Behöver Vilhelmina mer än ett parti?

Av , , 3 kommentarer 140

Inledning

I ett blogginlägg i VK (27/2) av kommunalrådet Åke Nilsson ställs ett antal milsvida frågor, likaså riktas flera snärjande påståenden mot undertecknad och kommunlistan Politiskt Alternativ (PA).

Sociala medier är problematiska. Skrivs inlägg från ett personligt perspektiv eller som talesperson för sitt parti? Gränserna är flytande. Jag kan svara för egna blogginlägg, men när PA utsätts för bredsidor är det partiet och alla medlemmar som beskjutits. Ska de i sin tur besvara, nere på byn, inför politiken, för något PA aldrig gjort eller tagit ställning för? Syftet och drivkrafter måste därför diskuteras. Men först en genomgång av alla inkastade påståenden.

Nilsson inledde sitt inlägg (27/2) med ”Han påstår att vi inom S vill avveckla byarna”.

Kärnan i min kritik riktades mot att lärarrationalisering och en vårdslös samlokalisering kan försämra förskola och skola, som i sin tur försämrar byns och skolans överlevnadsförmåga både på kort och lång sikt. Har jag då påstått att socialdemokraterna i Vilhelmina vill avveckla byarna? Nej, det är kommunalrådets eget påstående. Det är hur man satsar på skolorna och vilka konsekvenser det ger, som varit stötesten. Inte om (s) satsat.

Orden läggs så lätt i mun. Rykten florerar. Om vem som sagt vad. Avveckla byarna.

Vid ifrågasättandet av samlokaliseringen av förskola/skola i Latikberg, var en outtalad fråga befogad: Hur hanteras övriga byaskolor och bygdeutveckling i stort, när man hanterar Latikberg på detta vis? Finns risker? Finns något perspektiv av ”landsbygdssäkring”? Det är sedan oppositionens skyldighet att belysa brister i ärendehanteringen. Det är ett ansvar, en viktig del av politiken i en levande demokrati.

Jag har aldrig varit med om en person som kan förvränga fakta så mycket som Tommy Streling (PA)” skriver sedan Nilsson.

Det här omdömet var dock bistra nyheter. Jag måste överväga att lämna den offentliga debatten. För Vilhelmina behöver lugn och ro. Men lugn och ro på mediaytan är bara konstgjord andning till nästa meningsskiljaktighet briserer. Som ofta leds till nästa konflikt som för att skapa synbar skillnad mellan partierna. Helst så skarp att ingen vill träda in i skottlinjen. Opposition och kritik ska därvidlag bemötas resolut. Räcker inte ärendet i sig kastas brandfacklor som VOJMÅN eller STEKENJOKK in så folk ska fatta att nu har kommunen fått en motståndsrörelse på halsen. Fokus är bytt.

De vill ha skoterförbud, de är emot gruvan i Stekenjokk, de var emot överledningen av Vojmån… De är emot allt.” utbrister Åke Nilsson.

Majoritetens huvudmän har åter noggrant granskat oppositionen och ännu en gång har PA blivit sågade vid fotknölarna – PA är emot allt. Man undrar vem som egentligen ska granska vem då majoriteten beter sig som vore man i minoritet.

Är det någon som vet vad politiskt alternativ egentligen vill göra för vår framtid i Vilhelmina?” storfrågar Nilsson vidare.

När så kraftfulla frågetecken reser sig, kan jag bara anta, att allt – remissyttrande, budgetremissyttranden, interpellationer, motioner till fullmäktige, i nämnder och styrelsen väckta ärenden, övriga yttranden, förslag och idéer i en mängd politiska sammanhang och fora – antingen är medvetet glömda eller oansvarigt förbisedda genom att ingen i sittande majoritet läst en rad eller ids lyssnat. För PA har definitivt arbetat för Vilhelminas bästa på otaliga sätt. PA förespeglas vara ett vilje- och programlöst parti. Ett falsarium ånyo.

Men ett massivt ifrågasättande som bygger på ett antal sammanlänkade falska påståenden är ytterst beklagligt. Att PA är emot allt. Men ändå ett kommunalrådspåstående. Detta allt måste redas ut:

I överledningsfrågan kan PA omöjligt tagit ställning då partiet bildades ett år efter folkomröstningen, förvisso med några personer som önskat Vojmsjöns vatten flöda i nedre Vojmån, med förhoppning om snar omprövning av rådande miljöförstörande reglering och vattendom. Undertecknad ansåg då som nu, att man inte kunde gå till omröstning med en så bristfällig utredning där mängder av kunskapsluckor kvarstod. Jag röstade varken nej eller ja. Även om jag bodde i Vilhelmina. Jag tänker återkomma till förstudien, i ett blogginlägg, med utgångspunkt i min granskning ”Vattenfall och drömmar – studie av en förstudie” (2008). När nu frågan åter är väckt ur sin törnrosasömn av Åke Nilsson.

Men att PA sagt nej till överledning är ett både falskt och omöjligt påstående. Det har mig veterligen aldrig varit en fråga ens på bordet för PA. Men ändå ett kommunalrådspåstående.

