idkar Folkbladet självcencur?

Av , , 8 kommentarer 46

En timme innan klockan slog midnatt, i går, den 5 februari, publicerade Folkbladet en debattartikel på webben. Jag skummade artikeln, blev förvånad och brydd. Ett nytt samiskt parti var i vardande – Samedemokraterna – och debattinlägget var verkligen drivet till sin spets. Publicerat en timme innan samernas nationaldag inträdde. Jag tänkte, det här får jag läsa imorgon och ta mig en rejäl funderare över. Liksom rubriken ”En inflyttningsbroms för invandrarsvenskar”.

I dag var debattartikeln bortplockad från Folkbladets hemsida. Oavsett vad man anser om innehållet i artikeln, så kändes det ändå inte rätt i maggropen. Artikeln måste först blivit godkänd för publicering och strax därpå bortplockad. Min stilla undran är, idkar Folkbladet självcencur, och på så vis begränsar åsiktsfriheten, eller är det av andra skäl man valt att radera en webbpublicerad debattartikel av denna kaliber?

I vart fall finns debattartikeln publicerad (fortfarande) på Norrbottenskuriren för den som är intresserad. Det är mycket som händer i Jokkmokk nu. Hår faller. Manifestationer och kulturministerbesök och marknaden ej att förglömma.

http://www.kuriren.nu/nyheter/en-inflyttningsbroms-for-invandrarsvenskar-8110248.aspx

8 kommentarer

  1. Ewa Larsson

    Hej Tommy!
    Efter att jag läst artikeln så funderar jag på om detta är en form av skämt??
    Tydligt talar ”samedemokraten” mot sig själv. ”-Svensken FÅR jobb, före samen som är arbetslös…???”
    Fundera på hur samen ska leva utan samverkan med svensken? Snacka om att prata ”vi” och ”dom”, men man får väl känna sig privilelegerad då, som svensk och medverkande till arbetstillfällen i ”deras miljö” mm mm.

    Kan inte finnas någon ”bäring” i ytterligare ett avståndstagande parti och ”hämnd/tycka synd om”utkrävning av ”svensken”???
    Jag håller mig för skratt en stund till.

    Svara
    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Hej Ewa!

      Efter att ha läst samma debattartikel på Samedemokraternas hemsida, så är det väl sammantaget ett allvarligt menat debattinlägg.
      Med en och annan ironi eller dubbel ironi, som historisk spegel eller projektionsyta, som jag ser det, vilka sammanvävs med ett annars bitvis bitande inlägg, gör det sammanfattningsvis aningen svårt att bemöta.

      Det är en brandfackla som kastas in, man vill ruska om rejält, markera att statens och majoritetssamhällets kolonialism har nått vägs ände. Slängen av sleven har dock en rejäl räckvidd. Utan en historisk återblick så kanske inte ”saken” gagnas utan snarare riskerar bidra till öka polarisation.

      Lappmarksplakaten (innebärande privilegiebrev för upptagande av nybygge), det sista 1749, legitimerade kolonisationen av Lappland, och renbeteslagstiftningar 1886, 1898, 1928, har sakta men säkert brutit upp det samiska samhället, upplöst rättigheter och spelat ut samiska grupper mot varandra. Precis som 1971 års rennäringslag gjort, som slutligen ”definierar” renägande samer som samer (rättighetsmässigt), andra göre sig icke besvär (eller drabbas av exklusion om några inte tillåts vara medlemmar i en sameby).

      Under kolonisationen tog många samer upp nybyggen (ibland för att skydda sina lappskatteland), nybyggare gifte sig med samer, säg den som inte har något samiskt påbrå i dessa områden. Därför slår begrepp i artikeln som ”samen” och ”svensken” lite väl blint. Vem har rätt till vad och vem har rätt att stanna? Ska ”svenskar” dislokaliseras precis som samer tvångförflyttades, berövades sitt land och hemmamarker, med oerhört tragiska följder, pga Sveriges stormaktspolitik? Frågan bör inte besvaras, men det bör allvarligt betänkas, vad konungariket Sverige gjort och gör. Och vilka spänningar och konflikter som fortfarande råder och odlas.

