Psykiatrihus på hövvet – lazarettet i diket

Ett splittrat landstingsfullmäktige tog i november beslutet att riva de gamla lasarettsbyggnaderna från 1907 och 1921, vilka ska ge plats åt en ny psykiatribyggnad. Undertecknad har tidigare berört vald placering och nybyggnationslösningen i blogginlägget ”nu ska hela rasket rivas – lazarettet i himlen in”. Som en virvel i höstrusket följde helikopterturen ”Ängelns flykt”, om hur nära helvetet himlen kan vara. Men det finns åtskilligt mer att tillföra debatten för att syna rivningsplanerna.

Häromdagen (31/1) kom ytterligare en läsvärd debattartikel i VK, författad av Fredrik Elgh, verksam som överläkare/professor vid Norrlands universitetssjukhus, som gav fler perspektiv på möjligheterna med att rädda de äldre lasarettsbyggnaderna och utreda en alternativ placering till psykiatrihus. http://www.vk.se/1371137/fortsatt-anvanda-gamla-lasarettsbyggnaden-till-kvalificerad-vardforskning

Inlägget i VK 2013-11-19, skrivet av Anne Hammarström, verksam som professor vid Umeå Universitet, äger fortfarande sin fulla giltighet. http://www.vk.se/1038082/daliga-skal-for-att-riva-det-unika-gamla-lasarettet

För en visuell sommaråterblick på lasarettet: vy sjukhusparken umeå nus

När jag tittar tillbaka på några reportage med fokus på ett antal landsting i Sverige, som lagt miljarder på nya centraliserande psykiatrihus, så krävs en omfattande text för en nyanserad sammanfattning. Kanske så en vacker dag. Men artikeln ”Är detta framtidens psykiatri?” av Ulises Penayo, överläkare psykosmottagningen i Uppsala, länkar jag till i vart fall: http://www.unt.se/asikt/debatt/ar-detta-framtidens-psykiatri-2565956.aspx Det handlar väldigt mycket om förhållningssättet, var öppenvården faktiskt förläggs, med möjlig närhet till primärvård, och miljön i sig. Ett intressant tankvärt patient- och demokratiperspektiv, framvisar denne Penayo. I en annan artikel i UNT kompletteras bilden http://www.unt.se/uppland/uppsala/psykiatrins-hus-far-hard-kritik-av-patienter-2417702.aspx

Patientperspektiv och anhörig/patient/brukarföreningar kan uppenbart hamna i skymundan i projekteringsprocessen (ingen konkret redovisning av samråd presenteras f.ö. i förstudien av VLL/White), vilket debattartikeln ”Repressivt tänkande präglar Lunds nya psykiatrihus” belyste i Lundafallet. Tyvärr ej längre länkbar till Ny Medicin el Dagens medicin, men Mikaela Javelin har skrivit många intressanta inlägg på temat i sin blogg, där även Åsa Moberg medverkar som skribent.

När rivningsplanerna offentliggjordes, genom inriktningsbeslutet från landstingsstyrelsen, vilket centern och vänstern reserverade sig mot, började jag själv fundera på nya lösningar. På en höft räknades ytbehov ut, kulvertsystem och möjliga anslutningar granskades. Utmaningen låg i att finna en lösning som inte behövde riva en endaste byggnad, vilket minskar kostnader och rent praktiskt gör byggnation och överflyttning från befintlig psykiatriverksamhet enkel. Någonstans i sydöstra hörnet av NUS satte jag ner blyertspennan och började skissa. Undertecknad är varken arkitekt eller byggnadsingenjör, men amatörmontaget nedan tycker jag påvisar att det går att finna utredningsalternativ, om en politisk vilja finns.

Montaget bygger på en flygfotobild tagen av Lars Bygdemark, copyright

En del kanske tycker att jag sitter och gnäller i efterhand, men jag skickade fotomontaget och ett brev, till ett antal gruppledare i Landstinget som kanske lutande mot en återremiss i landstingsfullmäktige. I dag kan jag konstatera att alla partier borde fått del av det skissartade förslaget och ett bifogat brev. Inte för att mitt förslag är vinnande, eller byggklart på något vis, utan för att alternativ kan utredas. Men rivningsbeslutet togs, det blev inte någon minoritetsåterremiss. Nu står ödet att finna i Umeå kommuns byggnadsnämnd som ska överväga beslutet att godkänna landstingets rivningsansökan. Någonstans bör man beakta de kulturhistoriska omistliga värdena och om möjligt peka på möjligheterna till alternativ, innan klockan klämtar.