Enligt Nilsson är PA emot en gruva i Stekenjokk. Har någon i PA i något beslutsfora yttrat att partiet är emot en gruva? Inte till dags datum. Däremot har vi gett hård kritik mot hur ärendet hanterats. T.ex. i yttranden kring utlysande av Stekenjokk som riksintresse för mineral. Men även hur kommunstyrelsen klubbat yttranden som, i mina ögon, snarast fungerar som en megafon åt exploatören. Denna partiskhet är inget jag kan ställa mig bakom, det är närmast skandal, men helt normalt i Vilhelminapolitiken. Även detta ska jag återkomma till i ett separat inlägg om Stekenjokk. Men att PA uttalat – är emot – är även det ett falsarium. Men ändå ett kommunalrådspåstående.

Vad gäller påståendet för skoterförbud, då låter det på kommunalrådet som om PA förespråkar generellt skoterförbud i Vilhelmina. Vad gäller det enskilda och omskrivna Klimpfjällsärendet, förordade jag, för ett år sedan, fördjupad beredning kring känsliga områden med viltförtätningar, i kommunen som helhet, i samråd med länsstyrelsen.

Inte heller i mars 2014, då frågan återkom i kommunstyrelsen om ett avgränsat skoterförbud i Klimpfjäll, ser jag några spår av förbudsyrkande från PA. Även om jag personligen anser det vara dags för en väckarklocka som ruskar om, som startskott för samrådsförfarande/dialog mellan berörda parter och intressen, för att inte undergräva möjligheter till framtida friåkning och skoterturism. Utan istället finna ömsesidiga överenskommelser och kunskapsutbyte, som skapar förutsättningar för hållbarhet i ett flertal avseenden och värnar mark- och samfällighetsägares intressen. Vilket även kan ge verktyg för att hantera allvarliga störningar av buskörning och grov vårdslöshet. Men PA har i kommunstyrelsen inte sagt ja till något enskilt förbud. Men ändå ett kommunalrådspåstående.

Vem vågar sticka ut huvudet, vare sig man tillhör ett parti eller allmänhet? Hårda ord, personomdömen och hög konfliktnivå avskräcker debatt och politiskt deltagande. Det tar kål på engagemang och kväver optimism. Ett idogt konfliktskapande odlar dessvärre även personliga konflikter. Därför benämns inte blogginlägget för lögnernas parad utan siktar på nedläggningen av sågen. Fotknölssågen. Men om nu Nilssons slutomdöme av PA är en ren lögn, vad annat kan jag skriva än lögn?

Vilhelmina behöver ett mildare politiskt klimat där debatt kan ske utan att tolkningar övergår i vantolkningar eller rena falsarier. Tillskrivelser helt uppåt väggarna kan inte stå oemotsagda. Det måste även jag själv acceptera. Det händer att man missuppfattat ordalydelser och/eller har fel information kring ett beslut. Då för man en saklig och väl underbyggd diskussion. Det brukar leda rätt.

Summering. Med grund i att PA påstås vara emot överledning av Vojmsjöns vatten, emot Stekenjokkgruva och för skoterförbud, så drar kommunalrådet slutsatsen att PA är emot allt. Sedan undrar kommunalrådet vad vill egentligen PA? Egentligen. Många falsarier staplas kring ett partis påstådda ställningstaganden (eller förespeglad frånvaro av politik och program), vilka står som grund för en absurd slutledning, där en lögn paraderar, att PA är emot allt.

Vilka drivkrafter ligger bakom dessa falsarier och ”slutledningar”? Är avsikten att skrämma bort människor från politiken i allmänhet och PA i synnerhet? Befogade frågor, men det är tragiskt med ett ”slutomdöme” som är rent kränkande mot PA och dess medlemmar. Då det misstänkliggör hela partiet, då ”de är mot allt”, underförstått även emot ”utveckling”. Att ett av motiven är att kommuninvånare ska ta avstånd till PA är uppenbart. Samt plantera illasinnade rykten. Orden ska spridas för vinden. De är emot allt. Ett kommunalråds-påstående. En lögn. Från personen på viktigaste politiska posten, ordförande i kommunstyrelsen. Är det ansvarstagande? Är det partipolitik eller partiförföljelse?

Avslutande diskussion

Utveckling kan ske på många sätt. Livskraftighet långsiktigt, hållbarhet och stabilitet, kan rentav försämras av en övertro på jakt efter tillväxt och frälsande exploatörer. För de frambringade konflikterna kvarstår ofta som cementerade surdegar, de kostar mer än åtskilligt i bitter fiendeskap, förlorad framtidstro och politisk utmattning. Både för politiker och kommuninvånare. Vojmåfrågan visade på de värsta av avarter. Rena häxjakter förekom. Men så skedde även mot PA som parti tiden före valet 2010. Istället måste en vidd av perspektiv tillåtas. Alla möjligheter tillåtas. En åsiktsmångfald och pluralism måste respekteras och tolereras, inte åthutas.

Vidare. En tydlig tendens i Vilhelminapolitikens beslutsfattande, enligt mitt förmenande, är att komplicerade ärenden inte utreds tillräckligt nogsamt och djupt. Sällan utreds olika alternativa handlingsmöjligheter. Kommunstyrelsekulturen, upplevde jag och fler med mig, sådan att tjänstemännen alltför sällan föredrar ärenden. Jag tycker också att andelen tjänstemannaförslag är påfallande låg. Men det gäller även ärenden som ledamöterna själva kan väcka eller driva på eget initiativ. 

Åke Nilsson påstår ”En sak vill de, de vill att alla ärenden ska beredas i månader och återemitteras i flera omgångar. Då blir allt bra”.