      Artikeln är en provokation, för att kommun-, region- och rikspolitiker, och slutligen regering och riksdag ska vakna, inse övergreppen över århundraden. En ursäkt från Annika Åhnberg till samerna innebar inget större ”paradigmskifte” i samepolitiken.
      Artikeln är en provokation, även mot alla som bor i Lappland/Sapmi, i vad man låtit ske. I ett område där kanske aldrig kolonisation borde skett, där kronan/staten i mitten av 1800-talet insåg rikedomarna, malm, vattenkraft, timmer; det som byggt Sveriges framgångssaga och välstånd. Samtidigt som avfolkning och arbetslöshet i Norrland, i efterkrigstid, lett till ett aldrig sinande behov av naturresursexploateringar (sammanvävda med arbetsmarknadspolitik), som ställt nybyggare mot samer. För jag vet många äldre, som frågade, när man reste åter huvudstaden, om man skulle åka på Sverige. Och det låg och ligger mycket i de orden. Sverige är någon annanstans, även om televisionen innebar något banbrytande i att skapa föreställda gemenskaper. Lokalpolitiker har sedan suttit som i en kinesisk ask med rikspartierna som lagt ut färdriktningen i nationalstatsbygget och det tillrättalagda folkhemmet.

      Visst bygger artikelförfattaren upp ett ”vi och dom”. Men jag tror det i artikeln specifikt handlar om ett synsätt på ”svensken”, oavsett ursprung, som företrädare för en svensk enhetskultur där majoritetssamhället står över allt annat i ett område som krasst sett stulits av samerna, vilka i Lappland är ett urfolk. Ett folk som har rätt till sitt land.
      Sättet att skriva, vill få ”oss” att känna hur det är att blir behandlad som samerna blivit under långa tider. Som oönskade och tärande och otidsenliga. Nidbilden och negativa arketypiska drag om ”lappen” skapade närmast en rasism (synnerligen under rasbiologitänkandets framväxt i Sverige). Det här lever kvar, se bara på hur samer kränktes vid evenemang under kulturhuvudstadsåret.

      Ja, vi kanske ska känna oss priviligierade som får leva i denna miljö, i denna tidvis infrusna värld. Kanske vi ska se oss som medborgare i Sapmi, förutsatt att vi alla, oavsett etnicitet, kan leva och verka tillsammans. Men det kräver att staten tar ett steg tillbaka, ger återbäring till Norrland och Lappland, skapar förutsättningar för att leva sida vid sida, med ökade rättigheter och reeella möjligheter, parallellt, ett helt annat förhållningssätt på naturresursexploatering.

      Svara
  2. Göran Jonzon

    Svenska staten har begått ett flertal kolonialmaktens övergrepp mot Norrlands olika etniska grupper.
    Inskränkningar i den enskildes rätt enligt grundlagen har kunnat göras då vi varit och är i avsaknad av den juridiska provningsenhet som tillhör varje demokratiskt samhällsskick med självaktning, nämligen en FÖRFATTNINGSDOMSTOL.

