Behöver Vilhelmina mer än ett parti?

Inledning

I ett blogginlägg i VK (27/2) av kommunalrådet Åke Nilsson ställs ett antal milsvida frågor, likaså riktas flera snärjande påståenden mot undertecknad och kommunlistan Politiskt Alternativ (PA).

Sociala medier är problematiska. Skrivs inlägg från ett personligt perspektiv eller som talesperson för sitt parti? Gränserna är flytande. Jag kan svara för egna blogginlägg, men när PA utsätts för bredsidor är det partiet och alla medlemmar som beskjutits. Ska de i sin tur besvara, nere på byn, inför politiken, för något PA aldrig gjort eller tagit ställning för? Syftet och drivkrafter måste därför diskuteras. Men först en genomgång av alla inkastade påståenden.

Nilsson inledde sitt inlägg (27/2) med ”Han påstår att vi inom S vill avveckla byarna”.

Kärnan i min kritik riktades mot att lärarrationalisering och en vårdslös samlokalisering kan försämra förskola och skola, som i sin tur försämrar byns och skolans överlevnadsförmåga både på kort och lång sikt. Har jag då påstått att socialdemokraterna i Vilhelmina vill avveckla byarna? Nej, det är kommunalrådets eget påstående. Det är hur man satsar på skolorna och vilka konsekvenser det ger, som varit stötesten. Inte om (s) satsat.

Orden läggs så lätt i mun. Rykten florerar. Om vem som sagt vad. Avveckla byarna.

Vid ifrågasättandet av samlokaliseringen av förskola/skola i Latikberg, var en outtalad fråga befogad: Hur hanteras övriga byaskolor och bygdeutveckling i stort, när man hanterar Latikberg på detta vis? Finns risker? Finns något perspektiv av ”landsbygdssäkring”? Det är sedan oppositionens skyldighet att belysa brister i ärendehanteringen. Det är ett ansvar, en viktig del av politiken i en levande demokrati.

”Jag har aldrig varit med om en person som kan förvränga fakta så mycket som Tommy Streling (PA)” skriver sedan Nilsson.

Det här omdömet var dock bistra nyheter. Jag måste överväga att lämna den offentliga debatten. För Vilhelmina behöver lugn och ro. Men lugn och ro på mediaytan är bara konstgjord andning till nästa meningsskiljaktighet briserer. Som ofta leds till nästa konflikt som för att skapa synbar skillnad mellan partierna. Helst så skarp att ingen vill träda in i skottlinjen. Opposition och kritik ska därvidlag bemötas resolut. Räcker inte ärendet i sig kastas brandfacklor som VOJMÅN eller STEKENJOKK in så folk ska fatta att nu har kommunen fått en motståndsrörelse på halsen. Fokus är bytt.

”De vill ha skoterförbud, de är emot gruvan i Stekenjokk, de var emot överledningen av Vojmån… De är emot allt.” utbrister Åke Nilsson.

Majoritetens huvudmän har åter noggrant granskat oppositionen och ännu en gång har PA blivit sågade vid fotknölarna – PA är emot allt. Man undrar vem som egentligen ska granska vem då majoriteten beter sig som vore man i minoritet.

”Är det någon som vet vad politiskt alternativ egentligen vill göra för vår framtid i Vilhelmina?” storfrågar Nilsson vidare.

När så kraftfulla frågetecken reser sig, kan jag bara anta, att allt – remissyttrande, budgetremissyttranden, interpellationer, motioner till fullmäktige, i nämnder och styrelsen väckta ärenden, övriga yttranden, förslag och idéer i en mängd politiska sammanhang och fora – antingen är medvetet glömda eller oansvarigt förbisedda genom att ingen i sittande majoritet läst en rad eller ids lyssnat. För PA har definitivt arbetat för Vilhelminas bästa på otaliga sätt. PA förespeglas vara ett vilje- och programlöst parti. Ett falsarium ånyo.