Det stämmer inte heller, men mot bakgrund av begränsade utredningsresurser och bristande insyn i beredningsarbetet (PA sitter inte i arbetsutskottet), blir följden att återremisser kan åberopas. Men det är inget självändamål, inte heller att ska ske i flera omgångar. Självklart fördröjs beslut två månader om inte beslutsdelegation ges till arbetsutskottet. Och blir det inte bra, så blir det i vart fall bättre. Hellre välgrundade beslut än ej tillräckligt underbyggda i brådrasket tagna.

Men ensidigheten, att förpassa och fördöma ett helt parti bortom marginalen, är för mig bara ett sätt att konstruera konflikt och skapa avstånd, polarisera debatten och demonisera enskilda partier, samtidigt gör man det med alla berörda partimedlemmar som alla får klä skott. Här öppnar avgrunden sig. Mellan partierna och deras representanter. Där den underförstådda motsatsförhållandet framhäver sanningsägaren, det enda rätta, det enda möjliga alternativet. Man måste till slut fråga sig, hur i hela fridens namn tror socialdemokraterna i Vilhelmina att man ska kunna samarbeta, före eller efter valet, med denna inställning? Sett till de fyra senaste åren, så vet dock oppositionen besked, sittande majoritet gör precis som man behagar.

Man måste slutligen vända på steken. Även om någon skulle säga nej till både Stekenjokkgruva och Vojmsjööverledning och ja till ett begränsat skoterförbud i Klimpfjäll, så är inget som kan tas för intäkt att denne någon är emot allt. I ett långsiktigt hållbart perspektiv, låt säga ett kvartsekel eller två, är det möjligen det enda rätta, man kan plocka fram en räcka argument att omvärdera en kortsiktig exploaterings- och frihetsdiskurs. Är det att vara emot? Vad jag här framvisar, är att man från den politiska ledningen, om och om igen, förespeglar att det bara finns en väg, en utveckling, en politisk färdplan, den rätta. Alla som inte delar synen är emot. Emot utveckling.

Så länge denna dogmatiska enögda världsföreställning råder, ser jag ingen framtid för fler än ett parti eller ett synsätt i Vilhelmina. Att Norrland och inlandskommunerna är offer i en cynisk nationell exploateringspolitik, som spelar ut sak/samfällighetsägare och/eller urfolk mot det lokala majoritetssamhället, sopas under mattan på lokal, regional och politisk riksnivå. Glesbygd och inland diskrimineras och förfördelas. Det borde vara skrattretande men är blodig allvar. Och föder en bister realpolitik bottnad i centralmaktens svek och obefintliga glesbygdspolitik. Och den som tror sig bädda för mest arbetstillfällen, om blott för ett år eller tio, är här den gode herden. Herden vinner fältslaget om valrösterna i en kortsiktigt publikfriande värld. Detta instrument används regelbundet som politisk vattendelare eller metod att skapa full enighet. En form av kollektivism som riskerar mala ner individuella rättigheter och enskilda intressen. Ställer grupp mot grupp. Där den största påstådda vinsten för ”samhället” drar längsta strået. Tillit, trygghet och helhetssyn offras så lätt för tron på guldkalven.

Jag tror på saklighet, inte på falska beskyllningar som smutsar ner ett helt parti. Men tydligen en passande angreppssätt då sakfrågor förpassas till skuggorna och ”trovärdigheten” är vad som ska debatteras och utgöra grund för valet. Man ska inte tro på vissa partier. De är emot allt. Den som är emot allt, är emot framtiden, är emot vår framtid i Vilhelmina. Vår framtid? Vid infarterna till tätorten skryter reklamskyltarna om kommunen med plats för alla. Jaså, men inte för alla partier. Inte för alla politiker eller medborgare. Dags att ta ner skylten.

Om socialdemokraterna fick höra att de är emot allt, bifogat frågan, vad vill egentligen (s) för vår framtid i Vilhelmina? Hur skulle ledning och förtroendevalda i (s) reagera? Sitta stillatigande? Jag betvivlar. Men övriga partier och medlemmar, i oppositionen, i minoritet, ska däremot tåla att bli sågade utmed fotknölarna. Precis som Åke Nilsson gjorde i inläggen på S- och VK-bloggen den 15 april 2013. Där undertecknad påklistras despotiska drag och övriga i PA som passiva nickedockor, för Tommy Streling är partiet, ingen annan än Streling tillåts debattera. Fortfarande har ingen i (s) kommenterat vad som påstods på ”vilhelminasossarnas” blogg. Om förtalet. Om dessa lögner. Kommunalrådsåsikter.

Hur ska man uppfatta socialdemokraterna som helhet, att de genom ett offentligt tigande instämmer med kommunalrådet Åke Nilsson? Jag tycker det är hög tid att vi får en saklig och uppbygglig diskussion om det politiska ledarskapet och debatten – i Vilhelmina kommun. För som nu är, lider många skada liksom politiken och kommunen som helhet. Apropå alla vackra ord om Framtidens Vilhelmina.

Varför ska jag sätta mig i samma rum som de som anser undertecknad, och partiet jag är medlem i, vara emot allt? Eller att jag är partiet och styr och ställer med järnhand. Helt vanvettiga anklagelser. Men tiger jag så samtycker jag. Emotsäger jag och kritiserar, får jag inte sällan en svidande behandling tillbaka, konflikter höjs till nya nivåer som få orkar med. Det gäller beslutsfora såväl som s.k. gruppfullmäktige och sociala medier. När ska den negativa spiralen brytas?