    Ett exempel:
    I jordabalken fastslås att jakt- och fiskrätten är fast knuten till stamfastighet och kan icke åtskiljas från denna.
    Men rennäringslagen ger renskötande same rätt till jakt- och fiske.
    Två samebröder delade sitt arv på sådant sätt att den ens brodern tog över fastigheten och med den jakt- och fiskräten, medan den andre brodern tog över renmärket och hjorden.
    Nu blev ordningen sådan att Renmärket gjorde att den andre brodern lade beslag på jakt- och fiskrätten och den förste brodern satt med en fastighet som blev beskuren från samma rättighet, helt i strid med både jordabalken och grundlagen.
    Dubbelregistreringen av jakten är en annan surdeg som skulle behöva städas upp.
    Men den största orätten är statens orättmätiga beslagtagande av privat egendom genom den s.k. avvittringen, där byasamfälligheter blev kronoöverloppsmark och tvångsförvaltning infördes i form av allmänningsskogarna. Skiftade marker som markerats med rör och rösen stals och urkunderna insamlades genom landsfiskalernas försorg och förstördes för att dölja det lagvidriga agerandet.
    Men alla urkunder lyckades man inte få tag på, så det finns fortfarande bevis på hur man farit fram som kolonialmaktens tjuvar här uppe i norrlands inland och fjäll.
    Kristdemokraterna har länge drivit kravet på en Författningsdomstol, vilket jag ser som enda möjligheten att kunna tillskapa någon slags rättvisa här.

    Svara
    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Hej Göran, det är intressanta frågeställningar du lyfter.

      Först och främst så är det intressant i vilket led i kedjan som staten/kronan gjort övergrepp.
      För det andra, så blir historien, rättshistorien samt tillämpligheten av specifik lagstiftning, en komplicerad historia/betraktelse i sig.

      Tittar vi tillbaka på tiden före kolonisationen av Lappland, så finns lappskattelanden, där innehavarna sågs som ägare, understrykt av kungsord som Vasas, så länge skatt betalas äga lapparna sina skatteland. Strikt juridiskt, har svenska staten, inte laga fång, ingen hävd, inget bruk, ingen lagfart, ingen åtkomst, inga åtkomsthandlingar (ägohandlingar) och ingen sedvana i Lappmarken (Thomas Cramér/Lilian Ryd, ”1000 år i Lappmarken”)

      Häradsrätterna och kronan var fram till 1673 eniga om att lappskattelanden var skattejord. Efter 1673 (till 1696) börja länsstyrelserna glida på målet och successivt betrakta marken som kronans jord, Häradsrätterna kvarstår dock vid sitt synsätt (ref. Lennart Lundmark, ”samernas skatteland”, mkt läsvärd f.ö.).

      I en skattreform år 1695 stadgades att skatten för alla lappskatteland i en lappby hädanefter skulle betalas i klump kollektivt av lappbyn. Det här är inledningen på en ”transition” där man kollektiviserar samerna (då benämnda lapparna) och senare ger dem bruksrätt (privilegier), vilket blir en metod att undanröja den individualiserade äganderätten (genom renbeteslagen 1886). Som blir ett sätt att frånta lappskattelandet från dess ägare. Man kan fråga sig på vilken rättslig grund avvittringen/laga skifte sedan vilade på och i vilken grad detta överhuvudtaget var tillämpligt (äganderättsförändring av detta slag kräver i egentlig mening domslut i domstol). Gränsområdet längs och utmed kölen var länge ett ingenmansland, Schnitzlers gränsdragningsprotokoll (norsk majors uppdrag 1742-1751) är en intressant historia. Var för någonstans, strikt geografiskt, gällde i egentlig mening Svea rikes lag, och från vilken tidpunkt? Och om det gällde från 1751 i Lappmarkerna, varför gällde då inte Jordabalken samernas lappskatteland?

      Det är mycket som passerat revy, före 1734 års svensk lag, där jordabalken etableras. Samernas laga fång i fjäll bekräftas i Lappkodicillen just året 1751, Lappbyarnas rätt är en privaträtt, en skattemannarätt. I det avseendet så är det egentligen en omöjlighet att frånta samerna lappskattelanden. Men just själva avvittringen, innebär att staten har en syn som vore marken kronojord och brukats av skattebönder (nybyggare enligt Lappmarksplakaten). Men staten kan ingenstans bevisa att lappmarkerna är kronojord. Som många uttrycker saken, lappmarkerna är stulna (Lennart Lundmark) och staten agerar hälare (senast av Krister Stoor, i Folkbladet 6/2) om de avyttras. Om markerna efterskänks, utan köpeskilling, kan betraktas likvärdigt. (Anmärkningsvärt nog hanteras lappskatteland länge i statens rullor då de inte gick att stryka ut hur som helst. Men lantmäteriet tog bort dem för gott, såsom form/institut, i början av 1940-talet, de fanns således i skuggorna tämligen länge och är definitivt inget hjärnspöke från 1600-talet).

