Demokratiutveckling som valfråga?

En gång, för en hel del år sedan, presenterades en nådig lunta, den statliga offentliga ”Demokratiutredningen” som slutade på över hyllmetern med en räcka av publikationer. Vad föll senare ut ur detta? Ibland saknar jag medborgarförslag, som möjlighet, även till riksdagen. Visst skulle det bli tonvis med förslag, men varför inte? Visst är det högt och lågt, guldkorn såväl som bottennapp, i förslagen till kommuner och landsting, men tanken och möjligheten fördjupar demokratin, folkstyret. Skapar delaktighet, påverkan, med verklig medverkan. Men direktdemokratiska möjligheter och folkomröstningar håller som regel politikerna på behörigt avstånd. Något som borde diskuteras mer, men med en utvecklad samtalsdemokratisk modell kan man också nå långt.

En utredning som damp ner härförleden var ”Vital demokrati” som snarast tog sikte på anpassningar (möjligheten till väsentligt mindre kommunfullmäktige) och distansbeslutsfattande, till exempel. Men konkreta förslag för medborgarnas vidkommande, lös med sin frånvaro. Siktet var inställt på en vital demokrati, utifrån förhoppningen om mer vitala partier. I skuggan av avhopp, svårigheter till rekrytering av medlemmar och förtroendevalda till politiken, brännande medial granskning och sociala medier som drevar hårt, titt som tätt. Begreppet ”vital” kanske borde ersatts med ”effektiv” för att göra utredningen mer rättvisa.

Vilhelmina kommun tillsatte i god tid en förtroendemannautredning, för att utarbeta förslag till nästa mandatperiods politiska organisation och regelverk, och förra gången vill inget partiblock ens nagga på 35 ledamöter i fullmäktige, den här gången valde socialdemokraterna att resolut minska till 27. I slutklämmen var oppositionen samlad, man förordade 31, en smärre minskning med försiktighet. Ingen kompromiss kom till stånd trots inviter från oppositionsföreträdare, där 29 kunde varit en medelväg. Icke. En bred bas politiker för ett stort antal uppdrag, större representativitet – geografiskt och partimässigt (för tröskeln höjs till 4%), mindre känslighet för avhopp,bättre generationsväxling och bibehållande av den politiska kompetensen och erfarenheten, är några argument för att inte skära så våldsamt, vilket nu gjordes.

I förtroendemannautredningen i Vilhelmina har kommunlistan Politiskt Alternativ (PA) föreslagit en rad förbättringar, enligt vårt sett att se saken. PA fortsatte sedan linjen i kommunstyrelsen och fullmäktige. Alltifrån att ha mer vettig framförhållning för kallelse till sammanträde (sex dagar istället för knappa fyra som definitivt inte räcker för fördjupning och förankring), till att ge ett stöd till gruppledarna i fullmäktige, vilka inte sitter som ordförande (eller vice) i nämnd/styrelse.

Möjligheten till närvarorätt, dock endast för partiernas gruppledare, i styrelse och nämnder (vilket kommunalråd och en oppositionsföreträdare har) föll tyvärr inte i god jord. Jag tror dock inte det skulle bli ett fasligt springande och ”öppet hus”, vilket vissa belackare påskiner. Utan en verklig insynsmöjlighet, när behov finns. Att en mängd kommuner har öppna nämnd- och kommunstyrelsemöten, verkar gått många förbi helt. PA har understrykt vikten av försök med öppna sammanträden och förtroendemannautredningens slutrapport nämner det. Men i fullmäktige föll det bort, det krävs tillägg i reglementen för att införa möjligheten. En gång om året borde kommunstyrelsen ha öppet sammanträde med ”öppet hus” för kommuninvånarna. PA har även förslagit att allmänhetens frågestund även skall ges utrymme vid fullmäktigesammanträdet då budgeten tas. Inte bara när årsredovisningen sker. För att kommunmedborgarna just ska kunna ställa framåtsyftande frågor och få en diskussion kring kommunens framtida verksamheter och utveckling.

PA släpade dock inte fram ”bandningsfrågan” igen (vilket blev aktuellt efter trätan kring vad som sagts och inte sagts då Vilhelmina kommun beslöt att låna ut 1 miljon kr till Cloudberry Village AB), att spela in tex. kommunstyrelsesammanträden, men jag kan fortfarande tycka att det borde vara ett stöd för protokollskrivningen, när det faktiskt återkommande sker felaktigheter, vem som yttrat sig, eller yrkat, eller reserverat sig. ”Beslutsprotokollen” är f.ö. ofta helt intetsägande, det går inte utläsa ett jota om vad som yttrats eller hur diskussionerna gått. Här kan en hel del göras och förbättras, för allas intresse. Att inte kallelser och beslutsunderlag finns tillgängliga på kommunens hemsida, är en brist PA påtalat men inte fått gehör för. Emellanåt har inte ens en dagordning med ärendelista funnits presenterad: Hur ska en medborgare ha en chans att ens veta om vilka ärenden som kommer eller följa en beslutsprocess? När besluten väl är tagna är det ytterst svårt att påverka eller skapa debatt/opinion. Här kommer PA fortsätta tjata till dess ordningen är återställd.