För mig är detta politiska klimat, denna kylslagna politiska kultur, däremot en del av en långsamt krypande bya- och kommunavvecklingen. Där två av få räddningsplankor är att flytta härifrån eller hålla sig borta från kommunpolitiken. Mitt perspektiv, märk väl. Men jag vet att jag definitivt inte är ensam. I en värld som inte ska vara tudelad, men i många fall faktiskt är det. Där ett parti står kvar i ljuset. Och andra  ska förpassas till skuggorna, för de är emot allt.

Repliker till repliker – by till by

Av , , Bli först att kommentera 67

I Åke Nilssons blogginlägg ”Återigen har han gjort det” 3 mars, avseende samlokaliseringsfrågan i Latikberg, konstaterar jag både ett antal svepande och grundlösa påståenden kring (PA), även i något så disparat som överledningsfrågan (Vojmån – en förstudie) folkomröstad 2008, Stekenjokk, skoterförbud, kommunbudget och inte minst att ”De är emot allt”. Jag dristar mig till att ta en fråga i taget. Skolfrågan och byarna till en början. Övrigt lite senare i ett första avsnitt av ”lögnernas parad”.

Istället för att diskutera frågorna, byarnas och byskolornas överlevnad, med fokus på vilken metod eller anpassning som gagnar byarna på bästa sätt, långsiktigt, faller kommunalrådet in på lögndiskursen och att (s) visst har satsat på byarna som kvitto på att allt man gör är rätt gjort. Detta kan diskuteras, vilket jag gjort.

Att inte minnas en dragning av en förvaltningsekonom med efterföljande diskussion, är dock inte mitt problem. Jag var så förvånad att jag höll på att trilla baklänges den gången. Att Åke Nilsson inte minns vad Viveka Abramsson sagt, gör mig dock inte till en lögnare. Men nu när undertecknads lögn är slagen i sten av kommunalrådet så lär väl få ställa upp i vittnesbåset.

Jag får också rekommendationer av Nilsson om vad jag bör ägna mig åt. Åt budget. Och det är precis vad Latikbergfrågan handlat om. Att med uppfyllda arbetsmiljökrav (som dock inte ger tillräckligt med platser sett till ytkrav per barn) är det ett ekonomiskt nollsummespel. (s) har utgått från en obefintlig investeringsbudget som ram och ger förvaltningen det mindre hedervärda uppdraget att stolleprovet ska gå ihop. Kommunen tjänar föga eller intet, kvalitetsbristerna pedagogiskt och arbetsmiljömässigt kvarstår. En bra förskola förstörs och verksamheter trycks ihop i skolan, negativt i på tok för många avseenden. Även om man plöjer ner 2 miljoner nu. Skulle man klubbat igenom utbildningsnämndens (UBN) arbetsutskotts förslag av den 17 februari, då vidhåller jag att man påskyndar byaavvecklingen i Latikberg genom de försämringar som byggs in i verksamheterna.

Att jag föreslog en senareläggning av samlokaliseringen över ett par år, betyder inte att jag förordar den lösningen, men vädjar till majoriteten om varsamhet i ärendet. Personligen gäller ”låt stå” under tre år så får skolans lokaler och Myltan fungera på samma förträffliga vis som hittills. Därefter en översyn. För mig en anpassningmodell i termer av rimlighet. De som vill kalla det avvecklingstänk, varsågod! Viveka Abramsson undrar i en kommentar, i kommunalrådets blogg, efter mitt inlägg, hur ska karln ha det? Ska jag då svara likvärdigt, är inte fruntimret läskunnigt? Mitt verkliga svar: Med antalet barn idag (förskola/fritids) räcker inte något alternativen till en ändamålsenlig pedagogisk verksamhet med god kvalitet. Att verksamheterna tog fram alternativ 1 var för att skolan och förskolan ”sattes under galgen”.

Tidigare besparingar på tjänster i skolan borde även setts i ett hållbarhetsperspektiv för byn, men gör man sociala konsekvensbeskrivningar? Icke, landsbygdssäkring kallar en del det. Jag anser att det bör göras i alla utredningar gällande byar och landsbygd i kommunen. Vad betyder ett eller två arbetstillfällen för byn på sikt? Väldigt mycket. Det går till och med att räkna på. Då kan man sätta även detta i relation till en långsiktig skolplan.

Men frågan ska avdramatiseras kring modet att lägga ner Dikanäs, för det handlar om bya- och fjällskolor som kostsamma gentemot givna statsbidrag. Jag kan förstå att byaskolor ifrågasätts, i det hänseendet. Namngivna eller inte. Men sammanhanget i mitt inlägg handlade också om tron, och modet, att en socialdemokratisk regering efter valet (beaktat majoritetsställning) kan vrida rodret rätt (beaktat utredningar och en friskolereform som spårat ur) och faktiskt förstatliga skolan med de riktlinjer och mål som (s) önskar och en hållbar glesbygdspolitik inbakad. Jag tror precis som lärarförbundet på en frikoppling.

Att byskolorna ska finnas kvar i överskådlig tid, som kommunalrådet skriver, låter betryggande vid en hastig anblick. Men i vilken form och med vilka förutsättningar? Man sätter byskolorna ”under galgen”, yppar ordet småbarnskola, alla darrar och tänker sistordet nedläggning, låter föräldrar och personal spåna infernaliskt, och sedan, sedan kan majoriteten åka ut och berätta, jo, ni räddade skolan och nu lovar vi bevara detta innan som efter valet. Piska och morot. Tänk om man någonsin fick se något liknande ”beredning” ske i någon verksamhet på ”plassen”.