För att protestera mot rivningen, skriv gärna under på http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=9405

För den som är intresserad, följer brevet här nedan, aningen nedkortat, med en bilaga av några idéer och reflektioner, samt längst ner en skiss på detaljplansvy från ovan.

Klart slut.

————————————————————-

Hej!

Jag är en dem som följt utrednings- och beslutsprocessen av ett nytt psykiatrihus på NUS-området. Som utomstående betraktare, tror jag att ingången, och politiken som beställare av en förstudie, kunde sett annorlunda ut om den kulturhistoriska inventeringen funnit på plats från första början. Med en ingång som efterfrågat fler konkreta alternativ och inte bara ett förslag, som nu presenterats av VLL/White Arkitekter AB. Den östra delen har förutsättningar, men även den möjligen obeaktade sydöstra. Jag har läst inventeringen av Vbm och delar åsikten om det höga bevarandevärdet.

Jag önskar innerligt att landstingsfullmäktige gjorde ett sista omtag, en återremiss (om ett antal partier samlar sig för en minoritetsåterremiss, med hela oppositionen ger man det tyngd, då är det väl rentav en majoritetsåterremiss, som kanske till och med S och Mp kan acceptera), för att gå till botten med alla alternativ och gå till beslut på fullständigt sonderade grunder. Jag tror processen i Umeå byggnadsnämnd och förmodade överklagningsturer då skulle minimeras och i tid sett rentav korta processen, även om behovet av nytt psykiatrihus är skriande.

Men utan flera realistiska alternativ verkar stora delar av i landstingspolitiken gå på defensiven (å ena sidan har förstudien begränsat detta, genom att endast lägga fram ett  (1) förslag, ”urvalet” beskärs på så vis per automatik). Förmodligen är det bara ett realistiskt och mindre kostsamt projekt, enda vägen för ett verkligt omtag, att i grunden ändra spåret och bädda för en räddning av gamla lasarettet. Sista halmstrået så.

Eftersom jag vistats på Gluntens väg har jag ett antal gånger vandrat förbi de östra/sydöstra delarna av sjukhusområdet. Alternativen är fler än vad som förespeglats i tomtutredningen av förstudien. Därför sänder jag Klintvägenalternativet, som ingen verkat diskuterat, i vart fall inte i offentlig debatt.

Ansvariga på fastighetsavdelningen kan beakta saken och åtminstone ge en vink om det är praktiskt genomförbart. Oavsett borde man snarast undersöka om tex. kulvert (nivå -1) är möjlig att ansluta vid Geriatrikens slutpunkt (se karta förstudien).

Något jag f.ö. upplevde frånvarande i VLL/Whites rapport, var patientperspektivet. Brukar- och patientföreningar verkar inte gett sitt perspektiv av kolossen som ska ersätta gamla lasarettet. Kanske har jag i min bilaga, en handfull tankar som leder vidare. Brutalism (lite överdrivet måhända) vägt mot andra luftigare och smäckrare lösningar, är värt att beakta. Innergårdarna och insynen rakt igenom, är rent hemsk, för personal och i synnerhet patienter – i Whites förslag. Förespeglade träd tar ett halvt liv att växa upp om de inte flyttas dit, men då förmörkar de och täpper till ljusinsläppet. Det finns mycket att säga om det som mest liknar en kontorsbyggnad.

Man kan utveckla modellen vid Klintvägen, göra fler skisser, eller göra ytterligare förslag på byggnader rakt öster om nuvarande psykiatri, tillbyggnad eller fristående. Har känt att i ett offentligt, omfattande och viktigt kulturhistoriskt ärende, så kanske en arkitekttävling hade varit mest spännande – förutsatt att en tomtutredning även ger alla olika alternativa placeringar. För att verkligen beakta alla möjligheter och uttömma dem, innan ”man” går till verket, i det bedrövliga, att riva gamla lasarettet, en del av en omistlig kultur- och samhällshistoria.

Med vänlig hälsning

Tommy Streling

Bilaga: Fakta och reflektioner kring förslag Klintvägen

– ett förslag som synliggör psykiatrin med ett tydlig mjukt rundat drag

Ett mer organiskt utförande där fasad är mer uppbruten och har en tydlig trästruktur. Jämförelse med arkitekthögskolan/bildmuseet. Ej våningshöga fönster förutom i ”atrium”. Ytor är ungefärliga med vad Whites förslag tillskapar. Ytberäkning bör ske mer exakt för avstämning mot behov.