Men ett massivt ifrågasättande som bygger på ett antal sammanlänkade falska påståenden är ytterst beklagligt. Att PA är emot allt. Men ändå ett kommunalrådspåstående. Detta allt måste redas ut:

I överledningsfrågan kan PA omöjligt tagit ställning då partiet bildades ett år efter folkomröstningen, förvisso med några personer som önskat Vojmsjöns vatten flöda i nedre Vojmån, med förhoppning om snar omprövning av rådande miljöförstörande reglering och vattendom. Undertecknad ansåg då som nu, att man inte kunde gå till omröstning med en så bristfällig utredning där mängder av kunskapsluckor kvarstod. Jag röstade varken nej eller ja. Även om jag bodde i Vilhelmina. Jag tänker återkomma till förstudien, i ett blogginlägg, med utgångspunkt i min granskning ”Vattenfall och drömmar – studie av en förstudie” (2008). När nu frågan åter är väckt ur sin törnrosasömn av Åke Nilsson.

Men att PA sagt nej till överledning är ett både falskt och omöjligt påstående. Det har mig veterligen aldrig varit en fråga ens på bordet för PA. Men ändå ett kommunalrådspåstående.

Enligt Nilsson är PA emot en gruva i Stekenjokk. Har någon i PA i något beslutsfora yttrat att partiet är emot en gruva? Inte till dags datum. Däremot har vi gett hård kritik mot hur ärendet hanterats. T.ex. i yttranden kring utlysande av Stekenjokk som riksintresse för mineral. Men även hur kommunstyrelsen klubbat yttranden som, i mina ögon, snarast fungerar som en megafon åt exploatören. Denna partiskhet är inget jag kan ställa mig bakom, det är närmast skandal, men helt normalt i Vilhelminapolitiken. Även detta ska jag återkomma till i ett separat inlägg om Stekenjokk. Men att PA uttalat – är emot – är även det ett falsarium. Men ändå ett kommunalrådspåstående.

Vad gäller påståendet för skoterförbud, då låter det på kommunalrådet som om PA förespråkar generellt skoterförbud i Vilhelmina. Vad gäller det enskilda och omskrivna Klimpfjällsärendet, förordade jag, för ett år sedan, fördjupad beredning kring känsliga områden med viltförtätningar, i kommunen som helhet, i samråd med länsstyrelsen.

Inte heller i mars 2014, då frågan återkom i kommunstyrelsen om ett avgränsat skoterförbud i Klimpfjäll, ser jag några spår av förbudsyrkande från PA. Även om jag personligen anser det vara dags för en väckarklocka som ruskar om, som startskott för samrådsförfarande/dialog mellan berörda parter och intressen, för att inte undergräva möjligheter till framtida friåkning och skoterturism. Utan istället finna ömsesidiga överenskommelser och kunskapsutbyte, som skapar förutsättningar för hållbarhet i ett flertal avseenden och värnar mark- och samfällighetsägares intressen. Vilket även kan ge verktyg för att hantera allvarliga störningar av buskörning och grov vårdslöshet. Men PA har i kommunstyrelsen inte sagt ja till något enskilt förbud. Men ändå ett kommunalrådspåstående.

Vem vågar sticka ut huvudet, vare sig man tillhör ett parti eller allmänhet? Hårda ord, personomdömen och hög konfliktnivå avskräcker debatt och politiskt deltagande. Det tar kål på engagemang och kväver optimism. Ett idogt konfliktskapande odlar dessvärre även personliga konflikter. Därför benämns inte blogginlägget för lögnernas parad utan siktar på nedläggningen av sågen. Fotknölssågen. Men om nu Nilssons slutomdöme av PA är en ren lögn, vad annat kan jag skriva än lögn?

Vilhelmina behöver ett mildare politiskt klimat där debatt kan ske utan att tolkningar övergår i vantolkningar eller rena falsarier. Tillskrivelser helt uppåt väggarna kan inte stå oemotsagda. Det måste även jag själv acceptera. Det händer att man missuppfattat ordalydelser och/eller har fel information kring ett beslut. Då för man en saklig och väl underbyggd diskussion. Det brukar leda rätt.

Summering. Med grund i att PA påstås vara emot överledning av Vojmsjöns vatten, emot Stekenjokkgruva och för skoterförbud, så drar kommunalrådet slutsatsen att PA är emot allt. Sedan undrar kommunalrådet vad vill egentligen PA? Egentligen. Många falsarier staplas kring ett partis påstådda ställningstaganden (eller förespeglad frånvaro av politik och program), vilka står som grund för en absurd slutledning, där en lögn paraderar, att PA är emot allt.