Tillbaka så, med vilken metod eller anpassning? Satsat på vilket sätt? Utrett på vilket sätt? Hur diskuterat frågan utifrån en frånvaro av bygdeutvecklingsplan (något PA efterfrågat i varje budgetremiss, apropå vad PA vill) och beaktande och ställningstagande avseende skollagens likabehandlingskrav?

Oavsett svar, tycker jag sittande majoritet ska fundera på saken. Eftersom kommunfullmäktige (s) gett nämnder och styrelse en mycket stor frihet inom sin budgetram och att (s) närmast har kvalificerad majoritet, (s) gör som man behagar. Med närmast absolut makt. Det vet alla. Utredningsbeslut om f-5/6-9 organisation kom från UBN och var ingen förvaltningsförslag, helt klart så, men ärendet kan dyka upp när som och klubbas. Även om inga förslag lagts till dags datum. Men det är en känsla många haft, precis som när få opponerade sig vid flytten av 6:orna från Volgsjö till Hembergskolan, då uppfattade många föräldrar saken som redan beslutad. Och många runtom i kommunen har undrat och närmast förväntat sig att en ny organisation parallellt leder till att 6:orna flyttas in från byskolorna. Med farhågan, måhända obefogad, att 4-5:or följer efter kort därpå. Det här måste ventileras och diskuteras offentligt och det har jag gjort. Om majoriteten klargör, ja då det är alldeles utmärkt.

Men beslutet och förslaget som lämnade UBN:s arbetsutskott den 17 februari, med en ytterst avskalad samlokaliseringslösning i Latikberg, det var en skandal i mitt tycke. Hur kan ett sådant här förslag lämna nämnden, tillråga på allt bara dess arbetsutskott, när man varit så ytterst medveten om arbetsmiljöbristerna och ouppfyllda kvalitetskrav på ytor och pedagogisk verksamhet, det är rent obegripligt och väldigt oansvarigt. Jag undrar fortfarande, hur hanterar man egentligen en beställd inventering av skollokalerna i Latikberg, från Previa, skickar man den i papperskorgen?

När sådant här trillar igenom, så blir det tyvärr en förtroendeskada, man kan inte lita på varken beredningar eller innehåll (eller politikerna som tagit fram förslaget) det blir snarast självklart att ärenden krävs att återremitteras för fördjupad beredning. I det avseenden sinkar bara denna oprofessionalitet beslutprocessen och vilka som skapar eviga ärenden i detta vet nog majoriteten bäst själv. För vad gjorde kommunstyrelsen den 4 mars, lät ärendet bero, naturligtvis. Men förmodligen av goda skäl. Infernaliskt goda skäl.

Helvetet, en helt naturlig förklaring

Av , , 3 kommentarer 43

Äntligen har förklaringen läckt ut kring det inställda extrainsatta kommunstyrelse-sammanträdet häromsistens, då kommunen hade ett gyllene tillfälle att förvärva ytterst åtråvärda hyresfastigheter i Malgovik, ett stenkast från centralorten. Extrasammanträdet hade som bekant föregåtts av intensiva rykten att magikern Joe Labero skulle närvara och lära ut konsten att trolla bort och fram en miljon. Vad som i dagarna läckt ut är ryktet att blotta namnet på den senaste showen ”inferno” gett kalla fötter.

Här kan man bara spekulera vilt om hur tankegångarna gick, associerade man till Dantes första bok i ”den gudomliga komedin” och att Vilhelminapolitiken skulle utsättas för dylika liknelser? Eller hade någon känt en alltför brännande koppling till helvetet, vilket inferno är latin för, när man sedan tidernas begynnelse kämpat för att Vilhelmina ska bli paradiset på jorden?

Att kommunstyrelsen skulle bjudas på föreställningen ”inferno” måtte helt enkelt blivit för mycket i den pantade lånekarusellen man befann sig i. Ännu ett rykte säger att många satte kaffet i vrångstrupen när man fick höra att Laberos gästtrupp var Europas galnaste eldartister från Burnt Out Punks. Tänk en magisk och bensindränkt punkcirkus i kommunstyrelsen och vilka eldfängda beslut det kunde inspirerat till. Vilhelmina måtte gått miste om mycket genom inställandet.

Nu återstår bara det stora panttestet. Det är sällan som politiska beslut ges en så till sin spets driven efterkontroll. Var panten för miljonlånet verkligen så säker som somliga påstått? Det var ju den så infernaliskt säkra panten som fick kommunstyrelsen att svälja betet och i enighet släppa på plånboken.

Jag har sällan känt mig så grundlurad som genom inslagen ”delaktighet”. Synnerligen när Cloudberry Village konkursat. Påstår jag att jag, för uppenbarligen döva öron, utsagt återremiss och att yrkandet försvann i sorl och en märkligt rumphuggen avslutning, där det påstods vara omöjligt att återremittera utan miljonlånet skulle tas på stört, ja, då ljuger man väl som vanligt. Men formellt sett återtog jag aldrig yrkandet. Det är mycket lögner man ska stå till svars för. Jag kommer framgent skriva några blogginlägg kallade ”lögnernas parad”. Självrannsaken är en dygd inför valet i höst.

Mitt ifrågasättande av miljonlånet, och försök att ta ansvar, gjorde jag genom att direkt överklaga miljonlånet som förvaltningsrätten ogiltigförklarade. Tänk, det här överklagandet styrde jag tydligen inte heller över själv, utan styrdes att utföra av någon annan person, ja, det är kommunalrådets sanningar. Tänk att man är en trådstyrd marionett var man än befinner sig. Det låter som rena helvetet.