Något annat som vi jobbat på är tillgänglighet av protokoll/minnesanteckningar från 3- och 8-kommunsamarbetet, men även att ärenden/frågor i dessa fora, i en betydligt större utsträckning borde lyftas formellt i kommunstyrelsen. Precis som en hel del frågor och ärenden som tas i Region Västerbotten. En del kanske lyfter på ögonbrynen, men bara en sådan sak att kommunstyrelsens ledamöter och ersättare ska få kunna ta del digitalt av protokollen från arbetsutskottets (kommunstyrelsen) sammanträden, har inte varit en självklarhet, men något PA poängterat och arbetat för under lång tid.

I valtider annonseras det om politikerkaféer och valmöten, där partierna/politikerna vill lyssna och höra väljarnas åsikter. Det är självklart att möten kan och ska äga rum, men någonstans tycker jag och har tyckt, att både kommunförvaltning och politiker (med alla partier representerade borde träffa medborgare betydligt mer regelbundet, ute i byarna och på tätorten). Men att i valupploppet ställa frågorna, vad vill ni medborgare, är egentligen ett misslyckande. Vid den här punkten borde alla partier ha god kännedom om vad kommuninvånare, företag, glesbygd, byar och tätort, på ett övergripande plan har för synpunkter, visioner och önskemål. Och att utifrån detta, kan partier och politiken ges ett gott stöd i att sovra och prioritera i sina egna partiprogram. Känns helt befängt att låt säga 7 partier enskilt ska åka ut och lyssna av samma platser och väljare. Större uppslutning och deltagande vid ett stormöte/byamöte, ger bättre representativitet och fler förslag som alla kan ta del av eller utveckla.

PA har även föreslagit både kulturdialog (som kan innefatta allt, inkluderat agenda 21, med ekonomiskt, ekologisk och social hållbar utveckling i fokus) och ”framtidskonferens”, i Vilhelmina såväl som 8-kommunsamarbetet. PA har velat hitta former för att bygdeföreningar kan bilda kommunbygderåd där de lokala partierna kan bjudas in för dialogmöte. Tyvärr har responsen varit ytterst begränsad.

PA har talat sig varma och återkommande lagt förslag kring demokratidagar/ungdomskonvent för högstadium och gymnasium men av detta har inte sett ett vitten. Helt obegripligt. Hur många andra kommuner gör inte detta en eller två gånger per år? Där förvaltning och politiker finns med på ett hörn, för att lyssna in, diskutera och besvara frågor. För det handlar om att möta våra ungdomar, vår framtid. Ungdomsråd i all ära, men det är möjligen ett komplement och utan större delaktighet (en handfull) så blir det inte representativt. Det är i skolan demokratin börjar.

PA har återkommande, under varje år, även i budgetremissen, lagt ett stort antal förslag till demokratiutveckling och -fördjupning, där fokus har varit riktat mot medborgaren och kommunmedlemmarna. Men gensvaret från sittande majoritet har varit svalt. Och märk väl, det är inskrivet i kommunstyrelsens reglemente, att man ska arbeta med demokratiutveckling.

Det blev därför en stor besvikelse när socialdemokraterna bjöd in till Visionsmöte för Vilhelmina, i slutet av 2013. Förslag skulle tas fram och utlovades genomföras under 2014. Med tanke på det långvarigt kylslagna politiska klimatet, kände sig nog ytterst få i oppositionen (eller anhängare) manade att gå på S-arrangemanget och lämna sina bästa förslag till S. Hade arrangemanget varit samfällt, över alla partigränser, och med delaktighet från kommunförvaltningen, kunde resultatet blivit betydligt annorlunda. Något med verkligt djup, bredd och förankring, där alla är med, alla ges chansen till delaktighet, för kommunens bästa, utan att känna en särskild koppling till ett enskilt parti. Det hade varit befriande. Och behövligt.

Att man från S utlovar genomförande, för de fem bästa förslagen, kan på ett vis även upplevas om man närmast föregår den kommunala beslutsprocessen. I kommunstyrelsen togs frågorna upp som vore Visionsarbetet något från ett allmänt håll utan enskild partistämpel. Arbetsgrupper från alla partier tillsattes sedan i kommunstyrelsen. För att förverkliga och arbeta med socialdemokraternas visionsmötesmål. Sällan har jag upplevt att någon liknar en enpartistat så till den milda grad.

När alla visionsprojekten handlade om tätorten, där så mycket annat tillförs, då blir det en märklig slagsida. Då lands- och glesbygd åter sätts i skugga. Då finansieringen av projekten till lejonparten förmodligen finansieras från så kallade bygdemedel. Då vi vet att snedfördelningen, med tonvikt på tätorten, istället för landsbygden, inte rätas upp utan ger ännu mer slagsida. Det är ett av skälet till det behövs en rejäl genomlysning av användning av bygdemedel, vilka kommunen beslutar om genom delegation från länsstyrelsen. Och att politiken och alla partier bör ta uppgiften om en mer rättvisande fördelning på största allvar. Med rentav en vision och/eller policydokument på pränt, som alla partier är delaktiga att ta fram. För att hela kommunen ska leva och utvecklas.

Det finns mycket att orda om, kring demokratiutveckling och möjligheterna i Vilhelmina. Finns frågor ställ dem. Kring vad vi gjort och inte gjort i PA. Och hur du ser på Vilhelmina, demokratin och utveckling. Finns något du vill diskutera, skriv en kommentar eller skicka ett mejl till [email protected].