Vilka drivkrafter ligger bakom dessa falsarier och ”slutledningar”? Är avsikten att skrämma bort människor från politiken i allmänhet och PA i synnerhet? Befogade frågor, men det är tragiskt med ett ”slutomdöme” som är rent kränkande mot PA och dess medlemmar. Då det misstänkliggör hela partiet, då ”de är mot allt”, underförstått även emot ”utveckling”. Att ett av motiven är att kommuninvånare ska ta avstånd till PA är uppenbart. Samt plantera illasinnade rykten. Orden ska spridas för vinden. De är emot allt. Ett kommunalråds-påstående. En lögn. Från personen på viktigaste politiska posten, ordförande i kommunstyrelsen. Är det ansvarstagande? Är det partipolitik eller partiförföljelse?

Avslutande diskussion

Utveckling kan ske på många sätt. Livskraftighet långsiktigt, hållbarhet och stabilitet, kan rentav försämras av en övertro på jakt efter tillväxt och frälsande exploatörer. För de frambringade konflikterna kvarstår ofta som cementerade surdegar, de kostar mer än åtskilligt i bitter fiendeskap, förlorad framtidstro och politisk utmattning. Både för politiker och kommuninvånare. Vojmåfrågan visade på de värsta av avarter. Rena häxjakter förekom. Men så skedde även mot PA som parti tiden före valet 2010. Istället måste en vidd av perspektiv tillåtas. Alla möjligheter tillåtas. En åsiktsmångfald och pluralism måste respekteras och tolereras, inte åthutas.

Vidare. En tydlig tendens i Vilhelminapolitikens beslutsfattande, enligt mitt förmenande, är att komplicerade ärenden inte utreds tillräckligt nogsamt och djupt. Sällan utreds olika alternativa handlingsmöjligheter. Kommunstyrelsekulturen, upplevde jag och fler med mig, sådan att tjänstemännen alltför sällan föredrar ärenden. Jag tycker också att andelen tjänstemannaförslag är påfallande låg. Men det gäller även ärenden som ledamöterna själva kan väcka eller driva på eget initiativ. 

Åke Nilsson påstår ”En sak vill de, de vill att alla ärenden ska beredas i månader och återemitteras i flera omgångar. Då blir allt bra”.

Det stämmer inte heller, men mot bakgrund av begränsade utredningsresurser och bristande insyn i beredningsarbetet (PA sitter inte i arbetsutskottet), blir följden att återremisser kan åberopas. Men det är inget självändamål, inte heller att ska ske i flera omgångar. Självklart fördröjs beslut två månader om inte beslutsdelegation ges till arbetsutskottet. Och blir det inte bra, så blir det i vart fall bättre. Hellre välgrundade beslut än ej tillräckligt underbyggda i brådrasket tagna.

Men ensidigheten, att förpassa och fördöma ett helt parti bortom marginalen, är för mig bara ett sätt att konstruera konflikt och skapa avstånd, polarisera debatten och demonisera enskilda partier, samtidigt gör man det med alla berörda partimedlemmar som alla får klä skott. Här öppnar avgrunden sig. Mellan partierna och deras representanter. Där den underförstådda motsatsförhållandet framhäver sanningsägaren, det enda rätta, det enda möjliga alternativet. Man måste till slut fråga sig, hur i hela fridens namn tror socialdemokraterna i Vilhelmina att man ska kunna samarbeta, före eller efter valet, med denna inställning? Sett till de fyra senaste åren, så vet dock oppositionen besked, sittande majoritet gör precis som man behagar.

Man måste slutligen vända på steken. Även om någon skulle säga nej till både Stekenjokkgruva och Vojmsjööverledning och ja till ett begränsat skoterförbud i Klimpfjäll, så är inget som kan tas för intäkt att denne någon är emot allt. I ett långsiktigt hållbart perspektiv, låt säga ett kvartsekel eller två, är det möjligen det enda rätta, man kan plocka fram en räcka argument att omvärdera en kortsiktig exploaterings- och frihetsdiskurs. Är det att vara emot? Vad jag här framvisar, är att man från den politiska ledningen, om och om igen, förespeglar att det bara finns en väg, en utveckling, en politisk färdplan, den rätta. Alla som inte delar synen är emot. Emot utveckling.