Pantat eller inte pantat är frågan. Förhoppningsvis får kommunmedborgarna svar innan supervalet.

Den heliga älgkon

Av , , 1 kommentar 67

mars2014 älg3 black white

En gång för länge sedan fanns en tid som vi kallar stenåldern. Vad de själva kallade sin tid på jorden har gått oss om intet. Det är okänt om det fanns kommuner och kommunalråd under denna epok. På hällristningar finns inga politiker. Frånvaron säger dock inget om dess existens. Precis som frånvaron av apor inte säger något om existensen av apberg.

Under en stor del av stenåldern var älgen det viktigaste bytesdjuret i vad man idag benämner Sápmi, samernas land. Idag säger sig nationalstater och centralmakter äga detta landområde. Det är varken köpt eller erövrat. Snarast stulet. Typiskt kungar. Envåldshärskare som skulle suttit på dårhus eller livstid om det vore idag. I fädrens spår.

Älgen var central i stenåldersmänniskans föreställningsvärld. Hornlösa älgar avbildades på hällbilder och skifferföremål. Kanske hade stenålderns människor som en gång levde och vistades i dessa områden, samma förhållande till älgen som evenkerna på den sibiriska taigan. Hos dem finns myten om den himmelska älgkon som skapare av universum och moder till allt liv på jorden.

När människan på sina förunderliga fossildrickande vidunder genomkorsar en vit fjällvärld bortom vägar, händer det så, att människan i sin jakt på sinnesstimuli hetsar vilda djur till döds. Det händer så att vrålande motorer och ljudmattor skapar sådan stress att älgkorna kastar sina kalvar, älgkor får missfall. Somliga kalvar ges inte livschans. Ekot av en vår och pånyttfödelse blir här något annat. Människans skapelse, allt annat än liv.

Det är i detta ögonblick bofasta ser en gräns passeras. De som äger marker, har del i samfälligheter, vill så värna. Stenålderskommunens förvaltare ger bifall till vidunderförbud, stigfinnarskrået instämmer. De högstes råd, en skara utvalda, finner andra råd. Ser annat i kristallkulan skymma sikten och väver dimma. En framtid i ständig rörelse. En undflyende framtid.

Någon påstod att undertecknad stenåldersmänniska vill ha förbud mot snöskotrar. Mitt svar är att jag förstår dem och respekterar dem, treenigheten ovan nämnd. Som värnar marker och vilt mot övergrepp. Mot djurplågeriet. Mot missfall och döda älgfoster. Mot helgerånet mot skaparen av universum och moder till allt liv på jorden.

Naturen har inget självbestämmande. Ingen som försvarar den. Naturen är människans verktyg men utan naturen, vår värld, är hon, människan intet. Respekten för livet, för naturen, för det vi alla är sprungna ur, känns avlägsen. Vad de, stenålderskommunens högsta råd, vilar sina argument i, vilar i det fördolda. Jag anar att man i sin maktlöshet vill råda bot på andras maktlöshet, där känslan av gränslöshet ersätter känslan av frihet. Men inte för de berörda, som här bor och verkar. Utan någon annan. Som vi inte kan kalla vår nästa. Eller djurens nästa.

Att i maktlöshetens skugga utöva makt för ett högre okänt syfte, där enskilda inte ska få råda över sina egna marker och livsbetingelser, är något som jag inte kan förstå eller respektera. Synnerligen då offret är för mig det mest föraktliga och förhatliga, de oföddas död. Nej, detta är inte mitt land. Det är ingens. Det är oss till låns. Inte bara av våra barn och barnbarn, utan också av naturens själv. Att se skillnaden mellan en regndroppe och naturens tårar, är vad som gör oss till människor.

 

ps. ett besök till Västerbottens länsmuseum rekommenderas, där nu Rock Art in Sápmi förevisas. ds.

Säkrandet av byaavvecklingen fortskrider – Latikberg nästa

Av , , 1 kommentar 106

I lördagens Folkblad (1 mars) kan man läsa att kommunalrådet Åke Nilsson anser att kostnaden inte är motiverad för att fortsätta driva både Latikberg skola och förskolan Myltan. Nilsson framkastar i VF siffran 600 000 kr för ombyggnationer av en samlokalisering, när den i handlingarna till kommunstyrelsen är 808 500 kr. Att en upphandling av den hårt beskurna kravspecifikationen (som kommer utvidgas med stor sannolikhet) kan hamna på det tredubbla eller mer, borde vara den aktuella frågan på tisdagens kommunstyrelse.

Att ordförande i utbildningsnämnden Viveka Abramsson inte intervjuas förvånar inte. Kommunalrådet tar gärna alla facknämndernas ärenden på fullmäktige. Jag erinrar mig Abramssons mening från ett gruppfullmäktige: om vi bara hade modet att lägga ner Dikanäs skola. När ”olönsamhet” för skolenheter är vid handen, handlar det bara om politiskt mod. Var samhällsansvaret ligger för hela kommunen, ligger tydligen i den politiska risken att ta ”obekväma” beslut. Samtidigt som annat, långt från kärnverksamheterna, får kosta miljoner på tätorten. I tätorten, där valdistrikten väger tungt och ofta avgör valresultatets utfall.