Byggnaden har utgått från ett aningen försänkt bottenplan (BV) som i stora delar fungerar som parkeringsyta, men också kan innehålla kontor, förråd, mm. Frostad glasning på BV (mot områden som behöver insynskydd, i övrigt klarglas) ger dagljus in i parkering och skapar en mindre instängd känsla för anställda såväl som besökare och patienter.

Arrangemanget med BV skapar en golvhöjdsnivå på första våningen (plan 1) om cirka två meter. Fönsternivå cirka 3 meter ovan mark, alla kontor, mottagningar och avdelningar slipper insyn från marknivå. Källarplan (K) är tänkt att ansluta till kulvertsystem vid Geriatriken. Två parkeringsdäck (BV och K) skapar betydligt bättre funktion än Whiteförslaget där bristerna är mycket påtagliga.

• Plan 3 och 4 är i stort befriade från insyn. Ett eventuellt plan 5 ligger en våning över omgivande byggnader – har ingen insyn alls. Antas tillåtet även om det ligger i inflygningsområde för ambulans-helikopter. Med en våning 5 kan ev. byggnaden göras smalare och utomhusytor breddas och avstånd till bostadsområde åt syd ökas (streckad linje i hus detaljplansritning). Dock minst 25 meter i befintligt utförande mellan byggnader på ”tätaste” läge. Mot köksvägen, ökar avståndet till 45-50 m
• Gavlar kan göras atriumlikt med helvägg i glas och panoramautsikt. Gavel mot väst är förlagd så att gavel från Geriatriken inte möts i direkt siktlinje (svår avvägning då avstånd mot bostadshus i syd minskar). Glasgårdarna i byggnaden bryter upp och lättar strukturen. Kan göras valfritt i etager eller som helt öppna (en t.ex som ett växthusliknande där både träd och växter skapar en stor grön oas året tunt. Obs, från västra gavel är det endast 50 meter till sjukhusparken, dvs omedelbar närhet.
• Tack vara långsträcktheten i byggnaden har inga kontor, mottagningar eller avdelningar direkt insyn i någon annan verksamhet i huset. Viktigt för integriteten, för alla men främst patienter. Huskroppen kan i det bredare utföranden ha ett parallellkorridorsystem och i det smalare huvudsakligen en korridor (skapar i senare fallet förutsättningar för fönster på flertalet rum/lokaler).
• Skogsridån i syd kan förstärkas med fler träd och häck (cypressvariant) kan skapa ett bra insyns-skydd på marknivå för grönytorna. Med träd, buskar, bersåer och uteplatser. Glasade verandor har ritats in (syns inte i fotomontaget, kan tas bort/dras in i byggnaden/om avstånd mot tomtgräns upplevs för snävt). Bredden på området mot syd varierar (likt en tårtbit) från psykiatribyggnad till tomtgräns från ca 13 till 20-25 meter. Förväntas kunna regleras mot allmännyttiga Bostaden för en mer fördelaktig och skärmad användning. För minimal störning och insyn. Enda kruxet i egentlig mening.
• Takvåningar är skissartat inritade. Utsikten från huset blir flera mindre skogsridåer men ändå med bra ljusinsläpp. På våningsplan 3,4,(5) får man god utsikt över området och delvis älv/stad/UmU.
• Byggnaden byggas parallellt med att befintlig verksamhet bedrivs; ursprunglig psykiatri och därtill omgivande verksamheter kring Klintvägen behöver inte evakueras.
• Lösningen implicerar låga kostnader för mark/markarbeten då inga rivningskostnader ges (ej heller krav på nya lokaler, eller andra ersättningslokaler, då lasarettet inte rivs [idag prissatt till 100 mkr]).
• Betydligt mindre buller. Ingen Bottniabana, ingen Blå väg, ingen omedelbar närhet till helikopterplatten. Många tillfarter till parkeringsytor kan skapas. Många vägar att angöra byggnaden vilket är positivt i en mängd perspektiv. Logistiskt och patientmässigt. Vid sidan om, men ändå inte undangömt. Ett sätt att höja de östra/sydöstra delarna till fler ”framsidor” i sjukhusområdet.
• Placering av BUP-öppenvård ska kunna inrymmas i byggnaden (dock ej förordat av undertecknad).

Detaljplan, vy över området (obs, angörning parkeringshus ej inritade)