tillika jaktuttag.

Ärendet om skoterförbud i Klimpfjäll har återkommit till kommunstyrelsen. Kommunen uppdrogs först ha samråd med Polisen men ställningstagandet har varit detsamma. Man undrar, varför denna benhårda linje mot de sökande? Man undrar, har de sökande fått en skriftlig motivation? När de sökande nu ännu en gång vill att kommunstyrelsen ska ompröva sina tidigare beslut, förstår man att det är ytterst angeläget.

Vad vinner kommunen med tidigare ställningstagande, det är vad jag tycker kommun-styrelsens ledamöter ska fråga sig. För om och om igen, stödjer VBS skoterförbudet, likaså utvecklingsenheten. Rätten att få råda över sin mark, där mycket goda grunder finns för skoterförbud, borde kommunstyrelsen vara mer lyhörd för. I mitt tycke. Fortsättning följer.

9 kommentarer

  1. €dor @brahamsson

    Men Tommy, det är väl inte kommunen som ska hålla efter skoterförare om det begås lagbrott, är inte det polisen? Vad är du ute efter, begränsningar i allemansrätten? Jag tycker du har ett lite märkligt förfarande ibland med dina skrivelser.
    Allemansrätten är unik och den tummar jag inte på. Det är väl härligt kunna åka ut i skogen, sitta vid en älv, göra upp eld, grilla en korv och koka kaffe. Det måste vi väl ändå få ha kvar, tycker du inte det? Blanda inte ihop äpplen och päron!

  2. Tommy Streling (inläggsförfattare)

    Hej Edor,
    dina meningar du här skriver anser jag vara riktade till:
    Klimpfjälls, Storvalls och Lövbergs samfälligheter, samt Lövbergs östra och Klimpfjälls jaktlag.
    Utvecklingsenheten vid Vilhelmina kommun.
    Vilhelminabygdens skoterorganisation.
    – Ring representanterna för dessa och tala om för dem att de blandar ihop äpplen och päron. Fråga dem om de är begränsningar i allemansrätten de är ute efter.
    Det är bara kommunen som kan besluta om skoterförbud det är därför frågan ligger på kommunstyrelsens bord för tredje gången.
    Allemansrätten begränsas formellt sett inte på något som helst sätt av ett skoterförbud.

      • Tommy Streling (inläggsförfattare)

        Lagstödet för kommunen att kunna besluta om förbudsområden finns i 3 § Terrängskörningslagen och 15 § Terrängkörningsförordningen.

  3. Östen Stenlund

    Här är det brist på insikt vill jag påstå. Allemansrätten ger ingen rätt att köra skoter på andras marker. Jag frågade en jurist för Naturvårdsverket vid ett möte i Abisko och han säger; allemansrätten är ej motoriserad, vilket säger allt.
    Det råder skoterförbud överallt utom där markägaren tillåter det. Det vill säga, det är en fråga för den enskilde markägaren som kan upplåta sin mark för utomstående att köra där och ingen annan.
    Vid samtal med jurister framkom funderingar om det inte är länstyrelsens fjällbevakare som borde bevaka all skoterkörning ovan odlingsgränsen oavsett vem som äger marken. De avlönas ju av skattemedel. Jag bor i Lövberg.

  4. €dor

    Jasså varin´te vikiktigare då ske je int besvära dä. Je trodd de skull inkräkta på jeg å. Vad dem jör oppi fjälle angå me i´nt.

  5. Göran Jonzon

    Såvitt jag känner till ingår inte skoterkörning i allemansrätten.
    Terrrängkörningslagen reglerar däremot var och hur man får framföra olika fordon i terrängen.

    Jag har en del att säga om körning med högtrimmade tvåtaktare med expansionskammare (s.k. trimpipor) utan ljuddämpare (slutburk).
    Gaspådraget tycks dessutom fullständigt omöjligt att hantera på annat sätt än genom ON-OFF reglering, vilket resuterar i vansinnesvrål som nedsmutsar vår ljudmiljö och tränger igenom tegelväggar, märg och ben.
    Här uppe i Tresund har vi tydligen en grannunge som vunnit storkovan på bingolotto, då han inte verkar behöva gå i skolan eller arbeta, men ändå har pengar till att dag och natt idka milsvid ljudterror längs sjön och över skogarna.

    Jag tycker mest synd om grannarna i Västanbäck och Södra Tresund och deras husdjur som bor några kilometer närmare än jag gör. För trots att jag håller på med motorsågen i stormfällda skogen så tränger det illtjutande vrålet från trimskotern 3 km bort igenom ljudet från sågen, så det gör ont i mina öron.
    Fattar inte att detta får fortgå opåtalat och att ingen reagerar till ordningsmakten i frågan.

  6. €dor

    Skoterförbud i granskog är förbjuden och i planteringar. Om jag inte minns fel måste plantorna vuxit sig till 3 m innan man får köra över eller i ett hygge. Det förutsätter givetvis att ingen skog skadas eller småplantor. Så var det då tidigare och förmodligen samma nu. Inget förbud alltså köra igenom en markägares skog om inget skadas. Däremot om inte allemansrätten tillämpas den vi har i Sverige får man inte alls köra på andras mark utan tillåtelse, oavsett hur det ser ut. Körning på tomter och runt husknutar, samhälle och liknande är alltid förbud och kräver tillstånd. Buskörning och liknande är inget förbud på om det inte anses vara till fara för någon eller att man överstiger 70 km/h (svårt att bevisa). Vill man komma tillrätta med skoteråkning/hastigheter/motorstyrka, då ska man inte låta stora skoterorganisationer bestämma. De går ärenden åt skotertillverkarna och försäljarna. Så är den uppfattning ungefär som jag har. Det finns givetvis mycket mer att tillägga och ha synpunkter på. Leder varför det är nödvändigt, när snöskotern är avsedd för snö, inte packade leder som kommunen satsar pengar i.

    • €dor

      Ber om ursäkt, jag skrev lite fel i början av mitt förra inlägg. Jag menar inte bara granskog utan all skog.

      Så tiil ett annat problem eller hur man vill kalla det: Samerna som vi vet har inga begränsningar när det gäller färdselrätt med terrängfordon. De kan bedriva renskötsel och om det är nödvändigt på eller i skogsskiften på olika markägares mark. Däremot markägaren har ingen rättighet utnyttja renägarens mark om han så skulle behöva. Märk väl också man skiljer på same och same. Same med renar = renskötare. Same, bara en som är besläktad same. Då har vi ytterligare ett problem. Renägaren/samen får använda mark varhelst men inte inte en same utan renar. Hur många har inte sameblod i sig men har inga rättigheter som en same med renar. Problemet är ju gigantiskt om man tänker efter, för hur många är inte besläktade med ursprungssamen? Här faller detta märkliga under paragrafen diskriminering av en mindre minoritet i en större. Minoritet mot minoritet. Lagen är så urvattnad så det är inte klokt. Om vi nu inför förbud mot terrängfordon på ett visst område hindrar det givetvis inte samerna, men på markägarens mark kan de härja fritt. Visst är det konstigt?

Lämna ett svar till €dor Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.