      Landshövding Johan Graan (som skickade ut Gedda för att kartlägga lappskattelanden i Ume lappmark 1671) ansåg att en Jordebok, ett äganderegister (men egentligen utpekande vem som hade rätt till skatten på jorden), skulle upptecknas över Lappmarkerna, men så blev aldrig utfört (såvida inte handlingarna gått i lågor i Umeå stadsbrand eller okänd kamin).
      Ett led i att utmanövrera samerna, var att häradsrätterna eliminerades (vilka hanterade ägandefrågor m..m i lappmarkerna mellan lappskattelandsinnehavare) och länsstyrelsen tog över med ett diametralt förhållningssätt (i slutet av 1790-talet), ackompanjerad av lantmäteriet som både innan och efter avvittringen tycktes ha en särskild agenda.

      Sett till ditt exempel så borde lappmarksplakatet styrt markanvändningen, att nybyggare får inte störa samers näringsfång. Skulle regeln implementerats i lag hade vi inte sett en privaträtt som enligt jordabalken, tror jag. Utan rättigheterna skulle delats i en samfällighet eller annat förfarande. Rennäringslagen återspeglar till viss del detta, och ligger parallell med annan lagstiftning. Precis som du säger, rätt att fiska och jaga (för eget husbehov), men likväl diskriminerande mot alla icke renägande samer. Du skriver ”lade beslag på..” Ja, så kan man uttrycka det å ena sidan, å andra sidan gjorde parterna val (känner inte till detta enskilda fall i några detaljer). Men strikt sett, så är det åter en tvingande lagstiftning som är grunden för sprattet, en nybyggare med samisk bakgrund tvingades släppa samiska rättigheter/privilegier för att förbli nybyggare med nybyggares rättigheter. Det var samtidigt en regelrätt assimilationspolitik, bofast och svensk, eller, nomad och renägare. Inget däremellan. Apropå dubbelregistrering av idag, vilken har betydande brister och fungerar dåligt på många håll. Men att inte kunna lösa detta är bara brist på fantasi och politisk vilja. Samtidigt, låt konflikterna bubbla på, så spelar man ut nybyggarättlingar (oavsett härkomst) mot samer, och samer mot ej renägande samer. Staten härskar genom att söndra. Inget nytt under solen.

      Du skriver ”i strid med Jordabalken och grundlagen”. Med rätthistoriskt perspektiv kan konstateras att med jordabalkens syn och lappbyarnas skattemannarätt så är Lappmarkerna samernas. Och nybyggarna kan rentav ses som blott en form av arrendatorer på dessa marker. Naturligtvis ett dilemma som både staten och markägare helst vill undvika att gräva djupare i. Men att gå till botten i alla dessa frågor, som skapar så mycket konflikter och surdegar, är en nödvändighet. Det är frågeställningar en inrättad Författningsdomstol definitivt kan och ska ta hand om. I sammanhanget tror jag också en sanningskommission, hanterande staten/kronans handlingar mot samerna (inkluderande statens agerande mot nybyggare och deras ättlingar, i spåren av lappmarkskolonisationen), måste inledas per omgående. Det är något mycket mer än en vitbok som behöver tas fram. Lappskattelandens konfiskation måste lösas först, innan man går vidare till statens nästa tjuv och rackarspel.