Så länge denna dogmatiska enögda världsföreställning råder, ser jag ingen framtid för fler än ett parti eller ett synsätt i Vilhelmina. Att Norrland och inlandskommunerna är offer i en cynisk nationell exploateringspolitik, som spelar ut sak/samfällighetsägare och/eller urfolk mot det lokala majoritetssamhället, sopas under mattan på lokal, regional och politisk riksnivå. Glesbygd och inland diskrimineras och förfördelas. Det borde vara skrattretande men är blodig allvar. Och föder en bister realpolitik bottnad i centralmaktens svek och obefintliga glesbygdspolitik. Och den som tror sig bädda för mest arbetstillfällen, om blott för ett år eller tio, är här den gode herden. Herden vinner fältslaget om valrösterna i en kortsiktigt publikfriande värld. Detta instrument används regelbundet som politisk vattendelare eller metod att skapa full enighet. En form av kollektivism som riskerar mala ner individuella rättigheter och enskilda intressen. Ställer grupp mot grupp. Där den största påstådda vinsten för ”samhället” drar längsta strået. Tillit, trygghet och helhetssyn offras så lätt för tron på guldkalven.

Jag tror på saklighet, inte på falska beskyllningar som smutsar ner ett helt parti. Men tydligen en passande angreppssätt då sakfrågor förpassas till skuggorna och ”trovärdigheten” är vad som ska debatteras och utgöra grund för valet. Man ska inte tro på vissa partier. De är emot allt. Den som är emot allt, är emot framtiden, är emot vår framtid i Vilhelmina. Vår framtid? Vid infarterna till tätorten skryter reklamskyltarna om kommunen med plats för alla. Jaså, men inte för alla partier. Inte för alla politiker eller medborgare. Dags att ta ner skylten.

Om socialdemokraterna fick höra att de är emot allt, bifogat frågan, vad vill egentligen (s) för vår framtid i Vilhelmina? Hur skulle ledning och förtroendevalda i (s) reagera? Sitta stillatigande? Jag betvivlar. Men övriga partier och medlemmar, i oppositionen, i minoritet, ska däremot tåla att bli sågade utmed fotknölarna. Precis som Åke Nilsson gjorde i inläggen på S- och VK-bloggen den 15 april 2013. Där undertecknad påklistras despotiska drag och övriga i PA som passiva nickedockor, för Tommy Streling är partiet, ingen annan än Streling tillåts debattera. Fortfarande har ingen i (s) kommenterat vad som påstods på ”vilhelminasossarnas” blogg. Om förtalet. Om dessa lögner. Kommunalrådsåsikter.

Hur ska man uppfatta socialdemokraterna som helhet, att de genom ett offentligt tigande instämmer med kommunalrådet Åke Nilsson? Jag tycker det är hög tid att vi får en saklig och uppbygglig diskussion om det politiska ledarskapet och debatten – i Vilhelmina kommun. För som nu är, lider många skada liksom politiken och kommunen som helhet. Apropå alla vackra ord om Framtidens Vilhelmina.

Varför ska jag sätta mig i samma rum som de som anser undertecknad, och partiet jag är medlem i, vara emot allt? Eller att jag är partiet och styr och ställer med järnhand. Helt vanvettiga anklagelser. Men tiger jag så samtycker jag. Emotsäger jag och kritiserar, får jag inte sällan en svidande behandling tillbaka, konflikter höjs till nya nivåer som få orkar med. Det gäller beslutsfora såväl som s.k. gruppfullmäktige och sociala medier. När ska den negativa spiralen brytas?

För mig är detta politiska klimat, denna kylslagna politiska kultur, däremot en del av en långsamt krypande bya- och kommunavvecklingen. Där två av få räddningsplankor är att flytta härifrån eller hålla sig borta från kommunpolitiken. Mitt perspektiv, märk väl. Men jag vet att jag definitivt inte är ensam. I en värld som inte ska vara tudelad, men i många fall faktiskt är det. Där ett parti står kvar i ljuset. Och andra  ska förpassas till skuggorna, för de är emot allt.