Att sedan socialdemokraterna backar på förstatligande av skolan, kan bara betyda att man inte tror sig kunna (eller vilja) påverka frågan i riksdagen. Och där väva in en glesbygdspolitik och kräva rättighetsaspekter i skolsystemet. Men inte. Det verkar inte motiverat att driva en sådan nationell politik. Kanske är det modet som saknas. Landsbygden ska sitta gisslan i det nationella ”solidariska” systemet – skollagens krav enligt 1 kap §§8-9 (lika tillgång till utbildning & likvärdig utbildning) – och ett ekonomiskt bakbundet kommunalt självstyre. Byaskolsavvecklingen i länet som helhet förskräcker.

Man kan fråga sig varför kostnaden för den ursprungligt tänkta ombyggnationen i Latikberg aldrig understeg 2 miljoner kronor (trots två omtag från Riksbyggen). En ombyggnation som härrörde ur ett förslag som både skolverksamheten och förskolan såg som möjligt, förslag 1 (det vänstra). Det senare, förslag 2 (det högra) kastades in från sidan av teknisk chef för att undslippa ventilationskostnader. Förslag 2 utgick överhuvudtaget aldrig från verksamhetens lokalbehov och krav. Oerhört pinsamt!

(på bilden: förslag 1 89m2 till vänster, förslag 2 73m2 till höger)

latikber mm 022 rödmark alt2

Sedan det här skitförslaget kom, har både föräldrar och personal farit illa av ovissheten och oklarheterna. Att brdriva verksamhet enligt förslag 2, anser flera kan innebära en överhängande risk för fysisk och psykisk ohälsa. Är förskolechef Ingela MacLellan medveten om detta när hon i VF understryker att lokalerna måste anpassas på rätt sätt? Förordar MacLellan förslag 2? Vore intressant att veta. Eftersom detta ”papperskorgsförslag” klubbades i utbildningsnämndens arbetsutskott den 17 februari och nu ska tas i kommunstyrelsen den 4 mars. I ärendebeskrivningen är det utbildningsnämnden och inte dess arbetsutskott som äskar medel. Kommunstyrelsen ska väl luras att tro att nämnden i sin helhet har tagit beslut, men så är icke fallet.

Att man bedrivit verksamhet med ett fåtal barn i förskoleklass har varit på nåder i Latikberg skola, då ventilationen bedöms undermålig, av miljö- och byggchefen vid MBN, och omöjligt kan tillgodose det behov som krävs för en förskoleverksamhet i lokalerna. Previa har inventerat Latikberg skola och uttalat att självdragsventilationen är obefintlig (allrum förskoleklass) och ny installation krävs i lokalerna. Previa understryker vad Arbetsmiljölagen kräver:

I de allmänna råden till Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning sägs det att för lokaler där personer vistas mer än tillfälligt kan det behövas ett uteluftsflöde på 7 liter per sekund och person vid stillasittande arbete samt ett tillägg på 0,35 liter per sekund och m2 golvarea”. AFS 2009:2, §§16-25.

Trixandet med Plan- och bygglagen (PBL) och ”ny verksamhet” hit eller dit i skollokalerna för att slippa fläktstyrd ventilation, faller dock på eget grepp då Arbetsmiljölagen ställer krav. Understrykta av Boverkets Byggregler (BBR) BFS 2011:6, kap 6:2. Går man till botten med detta, kräver än fler utrymmen av skolbyggnaden nyinstallation av ventilation. Förmodligen med kostnader kring miljonen eller mer.

I en bilaga till kommunstyrelsesammanträdet den 4 mars, framträder än fler brister bl.a.

  • I beredningsuppdraget ingick inte att tillgodose rekommendationen om 7,5 m2 yta per barn för en god inomhusmiljö. Angivna lokaler har 73,6 m2 och innebär att endast 10 barn bör vistas i lokalen. Omräknat från antalet inskrivna barn krävs en yta på 135 m2. Ungefär vad man har på förskolan Myltan idag. [Noterbart är att förskolan Regnbågen har 10m2 yta per barn, jämställd syn?]
  • Handikappanpassning samt upprättande av konsekvensbeskrivning/analys för förskolan Myltans verksamhet ingick inte i uppdraget.

Granskar man ekonomiska konsekvenser, upprättade av förvaltningschefen för utbildningsnämnden, förespeglas att samordning av personal/fritidsverksamhet ska ge 100 000 kr/år. Ytterst tveksamt då verksamheten inte ändras till sin organisation utan endast byter lokaler. Besparingar i avskrivningar om 46723 kr är ett nollsummespel. När Myltan avyttras efter förskoleflytt sker restavskrivning som belastar resultatet kommunekonomiskt lika negativt. Minskade driftskostnader är i reella termer cirka 200 tkr och inte 350 tkr. Och totala notan med ventilation och utemiljö mm, säkert över 2 miljoner kr. Är detta att utnyttja lokaler och resurser mer effektivt?

När förskolechef Ingela MacLellan i VF säger att hon inte är orolig över vad som är på gång, så gör det åtminstone mig orolig. För vad verksamheterna och utredningar tydligt markerar, verkar inte (s)-politikerna bekymra sig nämnvärt över utan man följer slaviskt valprogrammet – samordna. Annat vore väl att svika både väljare och byar. Förespeglande stora besparingar och låga investeringar. I verkligheten tvärtom. I Nästansjös samlokalisering blev notan den dubbla mot budgeterat och blickar vi mot Saxnäs är kostnaden budgeterad till 1,7 mkr. Miljonerna tickar iväg och socialdemokraterna i Vilhelmina måste tycka ett det är synnerligen välmotiverat och väl hushållet projekt. Säkra byaskolornas framtid. Går investeringskostnader om låt säga 2,5 mkr att motivera i Latikberg?