      När det då kommer till byasamfälligheter och allmänningkonstruktionen, en tvångsförvaltning och ett förmynderi i likhet med behandlingen av samerna via lappväsendet/lappfogdarna, så är det naturligtvis ett elände i sig, men bara ytterligare exempel när staten håller hårt i tömmarna eller tjyvar tillbaka, avvittringen beskar ofta nybyggares insynade områden. Allmänningarna borde lösts upp för länge sedan men är alltjämt en ”levande” institution. Även här föremål för en författningsdomstol. Det är bra att något parti driver den frågan hårt.

      Svara
  3. Nybygg@rland

    Jag tycker inte om resonemanget. Skulle alla börja tänka på sin grupp och sin rätt inom landet skulle vi få en sån splittring och oreda så det är inte klokt. Jag betecknar det som rena dumheter föra ett liknande resonemang. Samerna är lika beroende av det svenska samhället som någon annan. Infrastrukturen, utvecklingen i övrigt som vi alla är beroende av, same som icke same. Det liknar mera Afrikas stammar med hövdingar och klaner. Det är rent av skrattretande, t o m mycket okunnigt resonera i liknande termer.

    Svara
    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Hej Edor!
      Nej, själva resonemangen är inte särdeles aptitliga. Lika lite som statens historia, i behandlingen av samerna, över långa tider. Det finns en bitterhet också i hur grupper ständigt spelats ut mot majoritetssamhället, resulterande i emellanåt avgrundslika konflikter mellan samer och renägande samer, eller mellan de sistnämnda och majoritetssamhället. Det är svårt att läsa debattartiklar som har både gravallvar och dubbelbottnade mörka ironier. Idag är vi alla beroende av varandra, som du skriver, men jag tycker att man i många fall fortfarande från statens håll har lagstiftningar som upphäver både markanvändning och ägande, med en mycket långgående exproprieringsrätt som tex Minerallagen. Människor, oavsett svenskar eller renägande samer, är tämligen rättslösa, då Bergstaten sagt ja till gruvdrift och Mark- och miljödomstolen ska göra en miljöprövning som många betraktar som en smärre formalitet mer än en prövning om det finns tillåtlighet i den miljöfarliga verksamheten. Konstruktionen av olika riksintressen fungerar som hävstång i prövningsprocessen. Något som nu kommer ses över, vilket är väldigt välkommet. Tänker inte fördjupa mig mer i det, men från regering och riksdag, tycker jag rikspolitiken borde ha en större ödmjukhet och respekt för urfolk, nybyggarättlingar och övriga, i Norrland och Lappland. Flyttlasspolitiken har pågått sedan 50-talet och föga av allt vad värt är, i produktion och råvaror, kommer tillbaka. Den rätten, till en större återbäring, och inte exploateringar som ska kompensera tidigare exploateringar, är vad vi gemenensamt måste verka för. Svenskar och samer och allt vad vi kan vara, tillsammans. Klankrig och fejder får höra historien till.

      Svara
  4. Per Vedbring

    Jag ser det där som ironi och ett påpekande om hur orimlig diskussionen förs. Byt ut same mot sverige och jämför med argumentationen som pågår i gammelmedia och sociala medier så ser man oväntat stora likheter. Altså ironi för att väcka debatt.

    Svara
    • Tommy Streling (inläggsförfattare)

      Hej Per, tack för din kommentar. Jag håller med dig i ditt synsätt. Utspelet är ett test i ombytta roller, men tar man artikeln på bokstavligt allvar i varje ord och mening så bränner det till i orimligheter. Ska bli intressant att följa både samedemokraternas fortsättning och debatten. Samtidigt undrar jag fortfarande, varför Folkbladet inte tordes ha kvar debattinlägget, när man väl släppt in det i etern. Apropå debatten om åsiktsfrihet och uttryck, i kölvattnet av Charlie Hebdo. Folkbladet gjorde som så många andra, manifesterade ”je suis Charlie”, men den här gången var man inte särskilt Charlie.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se