(här nedan visas förskolan Myltan med 164 m2 i bottenyta, 22m2 vindsförråd, med en mängd nödvändiga utrymmen, förråd, väldisponerad toalett, personaltoalett mm., ej att förglömma, en fantastisk vindskyddad uteplats i sydläge där alla kan sitta under tak)

latikber mm 021

Kostnaden för att driva två lokaler går inte motivera, ekar Åke Nilssons svar. Det handlar inte om att det inte går. Kommunalrådet vill inte motivera det. Vill inte försöka. Allt talar sitt tydliga språk om hur glesbygden och byarna värderas. De är inte lönsamma. De kostar för mycket. De prioriteras inte. Vad får Latikbergborna (och övriga i upptagningsområdet) för sina skattepengar? Vad är det kommunen har gjort för en levande landsbygd i denna del av kommunen? En avvecklad by på ett decenniums sikt, vad betyder det samhällsekonomiskt för Vilhelmina kommun? Ett otal förlorade invånare därtill skattebetalare. Men det syns inte i nästa eller nästnästa års budget.

Vad motiverar en flytt av förskolan när inte ens lokalerna är tillfredställande från arbetsmiljö- och kvalitetssynpunkt? Projektet är inte lönsamt på tio-tolv år. Med otillräckliga lokaler för skolan är det tveksamt om en f-6 skola kan upprätthållas. Fast majoriteten vill skruva tiden tillbaka och införa f-5 organisation när nya läroplanen, liksom lärarutbildningen, är tydligt stadieindelad f-3,4-6, som förr om åren. Och skicka eleverna på ett antal ämnen till tätorten istället för att se möjligheten att blocklägga i schemat (en tjänst har redan sparats in). Så vad händer efter en tid, förmodligen en f-3, s.k. småbarnskola. Och med för få barn, en än mer överhängande risk för nedläggning om ett antal år.

Ärendet är på inga villkor färdigt, skickar Kommunstyrelsen inte tillbaka det till Utbildningsnämnden, då tar man inte sitt ansvar, inte heller sitt övergripande tillsynsansvar enligt reglemente och kommunallag. Förutsättningar måste vara så bra att kommunen och verksamheten kan garantera barn och föräldrar en bra kvalité på förskolans pedagogiska innehåll och arbetsmiljö. Där är vi definitivt inte i dagsläget, i beslutsprocessen, i rådande förslag.

Allt detta summerar jag som en påskyndad bya- och bygdeavveckling snarare än stöd för landsbygdens och byarnas väl och ve. Jo, jag vet, det finns de som anser att kvalitet inte anses upprätthållas och att kostnaderna är för höga. Jag pekar på riksdagen och säger förstaliga skolan. Men som nu är, Vilhelmina är dess byar, bara fem stycken ”nodpunktsbyar” kvar. Och dem anser jag vi ska stötta till dess det inte är pedagogiskt försvarbart och då Skolinspektionen säger stopp. Att allt ska förläggas till plassen, är väl känt, från flera rektorers håll genom åren. Lägger inte politikerna ribban går avvecklingen därför per automatik.

Men genomgående för skolorna i Nästansjö och Latikberg, är rädslan, både från föräldrar och personal, att anpassar man sig inte nu, blir det varken f-6-skola eller småbarnsskola, utan värsta farhågan är nedläggning. I Nästansjö uppstod en febril aktivitet från föräldrar och personal som gemensamt tog fram förslag och lösningar (i egentlig mening utanför linjeorganisationens beredning). Och majoriteten pekade normerande, men det här är ju byns förslag till lösning. Ifrågasätter ni det? Så vad skulle en opposition säga utan att trampa berörda Nästansjöbor på tårna? Samma sak med Latikberg, man vill där inte på några villkor förlora skolan.

Åke Nilsson undrar i VF vad alternativet är, att skjutsa barnen ända till Vilhelmina? Alternativet är övertydligt med ”besparingar” som inte betalar sig på ett decennium. Men man måste även beakta en svag befolkningstillväxt, därför kan man mycket enkelt låta bli att göra någonting. För en tid. Ett moratorium. Låt Latikberg skola och förskolan Myltan vara intakta och ges förslagsvis tre år till. Sedan omprövar man frågan och anpassar eventuellt byggnader efter mindre behov men samma krav (och kära politiker, för hela fridens skull, utred vad verksamheterna förordar och godkänner). För det här haveriet är ingen vinst för någon. Bara en förlust för Latikberg och dess omnejds befolkning. Och då en förlust för kommunen som helhet.

Jag är den förste att anmäla kommunen och skolan till arbetsmiljöverket så snart ett beslut är fattat. Kostar det en miljon extra, så är det inte mitt ansvar. Det skulle ingått från början till slut. Att den här veritabla katastrofen släpps igenom av utbildningsnämndens arbetsutskott och förvaltningsledningen är en skandal. Men helt normalt i Vilhelmina. För det handlar inte ens om att hålla budget och spara, utan ge sig in i kontraproduktiva projekt som varken ger besparingar eller ökad kvalité i den pedagogiska omsorgen. Och inte heller säkrar byskolorna, för majoritetspolitiken har glömt att säkra framtidstron genom att till varje pris genomdriva sitt valprogram. Hujedamej!